”Du luktar mycket godare i munnen”

”Du luktar mycket godare i munnen”

Orden kommer från barnet som ville ha hjälp. Den andre personen som fanns tillgänglig luktade inte lika gott ur munnen.

Berättelsen är lite längre. Min kollega som hade morgonandakten igår berättade den.

”Du luktar mycket godare i munnen”

Det är ju klart att jag började tänka vidare. Fundera på vårt prat. Vad vi säger. Hur vi säger.

Vi uppfattas av lyssnaren. Intervju kan göra åt. Eller?

”Du luktar mycket godare i munnen”

Vi sitter i samma båt. Vi liksom faller alla mer eller mindre i detta dike. Vårt prat blir negativt. Vi gnäller och gnölar. Kanske rent sv talar illa om folk. Så ”luktar vi dåligt ur munnen”.

”Du luktar mycket godare i munnen”

Men tänk hur det är när vi ”luktar gott ur munnen”. Då vårt prat är gott. Goda ord kommer ur vår mun. Snabbt kan vi räkna ut vad det gör med vår omgivning. Även med oss själva.

”Du luktar mycket godare i munnen”

Dom orden tror jag att vi alla vill höra om oss när det gäller vårt prat. Det mest troliga är att vi är herre själva över det. Tror inte du det med.

Så min bön denna dag blir:

🙏 Herre, hjälp mig att tala gott. Låt det ”lukta gott ut min mun”. Amen 🙏

När hjärtat är med…

När hjärtat är med händer det något…..

Igår och idag möter jag mina kollegor inom Erikshjälpen. Två dagar av samtal. Möten. Uppmuntran.

För dig som inte vet vad detta är så är Erikshjälpen en barnrättsorganisationen. Vi arbetar för att skapa en bättre värld genom att ge liv åt barns drömmar. I våra secondhandbutiker skapar vi ekonomiska möjligheter för detta.

Jag blir så imponerad av mina kollegor. Dom har en sådan passion och hjärta för det dom gör. Att dom vill se goda ekonomiska resultat kan man inte ta miste på. Att höra deras berättelse om vad alla volontärer och medarbetare gör fascinerar.

Den gemensamma nämnaren i allt detta är – man har så stort hjärta för det man gör. Det driver på att göra sitt bästa. Att man måste ha budget är väl rätt uppenbart. Men den är ju ändå en knepig lösning i en gåvobaserad organisation. Allt som ska ge inkomst vet vi inte om vi får. Ändå fungerar det.

Denna hjärtas inställning får man aldrig ringakta. Inte heller ta för givet. Det är en gåva man har. Som organisation måste man se det som en , just det, gåva. Den är helt enkelt en förutsättning för att kunna fungera som just en biståndsorganisation. Fanns inte gåvor i pengar som getts utifrån ett hjärta att vilja hjälpa hade man inget. Fanns inte gåvogivare som ville skänka hade man ingenting att ta fram att sälja. Hade man inte människor som drevs av ett hjärta att hjälpa hade man ingen som tog fram sakerna. Hjärtat måste vara med.

När hjärtat är med händer det som för någonting möjligt. Det är då som undren görs. Mirakler sker. Hjälpen blir möjlig.

Därför måste vi ha respekt för den som har hjärta för något. Misstar vi oss där dör det mesta.

Det är där drivkraften ligger. Det är där framgången föds. Det är i detta hjärtslag framtiden skapas. Långt ifrån vanlig företagskultur. Långt ifrån dom vanliga parametrar företag kalkylerar med. Frånsäger inte ansvaret för ordning och reda i finanser och struktur. Men glömmer man hjärtat så dör passionen. Och till slut måste man anställa många. Och då finns inget överskott över att göra gott med.

Hjärtats passion kan förintas på en sekund. Men rätt hanterad kan den smitta av sig och skapa mångdubbelt mer än företagskalkyler kan åstadkomma. En ekvation som inte går ihop för en företagsledare som räknar med ekonomiska parametrar. Men för en ledare som förstått en volontärs passionerade hjärta kan skapa ett fantastiskt resultat som övergår allt förstånd.

När hjärtat är med …….. då händer det saker

Att lyssna till rätt röster

Blev påmind om att lyssna till rätt röst för någon dag sedan. En stark och viktig tanke men så svår ibland.

Vi kan ha mycket som rör sig i våra tankar. Många röster. Vår egna tankeröst. Andras röst. Guds röst. Destruktiva tankeröster. Tänk hur svårt att lyssna rätt.

