Det finns en hand att hålla i, det finns en famn att falla i, det finns ett namn att ropa i dödsskuggans dal. Det finns en kärlek utan gräns som vet hur stegens känns Det är inte förgäves du gråter dina tårar.
Jag har en spellista jag lyssnar på rätt ofta. Det är några låtar jag plockat ihop som är fridsamma att lyssna till. När jag gick på min promenad igår så lyssnade återigen på den. Då fanns en rad som lyste fram lite extra.
Det finns en famn att falla i …
Jag möter rätt ofta människor som är uppgivna. Man vet inte hur det ska gå. Frågorna är många. Råden är svåra att ge. Problemen lite för många.
Det gör att man inte riktigt vet vad man ska göra. Vart ska man vända sig? Det är då jag tror att denna sång har en underbar hälsning. Denna famn som texten halt om är Guds famn. I den kan du falla i.
Låt dig falla in i hans famn när livet känns oroligt. När den uppgivna känslan tar överhand. Det finns rum för dig.
Vill du höra sången? Martina Möllås har skrivit och sjunger på sin skiva ’Det är inte förgäves’
Längtan – den känslan kan vara svår att beskriva. För den är så personlig och kan upplevas på så många sätt. Orden räcker inte alltid till för dom blir så tafatta och allt för svaga för att kunna beskriva den verkliga längtan man kan uppleva.
Längtan kan också upplevas som tomhet. Kanske beror det på att man inte riktigt når fram till det man längtar efter.
Men längtans kraft är till största del en kraft som drar oss fram. Fram emot ett mål. Fram till kanske en utveckling.
Längtan är en önskan. Den djupaste längtan är inte några rader på en önskelista till julafton. Utan den har ett djupare värde och intryck. Längtan lockas av den önskan vi innerst inne har. Det som lockar oss att bli , att få uppleva.
Så jag tänker att längtan är en fantastisk förmåga vi fått. Det som gör livet lite mer. Så djupt sätt är längtan något gott.
Jag vet vad jag längtar efter. Vad längtar du efter?
Det finns vissa tillfällen som är behov av att titta bakåt. Dock inte hela tiden. Det är när man kör bil. En snabb blick i backspegeln då och då är viktigt.
Men att se bakåt kan hindra oss att gå framåt. För om vi får för stort fokus på det förflutna kan vi få svårt att ta oss an framtiden. Så visst är det sant att vi behöver se mer framåt än bakåt.
Men en sak som jag tror är underskattat är reflektionen som ligger i att se bakåt. Liksom att följa upp. Lära. Se om det blev som det var tänkt. Upptäcka det som behöver justeras eller ändras. Kanske till och med ge upp.
Att se bakåt handlar allt för ofta om att se det svåra och negativa. Det man misslyckats med. Felsteg. Det man är mindre nöjd med i livet. Jag tänker att när vi ser bakåt i backspegeln får vi bestämma hur vi vinklar den. För att se dom goda minnena. Dom tillbakablickarna ger kraft inför morgondagen. Dom goda minnena ger oss en framtidstro. För vi vet att det funkade så då kan det göra i framtiden också.
Vi har så mycket vackert att se tillbaka på. Låt inte det tråkiga förringa det. Låt det inte förstöra allt det underbara du varit med om. Så mycket av din historia är som en vacker soluppgång eller varför inte en solnedgång.
Du som tittar på hockey tänker nog på utvisning och numerärt övertag i antal spelare. Och det är också rätt.
Jag tänker på vad ordet liksom säger ”power”-”play”. Kraft spel. Och då tänker jag i en positiv anda. Med en positiv kraft. Som troende tänker jag att Gud förser med kraft.
Men det kan också översättas ’maktspel’. Och det är något klart sämre och värre. När någon utöver makt på ett felaktigt sätt blir det inte bra. Man talar om härskarteknik. Ett sådant powerplay ger möjligen kortsiktiga vinster. Men förr eller senare så brakar det spelet ihop.
Ibland skulle man önska att man hade mer kraft. Stunden kräver det. Men kraften saknas. Och det blir liksom inget hur man än försöker. Oftast är det nog bäst då att bara invänta kraften. Hålla det flytande tills möjlighet kommer.
Det är då man får ansluta dig till kraften – till strömmen ovanifrån. Det är stort.
”Vet du inte? Har du inte hört att Herren är en evig Gud som har skapat jordens ändar? Han blir inte trött och mattas inte, hans förstånd kan inte utforskas. Han ger den trötte kraft och ökar den maktlöses styrka. Ynglingar kan bli trötta och ge upp, unga män kan falla. Men de som hoppas på Herren får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta.” Jesaja 40:28-31 SFB15
Så koppla upp dig om du upplever att kraften sinar. Det finns en källa av kraft till dig.
