En tanke för dagen – vänskap

Min kollega påminde om något viktigt i går. Han påminde om hur viktigt vänskap är.

Att ha en vän kan vara avgörande för att livet fungerar och är värt att levas.

En sann vän står kvar när andra lämnar. En sann vän bistår så långt det är möjligt.

Vänskap är viktigt på jobbet som på fritiden.

Tankar som jag rätt ofta grubblat över är hur svårt vi allt för ofta har att släppa in nya människor i våra gemenskaper. Det är svårt att ta sig in i redan givna vänskapskretsar.

Tanken för denna dag får bli….

Vad är vänskap för oss? Hur öppna är vi för att andra kan få bli delaktiga i en gemenskap? Hur välkomnande är vi? Hur skapar vi vänskap?

Det finns lite att fundera över just vänskap.

Jag påminns om dom där gångerna man möter en vän som man inte träffat på många år. Men det känns som att det var igår. Man tar liksom upp tråden där man sist var och bara fortsatter. Som om inget har hänt. Som att det var nyss man skildes åt. Det är väl en del i sann vänskap.

Vad lägger du in i vänskap?

En tanke för dagen – anförtro

Anförtro – ordet som andas tillförsikt och tilltro. Förtroende och överlåtelse. Tillit och tilltro. Förtroende  – lite mer än vanligt.

Att ’anförtro’ handlar om att våga lägga det bästa man har i någons annans tillsyn och omsorg. Som att våga låta den ha hand om extranyckeln till sitt hem.

Att ’anförtro’ handlar om att i största förtrolighet kunna berätta om sinna innersta tankar och planer. Att våga och veta att man inte blir utskrattad utan tagen på största allvar. Att våga öppna sitt hjärta och sitt innersta för någon.

En annan tanke som jag läser om är att ’anförtro’ kan innebära att söka skydd hos någon. Man anförtror sig till dennes säkerhet.

’Anförtro’ är ett vackert med skört ord. Man kan bli sårad om man anförtror sig till fel person. Därför tror jag allt för många inte vågar att anförtro sig.

Tänk vilket förtroende man får när någon anförtror sig till oss. Oj vad viktigt det blir att hantera det med största vaksamhet.

Det finns en vacker tanke i bibeln om detta. Ordspråksboken 16:3.

”Anförtro dina verk åt Herren, så har dina planer framgång.”‬‬

Alltså dela med Gud dom planer du har. Han kommer att lyssna i största förtrolighet. Det samtalet i ord och tankar kommer att föra dig rätt i dina beslut. Så kommer dina planer ha framgång. Kanske inte helt så som du tänkte först. Men i denna förtroliga  gemenskap kommer något bra att mejslas fram. Likaså tänker jag att det sker i relationen mellan två människor.

’Anförtro’ – har det gått snett någon gång? Våga en gång till men gör det försiktigt och steg för steg så kommer det att lyckas.

Får du förmånen att någon anförtror sig till dig – handla då varsamt och förståndigt.

En tanke för dagen – se upp

På Facebook kan man följa Herregud & Co. För några dagar gav den sidan en god lärdom.

B59FD5A2-925D-4297-8DEE-907CED717616”Den som ser ner på andra kommer ingen att se upp till.” Några visdomsord som kan få ta några minuter i anspråk hos oss var och en en stund.

Förhoppningsvis är det ingen som medvetet vill se ner på någon. Men jag tror att vi kan notera att det sker ändå då och då.

Vill du vinna respekt är det klart fel väg att se ner på någon. Den som blir utsatt blir möjligen rädd för dig. Omgivningen kommer dock att inom sinom tid lämna dig åt ditt eget öde.

Det är alltid bättre att se upp till någon. Är du en sådan som man ser upp till?

Kanske har det med attityd att göra. Om vi är avundsjuka eller frikostiga. Kanske har det med rädsla att göra.

Vi hamnar nog alla någon gång i detta träsk. Men om vi är uppmärksamma kan vi klara oss från att snubbla ner i nedlåtenhetens träskmarker. Bättre att lyfta människor, uppmuntra och se upp till dom.

Så dagens tanke handlar om att inte se ner utan upp. Då kan det behövas att vi ödmjukar oss en del ibland och böjer oss ner.

 

En tanke för dagen – empati

Empati – ett svårt ord eller kanske mer något svårt att vara, empatisk.

I tider som nu är skall det presteras och visa resultat. Det överskuggar det mesta. Misstag finns det inte tid och förståelse för.  Medkänsla är ett svårt kapitel.

Om man tittar på arbetslivet så har ju den som jobbar och uppbär lön ett ansvar. Att prestera därför att man har en lön man får för varje timme man jobbar. Så man har ju ett ansvar att göra det man har betalt för.

Samtidigt kan det ibland finnas situationer som bara inte fungerar eller man gör helt enkelt fel. Det kan finnas orsaker. Då gäller det att ha empati.

