Etikett: hitta

Publicerat den

Hur svårt kan det vara att hitta …..

Alltså nu har jag bott i Eskilstuna i över ett halvår. Än så länge har jag inte hitta en riktig god pizza. Hur svårt ska det vara. Snart testat alla pizzahak i närheten, tror jag. Igår lite längre bort. Men inte. Alltså säger det igen, hur svårt kan det vara??

Jag får helt enkelt efterlysa detta.

Vilken pizzeria i stan är bäst?

Det finns ju några att välja på. Ska jag testa alla innan jag hittar den bästa kan det bli lite jobbigt. Så nu vill jag höra från Eskilstunabor vilken som är bäst.

Vill du så kan vi gå tillsammans och testa. När jag hittat den bästa lägger jag ut ett omdöme på bloggen. 😄

Visst är vi märkliga….. Det bästa är gott nog. Och visst, ska man betala för det vill man ju att det ska smaka bra.

Vi är väl ett folk som gärna njuter. Av mat. Av vädret. Och här finns väl lite att önska just nu. Väl kallt i min smak (!)

Vad njuter du av? Jag tänker att det ger oss energi och välbefinnande när vi får njuta också. Tror att det finns allt för många som är asketer. Som bestämt sig för att man får inte njuta. Som att det är ödets lott. Och för det andra så är det så många som har det svårt. Men det får inte hindra att man njuter ibland. Vi kan ju också underlätta för någon som också behöver njuta lite.

Glöm nu inte att tipsa mig om stans godaste pizza.

Publicerat den

Att hitta sin plats….

Mötte titeln på Tomas Sjödins senaste bok ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Den kommer att stå på min önskelista till jul. (🙈) Titeln väcker några tankar. ….

Tänk vad viktigt att vi hittar vår plats. Det finns flera skäl till det. 

Där passar vi bäst. Det är där vi har vår talang. Där fungerar vi bäst. Framför allt tror jag att vi mår bäst där. Annars lever vi med en inre känsla av att vi inte riktig passar in på något sätt. Vi kommer verkligen till vår rätt där. 

Där tar vi ingen annans plats. Allt för ofta är det något som armbågar sig fram för att ta positioner. Allt för ofta på någon annans bekostnad. Då blir det oftast mindre bra.  Det är stort att lämna plats för någon annan. För att den ska komma till sin rätt. 

Där behöver vi inte stressa vidare. Du har säkert hört att ”gräset är grönare på andra sidan staketet” eller att ”det är säkert bättre någon annanstans”. Kan vara så, det kan det. Men det mest troliga är att det inte är så. Allt för ofta är vi inte nöjda med vår lott. Vi vill ha något annat. När vi är där vi passar bäst behöver vi inte stressa vidare. Vi behöver inte sukta efter mer. 

Kanske kan vi hjälpa människor att hitta sin plats? Visst kan vi det. När jag växte upp inom kyrkan så fanns det fin tanke att ”upptäcka varandras gåvor”. Alltså att inte ta sin egen plats utan bli upptäckt och bli ” få platsen”. Man insattes liksom i uppgiften och gåvan man redan visat att man ”hade”. Kanske skulle vi behöva tänka lite mer åt det hållet. Kanske är det inte den som ”armbågar” sig fram som är den mest rätte. Kanske är det den som ”verkar mer i det dolda” som vi behöver hjälpa fram. 

Om man tar någon annans plats är man själv på fel plats. Det borde vara konsekvensen. Kan man vara nöjd då? Möjligen för en tid men inte i längden. Man hindrar någon annan som troligen faktiskt skulle göra det mycket bättre. Långsiktigt är det troligen förödande. När egot hindrar andra så är det tragiskt. 

Troligen är det ledarskapets viktigaste uppgift. Att hitta rätt person till rätt uppgift. Att kunna vidga blicken så mycket att dom inte bara ser till närområdet och ljudvolym. 

