Hur mår vårt vägnät?

Inför resan hem blir jag varse om att en av vägarna jag skulle välja var avstängd. Jag tänkte kolla upp vägen på Trafikverkets hemsida. Då inser jag att det var inte bara ett ställe där man jobbar med vägen. Massa ställen.

Hur mår vårt vägnät i Sverige – egentligen?

Det var många ställen som man behövde jobba med vägen av någon anledning. Det är vi tacksamma för. Ja, alltså att man lagar den. Men man får känslan att vårt svenska vägnät har mer att önska liksom.

Mina tankar går till livets väg. Bibeln säger att det finns bara en väg till Fadern i himlen. Det är genom Jesus. På min resa hem kunde jag köra alternativa vägar. Men till himlen finns det inga alternativa vägar.

Man behöver helt enkelt vårda vägen – relationen med Jesus – så att vägen kan hållas öppen och farbar.

Jag bodde på landet under rätt många år. Det var verkligen kännbart när en väg blev avstängd. Det kunde innebära att man just där och då inte kunde ta sig hem. Så jag inser vikten av att vårda vägen så att man tar sig hela vägen hem till himlen.

När det är så många varningar som bilden visar blir det lätt omvägar. Långa sådana. Min resa hem blev lite längre än vanligt. Livets vägar kan ibland behöva ta omvägar för att inte hamna fel. För att beskydda oss från att köra sönder oss.

Hur mår din livets väg – egentligen?

Är den behov av lite extra omsorg just nu. Har den krånglats till? Är den på rätt väg? Kanske ska du ta en liten stund att bara kolla in läget lite. Det kan aldrig vara fel. Ser du att allt är bra så blir du bara stärkt i det. Men ser du något bekymmer som behöver rättas till blir du nog bara tacksam att du upptäckte det. Var rädd om din livsväg. Den är din viktigaste sak i livet.

Vad väljer du ?

En god vän predikade i Elim-kyrkan i igår. Christian Liljegren. Han började sin predikan med att sjunga en sång av Pelle Karlsson. Alltså den texten är ju bara så bra. Den vill jag dela idag.

Ett liv – ett enda liv, så fyllt av frågor och förväntan!
En tid – fastän så kort, en ständig kraftgång, ständig längtan
Mitt liv blir ingenting, om inte Jesus är min Herre
Jag väljer Jesu väg och håller Hans hand!

När allt är mörkt och kallt o storm o vindar är så svåra
Jag säger Jesus allt, Han vet problemen som är våra
Försök att vandra själv. Det vore fegt, det kan ej lyckas
Jag väljer Jesu väg och håller Hans hand

Vad är ett liv? Några få år, en krokig väg stenig och svår
Jesus är med under min färd. Han är mitt allt, hela min värld
Och nu går jag trygg varje dag: Jag håller Hans hand!

När sist jag hunnit dit, en vandringsman för alltid framme
Min sång ska bli som nu. Han tar min hand. Han är densamme
Jag lämnar denna värld och jag går trygg de sista stegen
Går hem, går Jesu väg och håller Hans hand!

Vad är ett liv? Några få år, en krokig väg stenig och svår
Jesus är med under min färd. Han är mitt allt, hela min värld
Och nu går jag trygg varje dag: Jag håller Hans hand!

Vill du lyssna till sången så har Pelle Karlsson spelat in den. Här kan du lyssna till den.

Pelle sjunger att han väljer Jesu väg. Vilken väg väljer du? Vilken väg väljer jag?

Så lägga det till några ord till i texten som ger en fantastisk öppning och hopp. ’Och håller hans hand’. För det är själva poängen i detta vägval. Att få ligga sitt liv i hans hand.

Mitt liv blir ingenting, om inte Jesus är min Herre – är, en för mig, så sann rad. För den är så viktig. Nyckeln till livet.

När vi tar hans hand tar han vår. Det är liksom ömsesidigt. Hur bra är inte det? Det är ju hur bra som helst. Det är inte ett ensidigt handslag. Det är inte ett grepp som är livlöst och bara ligger i din hand.

