Månad: augusti 2018

Publicerat den

Vad bär du på för berättelse? (2)

Vad bär du på för berättelse?

Vi bär på berättelser som är om upplevelser, händelser och önskningar. Berättelser som kommer i möten med människor.

Berättelser kan vara återberättelse om det som hänt i ett samtal eller upplevelse ihop. Det intressanta med dessa berättelser är att dom kan vara olika trots att berättarna var med om samma sak, samma händelse. Men man upplevde det så olika.

Sen finns det dom berättelser som ändras beroende på vem som lyssnar. Vi ändrar och har helt plötsligt en annan åsikt eller uppfattning.

Jag tänker att det gäller att vi håller oss till samma berättelse. För förr eller senare möts dom som hört berättelsen och inser att det finns uppenbarligen flera versioner. Man kan då undra vilken som är den sanna berättelsen. Trovärdigheten står således på spel.

När vi är på samma fest men har olika berättelser om hur den var kan det ytligt sett vara helt olika fester vi besökt. Ändå är det samma party. Allt beror på hur vi uppfattat den. Hur vi bemöttes. Hur vi kunde vara oss själva. Hur den slutade. Hur vi tyckte om maten. Om vi passade ihop med dom övriga gästerna. Om vi blev trötta eller vara pigga hela festen. Allt beror på hur vi uppfattade festen. Den upplevelsen och dess berättelse kan skilja radikalt mellan alla deltagare.

En berättelse kan återberättas så att den blir en helt annan berättelse. Historisk var berättelsen garantin för att historien bevarades. Det var det sätt man hade för att föra historien vidare. Man hade inte möjlighet att skriva ner dom tex. Utan man berättade för sina barn som berättade för sina barn som berättade för… ja du hänger med. Därför var det oerhört viktigt att berättelsen återberättades insikt originalskick.

Var rädd om din berättelse. Var rädd om den berättelse du anförtros. Var rädd om den berättelse du för vidare.

Publicerat den

När får vi tid för Gud?

”Men när Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: ”Gå din väg för den här gången. När jag får tid ska jag kalla på dig.””

‭‭Apostlagärningarna‬ ‭24:25‬ ‭SFB15‬‬

Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig igen.

Felix var nyfiken på vem Gud var. Han visste mycket om ”den vägen”. Han lät Paulus berätta. När samtalet blir lite för närgången backar Felix ur samtalet. När han hade tid en annan gång så skulle dom fortsätta samtalet. Felix hoppades på att Paulus skulle erbjuda honom pengar. Troligen för att släppas fri. Så därför kallade han ofta på Paulus. Under två år höll detta på.

Jag är väl medveten om att frågan gäller i högsta grad mig själv. Lika viktig för oss alla.

Jag är rädd för att vi allt för ofta inte har tid för Gud.

Livet leker. Vi har så mycket annat. Så händer det något speciellt som rör om livet och då ploppar Gud upp som ett alternativ. Andra tillfällen vi har tid med Gud är när vi gifter oss i kyrkan, barndop/barnvälsignelse.

Kanske vi ställer för höga krav på vår relation med Gud. Vi måste läsa massa bibelverser. Be mängder. Gå i kyrkan minst två gånger/vecka eller vad det nu kan vara.

Det som är viktigast är att leva med honom. Alltså att Gud och vi har en naturligt kontakt varje dag genom livet. Vi lever helt enkelt med honom. Avslappnat naturligt och ärligt. Då kommer så mycket av sig självt.

Men visst är det bra att ställa oss själva frågan ibland: ”När har vi tid med Gud?” I relation till mycket annat vi har tid för så kan den frågan vara klart relevant.

Publicerat den

Vad bär du på för berättelse? (1)

Vad bär du på för berättelse? Vad är din livsberättelse? Vad har du för upplevelser att berätta om?

Det är långt ifrån alla som skriver sina memoarer. Många liv glöms bort. Men jag vill påstå att dom allra flesta har ett liv värt att skrivas om. Ja, det är så att allas liv har ett sådant värde.

Tänk vad en människa är med om under ett liv. Livet innehåller så mycket av spännande upplevelser. Lika sant är det fyllt med tristess. Kanske är dom tråkiga dagarna vi har störst benägenhet att komma ihåg.