Blev påmind om Lasaros som var död. Jesus höjer sin röst. Ropar till Lasaros att komma ut. Han som låg död. Men Lasaros hör och kommer ut. Tänk om han inte lyssnat…. Kan man fundera så. Ja möjligen kan man göra det.

Ska försöka att förklara mina tankar genom Körlivet. När vi sjunger i Klingande Julkortskören så har in ears. Hörlurar som sitter direkt i örat. Där kan man höra sig, musik men också sin körkompisar. Det svåra var i början att urskilja alla röster och instrument. Det var svårt att hitta sin egen röst. Men efter lite träning kunde man höra sin egen röst i ljudbilden. Likaså dom olika stämmorna. Man kunde helt enkelt lokalisera dom. Liksom i mitten, eller lite till höger eller till vänster. Hoppas att du kan på något sätt förstå tanken i detta.

Jag tänker mig att vi hör så många röster. Så mycket som vill påverka oss. Att då kunna urskilja vilken röst som är den som skall få mest uppmärksamhet.

Vilken röst väljer du att lyssna på? Vilken röst vinner kampen över dom andra?

Jag tror vi behöver välja vem vi ska lyssna till. Vilken ska vi välja bort?

Min bön denna dag blir:

🙏Herre, hjälp oss att lyssna till den röst som bygger upp oss. Till den röst som uppmuntrar och leder oss fram till något bra. Hjälp oss att välja bort den röst som gör oss illa.

Herre, tala in goda saker i våra liv. Säg sådana saker som gör gott med oss. Amen 🙏

Att se bra ut fick en ny djuphet……

Att se bra ut fick en ny dimension igår.

Under helgen började det blixtra i ena ögat. Både nu och då kom en blixt i mitt högra öga. Rätt obehagligt. Det ville inte sluta. Som brukligt tänkte jag nog som många andra: ”det går nog över”. Jag googlade lite och insåg att det kanske inte var så bra. Tänkte ändå ”det går nog över”. Jag sover på saken typ.

På söndagsmorgonen så är stenbiten bättre. Söker för det och man vill se på ögat.

Det slutade med att man laserbehandlade ögat. Glaskroppen hade dragit i näthinnan och skapat en bubbla med en blödning som följd. Kan gå tokigt så en behandling behövdes.

Med den stora pupillen blev det väl ljust och väl suddigt på mitt högra öga. Jag såg inte så bra ut fast det var fritt fram in i ögat.

Ögonen har alltid varit omhuldat av respekt. Alltså mycket kan ske med min kropp. Ögonen dock, där går gränsen. Usch och fy. Alltså, det är väl inget roligt att varken vara döv eller stum. Men hellre det än att vara blind. Om man nu skulle få och vara tvungen att välja.

Återigen en eloge till vår sjukvård. Kl 10 kom jag dit. 11 var jag klar.

Klarsynthet är något viktigt. Ibland tappar vi fokus. Ibland ser vi fel på saker. Ibland ser vi bara fel. Ibland luras vi av att tro att det ser ”så” ut. Men i själva verket är verkligheten något annat. Ibland är synen på oss själva helt felaktig.

Tänk om vi då kunde genomgå en laserbehandling av vår Herre. Så att vår bild av allt blir rätt. Rätt efter vad verkligheten är.

Kanske låter det befängt. Gud har ju ingen laser. Eller?

Jag tänker att han på ett sätt har det. Den förmågan heter inte laser. Utan den helige ande. Den del av gudomen som är vår hjälpare. Hjälpare att just se på rätt sätt. Handla på rätt sätt. Följa på rätt sätt.

Tänk om vi kunde se på andra genom guds ögon. Handla efter hans sätt att handla. Jag tror att vi kan be om den förmågan.

Så varför inte denna dag be om att få en syn en blick som stämmer överens med guds blick. På oss själva. På vår omgivning. På vår samtid. En klarsynthet som bara Gud kan ge.

🙏Låt så ske Herre. Amen! 🙏

Nästan…..

Nästan……

Visst är det ett jobbigt moment?

Bollen gick nästan i mål. Pucken träffade nästan klubban. Man hade nästan rätt. Var inte i tid men nästan……

Nästan – det är så nära men ändå inte. Man kan känna vittring av något men ändå inte få det.

Tänk när man står i en kö. Man är snart framme men då stänger man kassan.

När jag var ung kunde man åka på 50-lappen. Det innebar att när jag skulle flyga norr ut kunde man vänta i kön. Fanns det en sittplats över så fick man betala 50kr och åka med. Minns att jag stod i kön som nummer 4. Tre fick åka med och det var bara att vänta till nästa flyg. Jag kom nästan med men ändå inte.

