Etikett: tillit

Publicerat den

Hur byggs tillit?

”Genom tron blev Henok hämtad utan att möta döden, och man fann honom inte mer, för Gud hade hämtat honom. Innan han hämtades fick han vittnesbörd om att han hade behagat Gud. Utan tro är det omöjligt att behaga Gud, för den som kommer till Gud måste tro att han finns och att han lönar dem som söker honom.”
‭‭Hebreerbrevet‬ ‭11‬:‭5‬-‭6‬ ‭SFB15‬‬

Sjödin skriver något viktigt om detta i sin andaktsbok.

”För att bygga tillit krävs enligt Hebreerbrevet två saker. För det första tro att Gud finns. För det andra , tro att han välkomnar dem som söker upp honom. Man behöver alltså inte tro att Lasarus verkligen var död eller att Jesus gick på vattnet. Tilliten byggs inte av det. Tillit handlar om att veta sig vara välkommen och våga komma.”

Tänk vad viktigt att kunna slappna av genom att känna sig välkommen. När man kliver in i ett sammanhang där man är ifrågasatt eller misstrodd känner man inte mycket till tillit. Då skapas en oro där man känner sig obekväm.

Tilliten till Gud har en utgångspunkt i att man känner sig välkomnad av honom. Tex säger han ”kom till mig alla ni som är tyngda av bördor så ska jag skänka er vila”. Alla är välkomna. Så skulle vi kunna ta fram bibelvers efter bibelvers som styrker hans välkomnade. I en sådan kunskap skapas det tillit till Gud. Du och jag är välkomna till honom.

Det gör att vi behöver inte känna oro när vi behöver komma till honom med vårt behov. När nöden sätter in. Eller när glädjen bubblar över. Han kommer aldrig vända dig ryggen. Aldrig håna dig. Aldrig göra ner dig. Du kan tryggt lita till att han välkomnar dig.

Publicerat den

Att flyga kräver tillit

Det krävs tillit till att sätta sig i ett flygplan. Tillit till konstruktionen. Tillit till att planet verkligen kan lyfta. Tillit till att kaptenen kan styra det och sköta all teknisk utrustning. Man kan minst säga att man lägger sitt liv i andras händer och konstruktioner.

Det är ju inte helt ovanligt i livet att vi sätter vår tillit till andra. Det kan vara en kirurg som ska operera. En taxichaufför som ska köra oss. En styrman på en båt. Ja, du kan nog komma på många fler tillfällen då vi sätter tillit till någon.

Vi kan välja att avstå. Men ibland har vi inte det valet. Vi måste sätta vår tillit till något. Avstår vi kommer vi inte längre än vi själva kan ta oss.

Tillit är i grunden något fint. Synonymer till tillit är förtroende, förtröstan, tillförsikt, förlitan, tilltro, tro, hopp, lit. Motsatsen är att vara skeptisk och att misstro. Det visar på vad det verkligen är att ha tillit till någon eller något.

Jag kan fundera på varför vi människor ibland har så svårt att ha tillit till Gud när vi har det till så mycket annat. Så mycket annat som har rätt mycket brister. I jämförelse med Gud menar jag att allt annat blir ett vågspel

Tilliten till Gud är ju så mycket mer grundad. Grundad hos någon som har kraft och möjlighet bakom sina ord och sin handling.

För mig är tron verkligen en tillit till Gud. Jag tror verkligen att han kan göra skillnad. Tänker på orden om Abraham och Sara. ”Där allt hopp var ute trodde (hoppades) dom ändå.” Det är för mig djupet av tillit. Att ha tillit, förtroende, förtröstan, tillförsikt, förlitan, tilltro, tro, hopp till Gud även när det till synes verkar helt omöjligt. Eller när man tömt alla egna möjligheter till förändring.

Om det till synes ser ut att likt Sara se det som att allt hopp är ute – hoppas ändå, tro ändå, förtrösta ändå, våga hoppas lite till. Du sätter din tillit till så mycket annat varje dag. Sätt din tillit ännu en gång till Gud.

En sång rinner till som jag skickar med. Du kan lyssna till den här:

Vi lägger våra liv i Dina trygga händer
Din trofasthet kan vi lita på
Du leder våra steg. Din omsorg är beständig
Även om vi inte ser vägen
Kan vi tro och hoppas på Dig.
Refräng
Allt som Du har sagt. Allt som du har lovat
Kommer att ske förr eller senare
Allt som är bestämt. Det som står skrivet
Kommer att ske förr eller senare
Allt som du har sagt

Tillit till Gud är att han kommer, förr eller senare. Så sant som han är Gud. Det är stort. Sätt din tillit till det.

