När tron inte räcker till funkar det då att bara lita på Gud?

I söndags lyssnade jag till vår missionär Benjamin. Han talade om tron. Tro kan för somliga vara något man får för sig att det kan vara. Medan Tron är på Gud handlar mer om en tillit

Jag blev påmind om en blogg jag skrev 2018. Som ställde en fråga …

När tron inte räcker till funkar det då att bara lita på Gud?

Jag delade några tankar du får på nytt…


Vissa tider är det lätt att tro på Gud. Man känner liksom medvind i tron. Det är lätt att säga att ”det löser sig – Gud är med”.

Så kommer dom där dagarna då det känns lite längre bort att se Guds svar och hans tilltal i just min situation känns diffust. Man undrar vart svaret är och när det kommer. Man har lätt till tvivlet mitt i sin tro.

Kan det då fungera att bara lita på att Gud har ändå allt i sin hand?

Jag tänker att min erfarenhet från andra gånger då svaret kommit, då Gud gripit in och förändrat något till det bättre, då har han helt enkelt svarat, så att jag nu kan nöja mig med att bara lita på honom. Det funkade ju då. Då borde det funka nu. Hur stor eller liten tro jag har. Kanske tom när tron känns obefintlig. Kan det då fungera med att bara lita till att det kan fungera nu med?

Kanske är det så vi behöver hantera våra tvivel och frågor i tron. För jag tror att du, liksom jag, har erfarenhet av att Gud har svarat. Verkligen. Så är det. Det vill jag aldrig glömma mitt i dom bönerna som ännu inte är besvarade. För du kan aldrig bortförklara dom svaren du fått. Dom ger mig i alla fall ett hopp mitt i mina frågor. Kanske kan dina erfarenheter av Guds ingripande hjälpa dig att lita.


Kan det vara så enkelt? Svaret är nog både jag och nej på det. Men när vi får ett rätt förhållande till Tron kan det hjälpa oss. Vår tro är inte en tro som mer lever i en förhoppning där ordet tro får mer ett ”kanske” över. Ett jag ”tror nog”. När Tron får finnas i sitt rätta element är den mer åt tillit och trofasthet.

Vår tro vilar inte på vår förmåga. Den vilar helt och hållet på Gud och vad han kan göra. Så när vi uppfattar att vår tro inte räcker till, kan vi då ta sats i att lita och sätta vår tillit till Gud?

Kanske blir en lek med ord tänker du. När tro och tillit är samma sak. Men kan det vara så att när vi tänker så så avdramatiserar vi tron? Kanske är det just så det blir. När vi inser att Gud faktiskt svarat tidigare, när han gripit in tidigare, att vi kan nöja oss med att då bara lita till hans förmåga?!

Finns ett barmhärtigt ord i biblen om en far. Låt mig till sist dela den med dig.

‘ En i folkskaran svarade honom: ”Mästare, jag har kommit till dig med min son som har en stum ande. Var den än får tag i honom slår den omkull honom, och han tuggar fradga och gnisslar tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, men de kunde inte.” Jesus svarade dem: ”Detta släkte som inte vill tro! Hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? Hämta honom till mig.” Och de kom med honom till Jesus. Så snart anden fick se honom slet den och ryckte i pojken, och han föll till marken och vred sig och tuggade fradga. Jesus frågade hans far: ”Hur länge har det varit så med honom?” Fadern svarade: ”Sedan han var barn. Ofta har den kastat honom i elden och i vattnet för att ta livet av honom. Men om du kan, så förbarma dig över oss och hjälp oss!” Jesus sade till honom: ”Om du kan? Allt är möjligt för den som tror. ‘ Genast ropade barnets far: ”Jag tror. Hjälp min otro!” ‘

Markusevangeliet 9:17-24

När tron sätts på prov

Så länge tron känns som att den bär och ger glädje är livet rätt gott. Men när tron sätts på prov blir det inte lika enkelt. Kanske har du gjort den erfarenheten eller är mitt uppe i det just nu.

