Vänskap – finns det något vackrare ?

Jag har säkert sagt det förut men säger det igen. Vänskap är nog det vackraste som finns. Möjligen är kärlek vackrare …. Ja det är det men vänskap kommer inte långt efter tänker jag

Igår mötte jag flera av mina gamla vänner. Visst , somliga har jag haft kontakt med via nätet. Men det är något speciellt med sann vänskap. Det är som att möts där man var när man möttes sist. Men det är som det var nyss. Man bara tar upp tråden där man var. Så ett särskilt tack till dig jag mötte igår. Det betydde och betyder väldigt mycket.

Det kan vara ganska svårt att vårda vänskap och relationer. Jag är långt ifrån bäst på det. Inser det. Andra är klart mycket bättre på att ta kontakt än jag. Det får jag jobba på. Förlåt att jag är så dålig på det. Men vad jag uppskattar när man möter ”gamla” vänner. Så tacksam för telefonsamtalet. Mailet. Hälsingen på Messenger.

Jag kan verkligen sakna många av mina gamla vänner genom åren. Alla er som jag hade mer kontakt med förr. Men som nu sker mer sällan. O att det kunde ske oftare.

Vänskap, tänker att du också uppskattar vänskap. Vänskap med gott samtal. Men där tystnad inte blir besvärande väntan. Vänskap där ord värmer men där en blick kan säga mer än tusen ord av uppmuntran. Vänskap som ger mod istället för att lägga krokben. Vänskap där man blir sedd istället för att man vänder bort blicken. Vänskap som ger mersmak än bitter eftersmak. Vänskap där man slår följe efter vägen istället för att lämna någon efter samma väg.

Igår skrev jag om att bli bättre på att inte gå förbi. Idag ber jag om att bli bättre på att vårda relationer och vänskap. Tror att det är en bön som behöver bes ofta. Speciellt i vårt land där man menar att allt för många är just ensamma.

Vänskap – troligen det mest värdefulla i livet

Det är svårt att värdera saker. För vad är något värt? Mycket handlar det om hur vi förhåller oss till det. Hur mycket vi själva vill ha den. Hur efterfrågan är på det. Hur det står sig i längden.

Jag skulle tro att vänskap är något dom värderas högt. Kanske allra högst av den som inte har någon vänskap. Men säkert också av den som lever i en vänskap.

Det handlar mycket om hur vi värderar den, hur gärna vi vill ha den, hur mycket vi efterfrågar den, om vi tror att den håller i längden.

Det kan vara svårt att vårda en vänskap. Så att den håller i längden. Det är så mycket som påverkar den.

Jag har några vänner som jag verkligen ser som vänner. Men dom jag inte träffar så ofta. Men när jag väl gör det känns det som det inte var länge sedan vi träffats. En av dom brukar jag till och med kalla ”min bror”. På något sätt beskriver det för mig hur verklig vänskap är. Vänner som verkligen känns som vänner. Oberoende av hur ofta man möts.

Men vänskap behövs också oftare än sällan. För somliga är det en bristvara. Andra har det i överflöd.

Vänskap handlar mer om att ge än att få. Jag blir orolig för vänskap som handlar mer om att få och egen vinning.

Vänskap är en tillgivenhet. Som handlar om trofasthet.

Jag tror att vi ibland kan vara rädda för vänskap. Rädda för att missta den. Rädda för att den kan gå fel. Rädda för att den kan bli missförstådd. Då kan det vara skönare att inte ha en vänskap. För då varken sårar men någon eller blir sårad själv.

Så för att vänskapen inte ska gå fel bör vi fundera på dess syfte. Så att vi inte missförstår den. För en missförstådd vänskap kan vara svår att hitta djupet igen. För man vågar sig inte ut på dess djupa vatten igen. Vill inte bli missförstådd igen.

Vänskap är nog det vackraste som finns också. Den kan dofta gott. Den kan upplevas som något oersättligt. Så jag tror att vänskap är troligen det mest värdefulla vi har i livet. Vänskap behöver vi verkligen odla och vårda.

Glömd vänskap

Det är mycket att komma ihåg. Namn kan vara en svår sak att komma ihåg. Man kan veta hur personen ser ut, vart man möttes osv. Men namnet….. hallå namnet ….. Hur svårt kan det vara? Somliga jag mött har ett fantastiskt minne. Dom kan räkna upp mina barns namn, deras morfar mormor , kusinerna , dom som bor granne ja dom kan till och med komma ihåg när dom fyller.

Helt märkligt. Visst är det märkligt. Vi andra missar födelsedagar. Vi missar namnsdagar. Vi kommer inte ihåg namnet alltid. Vi missar vart dom bor just nu….. (jag menar somliga flyttar jumpa ofta att det är omöjligt att hålla reda på😅)

Värre är en glömd vänskap. Mycket värre. Tänk att vara vän med någon och så glömmer man bort det. Efter år av gemenskap så bara den runnit ut i sanden. Så har man glömt vilken underbar vän man hade. Det som sammanförde. Det som gjorde att man knöt kontakten. Det som gjorde att man började mötas. Intressen.

