Etiketter

,

Kan sorg innehålla glädje?

Kan det vara så att sorgen mixas med glädjen?

Kan det vara så att mitt i sorgens tårar speglas skrattet i dess spegelbrytning?

Ibland undrar jag om vi är rädda för sorgen. Att vi värjer oss för att låta sorgen bearbeta oss. Vi liksom lägger locket på. Så tror vi att det kommer att läka hjärtesåren. Jag tror att förr eller senare kommer det igen.

Kanske är det ändå så att sorgen öppnar för dom goda minnena. Minnen som mitt i tåren skapar glädje. Så läker minnets skratt sorgens sår.

Genom sorgen växer hoppet som i sitt inre skapar kraft till liv. Så lär vi oss att förhålla oss till sorgen. Vi kanske aldrig fullt ut blir överens med sorgen men vi lär oss att leva med den. Den hjälper oss att förstå bättre livets djupa värde. På så vis tar vi hand om livet på ett bättre sätt medan vi lever det.

Sorgens gråt befriar. Kanske tom är den en hjälp till att bearbeta det som händer inom oss. Så att släppa fram den kan helt enkelt vara nödvändigt. Kanske är det just därför vi skapades med möjligheten att gråta. Vi behöver inte vara rädd för det. Men visst kan vi känna oss extra sårbara då. Att vi inför andra skäms för våra tårar. Jag tror dock att det blir precis tvärtom. Vi blir respekterade och att omgivning kan känna igen sig i tårarna på något sätt.

Mitt i sorgen kan glädje spira fram. Det är nog det som gör livet möjligt att leva.