”Nästan” är tålamodsprövande. Usch vad lätt det är att ge upp. Man vill ju så gärna men så kommer detta ”nästan” i vägen och det är kört.

Praktiskt taget klart men ändå inte. I det närmaste färdigt men ändå så ofärdigt. Mycket nära men tillräckligt långt borta för att inte vara möjligt.

Ordspråket säger ”nära skjuter ingen hare” . Hur nära man skjuter mem det blir ingen träff ger ingen harstek på bordet. ”Nästan” blir liksom inget av.

Det är då vi tränas i uthållighet, tålamod och viljan att försöka igen. Om vi väljer att ge upp kommer vi aldrig att veta om det var möjligt. Det i ”nästan-landet” vi behöver ta ett nytt tag. Försöka igen. Inte ge upp. För vem vet, kanske nästa gång blir det ett ännu bättre läge med en ännu bättre lösning.

Så du som möter detta jobbiga ”nästan” just nu – ge inte upp. Våga en gång till. Gör det igen. På en gång till. Om det finns någon mening med ”nästan” kan vi lämna där hän. Lämna det bakom dig och gå vidare. Du kommer lyckas på rätt sida om ”nästan” nästa gång.

Jag borde allt…..

Det finns så mycket som skulle kunna tillskrivas kontot ”jag borde allt ha …”.

Känner du igen dig?

Ibland blir det kontot lite för stort. Det är väl då stressen kommer och timmarna inte räcker till helt enkelt.

Allt för ofta är det hämtat ur ett inte krav. Ett krav som egentligen inte finns men som ändå gör sig påmind. För vi tror att ska vi duga så måste vi allt göra lite till.

Men det rinner också upp ifrån en känsla som kommer utifrån. En känsla av att någon menar att ”du borde allt ha…”. Ett yttre krav som egentligen inte finns. Men vi tror oss veta att det är så. När läget är så är det svårt att göra något åt det.

När detta ”du borde allt ha….” hörs tydligt för att någon säger det så kan man ändå försvara. Man kan säga nej. Man kan hålla med. Skillnaden är att den är uttalad. Så kan man förhålla sig till den.

Nu är det inte så att alla uttalade ”du borde allt ha..” är inte med verkligheten överensstämmande. Nej, det kan vara någon som tycker det men ändå är fel ute.

”Jag borde allt ha …” som kommer ur ett ”du borde allt ha” kan göra så stor skada. Så stor att den till och med inte går att reparera.

Så kanske vi behöver vara mer sparsamma med det. För vår egen skull. För andras skull.

Då blir livet mer hållbart.

Tänk så fel man kan ha…..

Tänk så fel man kan ha….

Köpte en förkylningsHONUNG. Kanske mest för smaken. Men nu när jag blev förkyld kan man ju testa om det funkar. På burken står det att man ska lägga i honungen i hett vatten. Och drick det varmt. Inte jag. Det är ju inte gott.

Men så kom jag på att det kan ju inte vara farligt att pröva. Man kan ju spotta ut det. Slänga ut resten i vasken.

Så sagt och gjort. Jag testade.

Bara att erkänna. Det var ju gott. Bara att erkänna. Så fel jag jag hade. Bara att lukta på ”röken” renar luftvägarna. Så så var det med det.

Tänk vad mycket vi bedömer lite för snabbt. Det går inte. Det smakar inte bra. Kommer inte att funka. Den personen tycker jag inte om. Den är ju …… osv. Vi har på tok för lätt att bedöma utan att först kolla läget.

Tänk vad mycket vi missar. Vi missar goa härliga människor. Missar god mat. Missar goda upplevelser.

Så står vi där med ”vår tvättade hals”. Vi inser att vi kanske till och med ändrar oss försent.

Det bäst med att jag ändrade mig var ju att jag hittade något som var gott. Det lindrade också halsen. Inte så dumt för luftvägarna också. Det finns en vits i att kunna ändra sig.

Okej med tyst bön om den inte….

Läste du om social-sekreteraren som anmälde sig själv för att hon bad på jobbet? Bakgrunden är att Bromölla kommun fattade beslut om att ingen bön fick förekomma på arbetstid. Hon bad till Gud om vishet i svåra ärenden så hon anmälde sig själv.

Nu har beslutet kommit. Citerar Dagen: ”I de nya tillämpningsanvisningarna förtydligas att ”en tyst bön” och ”en tanke till den egna guden” kan inrymmas i arbetsdagen. Detta så länge det inte påverkar arbetet, servicen till medborgarna eller kollegorna.

