När det aldrig blir tyst…

Vi var ute på en roadtrip, Simon och jag. Vi åkte till Varberg. Hur trevligt som helst.

När vi skulle äta så gick vi till en restaurang. Man kunde välja att sitta ute eller inne. Ute var det nästan fullt av folk. Inne nästs ingen. Vi valde inne. ”Så slipper vi allt prat. Det blir lugnare inne”. Så blev det.

När man tänker efter blir det nästan aldrig tyst omkring oss. Det finns nästan alltid något som skapar ljud. Det kan vara rätt tröttande.

Hos mig blir det aldrig tyst. Även när ingen musik spelas. Även om allting runt omkring är helt tyst så blir det ändå aldrig helt tyst.

I mina öron tjuter det en ton hela tiden. Jag har tinnitus. Det kan variera i intensitet och tonläge. Men det låter hela tiden.

För dig som aldrig haft det problemet har nog svårt att helt och fullt förstå det. Men det är rätt tröttande.

Ibland (läs: rätt ofta) så skulle det vara skönt om man hittade Off-knappen.

Jag tror att vi generellt har svårt med tystnaden. Vi ska alltid ha något ljud på. Musik eller tvn.

Men tystnad är balsam för själen. Dom få gånger som mitt tjut ”försvinner” så att jag ”inte hör” det så är det så vilsamt. Det kanske går ner i styrka och jag kan fokusera på annat då blir det som ”tystnad”.

Att bo i stad eller på landet spelar inte så stor roll. Det finns ljud på landet också. Vinden, djuren är några exempel. Fast jag får medge att ljuden på landet är oftast behagligare.

Ibland skulle det vara så skönt om det var helt tyst omkring mig – bara för en kort liten stund skulle jag bli ödmjukt tacksam för…… faktiskt väldigt mycket tacksam för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s