Månad: augusti 2020

Publicerat den

Moln är inte alltid av ondo

Moln är inte alltid av ondo. Även om vi gärna vill ha en klarblå himmel över oss för jämnan.

Livet är inte alltid en klarblå himmel med ljumma sommarvindar med en spegelblank sjö. Dom tillfällena finns. Men lovet är klart mycket mer än så.

Att säga till någon att molnen är inte alltid av ondo när man står bokstavligen i hällregn är inte så välkommet. Men ändå med ett perspektiv kan man se något lite ljusare i det med tiden.

Satt med en konstnär en gång. Hon beskrev hur hon fick fram ljuset i tavlan. Hon gjorde det genom att måla skuggan. Liksom lite tvärtom. Skuggor i livet visar Guds sköna ljus.

Missförstå mig inte nu. Ingen, inte heller jag, önskar att du ska gå igenom åskan i ditt liv. Självklart önskar jag ingen det. Mitt i äventyrets stormar ser man ingen ljusning alls. Men senare. Inte för att att jag tror att Gud skapar eländet. Men han kan använda eländet till något bra. Det tror jag.

Molnen frammanar solens skönhet. Man ser att solen ger molnen en annan färg. Jag kan se vid solnedgången hur mörka moln hopar sig. Rätt svarta. Men sen kommer solen och lyser upp dom underifrån. Genast ändrar dom sin färg till röd. För mig blir det en hälsning till dig:

”Dina mörka moln färgar jag med min nåd. Jag vill skingra dom och låta dig se hur jag för dig ut ur dessa moln, skapar en väg genom och ut ur dessa problem för att du ska få frid”.

När jag var i Brahehus för någon kväll sedan så var det verkligen vackert. Solens glans över denna mäktiga ruin. Så kan livets kännas. Bygget har liksom rasat till en del. Takets trygghet är som bortblåst. Fönstren som gjort det mindre dragit verkar ha blåst bort. Ändå lyser Guds ljus över dig. Han vill fortsätta med det. Och ditt liv kommer att åter byggas upp. Det ska inte längre vara en ruin. Det kommer en soluppgång i ditt liv. Lika säkert som varje dag startar med den.

I rätt ljus kommer historien få ett annat minne över sig. En läkande kraft kommer att låta historien leva vidare under nådens värme. Där läkedom över dåliga minnen och erfarenheter får komma dig till del. Livet stannar inte här och nu. Det vandrar vidare i Guds omsorg.

Min bön blir denna dag:

🙏 Herre, ge läkedom för skador livets händelser gjort. Ge nåd i minne och sinne. Ge mod att leva vidare i försoning och förlåtelse. Där förlåtelsen är svår ber jag om möjlighet att förlåta genom dig. Herre, ge hopp för framtidsdrömmar. Ge mod att leva det nya livet. Tack Herre för att du vill hjälpa att resa sig och ta dom första stegen till framtida segrar. Amen 🙏

Publicerat den

Allt förmår jag …..

”Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.” Filipperbrevet‬ ‭4:13‬ ‭SFB15‬‬

”Allt klarar jag av tack vare honom som ger mig kraft.” Filipperbrevet‬ ‭4:13‬ ‭NUB‬‬

Jag skulle inte tro att jag är så annorlunda i tillit till Gud. Troligen möter vi båda stunder av stark tillit men också stunder av tvivel. Somliga dagar går allt rätt enkelt. Medan andra dagar så är livet mer komplicerat. Vissa tider är fyllda av medgång medan andra tider drabbas vi av motgång. Så jag tror att vi är ganska lika.

Igår blev jag påmind om en vers som jag vill dela med dig. Du läste den i början av texten. Det är ett löfte till oss. Att vi ska klara av det genom den kraft vi får av vår Herre.

Ja, det kan vara lätt att slänga sig med sådan ord. Men tänk efter….

Jag reflekterade över att jag mött mycket av svåra saker. Mött sådant som gjort mig missmodig. Mött det som gjort att jag tvivlat. Men när jag ser tillbaka inser jag att jag klarat mig igenom det. Jag skulle tro att det är så för dig med.