Är troligen den mest välsignade platsen vi kan ha. Den går inte att jämföra med ett ekonomiskt värde. Har egentligen inget med lönekuvert att göra. Vi faller väl lätt i det diket dock. Där där du och jag får vara till störst välsignelse på alla plan. 

Med det sagt kanske vi borde hjälpa varandra fram till den plats som var och en passar bäst. Det är stort att backa för att släppa fram. Det är lika stort att få vara på rätt plats. 

Publicerat den

Söndagstankar – att hitta hem

Det finns en berättelse i Bibeln om den återfunne sonen. Förr sa man ”den förlorade” sonen. Så skönt att den fått en bättre rubrik. För det är ju precis vad det handlar om. Han hittade hem. Han var förlorad men återfanns. 

Du läser om det i Lukas evangelium kapitel 15 verserna 11-32. (Texten hittar du längst ner i bloggen.)

Vi behöver hitta hem i tron. Jag tror att när vi hittar vår tro på Gud hittar vi hem. Skrev om Bert-Åke Varg. Han beskrev det som att det var barnatron som hittade tillbaka till honom. Det ligger något i det. När vi var små hade vi en enkel och inte tillkrånglad tro på Gud. Den tron knackar på livet och vill tillbaka. 

Vi behöver hitta hem i en gemenskap. Jag tror att vi behöver en kyrka och församling som vi kan dela vår tro med. Dela erfarenheter. Få hjälp med tvivel. Glädjas i tron. 

Vi behöver hitta hem till himlen. Vår tro tar sikte på himlen. Jesus bjuder hem till sin boning. Där, varken sjukdom eller nöd finns. 

När vi svansar iväg för att söka frihet och hitta oss själva står fader Gud och väntar. Han väntar på dig och mig att vi ska upptäcka att borta bra men hemma bäst. Liksom fadern står och spanar efter sonen så spanar han efter oss. 

Du är lika efterlängtad. Lika älskad. Lika viktig. Kanske är det just idag du ska hitta hem. 
Här har du texten :

”Vidare sade han: ”En man hade två söner. Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet. När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något. Då kom han till besinning och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. Och han stod upp och gick till sin far. Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började. Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka. Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.””

‭‭Lukasevangeliet‬ ‭15:11-32‬ ‭SFB15‬

Publicerat den

Så hittade jag till sist fram…

I lördags var det ju en fantastisk dag. Då tog jag mig till Arkösund. Dit har jag bara varit en gång och då via sjövägen. Var aldrig in i själva samhället. Så färden gick dit denna vackra sommardag. 

  
  En liten idyll långt ut i skärgården. Man kan lugnt säga att där verkar det vara gott att bo. Så länge turistsäsongen inte kommit igång, kan jag tänka. Jag gick bryggpromenaden. Att gå och titta på alla båtar och drömma sig bort. Alla implikationer storlekar och varianter. Tänk om man hade en båt. Vilken dröm. Och det lär nog bara få vara just en dröm. Kom fram till en badholmarna där jag satte mig och tog en liten fika. 

Jag tänkte mig till utsiktsplatsen. Så jag frågade efter en karta över stället. Men inte. Det fanns ingen. Nu är det ju inget stort område detta, men ändå. Nej, någon turistkarta eller inforslad om Arkösund hade man inte i båtshoppen nere vid hamnen. Så det var att leta sig fram själv. Så jag tog ett kort på en informationstavla och gick vidare. 

När jag kommer närmare den möjliga utsiktsplatspositionen efter några felval i  olika korsningar verkar jag kommit till ett befäst stugområde. Dom som bodde där tittade konstigt på mig. Några vägskyltar till denna utsiktsplats fanns det inte. Inte förrän jag kom precis i närheten. Gick in på den lilla vägen. Möter en husägare som inte såg så inbjudande ut. Jag kände klart att jag nog var inne på ”deras” område. Så kom jag fram. Men vilken belöning.

