”I Kristus Jesus beror det inte på om vi är omskurna eller oomskurna, utan om vi har en tro som är verksam i kärlek.” Galaterbrevet 5:6 SFB15
En tro som är verksam i kärlek
Hjälp mig lite här ….. det verkar som att tron har mer att göra med kärlek än yttre beskaffenheter som omskärelse eller inte. När det gäller omskärelse är jag djupt tacksam. Jag tycker mig se i Nya Testamentet att det handlar mer om det inre livets flöde och verkan än yttre attribut.
Men det synes som att tron, om den ska vara i funktion, sker genom kärlek. Och då funderar jag ….. hur mycket bärs min tro av och genom kärlek? Hur hur syns det för omgivningen i så fall?
Gud är kärlek. Gud är kärlekens upprinnelse. Det säger mig att i Guds gener är det kärlek. Då finns det en inneboende kraft i tron som är kärlek. Den kärleken kan vi få leva ut. Så tycker du det är svårt att älska din omgivning så finns det en kraft i tron på Gud att kunna göra det. Vill du bli drabbad av det ?
Och där blir tron verksam genom kärlek. Som en frukt av att du tror på Gud och låter det få beröra dig fullt ut hela vägen. Du har det i dig.
Tack och lov att tron har med det inre livets relation med Gud. Lever vi i den gned gemenskapen kommer det att leda till ett gott och välsignat liv.
Tips: Om du vill följa min blogg de närmaste dagarna och vill läsa den på morgonen så kommer ett tips: Gå in på https://pedherskoog.com när du vill läsa så hittar du den senaste bloggen. För att inte missa något kan du trycka på knappen ”Följa” så får du ett mail när ett nytt inlägg kommit. Jag kommer att ha svårt att skicka upp bloggen på facebook på morgonen under ett par veckor
Påskdramat är fyllt av många olika draman. Jesus och allt han går igenom under påsken är så stort i sig. Men runt det dramat händer det så mycket mer. Ett sådant drama är Petrus. Ja, kanske är han den som efter Jesu centralgestalt blir mest återberättad. Han, klippan, som visade sig väldigt mänsklig.
Han trodde om sig att vara den starke och kunna stå emot mycket. Jesus förutspår hans förnekelse vilket han avfärdar med bestämdhet. Men Jesu barmhärtighet lyser fram ändå mitt i allt det Jesus går igenom. Jesus skulle med all rätt kunna tänka mer på sig själv och sin kamp. Men inte.
”Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder.”” Luk 22:32 SFB15
Men jag har bett för dig …
Hur stort är inte detta. Jesus hade redan bett för Petrus innan han berättar om hans kommande förnekelse. Vilket barmhärtigt perspektiv. Jesus ber när han ser vad som håller på att hända. Tänker mig att Anden fungerar likadant. När vi är på väg åt fel håll ber han för oss. Han ber hela tiden för oss med suckar utan ord står det. Vi har en som manar gott för oss. Om vi lyssnar inåt kan vi upptäcka denna förbön för oss. Kanske kan det få oss att vakna och vända om innan vi vänder fel.
När du en gång har omvänt dig…
Jesus hade inte i förväg gett upp hoppet för honom. Det är som att han redan där och då vill ingjuta mod och tröst hos Petrus innan han faller i förnekelsen. Det fanns en kallelse över hans liv som inte förstördes. Den fanns kvar. Nyckeln hos Petrus ser vi längre fram. Han vänder om. Vid sjön får han upprättelse.
Det är som att Jesus ser detta hända längre fram i framtiden. Han ser möjligheten till att Petrus inte stannar i sin förnekelse. Då – det är då den kallelse som finns över hans liv tar ett nytt avstamp.
… styrk då dina bröder!
Redan innan fick han sin kallelse och utkorelse. Innan det misstaget han skulle göra. Det måste innebära att Jesus visste att Petrus var möjlig och lämplig trots sitt fall. Nyckeln blev omvändelsen. Hade han inte gjort den hade det varit omöjligt. Hans kallelse var att han var klippan och på den klippan skulle han bygga sin församling. Petrus hade en utkorelse utöver det vanliga. Det visste Petrus. Inte konstigt att han grät bittert. Mitt i gråten kom han inte ihåg Jesu bön och uppmuntran. Det är så lätt att missa det i sin sorg. I sin hopplöshet är det svårt att se hoppet.