Somlig vänskap har bara tagit en paus. När man möts igen är det som att bara fortsätta på den meningen som aldrig han avslutas. Men man är i den direkt. Vänskap kan vara på distans. Tänker inte främst på en Facebooksvän. Utan en vän man har men som man möter mer sällan live.

Finns en gammal psalm som talar om vänskap ….

Vilken vän vi har i Jesus, trofast, kärleksfull och god!
När vi frestas, när vi prövas, vill han ge oss kraft och mod.
Ofta tyngs vi ner av oro, glömmer att vi har en vän
som har lovat vara med oss,
hjälpa om och om i-gen.

Hur lätt är det inte att glömma denna vänskap. Eller att vi tar upp tråden då och då. Ändå har han lovat att alltid vara med.

Har du sorger och bekymmer, är du modlös, trött och svag,
Jesus hjälper dig att bära dina bördor dag för dag.
Han som gråtit våra tårar ser vår ångest och vår nöd. Den som sörjer vill han trösta,
den som vacklar ger han stöd.

Vänskap är ju inte alltid bara glädje. Ibland får man dela det tunga med varandra. Jag säger inte att jag äskar att lyssna till andras problem. Men jag älskar att få ge en uppmuntran genom ett möjligt stöd. Jesus är så mycket mer än så

Är du bitter och besviken, har ditt hjärta djupa sår,
säg till Jesus vad du känner, våga tro att han förstår.
Han som bar vår synd och plåga i sin egen kropp en gång
älskar oss och ger oss vila,
tänder hopp och föder sång.

Vänskap kan ha gått i kras. Man kan vara sårad på olika sätt. Satt djupa sår. Kanske är dom såren just nu för påtagliga för att livet ska ge den glädje som du behöver. Säg till Jesus vad du känner. Våga tro att han förstår. Han tänder ett nytt hopp. Han vill skapa en ny sång i ditt liv.

Du är inte bortglömd av Gud. Han är fortfarande din vän.

Vänskapens djupaste dimension

Vänskap kan vara ytlig eller vara mer på riktig. Vänskap är alltid bäst när den inte fylls av ett egoistiskt inslag utan har mer utgivande karaktär.

När vänskapen handlar mer om den andres behov en egen vinning har den en förmåga att växa till i både tillit och djup.

En vänskap som ser mer den andre än sin egen spegelbild har förmåga att upptäcka mer av den andres behov och situation.

Herregud&Co tror jag lyckades hitta ett av vänskapens djup:

Om du behöver laga ett trasigt hjärta 💔 så har vänner alltid det bästa klistret. Herregud&Co

Det är det stora med äkta vänskap. Den har det den andre verkligen behöver. Äkta vänskap har det bästa klistret. Den bästa salvan. Den bästa näsduken. Den bästa värmen. Den bästa kramen. Den bästa handen att hålla i. Den bästa famnen att falla i. Den som bryr sig och tar tid men också sätter gränser som hjälper att hålla ihop så att man inte brister isär.

Vänskapens djupaste dimension är när den inte är till salu men kostar allt. När den inte går att köpa utan ges för livet.

Vänskap skapar. Inte kapar. Vänskap förlåter. Vänskap är som kärleksfull kyss. Den har överseende men tummar inte på sanningen. Den går med men försöker hindra felsteg.

Vänskap är i sin bästa form en kärlek som är mild och kräver inget igen men får allt ändå.

Att vara en vän

Hur skulle du beskriva en vän? Vad är en väns bästa egenskaper? Vad gör vänskap med dig? Ibland tror jag att vi tar vänskap för givet. Per automatik förutsätter vi att vänskap ska bara finnas där.

Vänskap kan ju vara olika. Det inser ju jag med. Ytlig sådan. Man vet om varandra. Men inte mer. Sen finns det den mer djupgående vänskapen. Den värderar jag högt. Där man känner att man kan vara sig själv. Man behöver inte göra till sig. Ibland tycker jag mig se att en sådan vänskap är en bristvara. Vet inte varför. Kanske för att vi inte har den tid som behövs för att få tag på den. Men en djup vänskap gör att jag vågar och kan dela det jag känner och upplever. Utan att bli hängd liksom.

Häromdagen föll mina ögon på en vers i Johannes 15. Där Jesus ändrar från tjänare till just vänner. Kolla in versen :

”Jag kallar er inte längre tjänare för en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner för jag har låtit er veta allt som jag har hört av min Fader.”
‭‭Johannes‬ ‭15:15‬ ‭NUB‬‬

Vi är Jesu vänner. Han har skapat en sådan närhet genom sin ande att den djupaste av vänskap finns. När jag växte upp användes ordet tjänare mycket. I all välmening och den tids förståelse. Det är en sådan äkta vänskap där jag kan dela allt. Var den jag är. Och ändå veta att Jesus vill vara vän med mig. Så även för dig.

Min förhoppning är att den vänskapen, vänskapen med Jesus, ska hjälpa oss att också vara vänner med andra i vår omgivning. Att den går prägla all vänskap som finns.

Till sist….