Blir lite dubbel i känslan. Bönen får inte påverka jobbet. Okej, man syftar naturligtvis på att ingen arbetstid ska gå förlorad. Men en tyst bön kan väl på ett sätt ta lite tid i anspråk. Men att den påverkar jobbet är väl rätt klart. För bön påverkar. Bön gör nytta. I detta fall bara positivt vad jag kan förstå.

I beslutet borde det ha stått:

….förtydligas att ”en tyst bön” och ”en tanke till den egna guden” kan inrymmas i arbetsdagen. Detta så länge det inte påverkar arbetet negativt , servicen till medborgarna eller kollegorna.

Då är vi hemma i beslutet. Vi är så rädda för bön. Ändå söker vi oss dit när nöden tränger sig på.

Vi vet att en sund bön påverkar oss människor på ett bra sätt. Den gör gott.

Läser man artikeln lite mer noga skriva det i beslutet att ”….bönestunder – och att detta ”oftast torde kunna tillgodoses utan att äventyra verksamhetens normala bedrivande Bra där. Det ”torde” inte göra det.

Heder åt denna socialsekreterare som stod upp för denna sak. Det finns fler ställen som borde röka efter att andlighet inte är farligt på jobbet. Att en enkel sund bön kan göra mer nytta en skada. I en tid av stress, ensamhet, arbetslöshet, oro för våldsbrott, blir bönen en central händelse. Så vi behöver inte vara rädda för den.

Respektlöst

https://www.dagen.se/nyheter/skarp-kritik-mot-migrationsverket-nar-muslim-i-sloja-utredde-om-asyl-for-konvertit-1.1613751

Migrationsverket slutar inte att förvåna. Hur långt ska det behöva gå innan det blir en sund ordning på hur konvertiter behandlas?

Ska en person som konverterar från islam till kristendomen behöva förhöras av en som bär slöja ? Håller med Rebecca Ahlström: ”Det handlar inte om vad hon för tro, det handlar om vilken påverkan det har på själva utredningen”

Om man nu lämnar en religion är det väl rätt uppenbart att förhörsledaren inte ska vara från den religion man lämnat. Rätt enkelt att förstå det.

Återigen – kära migrationsverk och regering – gör om gör rätt.

Tiden går. Hur många konvertiter ska mista livet innan ni tänker om????????

Vad gör julmarknaderna så eftertraktade?

I lördags hade vi i vår butik, erikshjälpen i jönköping, vår julmarknad. En marknad man börjar fråga efter redan i början av september. I lördags var det fler än vanligt som var ute efter julsaker. Och hör man hur det gick för andra så har det varit många på besök. Kollar man sen in svenska slottsmässor börjat dom redan i mitten av oktober. Så skulle man kunna räkna upp ställe efter ställe med all julhandel. Men jag undrar, vad är det som gör julmarknaderna så eftertraktade?

Man kan köa länge. Man till och med kan tänka sig att betala entré för att få gå in på tex julita gård och handla sina julsaker. Och det är långt ifrån billiga saker. Mässpris är långt ifrån ”bättre pris”.

Varför?

Kanske är det för att julen skapar det ljus som just nu saknas i den mörka hösten. Det ljus som man saknar och längtar efter. Tiden fram till 1:a advent är ju rätt mörk. Inte konstigt att somliga börjar ta fram sin adventsljusstake flera veckor innan den ”borde” fram. (Om det nu finns ett ”borde” här).

Jag tror att vi människor längtar efter ljuset i våra liv. Det är en naturlig del av våra liv. Det behovet påminner oss särskilt då vintern kommer med sitt mörker. Inte konstigt att ljusen tänds i fönster och på borden.

Jag tänker att det finns i grunden en större och djupare längtan efter ljuset. Det beskriver vårt innersta behov av ljus.

I Johannes 8:12 läser vi om att Jesus är världens ljus

”Jesus talade till dem igen och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.””

Det är när det ljuset får lysa upp våra liv som vi känner att det ljus vi längtar efter verkligen finns där.

🕯 Jag har ett speciellt ljus hemma som jag vill ska påminna mig om att han är ljuset. Som ska påminna om det ljuset jag så väl behöver.

Ljuset trycker mörkret bort. Det är därför det har så god påverkan på oss. Mörkret har inte makt över det. Det behövs så lite av ljuset för att mörkret inte är mörkt längre.

Till sist….

Att vara ute en natt och se hur ljuset bryter fram på morgonen är mäktigt. (Även jag som älskar solnedgångar tycker så) Det är aldrig så mörkt som precis före soluppgången. Ljusets frambrytande gör att fåglarna börjar sjunga igen. Det skapar en symfoni av vacker musik. Inte så konstigt. Ljuset väcker så mycket gott. Inte konstigt att vi längtar efter det.