Publicerat den

Tillit – handlar mycket om förtroendekapital

Tillit är för mig, inte bara ett vackert ord, utan något fantastiskt fint. Där tillit råder är en doft av frid. Finns en förtroendegivande atmosfär. Där man på något sätt känner en varm atmosfär.

När tillit saknas växer det fram en uppgivenhet som kan bli dyrbar på sikt.

Synonymer till tillit är förtroende, förtröstan, tillförsikt, förlitan, tilltro, tro, hopp, lit
Motsatsord – misstro, skepsis

När man funderar närmare på synonymorden blir det tydligare. Tillit är så mycket mer än bara några bokstäver. Tillit är mer av ett fundament. En grund som ger en förutsättning för en god framtid men också i nuets möjligheter.

Motsatsen är tydligt nog. Misstro föder inget gott.

Tillit handlar mycket om förtroendekapital. Något man bygger upp efter hand. Tar tid. Men det kan gå fort att rasera. Jag är rädd för att vi tror att det är lättvunnet. Likaså är jag rädd för att vi inte förstår dess värde och misstar oss att det är lätt förgånget.

Tillit är något vi behöver odla och vårda. Tillit är som att gå hand i hand där underlaget kanske inte är det bästa. Men man litar till att man stöder varandra. Och skulle man snubbla kommer den andre att fånga upp. Det ger en varm känsla av att inte vara ensam. Att inte bli utelämnad när det blåser. Att veta att det finns en som tror på oss även om det blir oroligt omkring.

Tillit är så värdefullt att det kan göra hela livets möjligheter. Kan vara avgörande både i det lilla och i det stora.

Tillit är som när barnet slänger sig ut i luften i tro att någon ska fånga dom. Den person som kan känna tillit till någon är som ett sådant barn. Jag tror att vi alla vill vara en sådan som någon litar på. Litar så mycket på att man skulle våga göra som barnet. Slänga sig ut och tro att man blir uppfångad av oss.

Publicerat den

Vandra i tro och tillit

Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet. Herren är min del, det säger min själ, därför hoppas jag på honom. Klagovisorna 3:22-24

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar. Ordspråksboken 3:5-6

Många gånger står vi inför avgörande skeenden i livet. Det kan vara vägval. Det kan vara livsval. Det kan vara val av olika karaktär. Det kan vara valet att fortsätta på den inslagna vägen. Det kan vara svårigheten att hantera livskrisen. Eller att livet möter så mycket motstånd eller annat negativt som sätter livet i ett knepigt läge.

Att då förtrösta på Gud blir en avgörande skillnad på utgången av det ”nu” livet har. Att vandra i tro och tillit till en Gud som lovat att alltid vara med.

Det är gott att påminna varandra om att Guds barmhärtighet och nåd tar aldrig slut. Den är ny varje morgon. Den är alltså lika bra, lika fräsch, lika kraftfull, lika möjlig, lika vacker, varje dag och varje minut. Den tappar aldrig sin kraft.

Vi förlitar oss allt för ofta på vårt eget förstånd. Vi ska inte belasta någon annan med det vi möter. När vi även möter Gud med samma attityd har vi missat den stora poängen med Gud och tilliten till honom. Vi får räkna med honom på alla våra vägar, så ska han jämna våra stigar. Det är också gott att påminna oss om att det är så.

Vi har löftet om att alltid kunna komma till Gud med våra bekymmer. Han vill hjälpa oss. Glöm aldrig det.

Vandra varje dag vidare i trygg tillit till att Gud är med i allt.

En sång som har en fantastisk text som stryker under denna vandring i tro och tillit…. Läs gärna denna text.
På min vandring, varje steg jag tar är Du med mig 
Aldrig ensam, Du lämnar aldrig mig lämnar aldrig mig Stor är Din trofasthet, Jesus 
Stor är Din trofasthet, Jesus  
Stor är Din trofasthet 
Alla dagar är Du med I min oro, Du står alltid kvar 
Du är klippan 
I din närhet, min rädsla rinner av 
rädsla rinner av Stor är Din trofasthet, Jesus… Jesus Kristus, Du är min trygghet  
Helt säker i Din famn  
Jesus Kristus Du är min framtid  
Mitt hopp är i Ditt namn
Publicerat den

Klättra högre

Fick en bok i min hand. Med korta sanningar som så tydlig ger en bra uppmuntran.