Det finns en sångstrof som heter ”Vilken vän vi har i Jesus….” En gammal sång ut segertoner. Han är trofast kärleksfull och god…. (sången får du längst ner). Tänk att jag får vara vän med honom. Tänk att han vill vara min vän.

vers 1
Vilken vän vi har i Jesus, trofast, kärleksfull och god!
När vi frestas, när vi prövas, vill han ge oss kraft och mod.
Ofta tyngs vi ner av oro, glömmer att vi har en vän
som har lovat vara med oss,
hjälpa om och om i-gen.

vers 2
Har du sorger och bekymmer, är du modlös, trött och svag,
Jesus hjälper dig att bära dina bördor dag för dag.
Han som gråtit våra tårar ser vår ångest och vår nöd. Den
som sörjer vill han trösta,
den som vacklar ger han stöd.

vers 3
Är du bitter och besviken, har ditt hjärta djupa sår,
säg till Jesus vad du känner, våga tro att han förstår.
Han som bar vår synd och plåga i sin egen kropp en gång
älskar oss och ger oss vila,
tänder hopp och föder sång.

Vänskap

Måste bara få ge utryck för det jag känner…..

Vänskap – det är något vackert över det.

Vänskap – något jag uppskattar och värderar så högt.

Vänskap – inget man kan ta för givet.

Vänskap – något man kan bestämma sig för att visa.

Vänskap – är ett sätt att leva.

Vänskap – något jag tror kan smitta av sig

Vänskap – där får man vara sig själv. Man behöver inte göra sig till och vara någon annan.

Vänskap – är tydligen också något man kan ”låsa in” i en mindre krets, tydligen. Men det var nog inte tänkt så från början.

Vänskap – ger god eftervärme.

Vänskap – är något som fortsätter när man möts igen. Som om man aldrig skilts åt. Man bara fortsätter där man slutade. Hur lång tid det än gått.

Vänskap – det är något vackert över det.

En tanke för dagen – vänskap

Min kollega påminde om något viktigt i går. Han påminde om hur viktigt vänskap är.

Att ha en vän kan vara avgörande för att livet fungerar och är värt att levas.

En sann vän står kvar när andra lämnar. En sann vän bistår så långt det är möjligt.

Vänskap är viktigt på jobbet som på fritiden.

Tankar som jag rätt ofta grubblat över är hur svårt vi allt för ofta har att släppa in nya människor i våra gemenskaper. Det är svårt att ta sig in i redan givna vänskapskretsar.

Tanken för denna dag får bli….

Vad är vänskap för oss? Hur öppna är vi för att andra kan få bli delaktiga i en gemenskap? Hur välkomnande är vi? Hur skapar vi vänskap?

Det finns lite att fundera över just vänskap.

Jag påminns om dom där gångerna man möter en vän som man inte träffat på många år. Men det känns som att det var igår. Man tar liksom upp tråden där man sist var och bara fortsatter. Som om inget har hänt. Som att det var nyss man skildes åt. Det är väl en del i sann vänskap.

Vad lägger du in i vänskap?

Sann vänskap håller över tid.

För en tid sedan mötte jag, för mig (och jag vill tro även jag för honom), en mycket god vän. Det var många år sedan som vi första gången möttes. Vi kunde mötas i många olika sammanhang. Allt ifrån samtal runt bordet till ett samtal i ett tält en lägerkväll. Jag kan bara minnas goda stunder som dessa samtal var.

Sen flyttade jag. Det gick flera år så möttes vi för en helg och delade, för den tiden, glädje och bekymmer.

Nu har det gått många år sen vi senast möttes. Jag kan inte säga exakt men det borde vara åtminstone 5-6 år. Troligen mer. Kanske tom många flera år.

Som jag sa, för en tid sedan möttes vi igen. En timme drygt av gemenskap mellan våra olika uppdrag. Fantastiskt roligt. Måste säga att det var en sådan glädje.

Kan du ana vad det finaste med denna vänskap är? Jo, att när vi möts igen är det som att bara fortsätta från den stunden då vi skildes åt. Bara liksom koppla på. Det behövs inga trevande fraser. Inget knussel. Inte massa artiga fraser. Det är bara att fortsätta. Hur lång tid det än gått. Det är sann vänskap för mig. En vänskap som ligger djupt rotad. Jag vet att jag kan, trots att vi möts så oerhört sällan, söka upp denne vän för ett samtal om jag behöver det. Han är ett sådan föredöme.

Nu tror jag inte att någon kan vara det för alla. Men jag hoppas och ber att det finns tillräckligt många på denna jord som är sådana att det skulle räcka åtminstone att alla hade en sådan.

Vi kan ha många vänner. Vänner som det är gott att mötas med. Vi trivs ihop. Vi kan ha goda samtal med dom. Men jag tror att vi behöver ”det lilla extra” någon gång. Just en sådan vän jag försökt att beskriva.

En sådan vän hoppas jag att jag kan vara. I alla fall för någon. Hoppas inte du att du också kan vara en sådan vän för någon? En vänskap som inte är beroende av tider som gått. En vänskap håller över alla tider.