Gud vet vad vi möter så det vore dumt att möta det på egen hand. Vi kan välja på vilket sätt vi vill möta framtiden. Själva eller med Gud. Utifrån det vet jag vad jag väljer. Jag väljer hans hand. Jag väljer hans väg.


Idag ber vi för riksdagsman Zara Leghissa (S)

Vägens folk

Vägens folk – vilka är dom? Man kan tänka sig att det är asfalterarna. Förr såg man dom mest på sommaren. Men nu kan man se dom större delen av året. (Kanske en klimatfråga 🤔) Kanske är det alla som kör lastbil. Transportörerna. Dom ”ligger ju ute” på vägarna det mesta i sitt jobb. Det går ett program som heter Vägens hjältar på tv. Dom jobbar med att bärga bort bilar vid tex en krock. Och nog är dom hjältar när dom utsätter sig för stora risker.

För typ 2000 år sedan hade detta uttryck en annan betydelse. Det var det folk som följde Jesus Kristus. Så kallades de första kristna.
”Vägens folk.”. ”De som hörde till Vägen.”
Det vill beskriva en kristen tro som är i rörelse. Att jag som kristen inte är framme – utan på väg. På väg till en bättre tid och värld.

Vägens folk kan ses som en livsstil. Alltså en tro som präglar mitt sätt att leva. Jag går på livets väg. Jesu livsväg.

Men vägens folk handlar mer om en relation med Gud. En livsgemenskap. Som en relation vi har med varandra som är mer än ytlig. Som ”bästisar” som man sa när jag var liten. Den man mest av allt ville vara med och det var ömsesidigt.

Hur går jag på den vägen? Är riktningen åt rätt håll? Om jag fortsätter på den väg jag går på nu, leder den då dit jag vill? Till himlens eviga liv? När man är ute och åker , på tex semester och ska till en viss plats, så behöver man veta vilken väg man ska ta för att komma dit. Så är livets väg också. Alla vägar bär inte till himlen.

Vägen till livet – det eviga livet – går genom Jesus. Jesus säger: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kan komma till Fadern utom genom mig.” Johannes‬ ‭14:6‬ ‭NUB‬‬. Att sätra sin tro och tillit till det är att sätta in sin livsGPS på rätt sätt

Vill du tillhöra vägens folk? Då kan denna vers hjälpa dig idag ”För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.”
‭‭Romarbrevet‬ ‭10:9‬ ‭SFB15‬‬

Som avslutning ska jag citera några rader ur Jesaja bok 2:3 ”Han skall undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar.” Det är ett löfte han infria genom sin Ande. Så vi kan fortsätta att vara vägens folk.

Anden bygger en väg för oss genom vårt gungfly

När jag vandrar runt Store Mosse så kom jag till en skyllt som handlade om vinden. Vinden hade byggt en väg genom mossen. Den hade tagit med sig sand som gjorde att det skapades en sandväg.

”Som bryggor av sand löper de genom Store Mosses enorma sankmarksvidder. Det kallas ’rocknar’.

Om du har varit på en mosse så vet du att naturen är rätt karg där. Som att det som vill växa där får ta i allt dom kan för att lyckas. Och bärkraften att gå på mossen är klart begränsad. Helt enkelt livsfarlig på många platser.

För mig blev detta en bild. Anden i bibeln jämförs ofta som en vind. Ordet för anden är pneuma – vind. När jag läste om detta är det så jag tänker mig att anden hjälper oss. Den bygget vägar likt ’rocknar’. Som gör det möjligt för oss att ta oss fram. Namnet ’rocknar’ liknar ju engelskans ord för klippa – ‘rock’.

Så blåser Anden in i våra liv och skapar en farbar väg för oss när det annars känns som gungfly under oss. För mig blev det en stark bild. Som inger hopp och tillit.

Upplever du att det är som gungfly under dina fötter på din livsvandring? Då vill jag be att anden får låta sin vind bygga nya vägar – ’rocknar’ – vägar som en klippa – på din livsvandring. Så kommer din livsstig leta sig igenom det karga och gungiga. Och du kommer igenom till den vanliga fasta livsstigen igen. Allt på grund av att anden skapar vägen för dig – där det till synes inte är möjligt.