Så uppenbarligen ligger det något i denna vers. Som den gamla sångstrofen säger: ”Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
han som heter både Kraft och Råd. Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandrings stig.
”Som din dag, så skall din kraft ock vara”,
detta löfte gav han mig.” (Blott en dag)

Kanske är ändå problemet att vi glömmer så lätt. Missmodet kommer. Så tappar vi en del av hoppet och tilltron. Vi glömmer att det faktiskt fungerat tidigare. Så kommer det också att göra.

Vi kommer att klara det tack vare honom som ger oss kraft. Det är stort. Vi behöver bestämma oss för att vila i det.

Så kanske sista versen i ovannämnda sång får hjälpa oss. Att vila i att vad som än vi möter får vi kraft som gör att vi klarar oss igenom det.

”Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i Ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vadhelst mig händer
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.”

Publicerat den

Förvalta det du fått

Förr la jag oftare ut bloggar från söndagens text och ämne i kyrkan. Men inte så ofta nu för tiden. Men nu kommer några funderingar utifrån denna söndags tema.

Goda förvaltare.

Texterna handlar mest om pengar. Och det ligger naturligtvis mycket i att den ingången blir viktig. För jag tänker att förhållandet till pengar blir på något sätt avgörande hur vi hanterar resten av våra liv och gåvor vi fått. Att se våra pengar som en Guds gåva av nåd. Visst, vi jobbar ihop dom eller får dom på annat vis. Det är ändå nåd att det funkar tänker jag.

Men främst går mina funderingar utifrån ett annat perspektiv denna söndag. Vi har mer att förvalta.

Vi har fått personliga gåvor/läggning/kompetens/talanger som vi är födda med. Vi har inte skapat dom själv. Ingen köpte dom till oss. Vi fick dom genom att vi skapades. Dessa gåvor får vi förvalta. Jag tänker att det finns en mening med allt du kan av bara farten. Att förvalta dom är det bästa sättet att tacka skaparen bakom.

SAOL beskriver ordet förvalta med ”ha an­svaret för något värde­fullt”. Dom gåvor du är utrustad med är något viktigt. Något viktigt att ta ansvar för. Den begåvning du fått är en gåva att använda och ta ansvar för.

Tänk om vi kunde se vår begåvning som något som kan få berika andras liv. För jag tänker att det inte bara var till för oss själva. Tanken var djupare och vidare än så. Den skulle få välsigna andras liv. Och andras begåvning skulle få berika och välsigna ditt liv.

När man upptäcker det djupet börjar man inse förvaltarskapet av den begåvning som skänktes våra liv.

Så gör en inventering av vad för gåvor som lagts ner i ditt liv. Hur kan du förvalta dom på bästa sätt? Hur kan dom få berika och välsigna andra? Hur kan du välkomna andras goda sidor in i ditt liv?

Du har fått ansvaret om något värdefullt i ditt liv. Var rädd om det. Förvalta det på bästa sätt. Kanske är det så att just det du har fått i ditt liv behövs i någon annans liv. Betänk alla gånger någons gåva har hjälpt dig. Lika sant är det att det du har fått ska få välsigna någon annan.

Och du, låt ingen se ner på den gåva du fått. Låt dig inte påverkas av den som färingar det du är bra på. Ställ dig över det. För du är ansedd värdig att få just den begåvning du fått. Den talang du har är ämnad för dig. Var stolt för det du fått.

Publicerat den

Att resa lätt genom livet…

Varit ute på resa ett par dagar. Denna gång till mina föräldrar. Packningen var inte speciellt yvig. En väska. Lite jobbarkläder samt extra skor. Alltså en rätt lätt packning.

Ibland blir packningen på tok för stor. Man tror att behovet är större än det verkligen är. Så när man väl vänder hemåt igen så har man knappt använt hälften. Visst, det kan vara bra att ha ifall planer ändras. Men handen på hjärtat….. man har tagit höjd för massa överraskande moment och lite till. Och detta hände inte. Om så några oväntade saker hände så fanns det kvar för många fler.

Under några dagar har jag funderat på livets packning. Allt vi skaffar oss. Allt vi äger. Allt vi tycker oss behöva. Allt vi saknar. Så påminns jag om strofen ”du får ingenting ta med dig dit du går”.