Styrk dina bröder – hur lätt är det att se i sitt misslyckande? Hur kan man hjälpa andra när man är i desperat behov av hjälp själv. Petrus behövde distans. Jesus såg det. Så när han visar sig uppstånden första gången glömmer han inte Petrus. Han säger ”Hälsa särskilt Petrus”. Jesus var inte bitter på Petrus. Han ville ge Petrus en ny chans och möjlighet.
Jag ber att din tro inte ska ta slut
Jag ber likt Jesus att din tro inte skall ta slut. Vad som än hänt i ditt liv, vilken förnekelse du än lever i just nu, vilket fall du än har hamnat ner i, ber jag att din tro inte skall ta slut. Att när du rest på dig igen skall din utkorelse blomma ut igen. Ber att du skall likt Petrus resa dig igen. Ber att du skall få mod att lyfta blicken till Jesus igen.
Om din tro fått sig en törn är Petrus verkligen ditt sällskap. Han om någon kan identifiera sig i den upplevelsen. Han vända tillbaka till sin historia. Han gick tillbad till att fiska. Han såg ingen annan väg. Och det är där Jesus söker upp honom. Det var inte Petrus som bad om en träff. Även om hela hans inre ropade efter det, tänker jag. Jesus möter dig där du just nu är. Där söker han upp dig. Mitt i ”misslyckandet” letar han efter dig. Du behöver inte ha vänt om först för att Jesus ska söka upp dig. Han kommer där du är!! Det är stort.
Så likt Jesus bad för Petrus vill jag be för dig idag.
….. men om den är ett luftslott – hur blir det då?
Det finns en förkärlek till att skapa sin egen tro och religion. Det är som att man kan ta vad som helst till sin Gud. Fanns redan på bibelns tid. Man göt en guldkalv och tillbad den. Så tänkte man att den skulle kunna agera på något vis. En förunderlig tanke.
Ska en Gud kunna göra något så måste den ju vara verklig. Helt enkelt finnas. Inte en figur som är av plast eller guld. Hur fin den än är skapad blir den overksam.
Möter det lite för ofta där man vill skapa sin egen religion och sin egen tro. Och jag förundras över det
Somliga menar att detta uttryck betyder ”var och en blir lycklig på sitt eget sätt”. Och visst är det en möjlig tanke. om man nu söker lycka.
Det är ett gammalt ordspråk som betyder ungefär: ”Vad man än tror på så blir man lycklig”. Det blir ju lite konstigt. För det man tror på måste ju verkligen finnas och kunna påverka på något sätt.
Somliga menar att vi ska låta var och en bli salig på sin egen tro. Det är ju lite att köra huvudet i sanden. Det kommer att bli rätt fel i sin förlängning.
Om nu den tro man försöker hitta på är ett luftslott – vad händer då? Ja, det går ju helt fel. Man kommer att upptäcka för sent att det var ett luftslott.
Din tro behöver alltid relatera till Bibelns Gud. Om du förvanskar Guds ord för att det skall passa dig bättre blir det ett luftslott. Den kommer att missa målet.
Hur skall vi veta att det är ett luftslott? Kolla vart den leder. För den till Jesus? Då når du ända fram. Följer den Bibelns väg? Då når du fram.
Man kan bara bli lycklig och hitta fram om tron vilar på en verklig Gud. Fungerar inte i längden att ha en hitta-på-gud. Hur bra den än verkar leder den obönhörligt fel.
Så var varsam över din tro. Den måste fäste i en verklig Gud.
”….. Jag säger er sanningen: Om ni har tro, bara som ett senapskorn, ska ni säga till det här berget: Flytta dig dit bort, och det kommer att flytta sig. Ingenting kommer att vara omöjligt för er.”” Matteusevangeliet 17:20 SFB15
Nog har jag ibland tänkt tanken att min tro räcker inte till. Du med kanske. När man står inför något svårt och för stort för sig själv. Klart man kan tvivla. Det såg Jesus också. Hos lärjungarna. De närmaste intill sig.