Ps Känner mig manad att påminna om en blogg jag skrev för ca 2 månader sedan. ”Se dig inte ängsligt om”. En bibelvers jag påmindes om. ”Var inte rädd, för jag är med dig, se dig inte ängsligt om, för jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig, jag stöder dig med min rättfärdighets högra hand.” Jesaja‬ ‭41:10‬. Ds

Tredje vågen…

Tredje vågen av pandemin är redan här läser jag i expressen. Men….

….. jag tycker vi inte ens har lämnat den andra vågen bakom oss. . . .

Ibland funderar jag i termer som ”när ska det bli normalt igen”. Någon säger att detta onormala är nog vårt normala.

Det är som att aldrig en våg av det man möter hinner lägga sig förrän en ny våg kommer. Och så håller det på.

Jag går ju ofta och gärna vid Vätterns strandlinje. Det slår mig att rätt ofta går det vågor. Stora eller små. Dom liksom böljar in mot land. Verkar aldrig ta slut. Verkar aldrig tröttna på att slå mot stenar och strand. Som en evighetsmaskin. Ibland kan man nog känna så för alla vågor som rullar i livet. Som om dom aldrig tar slut. Som om det onormala får bara fortsätta.

Så händer det ….. sjön lägger sig och det blir kav lugnt

Tänk vad skönt. Efter det oroliga vattnet kommer det ett lugn. Det vill jag påminna mig om. Efter alla dessa pandemivågor kommer det ett lugn. Var så säker. Hur hopplöst det än ser ut nu när tredje vågen kommer. Snabbare än dom andra kan tyckas. Men vågor lägger sig till slut. Ja visst, efterdyningarna kan få oss att må rätt dåligt i sjöns böljande vågor efter en storm. Men till slut lägger sig även dom vågorna.

Så håll ut. Det onormala lägger sig tids nog. Gud hjälpe oss att få kraft att orka 🙏

Lyft upp ditt huvud – Gud vill alltid göra en väg för dig

Fick en låt igår kväll. (Kan man säga så när man bara för tips om låten 🤭) Ja jag kände det så. Kanske är det så att jag behöver ge den vidare idag till någon idag. Låten är skriven av Evelina Gard. Den heter God Will Make A Way. Lyssna på den.

Gick ut efter stranden i en kväll där molnen var tunga. Vinden låg på. Först ser jag bara detta tunga. Men när jag tittar längre ut så ser jag en strimma av ljus. Kände bara en stor glädje. En så god bild på hur livet kan vara fullt av ”moln”. Men där kan ljuset ändå bryta fram. Lite senare på min promenad blir jag påmind om denna låt av Evelina Gard.

Jag vill påminna och uppmuntra dig, alla andra och inte minst mig själv Lyft upp blicken. Lyft upp ditt huvud. Gud kommer att skapa en väg för dig. Alltid.

För mig har den sista tiden blivit så viktigt att fästa blicken på något större. Det som är större än omgivande faktorer. Större än problemet. Större en oron. Större än allt jag möter.

För mitt i allt som finns att kämpa med öppnat det sig så ofta en väg. Som det är nu i pandemin så är det svårt att driva en butik. Gårdagen kom det ena bönesvaret efter det andra. Det är då man inser att denna sångtext har något djupt att förmedla.

Så lyft upp ditt sinne. Lyssna på låten. Låt den beröra dig. För jag tror den har en hälsning till oss idag.

Ber om att du ska få en välsignad dag med nytt mod och ny kraft. Här får du texten också.

Lift up your head,
Be encouraged
God will always make a way.
Everytime, you feel discouraged
Put your trust in Him alone
Whatever the problem, He can solve it
Whatever the need, He will supply
Lift up your head,
God will always make a wayOnce again, lonely and confused
Once again, a valley to get through
Seems like every time it feels alright,
Another trial comes
For every opened door, another’s closed
And you feel like giving upLift up your head, be encouraged
God will always make a way,
Everytime, you feel discouraged
Put your trust in Him alone
Whatever the problem, He can solve it
Whatever the need, He will supply
Lift up your head
God will always make a way

Att välja väg

När man är ute och reser med bil måste man ofta välja väg. Ganska logiskt när man vill till en plats.

