Etikett: Tro

På söndag är det årsmöte i församlingen jag tillhör. Somliga tycker att årsmöten är jobbiga och urtråkiga. Jag tycker tvärt om. Jag tycker dom är något av dom bästa möten vi har. Hur kan det bara möjligt?

Det är då vi ser tillbaka på allt intressant vi varit med om. Året har ju gått så fort. Det var ju inte länge sedan det var årsmöte. Vi summerar året både i innehåll och ekonomi.

Det finns något som en församlings årsmöte skiljer sig från andras årsmöten. Dom allra flesta sammanhang har en given inkomst i form av försäljningsinkomster eller stora bidrag från tex kommun och stat. Men en församling skapar sin inkomst genom gåvor. Gåvorna är inte i förhand lovade i en speciell summa. Vi går in i det nya året som kommer med inga löften. Vi litar helt på att vi skall få in den ekonomi vi behöver genom kollekter och gåvor.

Det är då årsmötet på söndag blir så mycket roligare. För ett år sedan beslöt vi att fatta en budget och verksamhet som var ett beslut i tro. I tro på att det ska komma in medel som täcker vår ambition. När då vi gör bokslut så blir man så tacksam. Även detta år fungerade det. Det kom in medel så det på sista raden fungerade.

Det gjorde det därför att det fanns människor som var villiga att ge av sin inkomst till något man trodde på. Hur många andra sammanhang fungerar det på detta sätt? Hur många föreningar har medlemmar som är beredda att ge kanske tusen kronor eller tom mer ibland per månad till den förening man är med i? Det är det unika med ett församlingsliv.

För ingen ska tro att det är speciellt vanligt att kommunen ger lika stora bidrag till en församling som man ger en idrottsförening tex. Även om en församling gör en social insats i bygden. Även om egeninsatsen är större än det man önskar bidrag för. Fundera på följande: tänk om kommunen skulle beräkna sitt bidrag baserat på hur mycket medlemmen själv kan lägga in. Då tror jag att kommunen skulle få ge församlingarna bra mycket mer i bidrag. Idrottsföreningen skulle få en betydligt mindre summa. SIDA jobbar ofta på att egeninsatsen i ett projekt ska vara 20%. Kanske skulle kommunen ha det som rättesnöre i kommunala bidrag. Då skulle jag tro att församlingsföreningarna skulle klara det bättre än andra föreningar. Varför då? Vi är vana vid att ge mycket till den föreningen vi tror på.

Vi är hänvisade till våra medlemmars månatliga givande. Deras trogna givande. Återigen, det gör årsmöten i vår församling så intressanta. Man blir ödmjukt tacksam att få vara med i ett sammanhang som fungerar så.

Så på söndag gäller det. Då skall vi ha årsmötesfest. En glädjens och tacksamhetens fest. Och tänk, här får alla vara med. Den som kan ge mycket och den som kan ge lite. Tillsammans fungerar det. Det är unikt.