Så skulle vi kunna räkna upp den ena situationen efter den andra som empatin sätts på prov.

Wikipedia skriver så här: ”Empati (sökande till kärlek) betecknar förmågan att uppleva och förstå andra personers känslor.” Slut citat. Synonymer till empati är
inlevelse, inlevelseförmåga, deltagande, medkänsla, medlidande, inkännande. Empati är en bristvara idag. Vi ledare behöver rannsaka oss själva när det gäller empati. Det finns ingen motsats mellan empati och ansvar.  Om man går hand i hand med empati och ansvar kommer vi alla att hitta en framkomlig väg.

Så dagens tanke är – hur har vi det med empatin? 

Söndagstankar – allt förmår jag…

”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.” ‭‭Filipperbrevet‬ ‭4:13‬ ‭

Jag har aldrig tänkt mig att den som tror på Gud har per automatik en gräddfil. Framgångsteologin har inte landat hos mig. Att det finns en välsignelse i att sätta sin tro och tillit till Gud betvivlar jag dock inte alls.

Det finns en djuphet i denna vers. ”allt förmår jag i honom som ger mig kraft”. När jag gör mig disponibel för hans kraft genom att vara i honom förmår jag allt. Alltså när jag gör det inoch genom honom. Inte att jag springer iväg och bara förväntar mig och hoppas att Gud ska välsigna och ge kraft. Bara den lilla saken att vi glömde fråga först om han ville vara med.

När vi tar det i rätt takt och från rätt utgångsläge finns det en kraft att hämta. Det är då vi kan räkna med löftet i denna vers.

Så innan vi springer iväg och drar för snabba slutsatser av denna vers är det bra att vi läser igenom den ordentligt. Vi ska göra det vi vet att ham välsignar oss i för då kan vi gör det i honom.

Slutsatsen blir då att vi kan dra vissa slutsatser. När vi inte ser att det tillför oss kraft och att det inte blir så bra så finns det en orsak. Vi har troligen gått i egen kraft. Glömt att involvera Gud. Inte gått på hans initiativ. När vi analyserar det kan vi förstå att vi antingen måste göra om och göra rätt. Eller kanske justera något så att Gud kan vara med.

Men ligger allt tillrätta så ger denna vers en fantastisk löfte att….

”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.”

”Det tillhör spelet”

Så är JVM över. Sverige vann ett silver tänker jag. Men det är en förlust med bitter eftersmak. Kanada vinner efter en match där det varit fusk med förstärkta situationer och diving. Domare som verkar döma till hemmalagets fördel.

”Det tillhör spelet”

När jag hör att fusk tillhör spelet blir jag så förundrad. Hur kul är det att vinna guld på fusk? Inställningen är ju så fel. Rent spel gäller. Om man som domare kan gå med på det är det knepigt. Man borde kunna bestraffa i efterhand. Liksom en händelse som ett slag i knäveck kan ge avstängning eller varning måste detta kunna ge ett straff. Man tappar förtroende för sporten och suget att se. Det blir som cykelloppen. Inget kul att se. Som är ju dopade allihopa. Eller hur det nu var med det.

Det kan aldrig vara okej att fusk tillhör spelet. 

Om jag är bitter för att småkronorna förlorade finalen? Inte alls. I min världsbild vann dom ett silver. Deras turnering har varit kanon. Det är lika fel när dom fuskar. Problemet blir ju bara att det dömer domarna. Men inte när kanadensarna gör det

Som atlet, som människa, kan det aldrig vara okej med fusk. Punkt. En sport som värnar om det rena vinner respekt. En atlet som strävar efter att vinna på renhårigt sätt är värd all respekt.

A99BE295-B5FA-48C1-9F57-7AFA80AE3539Heder åt svenskarna på läktarplats i alla fall!! Den killen kommer att gå till historien! Kanada får vara glada att dom lyckades. Det tillhör ju spelet att dom som gör flest mål vinner. Men men…

När man känner att man lyckas ….

Igår var det en sådan där dag som bara funkade. Från morgon så blev det gjort massa saker som väntat. Får väl tacka HSB som behagade köra cirkelsågen utanför fönster tidigt på morgonen. För att sen försvinna det mesta av dagen.

6B5C9D86-3523-4A9B-B869-FE68AEC262FBDet var byte av en skjorta, kort till nytt körkort, affären, tvätta bilen, städa, upp med saker på vinden, renbäddad säng. Det liksom bara flöt på med saker som skulle göras. Att dagen var ledig? Precis. Hela dagen.

När sen dagen började gå mot afton gick jag och sov några timmar. Varför då? För att jag kunde det. Det är ju JVM i natt.

När jag vaknade blev det lite mat. Fredag och det innebär väl tacos så det blev det.

486E9497-3AED-458A-8551-B0D7C512B429Så sen var det bara att bänka sig framför tvn. Med lite lakrits och koll på både amerikanare, tjecker, kanadensare och småkronorna. Nu är det bara att hoppas att Algot vet vad han ska heja på ”over.

