Etikett: Tro

Publicerat den

Söndagstankar – Vad formar min tro?

Fader, vem gav mig budskapet som skapade mitt hjärtas tro?

Frågan mötte jag i den bibelläsningsplan jag följde. Å ena sidan är det vän en konstig fråga. Det är ju naturligt att tänka att vår tro formas av den som tron riktas till. Alltså Gud själv.

Men funderar man lite mer så är kanske svaret inte riktigt så enkelt.

Vad formar din tro? Vem får påverka din tro? Vem lyssnar du till?

En högst relevant fråga. Och så viktig. För en tro behöver formas av källan själv. Därför behöver vi vara mer ivrig att formas av Gud än av oss själva eller någon annan.

Likaså behöver vi lyssna på ett prövande sätt när vi lyssnar till en predikan. Inte att dissikera den kritiskt och utgå från att den är fel. Utan mer att söka dess ursprung. Vart hämtar den sin inspiration? Stämmer den med Guds eget ord? Vad har den att ge oss? Så bearbetar vi den så att vi behåller det goda och lämnar det övriga åt sidan.

Formas vår tro av gamla minnen eller nyvunna erfarenheter varje dag?

Tro är ingen merit. Tro är ingen formel. Tron är inget arv från något. Tro är en levande relation med Gud själv.

Vad formar din tro? Sök ditt svar. Det kommer att hjälpa dig framåt.

Kolla denna länk också.

Närmare Gud till dig. En sång som påminner om att där, närmare Gud, där formas min tro.

Publicerat den

Vad formar din tro?

I en tid där vi ska ta makten över det mesta själva drabbas också vår tro. Vi ska få tro vad vi vill.

Vad formar din tro och vad får det för konsekvenser?

På ett sätt kan ingen annan än du själv äga och ta ansvar för din tro. Å andra sidan kan aldrig en tro bli ett hopkok. Man kan inte tro att man kan gå ut i skogen och ta en pinne. Göra den till sin Gud och sen tro att den tex skulle vara medlet till himlen.

Tro är ingen trend. Tro är inget hopkok av massa olika teser. Inte om man anser att den för till himlen och sen evigt liv.

Nej, en tro måste ha djupare värden och en stabilare grund. Den måste springa ur en verklighet. Ur trons upphov. Det måste börja från början liksom.

Med det sagt menar jag inte att tron bara kan levas utifrån kyrkan. Tron kan djupast sett bara levas utifrån trons, Guds, upphov. Men kyrkan är ett bra medel och hjälp att leva stark i sin tro.

Så min fundering i dag handlar om vad som formar vår tro. Vad formar din tro?

Människor? Du själv? Egna idéer? Kyrkan? Predikan? Bönen? Bibeln?

Kanske är ett ja på alla dessa frågor. Och det är bra om Gud själv och hans ande är med i det.

Ytterst sett är det viktigt att formandet sker från sanningen och utsprunget.

Samuel i vår kyrka brukar uttrycka det så här: ”Vi skapar ett rum där människor kan möta Gud.” Så bra beskrivet vad kyrkan är. Men det rummet är viktigt även i vardagen. Det rummet kan du skapa här och nu. I det rum du befinner dig. Eller i skogen. Eller i kyrkan. För du kan vara i kyrkan men ändå inte i ”detta rum”.

Vår stora utmaning idag är att ha tid och ro att skapa dessa rum och tillfällen. För det är i dessa rum jag tror och tänker att vår tro formas på bästa sätt.

En tro som gör anspråk på evigt liv och en himmel måste formas utifrån att det kan bli så. Där är tron på Gud den enda vägen. Alla annan formad tro blir en blindväg med en återvändsgränd som slut.

Så vad formar din tro och vilken konsekvens får den tron?

