Läste följande rader i tidningen Dagen för en tid sedan:
”Under gårdagen och i dag har prästen och Oas-inspiratören Hans Weichbrodt predikat.
Bland annat tog han upp känslor inför människor vi har svårt att hantera.
– Det finns vissa människor som du inte gillar. Som kanske har skadat dig, som du är avundsjuk på. Det är inget du berättar för andra, men de ligger där som ett svart hål i ditt universum, sa han och fortsatte:
– Här kommer en förmaning från Jesu hjärta: Han vill inte att du ska bära vidare på dem. Lämna dem till Herren. De är inte ditt ansvar, de är hans ansvar. Sluta tänk på dem hela tiden.”
Jag tänker att det är ganska visa ord att fundera på. Tänk vad många människor som kan binda dig och mig utan att dom vet om det. Och vi lever i någon form av bitterhet eller är påverkade negativt av sådant som vi skulle kunna släppa och släppa och lämna bakom oss. Men vi går och bär på det. Förloraren är vi själva.
Likadant kan det handla om människor som vi tycker ska be oss om förlåtelse. Kanske med all rätt. Så går vi där i vår besvikelse. Istället skulle vi förlåta i deras ställe.
Jag tycker mig höra Jesu ord: ”Släpp det – följ mig”
Ett av påvens 6 budord för lycka lyder så här: ”Släpp negativa saker fort. Livet är för kort. Släpp det och gå vidare”. Det ligger något i det. Vi vinner ingenting på att bära vidare på det negativa. Släpp det.
Vi behöver komma ut i frihet. Jag tror att många gånger ligger möjligheten hos oss själva. Våga släpp det.
Pedher´s blogg 