Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus. (Psaltaren 36:10)
Varje liv behöver ha någon form av källa som ger livet näring. Du och jag är inget undantag. Vi behöver något som tillfredsställer oss på djupet. Ytlighet är bara något för stunden. Det håller inte i längden. Du och jag söker något som på djupet tillfredställer oss.
Vi kan söka det på så många olika ställen och på så många olika sätt. Många saker ger svaret för stunden men vi inser snart att det inte håller. Så söker vi oss fram till något annat. Vi tycker oss hitta men så blir det inte som vi tänkt.
Psalmisten vill ge oss denna hälsning att hos Gud finns livets Källa. Han är själva källan. Jesus tar upp den tråden i nya testamentet. Han använder samma ord om sig själv. Han vill visa på att han är samma livgivande vatten.
Vår kropp är en bra bild på hur viktigt vattnet är för oss. Vi består av 50-65% vatten. Blir det för dåligt med vatten i vår kropp söker den ifrån. Vi blir törstiga. Det måste vara rätt balans med vatten i vår kropp.
När Jesus möter kvinnan vid brunnen ber han om vatten. Du kan läsa det i Johannes evangelium kapitel 4. Jesus säger då ”Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. ”. Nu menar han inte det vattnet vi får från brunnen eller kranen. Utan det livgivande vattnet som är honom själ. Det som släcker den inre andliga törst som vi längtar efter. Det vattnet som släcker den längtan av tillfredställelse på djupet. Då blir det inte en ytlig törstsläckare som snabbt går över.
Så när du och jag söker efter något som skall möta oss i vårt inre så är det just Gud vi behöver möta. Han är livets källa. Från honom utgår livet. I honom finns källsprånget som ger vattnet för vår inre törst.
Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig att dricka.” Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. Den samaritiska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?” – Judarna umgås inte med samariterna. – Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” Hon sade: ”Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” Jesus svarade henne: ”Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten.” (Johannesevangeliet 4:7-15 SFB98)

