”…. för er far i himlen vet redan …”

Alltså , detta är ju så bra.

Tänk att det inte behövs dom många orden för att Gud ska lyssna och gripa in. Läste om detta nyligen…

”Rabbla inte upp samma bön gång på gång, som de människor gör som inte känner Gud. De tror att bönen har större chans att bli besvarad om de använder många ord. Var inte som de, för er Far vet precis vad ni behöver, innan ni ens ber honom om det!”
‭‭Matteus‬ ‭6:7-8‬ ‭BSV‬‬

Texten handlar om att rabbla massa långa böner som om den skulle höras och uppfattas bättre för det. Somliga menar att det handlar om välformulerade böner med många ord.

”Likna inte (ta inte efter; var inte som) dem, för er Fader vet (har sett) vad ni behöver innan ni frågar honom om det.

Tänk att vi har en Gud som vet vad vi behöver innan vi ens har hunnit fråga honom om det. Det är stort. Därför behöver vi inte vara blyga. Han vet redan.

Tänker att vi kan frimodigt tala med honom om vår situation. För han vet redan. Behöver inte linda in det. Vi behöver inte väga orden på en våg.


Han vet redan


Så stor är hans omsorg om oss. Så barmhärtig är han. Han vet redan.

Nu tror jag inte att du rabblar massa ord i dina böner när du är i ett djupt behov av hans ingripande. Då kanske det mer handlar om ”Herre du vet allt”. Och det är just Han gör. Han vet redan allt.

Så slappna av. Vila i att du möter en Gud i dina böner som redan vet. Vägen är redan öppen. Isen är redan bruten. Artighetsfraserna kan läggas åt sidan. Han vet redan. Han är redan beredd på att du närmar dig honom med ditt behov. Han till och med väntar på att du ska komma. För han vill att du kommer. Så stor är Gud.

När inte orden inte räcker till så är det fullt tillräckligt för honom att förstå. När bönen känns fattig är den rik i hans öron. När hoppet brister hos oss kommer han oss tillmötes med hopp.

Alltså detta är så bra. Så fantastiskt bra. Så vackert barmhärtigt. Och det gäller dig. Och mig tack och lov.

Han vet redan

Herre du vet allt…

Petrus hade haft en mindre god tid vid Jesu korsfästelse och död. Han hade misslyckats med det närmaste han hade. Han hade förnekat Jesus.

När han var ute på sjön för att fiska så fick han se Jesus. Levande igen.

När Jesus senare frågar Petrus om han älskade honom så svarar Petrus att han tyckte om Jesus. När Petrus får frågan för tredje gången så svarar Petrus:

Herre, du vet allt.

Hur många gånger står vi inte inför just denna känslan. Herre, du vet allt. Mina ord räcker inte till. Jag kan inte tillräckligt beskriva det jag känner och bävar inför. Misslyckande. Självbilden.

Petrus liksom ger upp på något sätt. Han inser att Jesus vet allt. Vad som hände. Varför det hände. Han vet Petrus innersta känslor och kamp. Uppgivenheten. Längtan efter förlåtelse och upprättelse.

I den uppgivenheten säger Petrus

Herre , du vet allt

Petrus behövde inte säga mer. Jesus förlät. Jesus upprättade. Jesus helade. Jesus satte in Petrus igen i uppdraget han hade.

När dina ord tagit slut, när uppgivenheten är stor nog, du vet men finner inte lösningen så vet han. Gud vet. Du kan säga som Petrus.

Herre, du vet allt.

Där kan du vila. Där kan du ge upp. Där kan du sätta din tillit. Där kan du slappna av. Där kan du andas ut. Där kan Gud få börja sin process inom dig. Där kan Gud få börja svara på dina innersta böner och rop. Där kan Gud få börja röra vid den kamp du har.

Herre, du vet allt

Lita på det. Inget är dolt för honom. Han har alla möjligheter att förändra.

Kolla gärna min resedagbok.

Jag vet

Vi har det rätt kul på jobbet. Det är nära till ett skratt. Tror vi nog kan säga att vi har lätt att bjuda på oss själva. 