Likaså behöver vi välja väg i livet. Det kan handla om yrkesval. Relationsval. Åsiktsval. Livsval. Boendeval. Välja att tro eller inte. Välja att följa eller inte.

Egentligen är varje dag fylld av massa vägval.

Somliga menar att det är bara att följa och se vet livet tar vägen. Mmm det kan vara så. Och på ett sätt är det rätt. Livet blir vad det blir liksom.

Men å andra sidan tror jag att vägvalen är viktiga. Att man medvetet gör sina avvägningar och väljer väg.

För mig har livets vägval varit av en högre dimension. Att å ena sidan vilja vara med och påverka min situation. Men att samtidigt be om Guds ledning. Att han med sin ande och kraft ska leda mig.

Det gör att en återkommande bön för mig har varit: ”Herre, här är jag tills du säger något annat”. Jag liksom inte går varje steg och undrar hur nästa ska bli och hur Gud tänker leda det steget. Nej, det handlar mer om en livsstil. En känsla av att när Gud väljer att ställa mig i ett nytt vägval så hjälper han mig att välja rätt. Ibland tydligt. Ibland bara han för mig in i det. Just så tycker jag mitt liv har varit.

Så enkelt tänker jag att Gud leder oss. Sällan är det eldskrift på himlen eller tilltal. Visst, så kan det verkligen vara. Men jag tänker att han bara försiktigt och varsamt för oss in i något nytt.

Det enda det egentligen kräver är att vi är villiga och vill följa.

Så där tänker jag att vägvalet ligger. Ett ”Herre led mig för jag vill följa dig och din väg för mitt liv”.

Där startar något mäktigt i våra liv. Vi kommer att se hur han leder oss fram.

Det är det övergripande vägvalet jag tror vi människor mår allra bäst i. Sen kommer dom vägval vi får göra efter vägen. I dom vill han inte överge oss i.

Så i tillit till att han vill vårt bästa kan be om hans hjälp i vårt livs vägval.

Söndagstankar – Vilken väg ska jag välja?

Vilken väg ska jag välja?

Säkert har du ställts inför den frågan när du är ute och går eller åker bil. Är nog inte ensam om att springa vilse heller. För någon sommar senare var jag nere hos mina vänners sommarställe. Tänkte springa en runda. Inte så långt men ändå. Tog ut riktningen. Hade en plan. Efter ett tag började oron gnaga. Var jag på rätt väg? Ganska snart insåg jag att jag sprungit vilse. Fick ta hjälp av en vänlig person som hjälpte mig hem. Jag hade tagit fel vid en vägkorsning insåg jag.

Vilken väg ska jag välja?

Många gånger har jag stått inför olika livsval. Rätt avgörande sådana ibland. Ofta har jag då känt hur Gud lett mig in på en väg. Jag vill tro att det varit rätt väg. Efter en tid har jag förts in på nästa väg. Det innebär inte per automatik att den förra var fel. Att jag lyssnat fel. Nej, nu är det ett nästa steg. Ett nästa val. Så förs vi vidare i livet.

Vilken väg ska jag välja?

Samtligt kan jag inte påstå att det alltid varit enkla val. Rätt knepiga. Kämpiga. Men när valet är gjort har det känts bra. För innerst inne, i magkänslan som vi brukar kalla det, har jag nog vetat vart det barkat hän.

Vilken väg ska jag välja?

Det finns ett val dock som varit ett övergripande vägval för mig genom alla tider. Och det är att följa Jesus. Jag är en Jesu efterföljare. Där har jag funnit min största trygghet. Det har varit mitt livsval.

Jesus säger själv i Johannes 14:6

Jesus sade till honom: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.

Där tror jag vi har grunden till alla våra val.

Vilken väg ska jag välja?

Vad för svar du har på den frågan vet jag inte. Men när du för samman den frågan med Jesu svar på så brukar det bli det bästa. Fråga vad han har för råd att ge i dina val. Bed om att han leder dig i dina val. Då är jag övertygad om att förr eller senare kommer han att leda dig. Under tiden söker du dig fram i en tillit till att han formar vägen.