Läs och funder lite….

Klättra högre…….

…. Möt utmaningarna med att svinga dig allt högre upp på trons vingar….

Vi möter många gånger motgångar. Besvikelser. Möten som sårar. Situationer som känns jobbiga.

Det låter ju lättare sagt än gjort. Men att lyfta sig högre upp och inte stanna kvar i det destruktiva är något vi behöver ta fasta på. Jag vet. Jag vet också att det kan vara svårt, mycket svårt. Men så viktigt. Annars är det vi själva som är dom största förlorarna, troligen.

Så, visst är trons vingar bra. Men detta behövs så mycket på olika sätt i livet. Att lyfta sig högre och över det dåliga vi möter. Inte gräva oss ner i det. Utan lyfta sig över det. Liksom flyga över det och inte låta det få fäste i oss.

Bibeltexten säger så här:

Jesaja 40:31

Men de som hoppas på Herren

får ny kraft,

de lyfter med vingar som örnar.

De springer utan att mattas,

de vandrar utan att bli trötta.

Trons vingar skapar en bärkraft inom oss som bär vidare och högre. Vi får ett bättre fokus. Vår blick lyfts uppåt istället för att fastna i gruset. Vi får en framtidstro. Nuets motgång blir placerad lite mer bakom och blir inte det som träder fram mest.

Att hoppas på Gud är att sätta sin tillit till att han kan och vill hjälpa oss. När den tilliten får ta tag i oss gör det gott inom oss.

Så skapas frid inom oss och vi kan lugnt gå vidare.

Lyft dig högre en det motstånd och annat tråkigt du möter. Flyg över det och se horisontens möjligheter.

Publicerat den

Att bära på oro

Det finns en börda som inte alltid syns så tydlig som en ryggsäck gör. Det är den börda som kallas oro.

Det finns en oro som mer ligger åt omsorgshållet. Den oro vi har för våra barn. Att det ska gå dom väl. Den finns där hur bra det än går för dom så bär vi som föräldrar den bördan. Säger inte att den skulle vara lätt att bära men den har en annan karaktär över sig.

Det finns också den oro som nog är tyngre att bära. Den oro som kan ha med hälsa, ekonomi och framtid att göra. Den kan vara svår att hantera. Svår att bemästra.

Kan inte påstå att jag bär någon större oro just nu men jag vet tider då det var så. Hur svårt det är att släppa ifrån sig den oron.

Känner behov av att påminna oss om att det finns en väg att gå med sin oro. Och det är att gå med den till Gud. Bibeln är full av hälsningar till oss att ”kasta våra bördor till honom”. Tror säkert att du känner dubbelt inför det. ”Det har jag gjort men…..” Jag vet den känslan. Ändå vill jag påminna om det.

Den oro som man bär på pga sorg av olika slag tär hårt på oss. Den gnager hål i själen på något sätt. Den oron är tärande både i tyngd och inre kaos.

Kanske handlar det om att kapitulera inför Gud. Att ge upp sina egna ansträngningar. Att släppa taget.

Kanske orden har tagit slut. Då räcker det med ett ”Herre, du vet allt”.

Kanske du inte ens tror att det finns en Gud. Men, kan du inte för en liten stund ändå tro att han möjligen finns. Ge honom den lilla stunden och låt en bön om ”Herre, du vet allt” stiga upp i skyn.

Min bön denna dag är att du ska få känna lättnad. Att den oro du går och bär på ska få kännas lättare idag. Att du ska få nåden att släppa taget om den. Och ge den till Gud som har omsorg om dig.

Publicerat den

Söndagstankar – när jag drog ner rullgardinen

Läste om en känd pastor som brukade ha en ritual när han gick och la sig och när han gick upp. Minns inte i skrivandets stund vem denna var.

Varje gång han drog ner sin rullgardin sa han ungefär så här: ”Godnatt Gud. Kommer du i natt så vet du var jag finns.” Varje morgon när han vaknade lär han sagt typ så här: ”Jasså du kom inte i natt heller” Det kanske inte var helt rätt återgivet men det andas något så skönt.