  

 Vilken utsikt. Förstå, om alla visste att det var så vackert där uppe så skulle alla vilja dit. Och kanske var det just det ”alla” visste så dom var ganska trötta på denna folkvandring hit. Inte vet jag. Men denna vandring med alla dessa tråkiga blickar var värd mödan. Har du vägarna dit måste du gå dit upp. Se bara glad ut. Hälsa på dom du möter. Gör det först för dom säger inte ett hej frivilligt .  Bara att hoppas att inte alla Arkösundsbor är så tråkiga som dom jag mötte på den gatan. 
  Eftersom maten var ganska dyr på restaurangerna blev det lite inköp på mataffären. Gick tillbaka till badholmarna och satte mig ner och njöt i fulla drag under några timmar.  En underbar dag med en tidning och drömma sig bort för några timmar. Det är läkedom för själen. Hit lär det bli fler turer känns som att jag hittat en plats att bo på som har så mycket att uppleva. Tänk om man blir så hemmablind att man missar allt detta vackra och tar det för givet. Egentligen lär jag inte behöva åka på någon semesterresa i år. Har ju ett helt nytt område att upptäcka.  

  

  

Publicerat den

Att hitta sin plats…

”Den som hittar/tar sin egen plats tar ingen annans plats”

Ännu ett utryck från helgens äventyr som får mig att reflektera något. 

Allt för ofta strävar vi efter att fylla någon annans plats. Vi vill vara som dom. Vi tror liksom att det är bättre. Som uttrycket att gräset är grönare på andra sidan. Det verkar ligga i vår natur att vilja ha det man inte kan få.

Allt för ofta armbågar vi oss fram på någon annans bekostnad. Vi vill ta plats. Det är inte säkert att vi kan fylla just den platsen utan det är mer positionen vi vill åt.  

Vi behöver hitta just vår egen plats. Då tar vi ingen annans plats. Då kan alla blomma där man blommar som bäst. Vi behöver vara vakna över att låta människor just få ta sin plats. Det är ju där som man kan göra bäst nytta. Där kommer man till sin rätt. 

Att se sin gåva och sina förutsättningar hjälper att hitta rätt. Allt för ofta är man för blyg för det. Det är inte så säkert att man hinner inta den när andra armbågar sig fram. När någon ställer sig i vägen. 

Det finns en anda idag där ”jaget” får så stor plats. Där ”mitt eget” går först. Förr var det viktigare att bli ”upptäckt”. Man väntade tills någon gav utrymmet. Kanske behöver vi inte hamna i dessa två utkanter och diken men jag tror det ligger något i det. Vi behöver hjälpa varandra fram mer än att ta plats. Jag tror att i den processen hittar vi också vår egen plats. En plats som då får större möjlighet och legitimitet. 

I ego-tider har vi svårt att upptäcka andras förmågor. Rör vi oss inte bland andra kan vi inte upptäcka guldkornen. Som ledare behöver vi alltid se personerna runt omkring oss. Ge kredit för det man för bra. Tillskriva idéer till sin rätta uppfinnare. Då växer en ledare. 

Vem är du? Vad har du som behöver komma fram? Var är din plats? Är du på fel plats? Sug på den och börja dröm. Jag är säker på att förr eller senare är du på din rätta plats och har inte tagit någon annans plats. 

På tal om att ta plats. I helgen sjöng jag i en kör av massa ledare. Jag stod intill min nye gode vän. Så kom det fler och fler in i kören. En efter en trängde sig in mellan oss. Helt plötsligt stod jag längst ut på körraden av mansstämmor. Liten kul känsla och upplevelse. Tänk vad viktigt det kan vara att stå mitt fram…… Ja ja, det gick lika bra att sjunga där jag hamnade. Fast det var också lite kul. Mannen intill var så lång att jag nådde bara upp till armhålan på honom. En ganska så intressant upplevelse. Tom när han satt och jag stod kändes det som att han var längre än jag. Ja, det var inte riktigt sant men ändå.