”Vi går åt ett annat håll”

”Vi går åt ett annat håll!”

Textraden är hämtad från det tillfället som Jesus botar Petrus svärmor. Markus 1:29-39

När han hade gjort henne frisk kom det många som också ville bli friska. Inte alls så konstigt. ”Hela staden var samlad utanför dörren”. Så det måste har varit rätt många och ryktet drog säkert till sig många nyfikna. Fantastiskt att människor blir friska och helade på det sättet.

Det som slår mig i denna händelse är vad som händer dagen efter. Jesus drog sig tidigt undan på morgonen för att vara för sig själv och be. Lärjungarna letade efter honom. När dom fann honom så säger dom: ”Alla söker efter dig.” Inte så konstigt. Jesus hann säkert inte hela alla där på kvällen. Uppståndelsen var stor. Man ville lära känna honom.

Det hade varit lätt för Jesus att stanna kvar där i framgången. Och fortsätta att vara den efterfrågade. Kanske tom glänsa lite.

Men han faller inte för det. Han säger lite överraskande:

”Vi går åt ett annat håll!”

Han ville vidare. Han visste att fler behövde höra budskapet om riket. Om tron på Gud. Om evighetens värde. Han ville till fler ställe än för att predika. Han visste, som troligen ingen annan visste då, att hans tid var kort. Han behövde skynda på.

Hur lätt är det inte att vi stannar kvar i något för att det kittlar. Vi trivs i framgång. Surfar gärna på vågen. Medan kanske det är tid att gå vidare.

Men det behöver inte vara så drastiskt. Det kan bara vara vara något man fastnat i just där man står. ”Bara vara” ? Ja, kanske inte så ”bara”. Kan vara nog så svårt att lämna och gå vidare även i det lilla.

Kanske ska du gå åt ett annat håll. Kanske ska du bryta upp från ett sammanhang till ett nytt. Kanske är det bara något du behöver vända blicken från. Vad vet jag. Men kanske behöver några av oss idag bestämma oss för att ”gå åt ett annat håll”. Våga. Ta mod till dig. Det kommer att välsigna dig.

Söndagstankar – Jag går på livets väg

Jag blev påmind om en sång igår. Det är ”Jag går på livets väg” av Hanna Corneskog. 

Jag går på livets väg,
jag går på livets väg.
Där kan allting hända,
men jag kan va ́ trygg

För Gud finns över mig och under mig, framför mig och bakom mig.
Han omsluter mig på alla sidor.
Och håller mig i sin hand.

Så tänker jag mig livet. Det är en vandring som möter mycket. När dessa möten har en positiv påverkan på mig är det väl inget större problem. Men när livet möter på motstånd, det är tungt och jobbigt, då är det mindre roligt. Tror du delar det med mig. 

Det är då det är skönt att påminna mig om min relation till Gud. Hur hans intresse är för min livsresa. Han finns över mig, under mig, framför mig och bakom mig. Den tryggheten är fantastisk. 

Kommer du ihåg barnsången ”Jesu kärlek är så underbar”?

Jesu kärlek är så underbar,
Jesu kärlek är så underbar,
Jesu kärlek är så underbar,
kärlek så underbar!
Så hög, jag kan ej nå över den,
så djup, jag kan ej nå under den,
så vid, jag kan ej nå utom den,
kärlek så underbar

Guds kärlek är så stor att den omsluter hela dig. Du kan inte ta dig ut ur den kärlekszonen. Den beskriver att han är över dig, under dig, framför och bakom dig. 

Idag önskar jag att du skulle bli påmind om att Gud har sin omsorg om dig. Vart du än vänder dig, vart du än riktar din blick, är han med dig. Vad du än just nu går igenom på din livsväg så är Han där. 

Han omsluter dig på alla sidor och håller dig i sin hand.

 Varför då? För att Han älskar dig så mycket. Hur du än upplever dig älskad eller inte just nu, så är du älskad av Gud. Du är speciell för honom så han följer din livsväg nära dig. 

Gud välsigne din dag.