Att veta att man har det rätt ställt med Gud. Inte ett liv som är fyllt av rädsla och fruktan. Utan en skön avslappnad känsla och tillit till Gud. Att genom livet veta att jag inte behöver vara rädd för Gud.

Bibeln talar om att en dag kommer Jesus tillbaka för att hämta alla som tror på honom hem till sig. Då är ändens tid ett faktum. För många är det en rädsla inför den dagen. Hur vi än tänker om det är det inte bibelns anda att skrämmas med den dagen. Vi människor är annars rätt bra på att låsa in varandra i rädslor och hot. Allt för tvinga någon på något. Men det andas inte Bibeln. Bibeln andas trygghet och hopp. Att vila i Guds händer.

Att då varje kväll kunna tacka Gud för dagen och säga ”kommer du i natt så vet du vart du har mig” så somnar vi i en känsla att vila i hans barmhärtiga händer. I hans nåd.

En sådan tro vill jag ha. Den tron strävar jag efter. Det är det en äkta tro innehåller och som Gud själv lägger ner i hans ord ”Tro på mig”. Vi är så beroende av Hans nåd. Och hans nåd är just nåd. Vad vore vi människor utan hans nåd? Ingenting. Jag tror att dom allra flesta inte syndar på nåden. Vi hamnar där vi hamnar så får vi vända oss till den barmhärtige Guden. Förtjänar det troligen inte men ändå så får vi möta nåden. Det är när vi själva mött den nåden vi så gärna ser att andra får del av den.

Så det är nog det som denna pastor känner när han drar ner sin rullgardin. Nåden att få tillhöra Gud trots sina brister och begränsingar. Tänk att vi alla kan få leva i den nåden. Och hur skulle det annars vara? Det skulle vara ute med både dig och mig. Men nu finns det hopp. Nåden. För vi är så oerhört beroende av den, både du och jag. Så när vi drar ner rullgardinen ikväll kanske vi kan påminna oss om denna barmhärtiga nåd.

Fick ett bra komplement till denna kända man av Jack-Tommy. Här kommer det : ”Fredrik Fransson – han kallades också ”mannen med himlauret.” ”Himlauret” var ett annat uttryck för det profetiska ordet. Ett litet tillägg till hans morgonhälsning till Herren: ”… men kommer du idag så vet du var du har mig!”  Tack Jack-Tommy. 

Publicerat den

Varför är vi så misstänksamma?

Varför är vi så misstänksamma om andra människor och fenomen? Rubriken kunde sättas annorlunda naturligtvis. Tex Tänk gott om varandra.

När jag möter någon som förutsätter att jag undanhåller något som den bara måste veta känns det som vi hamnar i två olika världar. Som om man medvetet vill den andra något illa. Att man vill frysa ut och utelämna den personen. Det kan väl inte vara typiskt oss svenskar? Eller?

I ett arbete där man har olika roller så ligger det i sakens natur att chefen inte berättar alla saker han/hon går och funderar på. Vill påstå att det mesta av en chefs alla funderingar på förändringar aldrig blir av. Det behövs en period av att mogna i olika beslut. Allt för att det skall bli bäst för helheten.

Tänk om man skulle prata om allting som ändå inte kommer att bli av. Det stör mer än det gör nytta.

Det kan ju finnas orsaker till varför man inte sagt något. Man kanske helt enkelt inte visste något, man behöver mer ‘kött på benen’ innan man kan säga det, kanske helt enkelt inte ska veta något eller faktiskt inte har med det att göra.

När man ser sig omkring verkar det som vi har en sådan inställning till tex politiker och beslutsfattare. Vi liksom förutsätter att dom har lik i garderoben, har en dold agenda och vill bara sitt eget bästa.

När det väl kommer till kritan undrar jag vem som mår sämst i allt detta. Den som misstänkliggör eller den som blir utsatt för det. Jag undrar om det inte är den som misstänkliggör.

Vore det inte bättre att vi bestämde oss för tänka gott om varandra? Att utgå från att vår motpart faktiskt tänker goda tankar. Att om vederbörande väntar med att berätta innebär det att det blir så mycket bättre senare. Att alla vill varandra väl.

Skulle det inte bli så mycket bättre då?

Man skulle också kunna fundera på om vi själva skulle må mycket bättre om vi bara släppte tanken på att man måste veta allt….
Att kunna bara slappna av och tro att det blir nog bra hur som helst.