Vi äger oftast mer än vi hinner använda. Och allt blir ändå kvar här när vi avslutar livet för att gå vidare. Vi samlar i våra ”lador” och där får allt vara.

Tro inte att jag unnar alla att ha det gott och bra. Jag funderar mer på överflödet. Funderar mer på om vi måste ha allt det vi har. Skulle vi vara mindre lyckliga och tacksamma om vi bara hade det som vi hann använda? Troligen inte.

Minns studenter jag mött. Som när dom kom till en studieort köpte det dom behövde. När dom sen skulle vidare till nästa studieort sålde dom allt. Satte sig på tåget. Åkte till nästa ort. Köpte det dom behövde. Så hade detta par gjort flera omgångar. Dom reste lätt genom livet.

Kanske är det ändå så att vi skulle kunna resa lättare genom livet. Och på så vis kunna hjälpa fler.

Ibland blir packningen på tok för stor. Man tror att behovet är större än det verkligen är. Så när man väl vänder hemåt igen så har man knappt använt hälften.

En fundering värd att fundera vidare på. . .

Publicerat den

Om man ska sova på ett vandrarhem…… går man i sömnen då?

Om man ska sova på ett vandrarhem…… går man i sömnen då?

Det är inte ofta jag har sovit över på vandrarhem. Minnen från min barndom är i Norge. Då blev jag sjuk. Men det var nog mest av spänningen med alla tunnlar och inte övernattningen på ett vandrarhem.

I natt har jag sovit på ett vandrarhem på Julita Gård. Gården som varit mitt utflyktsmål under många år då vi bodde i närheten av gården.

Vill inte påstå att jag var så värst orolig att jag skulle gå i sömnen. Och vad jag vet så gjorde jag inte det. Det var visserligen inte många som bodde på vandrarhemmet denna natt. Dom varken sa något eller såg ut som om dom visste något. Så jag får utgå från att natten gick lugnt till. 🙄🤔☺️

Eller gjorde jag det? Hör det kanske till att man går i sömnen på ett vandrarhem? Eller går sängarna runt?

Nu tog jag bilen till detta vandrarhem. Fick man göra det? Men för säkerhets skull tog jag en promenad i parken innan jag la mig.

Och även här fick jag en vacker solnedgång.

Dom verkar förfölja mig dessa solnedgångar.

Eller är det jag som förföljer dom? Ja jag är inte riktigt säker på vad dom är vilket i det fallet. Kommer troligen aldrig bli det heller.

Hur som helst. Vad jag vet kan jag bekräfta att man inte går i sömnen när man sover på ett vandrarhem. Men jag är inte helt säker på det ……..

Publicerat den

Ett tack är på sin plats

Ett enormt stort tack är på sin plats.

Ett stort tack till all vårdpersonal som slitit och sliter på våra sjukhus mot pandemin. Till alla som blivit tvingade att flytta sin semester för att vården ska funka. Till alla som jobbet mer än man borde för att rädda människor.

Vi tar så mycket för givet att allting ska funka. Att när vi behöver vård så har vi rätt till den. Det är statens skyldighet att ge oss den vård vi kräver.

Bakom alla dessa krav glöms dom bort som blir utsatta. Dom som ska utföra all den vård vi kräver. Som visserligen valt att jobba med det men vill göra det under rimliga förutsättningar.

Vi borde visa all vårdpersonal ännu mer av tacksamhet. Dom som gör allt dom kan för att rädda liv mitt i pandemin. Dom är värda all vår respekt. Dom riskerar mycket i sin insats. Jag förstår hur dom känner när dom mister en patient som tyvärr går ur tiden.

Ni alla är värda vår respekt. Ni gör en heroisk insats.

I ljuset av det är det grymt respektlöst när man inte respekterar avstånd. Handlar som att faran är över. Inte ens tror att pandemin är farlig.

Det bästa vi kan göra,för att respektera och visa vår tacksam till all vårdpersonal, är att hålla avstånd och hålla ut.

Att tillägga också (som en god vän påminde mig om:

”👏 En grupp som oxå slitit hårt fast inte på samma sätt är vi inom förskolan, vi har pusslat o fixat när det fattats folk, om inte vi fanns skulle inte många kunna jobba🤗 Vi är utsatta varje dag med många olika personmöten, både små o stora.☺️” Tack för er insats också.

