När tröttheten slår till

Har du känt det? Kan komma snabbt på. Ibland utan föraning. Det liksom bara händer. Man vill det inte. Man önskar det inte. Men så händer det.

Tröttheten slår till

Slår och slår. Det kanske är att ta i. Undrar varför man säger det. Hur som helst så bara den finns där. Och den suger liksom musten ur oss.

Vet du vad jag tänker? Att det är en bra väckarklocka. En hint om något. Kanske inte när det sker en gång. Inte två gånger. Men när det återkommer. Och det händer igen fler gånger.

Jag vet vad det innebär. Jag har varit där. Inte velat lyssna och förstå. Så tacksam att jag sista månaderna fått uppleva något helt annat. Visst , jag kan bli trött nu med men inte alls på samma sätt.

När tröttheten slår till gör vi bäst i att lyssna till den tysta viskning som säger ”vila lite”. Det är just det som behövs då.

Det första ”slaget” är ofta inte alls hårt. Mest en liten puff. Men jag kan lova dig att till slut blir det en mer drastiskt manöver. Det är då man inte bara blir trött. Utan mer åt det utslagna hållet. Dit vill man inte.

Jag tror på en Gud som tror på vila. Inte bara arbete. ”Kom till mig ….. jag skall skänka er vila” Kostar inget mer än att stanna upp. Dra sig närmare honom. Han ger själen frid. Återhämtning.

Så när tröttheten slår till gör vi bäst i att förstå läget. Inte ignorera det. Det är då vi kommer rätt inför framtiden.

När tröttheten smyger sig på …

Ibland smyger sig tröttheten på. Det liksom inte finns den kraft som man behöver för att få det gjort som just då behöver bli gjort.

Då kan det smyga sig in en liten känsla av dåligt samvete. Att man inte för det man borde.

Men tänker man efter inser man att det oftast finns en orsak till tröttheten. Man är trött för att man gjort något annat viktigt. Något dom just gjort oss trötta.

Tröttheten är en signal om att det är dags för återhämtning. En vila kroppen behöver.

Ibland är det trötthet i musklerna. Ibland i huvudet och tänket.

Idag ber jag för dig som är trött i tänket. Som rådbråkar dig inför det som komma skall. Kanske till och med det som du så gärna vill men som uteblir. Idag ber jag att du ska få ett andrum. En inre vila som du behöver.

Idag ber jag för dig som är trött på livet. Att livets djupaste och mest innerliga glädje ska få återvända till dig.

Idag ber jag för dig som är trött och sliten på grund av alla krav. Ber att du ska få nåden, modet och kraften att släppa kraven.

Idag ber jag för dig där tröttheten smyger sig på ska få uppleva en fantastik skön återhämtning. Som att du fått kraft som om du aldrig varit trött.

Men när tröttheten smyger sig på är det dags att vila. Då har du gjort dig förtjänt av vilan.

Kolla gärna min resedagbok.

När trötthet sätter hjärnan i stand by-läge

Skulle tro att jag inte är ensam om att stänga av tvn på stand by-läge. Kanske inte det bästa miljövalet. Men smidigt. Bättre än att ha tvn på jämnt (🙈)

Igår kväll kändes det som att hjärnan ställde sig i stand-by-läge. Hade tänkt att göra lite saker. Dom bara inte blev av. Kändes som att det skulle ändå inte funka.

Huvudet liksom bara tyckte det var bra att bara stanna upp.

Tänker att en sådan vila nog inte är så dumt. Man liksom stänger av med fjärrkontrollen en stund. Det blir stilla och när man sen behöver komma igång så trycker man på startknappen igen.

Skulle tro att den funktionen skulle många som är på väg att bli utbrända uppskatta. Skulle vara en välkommen och välanvänd pryl.

Lite knepig känsla dock. Känslan av att hjärnan stänger ner på lågvarv en stund. Den är nöjd med att bara vara en stund.

En stund där man låter kropp och knopp vila är bra. Missa inte den förmånen. Det gör oss gott.

Det finns en trötthet som är ljuvlig

 

Det finns trötthet och trötthet. Viss trötthet är bara så jobbig. Man blir bara så trött av den. 

Sen finns det en trötthet som är ljuvlig. Det är den trötthet som infinner sig efter en bra och lång löprunda. Där kroppen liksom bara landar i en skön vila. Läs: hamnar tungt i soffan. 

Igår sprang jag igen. Börjar få ordning på springningen efter fotskadan. När jag laddat av med en dusch och fått i mig lite mat så hamnade jag i soffan. När jag landade så måste jag säga att det var så skönt. Det var som hela kroppen ropade ”åh så skönt”. Det var som himmelriket sänkte sig över mig och kroppen bara gick in i en så skön vila att längtan av att gå upp ur den var som bortblåst. 

En sådan trötthet som får sitt utlopp på det viset är så ljuvlig. Det liksom så skönt stt somna i det läget. Nu var det ju bara liksom ett litet problem. Hur ska man samla kraft för att ta sig till sängen när vilan tagit ett fast grepp om kroppen? Det är tur att det är kort väg till sängen. 

Likaså blev det lite jobbigt när längtan efter en chokladbit blev för stor. Ingen fanns tillgänglig för att hämta den i mitt kylskåp. Men jag hittade lite kraft för att hämta den. Vilken tur va?