Publicerat den

Vandra i tro och tillit

Det är Herrens nåd att det inte är ute med oss, att det inte är slut med hans barmhärtighet. Den är ny varje morgon, stor är din trofasthet. Herren är min del, det säger min själ, därför hoppas jag på honom. Klagovisorna 3:22-24

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han jämna dina stigar. Ordspråksboken 3:5-6

Många gånger står vi inför avgörande skeenden i livet. Det kan vara vägval. Det kan vara livsval. Det kan vara val av olika karaktär. Det kan vara valet att fortsätta på den inslagna vägen. Det kan vara svårigheten att hantera livskrisen. Eller att livet möter så mycket motstånd eller annat negativt som sätter livet i ett knepigt läge.

Att då förtrösta på Gud blir en avgörande skillnad på utgången av det ”nu” livet har. Att vandra i tro och tillit till en Gud som lovat att alltid vara med.

Det är gott att påminna varandra om att Guds barmhärtighet och nåd tar aldrig slut. Den är ny varje morgon. Den är alltså lika bra, lika fräsch, lika kraftfull, lika möjlig, lika vacker, varje dag och varje minut. Den tappar aldrig sin kraft.

Vi förlitar oss allt för ofta på vårt eget förstånd. Vi ska inte belasta någon annan med det vi möter. När vi även möter Gud med samma attityd har vi missat den stora poängen med Gud och tilliten till honom. Vi får räkna med honom på alla våra vägar, så ska han jämna våra stigar. Det är också gott att påminna oss om att det är så.

Vi har löftet om att alltid kunna komma till Gud med våra bekymmer. Han vill hjälpa oss. Glöm aldrig det.

Vandra varje dag vidare i trygg tillit till att Gud är med i allt.

En sång som har en fantastisk text som stryker under denna vandring i tro och tillit…. Läs gärna denna text.
På min vandring, varje steg jag tar är Du med mig 
Aldrig ensam, Du lämnar aldrig mig lämnar aldrig mig Stor är Din trofasthet, Jesus 
Stor är Din trofasthet, Jesus  
Stor är Din trofasthet 
Alla dagar är Du med I min oro, Du står alltid kvar 
Du är klippan 
I din närhet, min rädsla rinner av 
rädsla rinner av Stor är Din trofasthet, Jesus… Jesus Kristus, Du är min trygghet  
Helt säker i Din famn  
Jesus Kristus Du är min framtid  
Mitt hopp är i Ditt namn
Publicerat den

När tron inte räcker till funkar det då att bara lita på Gud?

Vissa tider är det lätt att tro på Gud. Man känner liksom medvind i tron. Det är lätt att säga att ”det löser sig – Gud är med”.

Så kommer dom där dagarna då det känns lite längre bort att se Guds svar och hans tilltal i just min situation känns diffust. Man undrar vart svaret är och när det kommer. Man har lätt till tvivlet mitt i sin tro.

Kan det då fungera att bara lita på att Gud har ändå allt i sin hand?

Jag tänker att min erfarenhet från andra gånger då svaret kommit, då Gud gripit in och förändrat något till det bättre, han har helt enkelt svarat, för att jag nu kan nöja mig med att bara lita på honom. Det funkade ju då. Då borde det funka nu. Hur stor eller liten tro jag har. Kanske tom när tron känns obefintlig. Kan det då fungera med att bara lita till att det kan fungera nu med?

Kanske är det så vi behöver hantera våra tvivel och frågor i tron. För jag tror att du, liksom jag, har erfarenhet av att Gud har svarat. Verkligen. Så är det. Det vill jag aldrig glömma mitt i dom bönerna som ännu inte är besvarade. För du kan aldrig bortförklara dom svaren jag fått. Dom ger mig i alla fall ett hopp mitt i mina frågor. Kanske kan dina erfarenheter av Guds ingripande hjälpa dig att lita.

Publicerat den

Söndagstankar – tvivlets grusväg

Tvivel är väl inte det roligaste att fundera över. Ändå är tvivel säkert en av dom återkommande känslorna vi har som människor.