Publicerat den

När något sammanlänkar oss

Det finns sådant som sammanlänkar oss människor med varandra. Det skapar en djupare gemenskap.

Det finns ju dom som vet att jag gärna ser en solnedgång. Jag har en kompis som också gärna här det. Han heter Urban. Han kom på besök i går. Vi hade en heldag tillsammans. Fika, lunch, promenader , mycket att samtala om, grillkväll och så pricken över iet – solnedgång. Vi är troligen lika nördiga på solnedgångar om vi ska vara ärliga.

Men bakom det finns det något som sammanför – samtalet om livet.

Jag har haft förmånen att resa till några länder. Likaså besök ganska många platser i vårt land. Ofta har den gemensamma nämnaren varit kyrka och tron på Gud. Det intressanta har varit att , trots att vi aldrig mötts tidigare, har jag känt en samhörighet med dom jag mött. Det har gjort att det känns som att man känt varandra hur länge som helst. Trots svårighet med språket så hittar man en vänskap i alla fall.

När man hittar det som sammanlänkar oss med andra händer det något med ett sådant möte. Det kan vara ett intresse. Det kan vara en tro. Det kan vara att man har samma utbildning eller samma jobb fast på annan ort. Helt plötsligt så märker man att man hittat en vän fast man inte känt varandra förut.

Det är jag fascinerad över. Hur det öppnat dörrar mellan människor. Hur det förenar på ett speciellt sätt.

När något sammanlänkar oss människor skapas det band mellan oss. Band som, inte så ovanligt, aldrig går sönder. Man har funnit en vän för livet.

Publicerat den

Herre, hjälp oss att leva i det ’nuet’ vi får

Tänk vad lätt det är att alltid blicka framåt. Att alltid ha något på gång. Det är som att vi aldrig riktigt är nöjda med det vi just nu har. Inte riktigt tillfreds med det vi möter här och nu. För vi tror att det finns något som är bättre. Som vi riskerar att missa eller rent av redan missat.

Inte så att vår Herre missunnar oss att minnas. Inte heller att se framåt. Men nuet är desto viktigare för honom. Bibeln säger ”närma er Gud så ska han närma sig er”.

Alltså inte en hälsning om att jag har varit så mycket med sig så nu räcker det. Eller du får allt vänta så möts vi längre fram. Nej, här och nu vill han vara med oss. I nuet.

Det är så gott att det ’nu’ vi fått så finns det en välsignelse i. Där och då, här och nu, är det ett unikt moment givet av Gud. Har aldrig funnits kommer heller inte tillbaka. Så speciellt men så flyktigt om man inte tar till vara det. Att fånga det så att det blir till något beständigt som kommer berika, inte bara i nuet , in i kommande tider, kommande ’nu’.

Se ditt ’nu’. Låt inte ditt tunga historiska bagage förblinda sig. Låt inte din oro för morgondagen hindra dig att njuta av hans närhet i ’nuet’.

”Gårdagen är förbi, morgondagen vet vi ingenting om. Men idag hjälper herren ”

Var tacksam för segrar som du gjort idag. Låt dom inte solkas ner av misslyckande och oro.

Ett talessätt säger: ”man gapar efter mycket men mister hela stycket”. Något åt det hållet är det när vi spanar efter det ”stora” men missar det vi har precis här och nu.

Jag tror att Gud vill påminna oss att upptäcka storheten i nuet och inte bara leva i visionen ”där borta”. Jag möter så ofta frågan om hur jag ser på framtiden och vad vi behöver göra för att möta den på bästa sätt. Mycket mer än hur nuet är – hur det är och fungerar just nu.

Så – upptäck ditt ’nu’. Fånga det. För kanske innehåller det just det du behöver för just det du möter. Du behöver inte hoppa över ån eller hoppa över gärdsgården för att få det bättre. Du har det där du är. I ditt ”nu”.

Publicerat den

Nagelbitarnas räddning

Jag vill inte på något sätt raljera över denna pandemis effekter. Inte på något sätt förminska nöden över människor som gått bort i sviterna. Inte heller ringakta dom som kämpar och kämpar med covid-19.