När jag var ung var jag ledare på en ungdomskonferens som heter Hampeveckan. Jag minns att jag var vaken rätt länge varje kväll. Ja, kanske mer varje natt. Jag fanns bland ungdomarna och gick bland tälten. Det var där och då man kunde möta den som behövde ett extra samtal. Som kämpade lite extra. Det var rätt mörkt. Och när väl alla sov drog jag mig tillbaka till mitt logi. Det var rätt mörkt där man gick. Så när ungdomarna somnat var det rätt tyst.

Innan jag väl kom till min säng brukade solen börja gå upp. Strax där vid gryningen började fåglarna kvittra. Det var rätt mäktigt. Och det var inte ovanligt att några fåglar började spela och sjunga innan solen bröt igenom. En filosof har sagt följande:

Tron är fågeln som känner ljuset
när gryningen fortfarande är mörk.

Jag tänker att det påminner om den kämpande tron. Den kan upplevas finnas i ett mörker. Men så kommer gryningen och tron finner sitt ljus igen. Hur än tron kämpar så har den en förmåga av att känna av ljuset innan det bryter igenom. Det är som tron och gryningen dras till varandra. Och när så är på gång börjar en ny sång försiktigt bryta igenom. Så bryter en ny tid igenom.

Livet har olika säsonger. Livet kan ha mest av sol under perioder. Men ibland kommer säsonger av mer mulet eller mörka passager. Lika sant som gryningen kommer när nattens är som mörkast kommer livets mer mörka och suddiga period vändas i ljus igen. Lyssna efter andens fågelsång som varslar om en ny tid.

Tron är som denna fågel på något vis. Den kan kämpa men den är beredd på att gryningen kommer. Vila i att när du kämpar med tron så kommer det att komma en gryning Lika sant som att solen varje morgon går upp över horisonten.

Denna dag vill jag be för dg som just nu kämpar med och i tron. Jag vill be att ljuset skall bryta igenom som en soluppgång. Det är gott att få vila i att Gud är ljus. Hans ljus kommer räcka till för dig med. Det finns inget mörker som kan stå emot ljuset. Så även en kämpande tro. Därför ber om att Anden skall låta sitt ljus komma dig till del.

Tron som bär redan innan gryningen.

Kapelludden Öland en sommarmorgon

Jag såg ett citat på Facebook igår. Började söka lite omkring det. Visade sig att det var Rabidranath Tagore som sagt dom orden. En indisk författare och filosof. Han sa följande:

Tron är fågeln som känner ljuset när gryningen fortfarande är mörk.

Troligen har den några versioner för jag hittade även detta citat av honom:

Tron är den fågel som känner gryningen och sjunger medan det ännu är mörkt.

Gryningen är något speciellt. Dom gånger jag har inväntat gryningen har det varit så stilla lugnt. Så tyst. Så helt plötsligt börjar fåglarna sjunga. Jag har inte kunnat lokalisera dom i det mörka skumma. Men helt plötsligt inser jag att dom sitter där i buskar och träd. Så helt plötsligt, så bryter solen horisonten och börjar stiga upp. En fantastisk upplevelse.

Att använda den bilden på tron är vacker. Fåglarna uppfattar att snart är det dags. Snart bryter dagen fram. Det mörka måste ge vika. Dom blir hoppfulla. Kanske är mörkret deras tid då som känner sig mest utsatta. Men nu kommer snart befrielsen.

Tron bär oss genom det mörka när vi inte själva orkar bära. Tron vill ge oss uthållighet och mod. Att tro att det kommer lösa sig. Det kommer bli en god morgondag även om det just nu är mörkt.

Tänk att vår tro kan känna ljuset medan det ännu är mörkt. Tron förnimmer det ljus vår tror fäste, Gud, ger oss. Även om det är mörkt. Mitt i mörkret skönjer vi det ljus som redan finns. Men som just nu inte är synligt. Paradoxen, redan nu men ännu inte.