Vi behöver lägga alla dom goda dagarna överst i minnet. Det finns så många händelser som kan berika våra liv många gånger om.

Att sitta och lyssna till en mycket gammal person är så häftigt. Har man tex levt 100 år har man sett och upplevt en fantastiskt utveckling. Att lyssna på deras livsberättelse ger en bild av ett land och en persons utveckling. Drar man ut dess livslinje kan man bara stå förundrad inför vad som kan komma. Att den framtida berättelsen kan bli minst lika intressant.

När det nu finns sådana livsberättelser behöver det finnas lyssnare. Lyssnare som kan återberätta dom för nästa generation. Det kan hjälpa oss att bevara sådana livsberättelser.

Men det finns andra berättelser vi går och bär på. Mer om det på måndag.

Publicerat den

Vi är ett köande folk

Vi är ett köande folk. Vi till och med ställer oss i kö innan vi föds. Ja, nästan i alla fall. Som nyfödd ställs man i bostadskö, dagiskö och säkert massa andra köer.

Igår skulle jag handla på kvantum när jag ändå skulle till apoteket. Behövde en sladd. Tänkte att det brukar ju Ica ha. Men icke. Så scanner skulle lämnas tillbaka utan att behövas användas. Det visade sig inte så enkelt. Har man inte köpt något så ska det inte vara enkelt. Instruktionen var att jag måste gå till förbutiken. Där var det lång kö. Efter 15 minuter fick jag hjälp. Efter ett fiktivt köp kunde man ta emot min scanner. Då kom det. ”Du hade inte behövt stå i kö. Det hade man kunnat fixa i kassan. Suck. Ja ja. Nu har man lärt sig något. Även den personalen som inte visste.

Ibland köar vi helt i onödan. Ibland står vi i många köer samtidigt. Jag ”står” tex i minst 5 bostadsköer. Om några år har jag nog samlat på mig tillräckligt med poäng för att kunna bli aktuell.

Vi köar in i butiker. Vi köar vid rödljus när vi åker bil. Vi är i ett väntande allt som ofta.

Vi köar i till olika kassor och beräknar vilken kö som går fortast. Så byter vi i tron att det ska gå fortare. Men visar sig rätt ofta att vi tog miste

Ibland köar vi i livet. Vi har av någon anledning ställts åt sidan och väntar på vår tur. Kanske pga någon annans beslut. Eller så är det vårt eget beslut. Men vi väntar på något.

Vi väntar på bättre tider. Helt enkelt bättre tider. Ibland är inte den nuvarande tiden inte så dålig men vi vill något bättre. Eller så är nuet helt enkelt inte det ”nu” vi vill ha. Utan väntar på något bättre.

Kanske det tom är ett luftslott. Vi tror att vi väntar på något bättre men så är det inte. För detta ”bättre” är inte bättre.

Frågan är vad vi gör av detta ”köande”. När vi står i kassakön. När vi sitter i bilkön.

Kanske är det just vi bara ska andas ut så kommer det något riktgt bra när vi kommer längst fram i kön…..

Publicerat den

Att få distans till något….

Att få distans till något innebär inte ett så stort steg….. men det måste likväl tas.

Kanske är det så att när vi behöver distans till något så tror vi att det krävs så mycket. Nästan så drastiskt som en tvärvändning eller ett avståndstagande.

Kanske är det så att det bara krävs ett litet steg bakåt eller åt sidan för att få den distans man behöver.

Ett andrum som innebär behövlig reflektion. Rätt återhämtning. Nytt fokus. Eller vad som nu krävs.

Ett kort steg kan vara svårt att ta ….. kanske till och med svårare än ett långt.

Men faktum är att ett kort steg kan vara mycket svårare att ta än ett långt. Den stora förändringen kan vara lättare att se än den lilla. Kanske är det så att det lilla steget kräver mod. Det gör det så svårt. Man vet vad man har men inte vad man får.

Det borde vara enkelt men blir så svårt. Det borde vara lättare med en liten justering än en total förvandling. Men vi kanske har lättare att dras åt det radikala synliga än det lilla en enkla i det dolda.

