Har börjat läsa en bok med titeln ”Guds Viskningar” av Richard Foster. En utmanande och lockande titel. Låt mig ge dig några meningar inledningsvis i boken.
”Att lära sig att lyssna ordentligt och höra rätt – det är ingen liten uppgift”
”…. en viskning inom oss, en röst som talar i hjärtats djup, en inre kunskap.”
”På vilket sätt talar Gud till oss? Vad ska vi förvänta oss….. eller hoppas på?
”Hur ska vi göra för att utveckla ett bra inre, andäktigt lyssnande?”
Tankar som, i alla fall hos mig, väcker längtan och dragningskraft att erövra det. Att utveckla hur man kan lyssna till Guds viskningar in sitt liv. Jag påminns om en vers där det står ungefär så här: att Gud talar även om vi inte lyssnar”. Så jag funderar lite på hur mycket vi missar egentligen.
Hör du Guds viskning in i ditt liv? Vad säger han? Vad vill han dig? Jag tänker att om vi delar sådana erfarenheter så kan det skapa längtan men också förlåtelse för Guds viskning.
Varför viskar Gud? Kan han inte ropa högt och tydligt? Det kan han visst. Och gör säkert för någon. Men det verkar som att Gud väljer allt som ofta att tala genom den inre viskningen. Kanske att föredra än andras ”hälsning” som naturligtvis också är en väg för Gud. Men den vägen tänker jag mer bekräftar det jag redan hört i mitt inre.
Det finns en välsignad varm utmaning i detta. Är det så att Gud vill tala med dig? Kanske är det så att om du bara stannar upp lite, sänker volymen runt omkring dig, ställer in fokus inåt så kommer du få höra en röst som talar med till dig. Det är så gott att ha det samtalet med Gud.
Jag har blivit utmanad att läsa en bok av Bill Hybels. Nu är det inte så svårt att anta en sådan utmaning. Jag har läst ganska många böcker av honom.
Pedher´s blogg 