En bra beskrivning tänker jag på vilan i tron. Din och min tro ger en tillit och ett lugn. Även om det stormar så kan vi förnimma att vi kan sitta lugnt i båten. Stormen kommer att bedarra och vi kommer möta en ny strålande dag.

Låt trons vackra fågelsång få fylla ditt inre. Den sången ger frid och inre harmoni. Bli stilla och besinna att Gud är Gud. Låt din tros symfoni fylla varje del inom dig.

Kapelludden Öland 03:36 en sommarmorgon

Följ gärna min sida ”Jesus genom 2022

Låt tron ta plats i dig

Ibland drabbas man speciella tillfällen. Det är något som händer eller ”kommer till” oss. I söndags var ett sådant tillfälle.

En textstrof i en sång. Några enkla meningar mitt bland alla andra.

”Låt tro ta plats. Ge hjärtat kraft. Låt tro ta plats i mig”

Hur många gånger är det inte som tvivel vill komma. Tvivel som får oss att vackla eller svaja till i tron. Vi är osäkra på framtiden. Vi möter motgång. Vi möter sådant som får oss att fundera. Vi undrar varför. Kanske beredda att ge upp.

När jag lyssnade på sången ”Varde frid” där textraderna är hämtade från kände jag en sådan längtan efter att det skulle ske mycket mer i mitt liv. Att tro skulle få ta mer plats inom mig. Att tron på Gud skulle växa sig än mer stark. Tilliten bli ännu större. Tilltron till Guds mäktiga möjligheter skulle blir mer.

Kanske känner du något liknande. Att tron skulle få mer plats i ditt liv. Så att den kan möta upp din frågor och funderingar. Din misstro och hopplöshet.

Min bön denna dag är ….

”Gud, hjälp mig att tron på dig ska få större plats i mitt liv”

Bed gärna den bönen ledning idag. Kanske för första gången. Kanske för hundraelfte gången. Kanske i i bön om hjälp.

Min tro, längtan och visshet är att då kommer tron att växa sig stark inom oss.

Söndagstankar – Du är inte övergiven

”Ty Herren, din Gud, är en barmhärtig Gud, och han skall inte överge dig eller låta dig gå under.” Femte Moseboken 4:31

Tänk vad känslor kan spela oss ett spratt. Vi kan känna oss rätt övergivna. Känns som att Gud är långt borta och tyst.

Ibland undrar jag varför det är så. För uppenbarligen är det inte så. Han är där. Ändå känns det tvärtom.

Vi behöver förbereda oss inför dom svåra tiderna om dom kommer. Att med vårt förstånd veta att han är lika nära hela tiden. Hur jag än känner det.

Dagens löftesord är att Gud kommer aldrig överge dig. Han kommer inte att låta dig gå under. Gud är barmhärtig och nådesfull.

Herrens ögon vilar på dig. Älskar dig över allting annat.

Så vad än känslorna vill lura dig till så är Gud med dig. Bestäm dig för att lita på det.

Söndagstankar – trons kraft

Att tro på något kan vara halva vägen till att det kan fungera. Att ha tilltro till något kan vara det mest avgörande för att det ska lyckas.

Tron på något kan ge oss modet att våga.

Tron har en fantastisk kraft inneboende. Man kan säga att tron bär oss på många sätt. I Markus 2:1-12 kan vi läsa om den lame mannen. Han har vänner som tror att det är lönt att bära honom till Jesus. För man tror att Jesus kan göra honom frisk. När man kommer till huset är det massor med folk. Man tar sig inte i in huset. Men upp på taket kan man komma. Bär upp honom. Gör hål i taket. Sänker ner båren framför Jesus. Jesus helar honom och mannen går hem med sängen under armen. Denna berättar om omgivningens tro. Den berättar om mannens tro. Den berättar att den mannen man sätter sin (till)tro till kan hjälpa och helar mannen.