Kärnbibeln ger oss några tankar:
Jesus illustrerar nu sin undervisning genom att använda berget, som de står vid foten av, som en bild på långt större och omöjliga problem och svårigheter än att driva ut en demon. Det är inte storleken på tron som är avgörande, utan inställningen, viljan att tro till skillnad från apati och ovilja.
Inställningen – sig på den. Är fokuset i din tro och bön på dig själv eller Jesus? När tron landar i vårt tvivel eller vår förmåga så blir det inte mycket av det. Nej, vår tros riktning och förankring behöver något helt annat. Tron behöver förankras i Gud och vad han förmår. Då kan vi vila i det. Vår tro får vila i rätt element.
Kärnbibeln fortsätter …
I parallellstället i Mark 9:24 ber pojkens far en enkel bön: ”Herre, jag tror! Hjälp min otro.” Tro som ett senapskorn är en ihållande tro, den fortsätter att växa och ger inte upp och den får näring av Guds ord och bön.
En tro som ett senapskorn får sin näring av Guds ord och i bön….. Kan det vara svaret på vår känsla av att vår tro inte räcker till? Kan vara så.
Nog kan vi säga att vi har tro som detta lilla lilla frö. Att när vi tänker efter så finns det något litet som Gud kan blåsa liv i.
Tycker du att din tro är lite finns det förutsättning för något stort. Ingenting ska bli omöjligt. Kan du smälta det? Låt anden beröra dig med det idag.
Under en längre tid har jag funderat och brottas med uttrycket att ”gå i tro”. Då tänker jag inte i första hand om att vandra i livet med en tro. Vilket ändå skulle kunna vara en benämning i att gå i tro.
Funderar kring vad det menas med att gå i tro.
Många gånger tror jag att vi förenklar det med att göra saker som vi klarar mestadels genom egen kraft och förmåga. Det behövs alltså inte så mycket av övernaturlig kraft och ledning. Utan vi fixar det typ nästan helt på egen hand. Det kan knappast vara att gå i tro.
Gå i tro gör vi när vi inser att i oss själva och med egna möjligheter och kraft inte fixar det. Utan vi behöver hjälp utifrån eller mer uppifrån. Men kanske det ändå inte är att gå i tro i sin djupaste betydelse.
Att gå i tro handlar mer om, tänker jag, att Gud ger sin utmaning i något att vill se oss göra. Därför att han vill, enligt sin tanke och plan, gör det genom oss. Och vi kan inte göra det i egen kraft med egna resurser. Det är alltså för stort för oss. Att gå i tro blir då att gå genom att förlita sig på att Gud kommer bistå med sina resurser. Sådan resurser vi i inte har när vi börjar gå. Utan vi måste tro på att han går med och bistår.
Hur ofta går du och jag i tro utifrån den beskrivningen?
Kanske bygger det på vår relation till Gud. Hur tillitsfull den är. Vilken erfarenhet vi har av detta. Hur mycket vi vågar släppa på vårt eget kontrollbehov av säkerhet. Osv osv.
Hur bygger vi upp vår tilltro att gå i tro? Hur tänker du? En väg kan vara att bröts fundera på vem Gud egentligen är. Vad han är kapabel till att göra. Vad han gjort genom tiderna. När vi börjar se vem han verkligen är som vi tror på så ökar tillförsikten i att våga gå när han säger gå.
I det ljuset skulle jag vilja lära mig ännu mycket mer om Gud. Så att jag vågar går oftare i tro. Det jag vet är att när jag vågat det har det burit. Det har fungerat. Beror det på mig? Absolut inte. Det beror på den Gud jag tror på. Att han bistått mig.
Kanske är det en av dom stora utmaningarna idag. Vi som ska kunna allt själva. Vi som ska ha täckning för allt vi gör. Att våga släppa taget och kontrollen är i sig en särskild utmaning idag.
Våga gå i tro när Gud kallar
Kallar Gud kan du lita till att det kommer att bära. Det kommer att fungera.
Idag ber vi för riksdagsman Ingela Nylund Watz (S)
Hörde den kommentaren på radion. Och visst ligger det något i detta.
