Etikett: vandring

Publicerat den

På min vandring är Du med mig

Livet är en vandring på ett sätt. Som att vi går ut i livet när vi föds så vandrar vi genom åren. Och vi möter så många olika situationer.

Denna sång vill jag förmedla till dig idag. För vad du än möter just nu, med eller motgång, glädje eller sorg, så går han med dig. Varje steg. Han hoppar inte över varannat steg du tar. Eller menar att vissa situationer får du allt klara själv. Om det hänger på honom är du inte ensam eller övergiven någon gång på dagen.

Ibland kan vi känna oss övergivna. Men vi är inte det.

Hans trofasthet är så stor över ditt liv. Kryp intill honom. Han är din klippa. Samtidigt du lyssnar , sjunger eller läser denna text ber jag att det ska få vara din verklighet.

Så, lyssna här om du vill. Eller läs bara texten. Låt den få bära dig idag.

På min vandring, varje steg jag tar
är Du med mig
Aldrig ensam, Du lämnar aldrig mig
lämnar aldrig mig

Stor är Din trofasthet, Jesus
Stor är Din trofasthet, Jesus
Stor är Din trofasthet
Alla dagar är Du med

I min oro, Du står alltid kvar
Du är klippan
I din närhet, min rädsla rinner av
rädsla rinner av

Stor är Din trofasthet, Jesus … / ….

Jesus Kristus, Du är min trygghet
Helt säker i Din famn
Jesus Kristus Du är min framtid
Mitt hopp är i Ditt namn

Publicerat den

Vandringen

I morgon kl 8 börjar SVT sända den stora älgvandringen. Du kan se den på SVTplay. Typ dygnet runt.

Programmet går under begreppet SlowTv. Och det är något speciellt med det. Inte ett program som bara har action. Men genom åren har det funnits rätt spännande inslag. Som tex när en älg går igenom isen.

Denna älgvandring sker varje år sen urminnes tider. Nu kan vi följa den i direktsändning.

Tala om att det måste vara den vandring som är mest filmad. Men det finns andra som inte är det.

Din och min vandring sker mest i det dolda. Visst, våra föräldrar tog en del bilder och en del filmer är inspelade. Används troligen gärna på bröllop och högtider.

Men för det mesta vandrar vi i det dolda. Och det ska nog vara så. Vi behöver den integriteten. Allt ska inte synas. Vi behöver den stilla vandringen för oss själva. Somliga skulle säga att det är lite hemligt. ”Den hemlige”. Jag tänker att det är där vi hämtar vår energi. För vi ger inte ut då. Vi är mer intagande där.

I tider av sociala medier så är nästan hela vårt liv offentligt numera. Vad vi äter, vart vi är, vad vi gör, typ inget är hemligt. Nästan så att det är det som gäller nu att förmedla exakt vart vi är och gör. Om vi inte gör det eller inte berättar om vad vi ska göra blir folk gärna lite nyfikna. Och håller vi det hemligt är det ibland inte helt okej.

Var inte rädd att vandra lite i det dolda i bland. Jag tror faktiskt att det gör dig gott. Man måste inte berätta allt.

Publicerat den

Folk på vandring

På nyheterna ser jag ett folk som är på väg. Inte så få heller. Man menar att det är 7000 människor som är på en marsch. På väg till USA från bla Honduras. Det lär visst var två sådana stora grupper på väg. En otrolig vandring. Människor i olika åldrar.

Deras längtan verkar vara att komma ifrån fattigdom och otrygghet. Så drivs dom iväg av denna längtan. Eller är det rädsla?

Ett folk på väg. Under dom sista åren har vi sett mycket av folk som vill iväg till något bättre.

Tänker att det ligger djupt ner hos oss att vara på väg någonstans. Vi vill till något bättre. Det är grymt när denna drivkraft måste komma fram för krig och fattigdom blir för mycket för att överleva i.

Men på något sätt är vi alla på väg någonstans. Till något i framtiden som lockar. En drömbild. En längtan. Vi vill till något som kan göra vår situation bättre.

Om vi plockar fram den känslan så får vi kanske bättre förståelse för (om vi nu inte förstod det innan) alla dom som lämnar allt för en tilltro till en bättre framtid.

Jag bara undrar, när skall dessa vandringar ta slut? När ska enskilda kunna göra andra val istället för att överge sitt sammanhang och tro på en framtid i sitt eget land? När skall alla dessa båtfärder och folkvandringar sluta?

Vår värld går sönder mer och mer för varje steg dessa folk behöver ge sig ut på vandringen.

Publicerat den

Att svalka sina fötter

Tog en promenad till oset i Jönköping. Liten bit att gå från mig men helt klart inom räckhåll för en promenad. Ca 3 km. När jag kom dit och satt mig ner på en sten så var det skönt att stoppa ner fötterna i vattnet. Något bad blev det inte tal om. På tok för kallt. Men att svalka varma fötter efter en promenad var det helt okej för.

Att svalka fötterna kan i sig ge den vederkvickelse man behöver. Minns då jag vandrade i fjällen runt Grövelsjön. Att sätta sig vid en kall bäck. Stoppa ner fötterna en stund. Dricka vatten ur källsprånget eller var man nu var var så gott. Det behövde man för att orka vidare.

Som du säkert märkt av så letar jag efter sådana svalkande platser just nu. Kanske inte för fötterna i första hand utan för det inre livet och tänket.

Att sitta en stund vid vatten som kluckar är rogivande.

Hur svalkar man en själ? Likaså ett trött tänk? Hur kan man stilla en inre vind som snurrar som ett yrväder ibland? Finns väl inga lätta svar på det. Men en väg lär nog gå till att söka sig till platser man upptäcker är just svalkande. Dom platser och sammanhang som är dess motsats kan man ju undvika. Det var väl logiskt och sunt tänk? 😄 Eller hur?!

Men hur lätt är det att fatta det i tid? Alltså innan det blir en avgörande nödvändighet? Jag vet. Jag som gärna sitter en stund vid solnedgången inser att det behövs mer än några minuter vid en molnfri kväll. Det gör säker sitt men det behövs mer.

Igår vandrade jag ut i Norrland. Ja, inte riktiga Norrland. Utan Dumme Mosse intill flygplatsen i Jönköping. Efter två timmar på en ”norrländsk” myr och en mils promenad landade jag hemma. En av dom bättre eftermiddagarna och kvällarna jag haft på länge. Som om jag var född på nytt. Ja, faktiskt.

Svalka – friskhet, svalget, uppfriskande kyla, att fläkta sin själ, ny luft, som luften efter ett regn en het sommardag. Svalka.

Vi gör gott i att hitta svalka för själen. Inte bara fötterna behöver det under livsvandringen.