Ibland är det lätt att tro. Det liksom går av bara farten. Men det finns andra tillfällen då det är mer motigt i tron. Då tänker jag på pappan med sin besatta son. När han får frågan om han tror att Jesus kan göra under svarar han: ”Jag tror, hjälp min otro”. Kanske tron är just så ibland. Man vill tro och har en liten tro. Men samtidigt har man lite tvivel som gör att tron sviktar. Att då få både bekänna sin tro och otro känns bra. Gud klarar den spännvidden.

Vad är förutsättningen att tron kan inneha kraft? Det beror på vart och på vem tron vilar. Tron frigör kraften. Så sätter man sin tro på något som har ”det” fungerar det. Men saknar det man tror på ”kraften” så fungerar det inte.

Trons kraft handlar om tron på Gud. Tron som frigör Guds möjligheter. Handlar inte Gud självmant? Jo då, men han våldför sig inte på någon. När vi tror att han kan göra det frigör det den kraften. Skulle vi våga mer skulle säkert Gud kunna göra mer. Men vår tro sviker oss ibland. Du är inte ensam om det.

Kanske kan vi enas om en bön för denna dag. . .

Gud, hjälp mig då jag drabbas av otro. Hjälp mig så att min (till)tro till dig växer till. Jag önskar så stort att du ska göra mer bland oss. Kan och vill du får du gärna använda mig. Så låt min tror på dig och det du kan växa till för varje dag. Amen.

Tänk på att när tron vilar på Gud och hans kraft finns det möjligheter. Det beror inte på tron utan på den tron sätter sin tillit till.

Söndagstankar – att vara välgrundad i tron

Kolosserbrevet har gett mig några tankar inför denna helg. Att vara välgrundad i tron. Att inte bli bortrövad i tron. Att söka det som är där ovan.
Jag tänkte försöka dela något av dessa tankar tre söndagar framöver.

Kol 1:22b-23 ”…han vill låta er träda fram i för sig heliga, fläckfria och oförvitliga, om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört.”
Kol 2:6-7 ”…. lev i Honom och låt er rotas och uppbyggas i honom och befästas i tron ….”

I Gustafsdal skulle jag ta bort några buskar. Jag grävde och grävde och drog och drog. Det var svårt att få upp dom. När jag kom djupare insåg jag att det fanns en hjärterot rakt ner. En gång i Trosa skulle jag ta bort en tallhäck. Jag kom till samma läge. Så kopplade jag till bilen. Slog ett rep om tallplantan och la den över draget och drog. Lätt som en plätt tänkte jag. Men inte. Inte lossnade den. När jag upptäckt hjärteroten så gick jag på den och då lossnade busken. En sådan rot behöver vi ha i tron. Som får djupt ner

Hur grundar jag i tron?
Jag läser min bibel. Jag lyssnar till Guds levande Ord. Jag låter mig undervisas. Jag har min dagliga kontakt med Gud. Då växer hjärteroten till.

Det handlar om att jag gör fast i tron – gjort tron fast förankrad hos Gud. Tron är välbyggd på en fast grund.

Synonymer till Välgrundad
berättigad, befogad, motiverad, riktig, hållbar
I detta ligger det många sanningar. En välgrundad tro är riktig, den är hållbar. Den motiverar och är motiverad. Denna äkta tron är berättigad.

Nu blev det kanske lite väl mycket tankar i stolpform. Men jag tror att vi behöver förankra vår tro. Det blåser rätt mycket om tron idag. Den ifrågasätts. Den sätts på prov. Den hånas. Den hotas. Då behöver du och jag se till att tron får en rätt grund. En grund som håller. När då tron sviktar pga av att tex bönesvaret dröjer eller att tankelivet strular till det behöver vi ha ett grundfäste. Det grundfäste vi behöver kräver lite arbete. Att vi ofta umgås med Gud, löser vår bibel, tar del av undervisning och använder vår fantastiska möjlighet i bönesamtalet.

