Har du tänkt på att….

Har du tänkt på att sista veckan i april börjar idag? Vart tog april vägen? 

Det innebär ju att det snart är maj månad och det tydligt klara steget mot sommaren. En tid då värmen tilltar och naturen börjar blir ner och mer grön. Det är en tid då naturen kommer att skifta i massa olika nyanser av grönt. 

Just nu känns det ju som att detta hattande av kallt och varmt, sol och snöbyar, blåst och vackert lugnt är jobbigt. Lika jobbigt som det var i Hv71’s sista match mot Brynäs. Det var en berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan. Pulsen upp och ner. 

Dessa kast kan ta rätt hårt på oss. Men liksom ibland är beredd på att ge upp. Sen i nästa stund så har man all tro i världen. 

Precis så är livet. 

I söndags då Marcus Ardenfors predikade kändes det så gott att mitt i all denna känslostorm så är Gud med. Om jag så är på berget med seger eller gömt mig i grottan. Så är han där. 

Det är gott att få påminna sig om det. Som jag skrev om igår. 

Har du tänkt på vad snabbt vi kan glömma hur jobbigt något kan vara? Hur jobbig vintern varit. Att våren blivit försenad. Att livet haft sin motgång. Att det varit en ökentid eller varit i grottan för länge. När man sen känner hur det vänder, hur värmen kommer tillbaka, hur över livets mörka vänds till ljus, så är det ganska kort tid som man liksom lagt det bakom sig. Lagt det i livets arkiv. 
Det ligger något väl välbefinnande i det. Något av ett inbyggt helande som träder in. Vi verkar ha det nedlagt i skapelsen. Tänker mig att det är gjort så för vårt bästa. 

Vi välkomnar våren och sommaren. Både i natur och i våra liv.

 

Är vi tillbaka i en vanlig vecka nu?

Är vi tillbaka i en vanlig vecka nu?

Ja, det är ju frågan. Det är svårt att bara släppa ett veckoslut som vi gått igenom. Det kommer att ta sin tid. 

En reflektion jag gör är att jag undrar om vi till djupet förstått vad som hänt. Å ena sidan verkar det rätt ”klart” att det verkligen var ett terroristattack det som skedde i Stockholm och mot vårt land. Å andra sidan smyger det lätt in att ”är det verkligen det”? Inte i vårt land. 

Men när det så här långt börjar sjunka in är det verkligen ett attentat mot vårt land. 

Så, nej, det blir svårt att så där på en gång se denna vecka som en vanlig vecka. 

Ändå är det påskveckan. I sin natur är den inte heller på ett sätt en vanlig vecka. Kanske var det något åt denna känsla som rörde sig i Jerusalem den veckan då Jesus togs till fånga. Blev korsfäst, dog och sen uppstod. En vecka som var så omtumlande. Visst går det inte att jämföra på ett sätt men ändå. 

Gud bevare vårt land från fler attacker. Det får bli vår bön. Att han i sin omsorg hjälper människor igenom sorgen efter dom som dog. 

Nu går vi in i påskveckan som fick återverkan på hela världen. En vecka som har stor betydelse för den kristna tron. 

På tal om kort igen……

Det handlar inte om foto igen. Inte heller om att vara kort. 

En kort-vecka har just börjat. Ett konstigt uttryck egentligen. Den är lika lång som vanligt men åndå kort. 

Just det. Långt kan vara kort. 

Min vecka, alltså arbetsvecka, är bara tre dagar. Sen ska jag vara lite ledig. Det ska bli skönt. Efter en period med lite för långa arbetsdagar blir det bra med fyra dagar ledigt på raken. 

Andra kallar det för klämdag. Hur kan en dag som är lika lång som vanligt, har lika långa dagar omkring sig, kallas för klämdag? Hur kan en dag som omges av lediga lediga dagar komma i kläm? 

Ja ja, det ska bli skönt ned en kort-vecka med en klämdag som ger lite extra ledigt. 

Hur laddar man upp inför en ny vecka?

I skrivandets stund är det söndag. På väg mot kväll. Jag städar lite för att det skall vara lite trevligare att bo i min lägenhet. Har ätit lite gott från det jag grillade. Kvällen ska innehålla en bit av en mycket god paj. Ost-skink-kantarell-paj. Alltså, den blev så god. (Om jag nu får skryta lite typ )

Så sitter jag här och funderar ”Hur laddar man bäst för en ny vecka? Nu kanske en vecka inte står och faller på hur söndagskvällen blir. Men visst påverkar det på ett sätt. Men hur laddar man då på bästa sätt?

För min del är det nog att kvällen inte har allt för mycket på programmet. Att kunna liksom känna att man är ”färdig”.

Men det kan ju också vara att få ordning på jobbväskan, kläderna som jag ska använda är klara. Matlådan är färdig. Gärna fler lådor gör veckan desto bättre på något sätt.

För mig är det också om möjligt en löprunda. Men denna söndag fick den utebli. Ett revben fick sig en törn i veckan på jobbet. Någon löpning är nog inte den bästa vägen för att det skall läka fort. När sådant händer stör det min uppladdning inför den nya veckan.

Att se veckan i en helhet är inte så dumt. Då kan man ta en överbelastning en dag för man vet att någon av dagarna är desto lugnare. Då behöver man inte stressa upp sig. Men ser man bara den ökade anspänningen är det lätt att veckan havererar. Så det gäller att ha balans mellan nuet och framtidsperspektivet.

Allt för ofta börjar vi stressa upp oss för det som ligger en bit framåt. Läste några rader i Sjödins bok ”Det händer när du vilar”. En kvinna ringer tidigt en lördagsmorgon och vill veta vilket tema han ska ha när han kommer på besök. Det visar sig att detta inplanerade besök är om elva (11) månader. Tänk vad man kan oroa sig för saker som ligger långt fram i tiden. Det är nog ganska många gånger vi skulle behöva ha hjälp att nöja oss med att se i närtid än oroa oss i onödan.

Så den bästa uppladdningen kanske ändå är att bestämma sig för att ta veckan dag för dag. Kanske tom timme för timme. Att redan vid läggdags bestämma sig för att veckan får bära sin egen börda. Att denna kväll lägger varken till eller drar ifrån något i den vecka som ligger framför.