Tvivel – ska det fungera, varför är det så, kommer Gud att gripa in, varför dröjer han? Dom och många andra frågor snurrar i tvivlet. Dom finns där tillsammans med hoppet om förändring och svar.

Jag tänker mig tvivlet som en grusväg. Ibland så mycket grus och hålor att det är svårt att ta dig fram. Dammet yr och det blir svårt att andas. Livets väg är då långt ifrån en fin asfalterad väg som för oss fram i hög och bekväm fart. När hettan slår till mot grusvägen så bildas det ”tvättbräda” och tempot måste drastiskt dämpas så att ingenting går sönder.

Men en sak är säker med grusvägar, dom för oss också fram till något även om underlaget inte är som andra vägar.

Läser om Petrus denna morgon. ( texten finns i slutet av bloggen) Petrus finns i båten och sjön är hög. Den trosfriska Petrus vill gå komma ut på vattnet och Jesus säger sitt kom. Petrus kliver över relingen och det fungerar. Han går på vattnet. Ända tills han upptäcker vågorna börjar han tvivla på att det som fungerade inte fungerade. Han började sjunka. Då ropar han ”Herre hjälp mig”. Jesus kommer och sträcker ut sin hand. Tar tag i Petrus hand och drar upp honom. Då säger Jesus följande: ” Så lite tro du har! Varför tvivlade du?” Dom steg i båten och vinden lade sig. (Matt 14:28-33)

Här är tvivlets grusväg en gropig sjö. Jesus övergav inte Petrus och lät honom drunkna. Han visste att Petrus tvivlade i sin tro och tillit. Jesu ord var en bekräftelse på Petrus läge. Men han gör något. Han sträcker ut sin hand.

Ibland är vi trosfriska som Petrus. Ibland är vi likt Petrus tvivlande och till synes sjunkande.

Ett är säkert, vare sig du tror det eller inte (det liksom tillhör tvivlets osäkerhet) så finns Jesus på din grusväg och gropiga sjö. När vi möter tvivlet får vi utrycka vår bön likt Petrus ”Herre hjälp mig” och möta hans hand.

Som en liten extra tanke….. På grusvägen som gick till vårt hus på landet blev det som jag beskrivit. Gropigt, dammigt och tvättbräda. Då kom det någon och sladdade vägen och den blev farbar igen. Gud vill sladda din livsväg så att den blir farbar igen.

”Båten var redan långt från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind. Mot slutet av natten kom Jesus till dem, gående på sjön. När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: ”Det är ett spöke!” Och de skrek av rädsla. Men genast sade Jesus till dem: ”Var lugna! Det Är Jag. Var inte rädda.” Petrus svarade: ”Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet.” Han sade: ”Kom!” Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: ”Herre, rädda mig!” Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: ”Så lite tro du har! Varför tvivlade du?”

Och de som var i båten tillbad honom och sade: ”Du är verkligen Guds Son!””

‭‭

Matteusevangeliet‬ ‭14:24-31, 33‬ ‭SFB15‬‬

Publicerat den

Söndagstankar – Jag tror på en Gud som är…

”Jag tror på en Gud, som är helig och varm som ger kampglöd och identitet. En helande Gud, som gör trasigt till helt, som stärker till medvetenhet. 

Jag tror på en Gud, som gråter med mig när jag gråter, så allting är gråt. En tröstande Gud, som kan trösta likt den, som väntar tills gråten går åt.

Jag tror på en Gud, som bor inom mig och som bor i allt utanför. En skrattande Gud, som vill skratta med mig, som lever med mig när jag dör.”

Jag tror på en Gud … Psalm 766 i psalmboken. Läs gärna om hur den kom till i Dagen. 

Vi har ibland svårt att beskriva Gud. Vi har, som många gånger gäller till människor i vår omgivning, lätt att ha åsikter om någon vi inte känner. Det bästa sättet att beskriva Gud är att lära känna honom först. Sen tycka något om honom. 