Jag har följt några vänner hur de jobbat för att få bygga sitt nya hus. Man kan ana att det har varit många och långa samtal, planeringar, bygglovsansökningar, trädfällning, markberedning mm mm. Häromdagen såg jag en bild på Facebook. Nu göt dom grunden. Det viktigaste arbetet på hela deras husbygge. Om dom fuskar här kan hela bygget få om intet. Lika viktigt är det med vårt beredningsarbete omkring vår tro. Vår tro kan också kapsejsa. Men den kan också få en stadig grund som gör att den håller.

Vi är förlåtna. Vårt skuldbrev är rivet. Det är på det vår tro har sitt grundfäste. Det ger oss framtidshopp. Det ger oss trygghet. Där finns det kraft. Där bygger vi vår tro. På nådens grundval.
Där bygger vi vår tro med stor respekt. Utan den grunden är vi ingenting, har ingenting och kan inte se fram emot någonting.

Söndagstankar – Väl grundad i tron

Paulus tar upp i Kolosserbrevet något tidlöst solvärme tro. Det han skriver var inte bara aktuellt då han skrev det. Alltså att det var bara ett ord för där och då. Han i såg att han behövde skriva ord som skulle vara minst sagt alltid ett ord för den som fick del av det när det än skulle läsas. Alltså ett aktuellt ord så. Var tidlöst och alltid aktuellt i viktigt.

Kol 1:22b-23 ”han vill låta er träda fram inför sig heliga, fläckfria och oförvitliga, om ni verkligen står fasta och väl grundade i tron och inte låter er rubbas från hoppet i det evangelium som ni har hört och som predikas för allt skapat……”

Kol 2:6-7 ”….lev i honom (Jesus) och låt er rotas och uppbyggas i honom och befästas i tron i enlighet med den undervisning ni fått, och överflöda i tacksägelse.”

Väl grundad. Det finns så många svängningar i tankarna om teologin. Det finns många tolkningar. Du och jag behöver ta initiativet attest till att vi bygger vår tro på en sann och trovärdig grund.

Om vi bara lyssnar till det som kittlar bäst blir vår tro inte stadig. Det som låter bäst just för stunden behöver inte vara det som är närmast sanningen. Ställer du dig frågan om det som du hör kommer från Bibeln?

När jag höll på med att ta bort några buskar för några år sedan fick jag lära mig en sak. Jag började gräva runt busken och tyckte det gick bra. Jag började försöka dra upp den. Men inte gick det. En gång när jag skulle försöka få bort granhäcken satte jag en kätting vid roten och kopplade den till bilen. Och drog. Inte lossnade granhäcksplantan likaväl som busken i trädgården. Dom satt där dom satt. Då upptäckte jag att dessa växter hade en rot som gick takt ner i jorden. Liksom en hjärt-rot om man u kan säga så. När jag väl gick på den så lossnade busken och granhäcken mycket lättare.

Kanske är det något av detta Paulus tänker på. Att vara rotad, att ha sin hjärt-rot rakt ner i djupet av tron. Djupt ner i Jesus liksom.

Då kan inte olika svängningar varken i humör eller i teologi rubba dig. För du vet vad du tror på. När jag kopplade på bilen så trodde jag faktiskt att denna häck skulle åka upp lätt som en plätt. Men så förvånad jag blev. Inte då. Den känslan får jag när jag läser denna text. Trons rötter kommer att hålla fast när dom är väl grundade i tron.

Nu vet jag att bilder haltar och kan sågas efter fotknölarna. Men liksom vi går till läkaren för att få koll på vår hälsa, åker med bilen till besiktningen, lämnar i samma fordon på service, borstar våra tänder varje dag osv osv ska vi vara mån om vår tro. Vårdar vi den så blir den väl grundad, rotad, i trons upphovsman och fullkomnare.

Leta dig fram till din väg i detta. För mig har bibelappens hälsning varje morgon fått mer och mer betydelse. Ett ord för dagen att börja med. Hur är din väg till att bli väl grundad i tron?