Vad bär du på för sorg?

Vad bär du på för sorg? Denna helg är ju en reflektionens helg. Kyrkklockor ringer för dom som gått ur tiden. Ljus tänds på gravar. För somliga är detta en grymt ensam helg där saknaden görs sig brutalt påmind.

Sorg talar om nedstämdhet, förtvivlan, bekymmer, sorgdräkt. Det kan vara sorg över misslyckande. Ibland använder vi ordet sorg över bekymmer i framtiden. Typ ”den dagen den sorgen”. Lättsamt kan man ibland få en klapp på axeln eller ett tillrop att vi inte ska vara så oroliga. Ändå lägga detta som en sorgdräkt över våra liv och sinnen.

Vad än din sorg är idag kan den vara oroväckande närgången. Den ger sordin över liv och tänk.

Det tända ljuset har en enorm kraft. Inget mörkt rum kan förbli märkt när ett ljus tänds. Mörkret måste ge vika. Ibland behöver man göra det tydligt för sig. Tänker att tända ljus kan påminna oss om denna kraft. Tänd ett ljus. Ta ett ett annat ljus i handen. Tänd det från det ljus du nyss tände. Det får vara din påminnelse om att du tar emot ljuset kraft att skingra sorgen. Vilken sorg det än är.

Bibeln talar om att Jesus är världens ljus. Att han är ljuset på vår stig. Att han vill ge oss upplysning och hjälpa oss att förstå bättre. Jag tänker mig också att förlåtelse är en typ av ljus. Genom att förlåta tänds ljuset och skingrar skuggorna. Dom som legat där och gnagt. Det som skaver av olika orsaker som kanske bara du vet.

Tänd ett ljus över ditt liv. Låt ditt inre ljus inte längre stå under skäppan. Låt det börja skina klart. Låt dess ljus och värme åter få ge dig sin frid.

Denna reflektionens helg blir så en nystart med en ny horisont som växer fram. Som lockar dig ut på nya äventyr. En ny tid. En ny era. Ett nytt liv. Inte för att göra det livet du levt mindre värdefullt. Utan för att möta det som nu ska komma. Det bästa ligger framför. Tänd ett ljus och börja gå.

Sorg är en annan form av kärlek

Stefan Löfven håller tal. En mening lever kvar. ”Stor saknad är en annan form av kärlek”. Jag tänker att man lika väl skulle kunna säga ”Sorg är en annan form av kärlek”

Vi har en av dom stora helgerna bakom oss. En helg som detta år är mer viktig än tidigare år. Främst för dom alla som dött i Corona. Och för alla dom som inte fick ta avsked på grund av reflektioner blev denna helgen både tom men också väldig viktig. Att inte fått tagit ett värdigt avsked är nog väldigt tufft. På det viset blev denna helg viktig att få göra det återigen på ett värdigt sätt.

🕯Kanske minns du att jag skrev om att jag idé ett särkilt ljus för att påminna ut om min tro. På något sätt en proklamation. Jag tror att ett ljus för den som gått före oss också kan hjälpa oss. Det får vara en ceremoni som hjälper i avsaknaden av ett avsked.

Mitt i den sorg vi kan känna är det ett tecken på den kärlek vi kände för den som gått ur tiden. Kärleken vi kände för den som dött är på något sätt ett bevis på den kärlek vi hyste för den. Som en fortsättning på just den kärlek vi kände.

Om vi kan se det tror jag att det kan bli lite lättare att bära sorgen. Kärlek har en förunderlig kraft till att bära genom allt.

”Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den. Kärleken upphör aldrig. ….” Första Korintierbrevet‬ ‭13:7-8‬ ‭‬‬

Visst ligger det något i det. Det är en välsignelse som vi får som gåva. I sorgen bär den.

Sorg – kan det inrymma glädje?

Kan sorg innehålla glädje?

Kan det vara så att sorgen mixas med glädjen?

Kan det vara så att mitt i sorgens tårar speglas skrattet i dess spegelbrytning?

Ibland undrar jag om vi är rädda för sorgen. Att vi värjer oss för att låta sorgen bearbeta oss. Vi liksom lägger locket på. Så tror vi att det kommer att läka hjärtesåren. Jag tror att förr eller senare kommer det igen.

Kanske är det ändå så att sorgen öppnar för dom goda minnena. Minnen som mitt i tåren skapar glädje. Så läker minnets skratt sorgens sår.

Genom sorgen växer hoppet som i sitt inre skapar kraft till liv. Så lär vi oss att förhålla oss till sorgen. Vi kanske aldrig fullt ut blir överens med sorgen men vi lär oss att leva med den. Den hjälper oss att förstå bättre livets djupa värde. På så vis tar vi hand om livet på ett bättre sätt medan vi lever det.