Det är en viktig ingrediens att ha. När vi arbetar för att förbättra världen för barn så kan det bli rätt allvarligt. Och det är ju viktigt. Då kan det vara skönt att få skratta lite också. 

Vi har ju flera olika nationaliteter på jobbet. Och det gör det faktist ännu roligare. Ibland blir det missförstånd pga språket men det gör inget. 

Ett utryck som kan bli lite kul omkring det är när våra utlandsfödda vänner säger ”Jag vet”. Det ska förstås ”Jag förstår”. (Man kan ju undra varför man inte säger det i så fall 😉). 

Så detta ”Jag vet” blir massa olika fraser som ”Jag vet at du vet att jag vet” fast det blir ju inte lika kul att skriva det som att höra pladret om det. 

Språk är svårt. Betänk när man frågar efter en dammsugare i vårt café och svaret blir att man går och hämtar en riktig dammsugare och inte kakan. Och när jag missförstår så att det blir upp i väggarna tokigt så har vi rätt kul. 

Hur som helst så blir det lättare att jobba med ett leenden på läpparna. Och tänker vi efter så finns det alltid att något att le för. Om inte så räxker det att titta på sig själv. 

För så är det. 

Jag vet

Man vet….

Första dagen är gjord efter några veckor av ledighet. Det är alltid spännande att komma tillbaka och se hur det gått. 
Inte så ovanligt att komma tillbaka med en stor hög med post. Med en massa frågor att lösa. 

När jag kliver in så ligger det ingen hög med post. Min kollega har en samlad bild över läget och det mesta är gjort. Vilken lycka. Månadens resultat är bättre än förra årets och vi ligger bra till förövrigt. Jag kan lägga krutet på dom första stegen in o hösten satsningar med annonsarbetet. 

När sådant händer vet man att man jobbar i en välmående organisation. Då vet man att lagarbete är en lycka när det fungerar, en förutsättning för goda resultat. 

Ett lagarbete innebär att ingen kan påstå att allt står och hänger på en enskild individ. Alla behövs i arbetet. När någon inte kommer träder någon annan in och så fungerar det. 

Jag måste säga att jag blir både trött och förundrad när jag möter folk som tror att dom är dom ända som håller upp det på jobbet. I vår värld på mitt jobb Erikshjälpen är det så tydligt. Alla kuggar behövs. Den som kör in möbler, tar emot alla saker, den som bereder, den som säljer och den som står i kassan. Alla är lika viktiga. Om någon säger att den betyder mer än någon annan stämmer inte det. Och så är det på alla jobb. Ändå händer det att någon på något jobb menar sig vara förmer och förväntar sig mer uppmärksamhet än andra. Det förundras jag över. 

När man kommer tillbaka och ser hur allting fungerar så bra blir man tacksam och känner sig lite överflödig. Men jag fyller förhoppningsvis någon uppgift som ingen annan gör så är jag en del i det stora gemensamma arbetet. Vad skulle styrelsen göra utan oss och vi utan dom? Vad skulle Erikshjälpen göra utan alla medarbetare som satsar så mycket? Vad vore vi utan deras stöd? Så kan du föra över det tänket på ditt sammanhang. 

Vad får det för resultat? Jo, att vi börjar uppskatta varandra mer. Att det kommer att visa sig i handling. Gör det inte det har vi en läxa att göra. På alla plan. Risken är annars att man tappar kontakt med verkligheten och då hamnar man i ett knepigt läge. Oavsett vilken roll man har. Chef som medarbetare – i det ljuset är vi alla medarbetare – från högsta verkställande chef i organisationen till den som tex står i kassan. 

Tänk att du och jag kan få vara den goda medarbetaren och kollegan. Vi gör det valet själva att bli det. Vare sig det är på ett jobb eller som volontär i en ideell organisation. 

När man kommer tillbaka till jobbet efter semestern och på snudd känner sig lite överflödig vet man att man har goda medarbetare vid sin sida. Då har man det riktigt bra. Det gör mig väldigt tacksam. Så tacksam.