Varit ute på resa ett par dagar. Denna gång till mina föräldrar. Packningen var inte speciellt yvig. En väska. Lite jobbarkläder samt extra skor. Alltså en rätt lätt packning.
Ibland blir packningen på tok för stor. Man tror att behovet är större än det verkligen är. Så när man väl vänder hemåt igen så har man knappt använt hälften. Visst, det kan vara bra att ha ifall planer ändras. Men handen på hjärtat….. man har tagit höjd för massa överraskande moment och lite till. Och detta hände inte. Om så några oväntade saker hände så fanns det kvar för många fler.
Under några dagar har jag funderat på livets packning. Allt vi skaffar oss. Allt vi äger. Allt vi tycker oss behöva. Allt vi saknar. Så påminns jag om strofen ”du får ingenting ta med dig dit du går”.
Vi äger oftast mer än vi hinner använda. Och allt blir ändå kvar här när vi avslutar livet för att gå vidare. Vi samlar i våra ”lador” och där får allt vara.
Tro inte att jag unnar alla att ha det gott och bra. Jag funderar mer på överflödet. Funderar mer på om vi måste ha allt det vi har. Skulle vi vara mindre lyckliga och tacksamma om vi bara hade det som vi hann använda? Troligen inte.
Minns studenter jag mött. Som när dom kom till en studieort köpte det dom behövde. När dom sen skulle vidare till nästa studieort sålde dom allt. Satte sig på tåget. Åkte till nästa ort. Köpte det dom behövde. Så hade detta par gjort flera omgångar. Dom reste lätt genom livet.
Kanske är det ändå så att vi skulle kunna resa lättare genom livet. Och på så vis kunna hjälpa fler.
Ibland blir packningen på tok för stor. Man tror att behovet är större än det verkligen är. Så när man väl vänder hemåt igen så har man knappt använt hälften.
En fundering värd att fundera vidare på. . .
Pedher´s blogg 