Sorgens gråt befriar. Kanske tom är den en hjälp till att bearbeta det som händer inom oss. Så att släppa fram den kan helt enkelt vara nödvändigt. Kanske är det just därför vi skapades med möjligheten att gråta. Vi behöver inte vara rädd för det. Men visst kan vi känna oss extra sårbara då. Att vi inför andra skäms för våra tårar. Jag tror dock att det blir precis tvärtom. Vi blir respekterade och att omgivning kan känna igen sig i tårarna på något sätt.

Mitt i sorgen kan glädje spira fram. Det är nog det som gör livet möjligt att leva.

Långfredagen – sorgens glädje

Historiskt sätt är nog den här dagen den mörkaste genom historien. Traditionen var att man var klädd i mörkt. Ofta svart. Man hade en lågmäld dag. Gjorde inga förlustelser. Inte så ovanligt att barnen inte fick leka stojiga lekar.

B228507F-EEB1-4004-A44A-347FC1786692Jag tänker mig mer den här dagen som sorgens glädje. En dag där Jesus dör på korset. En fruktansvärd död. Dom som stod nära Jesus måste ha känt en stor uppgivenhet och sorg. Dom visste ju inte vad som skulle hända på påskdagen.

Men det vet vi. Därför är denna dag en sorgens glädje. Jesus uppstod ju.

21C06B45-3424-4917-B3F1-4B9A56302125Det andra som gör att det finns glädje i sorgen är att det Jesus gör är att förlåta i vårt ställe. Genom sin död så kan vi få förlåtelse. En förlåtelse som skulle vara omöjlig om inte han gjorde det han gjorde.

7009AB84-2856-46A2-ABDC-9C664E2BFDE1För det tredje öppnar Jesus vägen till himlen genom sin död. Inte konstigt att man blir glad för det.

Så denna långfredag som andas mycket död har också mycket av liv. Vi vet hur och varför därför finns det så mycket glädje i denna dag mitt i sorgen.

B3F374A5-60AF-426F-A69C-2A82154356C8

Sorgens dag

Idag är det en sorgens dag. Man skulle kunna uttrycka med starkare ord men då tycker nog en del att jag tar i. Så man får försöka att hålla igen i respekt att använda lagom starka ord. För skulle det hända något värre så har man ju tappat valören på orden. Om nu något värre kan hända.

Idag är det sista dagen man säljer jordgubbar vid Maxi i Jönköping. Det är klart en sorgens dag

Till glädje för många så försvinner jordgubbsbilder i mitt flöde i sociala medier. Jag kan möjligen lägga ut frysta bär men dom bilderna blir inte alls lika bra.

Till sorg för mig att jag inte, efter dom två liter jag köpte, inte får färska jordgubbar till min frukost på morgonen. Jordgubbar är sommarens bär. Så det innebär att sommaren nu officiellt är slut. Vet inte man håller på längre i Skåne. I så fall får jag väl överväga vart nästa flytt får gå. Men å andra sidan är det ju rätt okej jordgubbssäsong utanför Maxi. Summan av antal liter hemköpta denna säsong är ca 25 liter. Så den som trodde att den siffran var större bedrog sig. Bara ca 25 liter. Jag minns inte när jag köpte mina första svenska jordgubbar i år. Jag la säkert upp en bild på det. Så är det viktigt att veta får man bläddra tillbaka i mitt bildflöde. 😄Vill bara tacka Fru Bär som leverantör av mina jordgubbar för tiden som varit. Ser fram emot nästa säsong. Idag blir det glass och gubbar till efterrätt. Det gör sorgens dag lite enklare 😄

🍓🍓🍓🍓🍓🍓🍓🍓🍓🍓

Ps Vilket flyt att jag behövde komplettera tablettskåpet efter gårdagens äventyr Ds

Söndagstankar – sorgens sökande efter svar

Gode Gud, tack för att du finns och kan ge tröst när sorgens varför har svårt att hitta sina svar. 

Den sista tiden har jag mött sorgebesked på nätet. Ja, sorgebuden har inte var ätit för mig närstående vänner. Nej, det har varit vänner på Facebook som misst sina kära. Det har varit gemenskaper som haft en gemensam vän som dragiskt förolyckats. Det har varit olyckshändelser som berört människor. 

Då formades denna bön 

Gode Gud, tack för att du finns och kan ge tröst när sorgens varför har svårt att hitta sina svar. 

Vi möter inte bara sorg där någon dör. Det är så mycket som skapar sorg. Förstörda relationer. Människor som sårar. Som sviker. Som lurar och bedrar. Vi kan inte riktigt förstå. Inte riktigt förlåta. Vi blir fattiga på ord. Kan inte förklara. Bara illa berörda. På djupet sorgsna och uppgivna. Svaren uteblir från våra försök att hitta dom. 

Vad kan vi göra? Vart ska vi vända oss? Hur ska vi bete oss? Till vem ska vi gå?

För mig finns det bara en väg. Det är att forma en bön som denna. 

Gode Gud, tack för att du finns och kan ge tröst när sorgens varför har svårt att hitta sina svar. 

Svaret kanske inte kommer per automatik direkt. Men jag är övertygad. Det kommer. Han kan ge oss tröst i väntan på att svaret kommer.