Visst är det skönt med sådana dagar då man känner att man varit nyttig. Man kan andas ut och vara nöjd. Det känns lite lättare. Att kännas att man lyckats gör gott inom sig. Det är allt för ovanligt med positiva tillrop i världen idag. Idag kanske det skulle vara en dag där vi uppmuntrade någon eller några. Så kanske dom lägger sig ikväll och känner att dom lyckats. Det kan bädda för en god natts sömn.

By the way – 4/30 Snart framme i Munkaskog

När reklamen försvann…

När reklamen försvann blev det tomt i hallen.

För en tid sedan på satte jag en lapp på min dörr att jag inte vill ha reklam. Jag tänkte att den reklam jag vill ha får jag ändå via appar jag har. Tex Ica. Det har funkar jätte bra. Ingen reklam.

Nu slår det mig att det är väldigt tomt i hallen när jag kommer hem från jobbet. Inte massa papper på golvet som man kan läsa.

Men samtidigt inser jag vad massa papper man bär till återvinningen. Så mycket papper man får utan att ens öppna det för att läsa. Om man istället skickade allt detta via mail istället skulle vi kunna spara mycket av våra resurser i form av skog.

Alltså, det är väldigt mycket man vill berätta för oss att vi behöver. Det är lätt att bli sugen och tro att man inte kan vara utan det. Vi producerar massor av saker som vi ”behöver”. Efter ett tag inser vi att så var inte fallet.

Men det blir rätt tomt i hallen när reklamen inte kommer ner genom springan i dörren. För brev skickar vi ju väldigt sällan numera.

Vätternrundan

Jag ska cykla Vätternrundan. ………

094F70F5-DF87-4139-B19E-2C9AE0EA7052Ja, inte på riktigt får jag väl erkänna. Men jag tänkte att det borde vara ett bra mål att sätta upp på träningscykeln. Nu tänker jag dela upp det i kortare pass. Men om allt går efter plan borde jag vara runt på typ en och en halv månad.

Inget nyårslöfte. Varför skriva om det? Ja, då lär jag få press på mig. Man vill ju gärna lyckas. Att sätta upp mål kan ju hjälpa till att motivera sig.

Jag kommer ju aldrig cykla Vätternrundan. Jag passar på att kolla på dom när dom cyklar förbi där jag bor. Jag lär heller aldrig hinna anmäla mig innan platserna är slut. Jag kommer heller aldrig att träna så hårt som behövs. Inte heller äga en cykel som är lämplig för det äventyret. Men att cykla på en träningscykel samma längd är en bra utmaning. Det kan jag klara.

Vad har du tänkt dig för utmaning i år? Vilka gränser vill du ”spränga”? Nu kan man väl fundera på om det är nödvändigt. Verkligen, visst är det så. Men jag undrar om det faktiskt är så att utmaningar utvecklar oss. När vi lyckas händer det något bra med oss. Inom oss.

Anta en utmaning och känn glädjen över att lyckas.

Bokslut – ett avslut med mersmak

Första dagen på jobbet efter alla helger har blandning av avslut och uppstart.
Igår var det fullt ös att göra allt jag kunde för att tillgodose dom som ska avsluta det ekonomiska år 2017. Nu kan dom få stänga räkenskapsåret 2017. Årsskifte är ju lite speciellt när man jobbar i en rörelse med försäljning. Ett avslut måste till.

Jag tror livet är ganska lika det. Man måste våga göra avslut för att kunna gå vidare. Det rent av är förutsättningen. Jag tittar på hockey rätt mycket nu. Inte minst pga JVM. Ska det bli mål måste man gå på avslut. Alltså gör det sista som behövs för att kunna göra mål och förhoppningsvis gå segrande ur matchen. Så är livet. Man behöver ibland göra avslut för att gå segrande genom händelser.

Bokslut är ju också att se hur det gått. Där kan man se hur vissa saker man gjort lyckats och andra inte lyckats så bra. Då kan man avgöra vad man ska lämna och räkna ut vad man bär satsa på. Vad som visat sig fungera eller inte.

Ibland vill man inte se verkligheten. Då blir det inte lätt att göra en bra analys och på så vis kunna göra rätt insatser.

Måste dock säga att många bokslut är goda bokslut. Glädje och tacksamhet. För när man summerar ett år kan man se att det finns så mycket att vara tacksam för. Jag tänker att det är så viktigt att låta dom positiva händelserna ligga överst. Det ger den energi man behöver för att gå in i ett nytt år eller in i en ny händelse. Glöm aldrig det.

Lycka till med ditt bokslut. Se det som det är och gör något bra med det.

Ps Slår mig att bokslut är ett helt annorlunda tänk för en författare. Där skall liksom allt läggas tillrätta. Spänningen få sin upplösning. Eftersmaken ska bli som bäst. Man skall helst vilja ha nästa bok i serien. Å andra sidan kanske det är precis så ett bokslut ska vara …… Ds