Kan det bero på jantelagen? Kan det bero på den svenska avundsjukan? Kan det bero på att vi gärna inte ser att någon är bättre än oss?
Man uppmuntras genom livet att bli något. Men när man väl blir något får man allt för ofta höra ”du ska inte tro att du är något”.
Jag kan bli lite bekymrad över sådant. Det är som att vi inte kan glädjas åt andras framgångar. Att vi har svårt att förlika oss med att andra kan lyckas bättre. Som att vår egen identitet får en törn och hamnar i sämre dager.
Istället borde vi uppmuntra och lyfta fram varandra istället . Att ge vår uppmuntran som gör att andra växer.
Vad vill du bli? Får man ställa den frågan? Ibland gör vi oss lite lustiga och undrar vad vi vill bli när vi blir vuxna. Kanske för att vi har för mycket jante i oss.
Vad är det som Gud har lagt ner speciellt i dig? Vilken gåva har du fått? Vem är du då? Gud älskar när du blommar ut i den kallelse du har över livet. För det vilar något speciellt över dig. Något som är ämnat att blomma ut. Så våga släpp fram det. Hamna inte i bakvattnet av ”du ska inte tro att du är något”. Våga dig fram i en ödmjuk känsla och bli något i det som du redan har nedlagt i dig. Det är du tänkt för.
Temat för kyrkan denna söndag är ”Att växa i tro”. En utmanande tanke. Kan tron växa? Är det inte en tro rätt och slätt. Varken mer eller mindre?
Jag läste igår i Markus evangelium att vi ska ta emot tron som ett barn. Tänker att det innebär att vi ska tro enkelt. Inte komplicera det. Utifrån det perspektivet behöver väl inte tron växa. Ändå verkar det som att vår tro kan växa….
Och visst kan den det. Ju mer vi lär känna Jesus, ser vad han gjort, vad det skrivs om hans möjlighet växer vår tillit till honom. Och då skulle man säga att tron växer.
Jag tänker att det vi läser om Anden också är en nyckel till att förstå växande tro. Det står att Anden skall delge oss sanningen. Alltså förståelsen om vem Jesus är. Anden hjälper oss i vår svaghet. Så blir vår tro större , den växer.
Tänker också att med åren kan vår tro bli tryggare. Vår erfarenhet genom livet att tron bär gör att vår tro växer.
Vill du se att din tro växer? Håll dig så nära Jesus. Finns inga genvägar. Där har du vägen.
Till sist….
Ett sädesfrö växer upp om det kommer i jord. I sitt rätta element. Likaså blir en äppelkärna ett äppelträd om det kommer i jord. Så tänker jag mig tron. När den kommer i sin rätta miljö och rätt förutsättningar så växer den i tillit och i tro.
Genom att vårda fröet så skapar vi förutsättningar för att det ska växa. Så är det för tron också. Vårda den och du kommer att se att din tro på Jesus växer sig starkare efter hand.
I går var jag på en gudstjänst. En missionsgudstjänst. Mina goda vänner Camilla och Anders Liljeqvist ska åka till Rumänien. På den gudstjänsten sjöngs en gammal sång.
Ett steg till – Ett steg till, giv mig tro för ett steg till! Tro på Gud att vandra vidare, Tro för ett steg till.
Är det inte just så vår bön är ibland? Att vi behöver tro för ett steg till. Det kan kännas för stort, för betydelsefullt. Helt enkelt för omöjligt. Att då får tro för ett steg till blir nyckeln till möjligt.
Giv oss tro – mera tro. Tro att taga ett steg till. Tro på Gud att vandra vidare. Tro för ett steg till.
Många gånger innehåller den bönen just detta, lille men just då, så viktiga ord. ”Mera”. Mera tro. Det kommer från djupet. Bibeln beskriver att en tro stort som ett senapskorn är tillräckligt bra. Ändå så kan vi tvivla på vår egen tro och tillit.
Steg för steg, steg för steg. På Guds goda väg, säkra väg. Kraft jag får av Jesus varje dag, att ta ett steg till.
Löftet i denna sång är värt att bära med sig. Kraft jag får av Jesus varje dag, att ta ett steg till. Det finns en kraft till dig att du ska orka och våga ta ett steg till.