Denna psalm beskriver något om honom som textförfattaren upplever honom. Något jag kan dela. 

Den som verkligen lärt känna Gud upptäcker vilken underbar vän han är. Jag vill påstå att dom gånger det gått snett i vår relation är det inte på grund av honom. Det ligger mer på mig. Att få upprätta den relationen när den gått snett är att hitta hem liksom. En så skön känsla. 

Det är hoppfullt att få tro på en sådan Gud. Kanske kan denna psalm få ge ro i själen denna dag. 

Publicerat den

Söndagstankar – Att lyssna i tro

Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.”‭‭Markusevangeliet‬ ‭10:27‬ ‭SFB15‬‬

Hur förhåller vi oss när vi läser ett bibelord, hör Guds röst inom oss eller får ett tilltal från Gud genom någon person?

Är vi mest kritiska ifrågasättande eller vill vi välja att tro på det? 

Denna söndag är temat ”att lyssna i tro”. En tanke som skapar funderingar. Att lyssna i tro är ett förhållningssätt som vi kan välja hur vi förhåller oss till. Vi kan välja att stå vid sidan om och se det som omöjligt det vi får till oss. Eller så väljer vi att lyssna i tro på att det verkligen är så. 

Allt för ofta tvivlar vi. Det känns omöjligt. Kan inte vara sant. Troligtvis är det utgångsläget som avgör. Ser vi till våra egna möjligheter och kunskap är det ju ganska lätt att misströsta och tvivla. Vi ser det som omöjligt för att vi själva inte klarar av det. Vi kan inte lösa det själva. 

Men om utgångsläget är utifrån en Gud som har all makt i himmelen och på jorden, vars ord kan få saker och ting hända, borde det vara lättare att lyssna i tro. Det gör att det blir möjligt. 

Utifrån detta tänk kanske vi kan famna bibelordet jag citerat tidigare. 

Jesus såg på dem och sade: ”För människor är det omöjligt, men inte för Gud. För Gud är allting möjligt.”‭‭Markusevangeliet‬ ‭10:27‬ ‭

Försök att läsa dessa rader utifrån att det är möjligt. Att det faktiskt står det det står. Inte vad du i tvivlet ibland läser in i texten. Utan att det som står är sant. 

Välj att lyssna i tro. Det handlar om tillit, förtroende, förtröstan, att håll för sant, lita på eller som Hebr 11:1 uttrycker det:

Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.

Vi tror på en Gud som har makt bakom orden och som kan förändra förhållanden. För Gud är allting möjligt!

Publicerat den

”Det ska bli spännande och se vad Gud kan göra i detta”

Det ska bli spännande och se vad Gud kan göra i detta

Den gamla damen, snart 100år, hade fått ett tungt besked i släkten. Det såg minst sagt hopplöst ut. Den utgång som var mest trolig var inte rolig. Då säger den gamla damen ”Det ska bli spännande och se vad Gud kan göra i detta”

Berättelsen är hämtad från gårdagens predikan jag lyssnade till via webben. Erik Andersson i Filadelfia Stockholm predikade. Han utgick ifrån Hebr 11. Temat skulle man kunna sammanfatta med ”Att ha tro för något”. Eller som Erik uttryckte det ”En tro som hjälper dig att se det som kan bli”. Så bra. Du hittar det på http://www.filadelfia.nu/?m=151


Den är klart värd att lyssnas på. En påminnelse att få och ha tro för något som kan bli. Nuet och det som ligger bakom i all ära men att få tro för framtiden är stort. Det är så mycket som kan göra oss nedslagna. ”Det går nog inte”-känslan är lätt att hamna i. 

Tänk att den gamla damen kunde fälla den tanken i en situation som såg så hopplös ut. Det är ingenting man tar sig direkt.  Man söker den och får den given. 

Jag tror att detta vill påminna oss om att söka vägen i situationer som ser hopplösa ut via Gud. Där vår tro på förändring brister kan vi få tro för det. Att bli smittad av ”möjlighet” i en omvärld som styr tanken åt missmod. 