Men denna pandemi är räddningen för oss nagelbitare. Det är ju inte värst lämpligt att sitta och bita på naglarna i dessa tider. Det gör att naglarna växer ut. Blir vad som är tänkta för.

Hade en volontär i butiken i Örebro som tog som sin uppgift (hoppas att du förstår det med glimten i ögat) att stoppa mig när jag råkade bita på naglarna. En bra och god uppgift. Men inte speciell lyckosam får jag nog erkänna. Pandemin har däremot fått mig på andra tankar. Så numera kan jag ställa mig till gruppen som inte biter på naglarna.

Mitt i allt får vi ändå erkänna att denna tid fört med sig goda sidor. Vi ser varandra mer. Tar mer omsorg. Ser ut också att miljön mår bättre. Earth Overshoot Day kommer senare i år än andra år. Fram tills i år har den kommit tidigare och tidigare. 2017 var det 2/8. I år är det den 13/8. Bensinpriset är lägre än vanligt. Vilket innebär att vi troligen kör mindre. Och det påverkar vår miljö på ett bättre sätt. Likaså flyger vi mindre.

Slutsats: vi kan alltså genom att avstå saker, vilket vi uppenbarligen klarar av att göra , hindra miljöförstöringen att fördärva vår jord.

Det finns alltså en möjlighet att rädda vår jord. Rädda våra relationer. Rädda våra naglar 😉. Det som såg så hopplöst ut ser mer hoppfullt ut nu.

Det bästa vi kan göra när pandemin är över är att hålla fast vid detta positiva. Se varandra. Resa mindre. Flyga mindre. Leva på ett mer miljösäkert sätt. Alltså lite mer återhållsamt. Tror ingen behöver flyga flera gånger om året bara för att komma på semester. Vi måste fatta att hemsemester faktiskt fungera även i framtiden. För vad hjälper det om vi sent om sider inser att jorden är förstörd så att vi ändå inte kan resa runt som yra höns. Lika bra att vi erkänner det här och nu. Börjar leva mer miljöriktigt. För nu inser vi att det fungerar så.

Jag hoppas att jag aldrig faller tillbaka i nagelbitning. Kanske har du din sak som blivit bättre. Låt oss hålla fast vid dom goda sakerna denna pandemi har gett oss.

Publicerat den

Även blommor behöver vatten

Även blommor behöver vatten. En törstig blomma är inte mycket att beskåda. En slokande blomma ser verkligen vissen ut. Blommans behov är inte bara solljuset och värmen. Dess behov är också vattnet. När alla dessa behov fylls växer blomman. Den blommar och dess blad blir vackert gröna.

Även blomman behöver vatten.

Även……

Får nog erkänna att jag känner mig ibland som en blomma som saknar vattnet. Känslan av vissenhet och törst. Helt enkelt rätt torr. Jag tänker att det är inte bara blomman som behöver vatten. Så även jag. Ett livgivande vatten som gör att man känner livet pulsera.

Tror att jag inte är ensam om det. Tider av mycket utgivande gör att man blir uttorkade i själen. Bekymmer man möter gör behovet av livgivande vatten så mycket större.

Det är då man behöver ställa sig åt sidan ett tag för att få duscha i nåden en stund. Bibeln talar om ett inre källsprång. ”Den som tror på mig, ur hans inre ska strömmar av levande vatten flyta fram såsom det står skrivet.”” Johannes‬ ‭7:38‬ ‭Något av det kan jag känna att jag behöver då och då. Då det torra tar över.

Kanske kan du känna igen dig i denna känsla. En sak har jag lärt mig under livet. När denna torrhet infinner sig, då utgivandet dränerat kraften, orken tryter och huvudet känns som det vill stanna en stund, då finns det ett källsprång att närma sig. Ibland behövs det bara en kort stund i ”nådens dusch”. Andra gånger behöver man stå där en stund. Men en sak är säker, det finns vederkvickelse att få.

Jag ska nu ha några dagar av vila. Kallas semester. Man skulle kunna beskriva det istället ”en stund av nåd”. Att få möjlighet att ställa sig i nådens dusch och få ny kraft.

Jag vill påstå att även blommor behöver vatten. Så även jag. Livets innerliga vatten som ger ny växtkraft för morgondagen. ‬‬