När vi väljer att gå på den väg Gud skapar för oss finns det en välsignelse som blir oss given.
Skulle bara vilja uppmuntra dig idag. Det finns en kraft till dig att gå ett steg till. Ett till!! Så våga ta det.
”Tro för det omöjliga.” Orden är hämtade från Joakim Lundqvist. ”Tro är valet att lita på Gud, och ett samarbete mellan honom och dig och mig. Det är tid att våga luta sig mot honom för vilken ingenting är omöjligt” fortsätter han.
Jag vill inte påstå att jag är trosmänniska som lyckas att till 100% ha tro för stora under och tecken. Men jag vill tro att för Gud är ingenting omöjligt.
Tänk vilken utmaning det ligger i detta. Tro för det omöjliga. Löftet finns. Historien påminner om det. Det hänger inte på oss. Kraften till det omöjliga finns hos Gud.
Kanske är det ändå så att Joakim är något på spåret. Kanske är det värt att pröva det som ett tilltal för vår tid. För just oss, dig och mig.
Visst känner man sig liten inför det. Vi är ju bara människor med våra specifika brister. Ändå utmanar Gud oss i bibeln att allt är möjligt för den som tror.
När jag möter sådana utmaningar påmind jag om pappan som kommer till Jesus med sin son. Ingenting hade hjälpt. Så nu vädjar pappan till Jesus…
”…/… Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!” Jesus sade till honom: ”Om du kan? Allt är möjligt för den som tror.” Genast ropade barnets far: ”Jag tror. Hjälp min otro!”” Markusevangeliet 9:22-24 SFB15
Kärnbibeln ger oss ett litet större djup i detta:
”Genast ropade pojkens far (med sprucken röst, okontrollerat) under tårar: ”Herre, jag tror (litar, förtröstar på dig)! Hjälp min otro (rusa till min hjälp och bota min otro, varje gång jag är svag i tron)!”” Markus 9:24 SKB
Kanske kan detta bibelställe ge oss tröst och stöd i att tro för det omöjliga. Det är som att å ena sidan utmanar Gud oss att tro för det omöjliga. Samtidigt som han ger oss nycklarna till att just kunna göra det. Det är en stor Gud som handlar så.
Min bön blir idag: Herre skapa tro och tillit på dig i våra liv. Hjälp vår otro när den dyker upp. Amen 🙏
🪴 Alltså denna tid är så fantastisk. Varje dag ser man hur grönskan tilltar. Löven börjar komma på träd efter träd. Blommor i rabatter blir fler och fler.
🪴 Vissa dagar är det så varmt och skönt att tillväxten får en riktig fart. Så kommer en kyligare dag och det stannar av för en stund.
🪴 Om någon söndag är temat ”Att växa i tro”. Denna tid ger en bra bild på just detta tema. Vår tro kan växa likadant. Tron är något som växer i tilliten till Gud.
🪴Man talar om att ska en växt växa bra behövs det en bra och rätt jordmån. Den vanliga jorden kan vi tillföra näring och andra komponenter som gör den till god jord. Likadant med tron. Vi kan tillföra vår tro rätt förutsättningar. Vår bibel och bön är två delar som påverkar den jordmånen. Se vad Gud gör hos andra liv likaså.
🪴 När tron sätts på prov kan den också växa. Sådana perioder drar oss närmare Gud och vi ”tvingas” till att söka Herren. Tvingas i den bemärkelsen att vi har ingen annan väg att gå. Så tilltar vår tro på det viset.
🪴 Tron växer i relationen vi har med Gud. Kanske mer genom den än att vi skulle studera bibeln och bli teologer. Klart det också leder till att tron växer. Men relation med Gud gör något med oss.
🪴 Påminns om en gammal psalm. Tror jag avslutar med den idag. (Skrev om den för några år sedan ”Låt mig växa stilla”)
Låt mig växa stilla
Låt mig växa stilla som ett träd i skogen. Gör mig i det lilla för det stora mogen.
Låt en strimma skina från en evig vår stilla över mina dunkla levnadsår.
Led mig in i friden vid din starka hand, när likt böljan tiden lagts till ro vid strand.
Pedher´s blogg 