Jag har funderat lite på en tanke …. hur viktigt det är att man tror på det man gör.
Jag ser gärna på hockey. Det är hockey-VM nu. Vilken skillnad det är på ett lag som har medflyt, som tror på det dom gör mot ett lag som inte gör det.
Man kan se hur självförtroende spelar en stor roll. Det är som att det inte går att stoppa ett lag som tror på det man gör.
Upptäcker att ett lag som typ ”ägt” det mesta av matchen kan tappa allt på slutet. Det är som att självförtroendet blåst bort totalt. Man tror inte längre på det man gör. Så förlorar man allt.
Jag tänker att detta är applicerbart på det mesta i livet. Att tro på det man gör. Det blir svårt annars.
Vad jag också lagt märke till hur smittsamt det kan vara när någon inte tror på det man gör. Det är värre än en pandemi tänker jag ibland.
Så hur viktigt är det inte att någon talar tro in i situationer och händelser. Tider av oro behöver det kliva fram trons människor.
Jag är rädd för att den röst som sår in misstro har en tendens att bli mer hörd än den som talar tro. Det är som att det behövs bra många fler som talar tro in i sammanhang för att överrösta den som talar in misstro. Jag ber att det inte skulle vara så.
Jag tänker….
Om vi har svårt att få tro för något borde vi omge oss av dom som har tro för det. Det brukar ändra förhållandet radikalt.
Pedher´s blogg 