Att vänta in Gud

För några år sedan skrev jag några tankar om att vänta in Gud. Jag tänker att det är en bra påminnelse att få till sig då och då. Att vänta in Gud är kanske inte det enklaste. Men ändå så viktigt. Om man är osäker på sitt nästa steg är det troligen det bästa man kan göra. Att vänta in Gud. Att vänta in det momentet då man känner frid över sitt beslut.

Så jag väljer att idag påminna om det jag skrev 2022. Jag tänker att det är bra för mig att lyssna till det. Och kanske är det en bra påminnelse för dig med.

————

Satt och bläddrade i en lite bok som heter ”Ord om Frid”. Min ögon landade på en sida om att vänta in Gud.

”Om du får några pauser i livets stress och larm, så stanna upp Och rikta blicken inåt. Vänta in Gud och känn värmen av hans närvaro – den skall bära dig igenom dagens många sysslor” – – William Penn

För mig är det nog ett tema som går igen just nu. Predikade om Den välsignade omvägen” i söndags. Att våga ta en omväg i livet och lyssna in Gud. Att omvägen vi kanske har hamnat i inte är farlig. Det kanske är Guds tid med dig som han vill dela något med dig.

Att då hamna i dessa rader kanske inte var så konstigt. Eller ? Jag letade inte efter det. Jag råkade att hamna där. Kanske är det så att det är något för denna tid?! Kanske är det något just för dig?! Kanske är det så att det pockar på hos mig själv?

Att vänta in Gud

Vi liksom springer lite för fort ibland. Kanske lämnar Gud bakom oss på distans. Kanske tycker det går så bra nu så nu kör man på. Så glömmer vi Guds råd och kraft i våra liv.

Kanske det ligger mer i detta?! Att vi ska ta oss tid att vänta in Gud när vi är i bön. Att han får liksom möjlighet och tid att beröra.

Kanske ligger det något mer i detta?! Att när vi läser bibeln kunna stanna upp och vänta in. Vad vill han säga?! Vad vill han göra?!

Att vänta in Gud kan ibland vara en utmaning. Vi kanske inte tycker vi har den tiden riktigt. Men kanske är det just den tiden som är en väl investerad tid.

Så varför inte bestämma att göra det? Att invänta Gud. Kanske är det just det som är nyckeln i det du står i just nu. Med dom frågor som verkar vara svåra att få snabba svar på.

”… den skall bära dig igenom dagens många sysslor”

Vad ska bära dig? Hans närvaro.

Att vänta in Gud

Satt och bläddrade i en lite bok som heter ”Ord om Frid”. Min ögon landade på en sida om att vänta in Gud.

”Om du får några pauser i livets stress och larm, så stanna upp Och rikta blicken inåt. Vänta in Gud och känn värmen av hans närvaro – den skall bära dig igenom dagens många sysslor” – – William Penn

För mig är det nog ett tema som går igen just nu. Predikade om Den välsignade omvägen” i söndags. Att våga ta en omväg i livet och lyssna in Gud. Att omvägen vi kanske har hamnat i inte är farlig. Det kanske är Guds tid med dig som han vill dela något med dig.

Att då hamna i dessa rader kanske inte var så konstigt. Eller ? Jag letade inte efter det. Jag råkade att hamna där. Kanske är det så att det är något för denna tid?! Kanske är det något just för dig?! Kanske är det så att det pockar på hos mig själv?

Att vänta in Gud

Vi liksom springer lite för fort ibland. Kanske lämnar Gud bakom oss på distans. Kanske tycker det går så bra nu så nu kör man på. Så glömmer vi Guds råd och kraft i våra liv.

Kanske det ligger mer i detta?! Att vi ska ta oss tid att vänta in Gud när vi är i bön. Att han får liksom möjlighet och tid att beröra.

Kanske ligger det något mer i detta?! Att när vi läser bibeln kunna stanna upp och vänta in. Vad vill han säga?! Vad vill han göra?!

Att vänta in Gud kan ibland vara en utmaning. Vi kanske inte tycker vi har den tiden riktigt. Men kanske är det just den tiden som är en väl investerad tid.

Så varför inte bestämma att göra det? Att invänta Gud. Kanske är det just det som är nyckeln i det du står i just nu. Med dom frågor som verkar vara svåra att få snabba svar på.

”… den skall bära dig igenom dagens många sysslor”

Vad ska bära dig? Hans närvaro.

Att vara ett lag är svårt

Jag satt och tittade på cykelsport. Det var lagtempo. Man hjälper varandra fram till bra vinnande tempo.

Så gick det tungt uppför en backe. En hade svårt att hänga med. Den som ledde gruppen hade bra med kraft vilket gjorde att hon drog ifrån. Resultatet blev att dom andra fick ingen draghjälp. Det måste ha känts extra jobbigt. Efter en stund ser man att alla i laget har svårt med ledarens tempo. Då fäller kommentatorn orden ”det är en urusel laginsats. Hon måste vänta in dom så att dom kommer i rulle med varandra.” Ungefär så där hon.

Det är svårt att vara ett lag. Man måste tänka mer på laget än jaget. Ingen kan dra ifrån. Man ska hjälpa varandra framåt.

Det är så det är i alla ”lag”. Om man bara tänker på sig själv blir det inget bra. Om ledaren ”springer” för fort och långt fram så fungerar det inte. Man får inte med sig laget då.

Att vara lag är att vara följsam. Att i lagom takt sporra. Att se behovet när någon sackar efter. Skjuta på? Hjälpa och dra? Peppa?

Det handlar också om att bromsa någon så att den inte kommer för långt fram och inte på så vis blir en del av laget.

När en ledare inte går i takt med folket den leder är den inte en ledare på rätt plats längre. Självklart ska den vara ”lite före” men vad jag tänker är hur fel det blir när vederbörande är hästlängder före. Ibland måste en ledare slå av på takten och vänta in.

Likaså blir en osynlig ledare svår att följa. Det jag kämpar med är att vi är så många volontärer som har så olika tider. Det innebär att när jag är ”synlig” är det några som inte har kommit än eller inte är där den dagen. Så fast jag ”finns” så ”syns” jag inte för alla. Men vi har varje dag en stund då vi möts alla. Det är vid kaffet kl 11. Den stunden blir så viktig. Då kan alla mötas och man får tillfälle för ögonkontakt och dela några tankar med varandra.

Att vara ett lag är svårt. Laget måste gå före jaget. Det gäller att se varandra. Varandras behov är viktigt för det är då man kan stötta varandra.

Att uppmuntra och stötta sin ledare har också betydelse. Det gör att man kan få ”det bästa” av sin ledare. I min värld tänker jag också att det också handlar om att be för varandra så även för sin ledare. Så vad du än tycker och tänker om din ledare så be för den.

Att få sin vilja genom i sitt lag är inte alltid den bästa vägen. Man måste se på helheten. Hur är läget nu? Vad behövs nu? Är min ide bäst just nu på just ”det” sättet? Ett lag och en ledare som känner av den atmosfären kan komma långt.

Att vara ett lag är svårt. Men ser man varandra som en tillgång och möjlighet blir det klart lättare.