Att tro på Gud innebär att vi litar på att han en dag ska infria vårt hopp och rädda oss för evigt. Vår tro gör oss övertygade om en verklighet som vi ännu inte kan se. Hebreerbrevet‬ ‭11:1‬ ‭BSV‬‬

Tron handlar om det. Att tro på något som man för ögat inte kan se. Om något som kommer framöver som vi måste sätta tillit till att det verkligen kommer. 

Så, ta några minuter och lyssna till Erik. Det är välinvesterad tid. 

Publicerat den

Söndagstankar – det inre livets flöde

 

 

På den sista dagen, den största i högtiden, stod Jesus och ropade: ”Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” Detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. Anden hade nämligen inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.
Johannesevangeliet‬ ‭7:37-39‬ ‭SFB15

‬‬Jesus säger att det var för vårt bästa han lämnade jorden och återvände till himlen. Annars hade inte Anden kunnat komma till oss. Anden har många uppgifter som han kan välsigna våra liv med. På något sätt kan man säga att anden är det som håller liv i vår tro. På några korta meningar går det inte att på ett rättvist sätt beskriva honom och göra honom rättvisa. Men framför mycket så skapar han liv inom dig. Liv i tron. Ett flödande liv. Det ger dig en friskhet som är så skön.

En bild som beskriver det är källsorånget i naturen. Sonen och jag var och vandrade i fjällen. Törstig och trött kom jag till en källa. Vattnet bubblade upp ur marken. Från ”ingenstans” kom detta friska, kalla och klara vatten. Det släkte törsten och gav ny kraft. Jag fyllde min flaska och vi gick vidare. När vi kom till nästa källa behövde jag ju egentligen inget bytt vatten. Men i jämförelse med det (ganska nya vatten) jag hade i flaskan så ville jag hellre ha från denna nya källa.

På något sätt verkar anden på det sättet inom oss. Det möter vår andliga törst. Den ger liv och kraft. Den upplevelsen kan alla få.

Kanske har det livet avstannat inom dig. Då kan du be vår herre att han ”spränger” fram en ny källåder inom dig. Den finns där men kanske har ”tunga stenar” lagt sig över flödet. Be om sprängkraft och låt livets andes flöde åter bryta fram.

Önskar dig en välsignad Pingstdag

Publicerat den

Söndagstankar – Hur ska man kunna tro utan ha sett?

Hur ska man kunna tro på Gud utan att ha sett honom? 

I en tid då vi vill ha bevis till varje pris kan tron på Gud vara rätt svårbevisad. Vi vill ha tydliga bevis som på något sätt överbevisar oss och lite till. 

På ett sätt finns det inre tydliga bevis om Guds existens. En inre magkänsla som håller. 

Man skulle kunna beskriva det som en inre bild som växer fram. Den skapas när man låter sig beröras av Gud och Guds Ande. Genom den beröringen skapas denna inre bild. Det är som vårt inre pejlar in Gud och vi ser honom på något förunderligt sätt. Det kanske inte är ett tydligt fotografi på honom men ändå en bild. Ett försök att beskriva det är som första gången jag såg mina söner på ultraljudsbilderna. Jag kunde inte tydligt se deras anletsdrag men ändå visste jag att det var dom. 

Den inre bilden är mer viktig för mig i min tro än alla synliga bevis på Guds existens genom dom under och mirakler vi ser. Det ger mig en frid och tillit. 

Tron kan inte bevisas utan bygger just på att det är tro och tillit. Men jag har upptäckt att det är gott nog. Det bär. Det handlar om att låta sig tappa greppen om den vanliga synen på bevis. Att låta sitt inre tala. För inom oss finns det andliga. Gud har lagt ner evigheten i vårt inre. Som Bibeln beskriver det – i våra hjärtan. 

Det går att tro utan att kunna se Gud med sina vanliga ögon.