Etiketter

,

Har du tänkt på att sista veckan i april börjar idag? Vart tog april vägen? 

Det innebär ju att det snart är maj månad och det tydligt klara steget mot sommaren. En tid då värmen tilltar och naturen börjar blir ner och mer grön. Det är en tid då naturen kommer att skifta i massa olika nyanser av grönt. 

Just nu känns det ju som att detta hattande av kallt och varmt, sol och snöbyar, blåst och vackert lugnt är jobbigt. Lika jobbigt som det var i Hv71’s sista match mot Brynäs. Det var en berg och dalbana mellan hopp och förtvivlan. Pulsen upp och ner. 

Dessa kast kan ta rätt hårt på oss. Men liksom ibland är beredd på att ge upp. Sen i nästa stund så har man all tro i världen. 

Precis så är livet. 

I söndags då Marcus Ardenfors predikade kändes det så gott att mitt i all denna känslostorm så är Gud med. Om jag så är på berget med seger eller gömt mig i grottan. Så är han där. 

Det är gott att få påminna sig om det. Som jag skrev om igår. 

Har du tänkt på vad snabbt vi kan glömma hur jobbigt något kan vara? Hur jobbig vintern varit. Att våren blivit försenad. Att livet haft sin motgång. Att det varit en ökentid eller varit i grottan för länge. När man sen känner hur det vänder, hur värmen kommer tillbaka, hur över livets mörka vänds till ljus, så är det ganska kort tid som man liksom lagt det bakom sig. Lagt det i livets arkiv. 
Det ligger något väl välbefinnande i det. Något av ett inbyggt helande som träder in. Vi verkar ha det nedlagt i skapelsen. Tänker mig att det är gjort så för vårt bästa. 

Vi välkomnar våren och sommaren. Både i natur och i våra liv.