I lördags var det ju en fantastisk dag. Då tog jag mig till Arkösund. Dit har jag bara varit en gång och då via sjövägen. Var aldrig in i själva samhället. Så färden gick dit denna vackra sommardag.
En liten idyll långt ut i skärgården. Man kan lugnt säga att där verkar det vara gott att bo. Så länge turistsäsongen inte kommit igång, kan jag tänka. Jag gick bryggpromenaden. Att gå och titta på alla båtar och drömma sig bort. Alla implikationer storlekar och varianter. Tänk om man hade en båt. Vilken dröm. Och det lär nog bara få vara just en dröm. Kom fram till en badholmarna där jag satte mig och tog en liten fika.
Jag tänkte mig till utsiktsplatsen. Så jag frågade efter en karta över stället. Men inte. Det fanns ingen. Nu är det ju inget stort område detta, men ändå. Nej, någon turistkarta eller inforslad om Arkösund hade man inte i båtshoppen nere vid hamnen. Så det var att leta sig fram själv. Så jag tog ett kort på en informationstavla och gick vidare.
När jag kommer närmare den möjliga utsiktsplatspositionen efter några felval i olika korsningar verkar jag kommit till ett befäst stugområde. Dom som bodde där tittade konstigt på mig. Några vägskyltar till denna utsiktsplats fanns det inte. Inte förrän jag kom precis i närheten. Gick in på den lilla vägen. Möter en husägare som inte såg så inbjudande ut. Jag kände klart att jag nog var inne på ”deras” område. Så kom jag fram. Men vilken belöning.
Vilken utsikt. Förstå, om alla visste att det var så vackert där uppe så skulle alla vilja dit. Och kanske var det just det ”alla” visste så dom var ganska trötta på denna folkvandring hit. Inte vet jag. Men denna vandring med alla dessa tråkiga blickar var värd mödan. Har du vägarna dit måste du gå dit upp. Se bara glad ut. Hälsa på dom du möter. Gör det först för dom säger inte ett hej frivilligt . Bara att hoppas att inte alla Arkösundsbor är så tråkiga som dom jag mötte på den gatan.
Eftersom maten var ganska dyr på restaurangerna blev det lite inköp på mataffären. Gick tillbaka till badholmarna och satte mig ner och njöt i fulla drag under några timmar. En underbar dag med en tidning och drömma sig bort för några timmar. Det är läkedom för själen. Hit lär det bli fler turer känns som att jag hittat en plats att bo på som har så mycket att uppleva. Tänk om man blir så hemmablind att man missar allt detta vackra och tar det för givet. Egentligen lär jag inte behöva åka på någon semesterresa i år. Har ju ett helt nytt område att upptäcka.
Pedher´s blogg 