Hur om helst måste steget tas…

När det väl kommer till kritan så måste steget likväl tas. Hur svårt det än är. Förändringen måste till. Det är först då man får den distans man så väl behöver. För det ligger i sakens natur. För att få en större bild eller kunna se hela bilden kräver det oftast att man backar tillbaka några steg. Då först ser man hur bilden verkligen ser ut. Att sätta näsan precis intill tavlan brukar inte vara ett framgångsrikt sätt.

Våga ta steget. Efteråt inser vi hur lätt det var.

När väl steget är taget inser vi hur lätt det var. Precis samma reaktion du får nu: ”det visste jag ju”. Det visar troligen hur svårt vi har att använda den insikt vi har.

Det vi vet gör vi inte. Vi bara kör på. Kanske skulle vi lyssna lite mer från insidan och inte på alla yttre stimuli av krav och förväntningar.

Ps Kolla gärna in sidan med ordspråk Ds

Publicerat den

Att upptäcka något nytt

Jag gick en av alla mina promenader vid Vätterns strand. Så möter jag turisten från Holland. Familjen gick med kartan i högsta hugg.

Får väl erkänna att jag känner igen mig. Hur många gånger har jag inte gått på nya plaster med kartan i högsta hugg. Både i städer och på fjäll.

Att upptäcka nya platser, nya saker, nya upplevelser, tillhör livet. När vi tappar intresset och hågen till det har vi mist något viktigt i livet.

Önskan om att upptäcka något nytt är en drivkraft som utvecklar oss. Som drar oss framåt. Kanske tom så motar den en eventuell senilitet framför oss. Den kraften kan vara vår livsnerv helt enkelt.

Det finns ju alltid något att upptäcka. Ser vi inte det har vi nog blivit mätta. Mätta på att lära och upptäcka. Att vara mätt på livet kan vara en väckarklocka.

Har vi tappat det kanske vi ska drömma oss tillbaka till den tid vi var hungriga på livet. Då vi upptäckte så mycket. Kanske då vi var unga. Första kärleken. Då det pirrade inom oss då det hände något nytt. Den känslan kan vi ha hela livet. Ser bara lite olika ut.

Handlar detta om att aldrig vara nöjd och bara jaga massa nytt? Nej, långt därifrån. Det handlar om att se allt det underbara vi har runt omkring oss. Vi kan bo på samma ställa hela livet men missat det som är närmast.

Så öppna ögonen på ett nytt sätt. Sök det nya oupptäckta nära dig. Det kommer att stimulera dig. Kanske du upptäcker att det finns under samma tak, samma plats. Kanske det som blivit slentrian får nytt liv.

Publicerat den

Det är vackert när det mörknar …

När det mörknar fortare på kvällarna nu så känns det lite vemodigt. Ett tydligt tecken på att sommaren går på sista versen.

Samtidigt är det något vackert över det. Det kommer fram något vackert när lamporna tänds. Skuggorna av lamporna ger härliga effekter. Allt hamnar i ett annat ljus (som om det vore konstigt? Nej, men lamporna ger saker och ting ett annat utseende)

Luften blir mer lätt att andas ju längre in i hösten vi kommer. Nu är det snart dags för en ny värmevåg igen. Så sommaren kommer att leva lite till. Men dessa kvällar ger en försmak av det som kommer om ett tag.

Det är vackert när det mörknar. Så är det.

När jag tog en kort sväng ute innan jag gick och la mig igår så blev jag påmind om en sak. Reflexer. Dom behövs redan nu om man är ute sent på kvällen.

Publicerat den

Miljösmart

I vår butik har vi bytt ut plastpåsen till en papperskasse. Vi kallar den för miljösmart.

Jag har grunnat lite på detta med att vara miljösmart.

Vi kan göra massa val för att rädda miljön. Vi kan tex försöka köra bil mindre och försöka uppfinna ett bättre drivmedel. Vi kan välja att köra en eldriven bil. Det är ju ett ganska smart val. Samtidigt byter vi bil ofta. Batterierna måste bytas ut. Att ta fram nya bilar skapar dålig påverkan på miljön. Så var det inte längre så miljösmart.

Så skulle vi kunna räkna upp olika miljösmarta alternativ ett efter ett och samtidigt att det vi vinner å ens sidan förlorar vi på andra sidan.

Att vara miljösmart är svårt.

Till slut handlar det ändå om att göra goda val och avstå det som på sikt är dåligt för vår miljö

Den dagen vi har mod och kraft att göra dom valen så kan vi kalla oss miljösmarta. Fram tills dess dövar vi bara våra samveten.

Ett exempel till. Vi kan miljökompensera när vi flyger. Lyssnade på ett program där man tog död på den myten. Det räcker inte långt alls att betala lite mer på flygbiljetten för att rädda miljön. Det kräver att vi flyger oerhört mycket mindre. Punkt slut.

Så vill vi vara miljösmarta får vi allt välja bort istället för att ersätta något med något som också förstör miljön. Typ så enkelt är det.

Ps. Under 30 dagar finns nu en sida med ordspråk för dagen. Kolla gärna in den Ds

Publicerat den

När det aldrig blir tyst…

Vi var ute på en roadtrip, Simon och jag. Vi åkte till Varberg. Hur trevligt som helst.

När vi skulle äta så gick vi till en restaurang. Man kunde välja att sitta ute eller inne. Ute var det nästan fullt av folk. Inne nästs ingen. Vi valde inne. ”Så slipper vi allt prat. Det blir lugnare inne”. Så blev det.

När man tänker efter blir det nästan aldrig tyst omkring oss. Det finns nästan alltid något som skapar ljud. Det kan vara rätt tröttande.

Hos mig blir det aldrig tyst. Även när ingen musik spelas. Även om allting runt omkring är helt tyst så blir det ändå aldrig helt tyst.

I mina öron tjuter det en ton hela tiden. Jag har tinnitus. Det kan variera i intensitet och tonläge. Men det låter hela tiden.

För dig som aldrig haft det problemet har nog svårt att helt och fullt förstå det. Men det är rätt tröttande.

Ibland (läs: rätt ofta) så skulle det vara skönt om man hittade Off-knappen.

Jag tror att vi generellt har svårt med tystnaden. Vi ska alltid ha något ljud på. Musik eller tvn.

Men tystnad är balsam för själen. Dom få gånger som mitt tjut ”försvinner” så att jag ”inte hör” det så är det så vilsamt. Det kanske går ner i styrka och jag kan fokusera på annat då blir det som ”tystnad”.

Att bo i stad eller på landet spelar inte så stor roll. Det finns ljud på landet också. Vinden, djuren är några exempel. Fast jag får medge att ljuden på landet är oftast behagligare.

Ibland skulle det vara så skönt om det var helt tyst omkring mig – bara för en kort liten stund skulle jag bli ödmjukt tacksam för…… faktiskt väldigt mycket tacksam för.

Publicerat den

Kärleken är barmhärtig mot sin omgivning

”Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna.”

Första Petrusbrevet 4:8

För någon dag sedan föll min blick på denna bibelvers. Den vill påminna oss om något viktigt.

Om vi älskar våra medmänniskor har vi lättare att förlåta dens brist och felsteg.

Kärleken överskyler som det äldre språkbruket säger. Som att den döljer det dåligs som om det inte fanns. Mitt fokus flyttas från en brist någon har till att se dess fördel istället.

En äldre översättning stryker under det en klarare: »kärleken överskyler en myckenhet av synder». -17.

Jag tänker att ”synder” står för det som någon gör och som påverkar mig negativ eller skadar mig på något vis.

Vi möter många många människor. Många gör oss gott. Men så händer det att ett möte blir mindre bra. Vi går sorgsna därifrån. Det kan låta konstigt men om jag älskar den personen trots allt så har jag lättare att hantera det om kärleken finns där.

Inte minst kan det vara en bra väg i tex den butiken jag jobbar i. Vi är många. Om vi väljer att älska varandra kan vi hantera vår olikheter och dom brister vi möter på ett bättre sätt.

Jag tror att Gud kan hjälpa oss att älska varandra. Pröva så får du se. Ju mer vi lyckas att älska varandra. Desto mer är vi barmhärtiga mot varandra. Vi inser också att vi själva är oerhört beroende av barmhärtiga människor runt omkring oss. Så då får vi gå före och visa hur vi ska vara mor varandra.

Kärlekens lov i nya testamente 1 Korinthierbrevet 13 beskriver det mycket bra.

Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke. Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull. Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

Det kan vara bra om vi låter dessa sjunka in i oss och bära frukt.