Inför denna dag gick mina tankar till Jesu kärlek. Att den är så underbar. Den gamla barnkören som talar om att den är så vid, så hög och så djup att jag inte kan komma ur den. Så stor är den. (Den kommer längre ner i bloggen)
Då påmindes jag om några funderingar jag hade för några år sedan i denna blogg. Typ 4 år sedan. Jag skulle vilja påminna om igen. Så viktiga även idag.
Jag citerade en sång om livets väg: ”Jag går på livets väg” av Hanna Corneskog. Jag tänker att livets väg är precis som denna kärlek som omsluter oss på alla sidor.
Jag går på livets väg, jag går på livets väg. Där kan allting hända, men jag kan va ́ trygg
För Gud finns över mig och under mig, framför mig och bakom mig. Han omsluter mig på alla sidor. Och håller mig i sin hand.
Så tänker jag mig livet. Det är en vandring som möter mycket. När dessa möten har en positiv påverkan på mig är det väl inget större problem. Men när livet möter på motstånd, det är tungt och jobbigt, då är det mindre roligt. Tror du delar det med mig.
Det är då det är skönt att påminna oss om vår relation till Gud. Hur hans intresse är för vår livsresa. Han finns över oss, under oss, framför oss och bakom oss. Den tryggheten är fantastisk.
När jag var liten sjöng jag rätt ofta barnsången ”Jesu kärlek är så underbar”.
Jesu kärlek är så underbar, Jesu kärlek är så underbar, Jesu kärlek är så underbar, kärlek så underbar! Så hög, jag kan ej nå över den, så djup, jag kan ej nå under den, så vid, jag kan ej nå utom den, kärlek så underbar
Guds kärlek är så stor att den omsluter hela dig. Du kan inte ta dig ut ur den kärlekszonen. Den beskriver att han är över dig, under dig, framför och bakom dig.
Idag önskar jag att du skulle bli påmind om att Gud har sin omsorg om dig. Vart du än vänder dig, vart du än riktar din blick, är han med dig. Vad du än just nu går igenom på din livsväg så är Han där.
Han omsluter dig på alla sidor och håller dig i sin hand.
Varför då? För att Han älskar dig så mycket. Hur du än upplever dig älskad eller inte just nu, så är du älskad av Gud. Du är speciell för honom så han följer din livsväg nära dig.
Mötte en rubrik för någon dag sedan. Att vi är skapade av Gud. För många ingen nyhet. Men så kom reflektionen. ”Men till vad…?”
Vi kan läsa att ”till man och kvinna skapade han dom”. I skapelseberättelsen. Och vi kan även läsa där att vi är skapade till hans avbild. Inte så dumt att veta det.
Men vad är vi skapade till? En fråga man kan fundera lite djupare på. Vad är du skapad till? Vad är ditt livs syfte? Vad är det Gud hade i åtanke när han formade dig?
Kan man fundera så? Ja jag tror det. Vad är din uppgift här i livet? Vilken plats ska du ha? Vad är det som du är ämnad till? Varför inte ta en liten stund och fråga dig det? Eller varför inte ta ett samtal med Gud om det. För jag tänker att svaret kommer att växa fram inom dig.
I det läget som man känner att man misslyckats eller inte riktigt kommer till sin rätt av någon anledning tänker jag att det finns ett löftesord i Jeremia bok i bibeln.
”Detta ord kom till Jeremia från Herren. Han sade: ”Res dig och gå ner till krukmakarens hus. Där ska jag låta dig höra mina ord.” Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde det till ett annat kärl, så som han ville ha det.” Jeremia 18:1-4 SFB15
När Gud börjar om med oss gör han inte en andrahandslösning. Han gör ett nytt kärl såsom han vill ha det. Han skapar ett nytt syfte. En ny uppgift. En ny möjlighet. En ny kallelse. En ny utmaning. Så vila i att du är skapad till något som Gud vill. Sök det. Lev i det.
Det finns en julsång som jag återvänt lite extra till den jul vi just har haft. Men också efter det.
Första versen lyder så här:
Dig vi lovsjunger, ärar Jesus de fattigas konung Hosianna vi nu sjunger som barnen en gång. Du är väntad av alla Du är vår Herre och broder ingen varit och är älskad, välsignad som du
Det handlar om att Jesus är väntad av oss. För somliga en sanning. För andra kanske inte det man gör. Men historisk hade profeterna berättat om att denne Jesus skulle födas. Så många väntade honom.
Men denna text har talat till mig på ett annat sätt också. . . .
Du är väntad av Jesus. Just du. Han väntar på dig. Att du ska knyta kontakt med honom. Om så det är för första gången. Eller om det är för tusende gången. Han väntar alltid på en levande kontakt med dig.
Du är helt enkelt efterlängtad av honom. Kanske upplever du det som att ingen verkar ha dom känslorna för dig. Du har en känsla av att du inte efterlängtad av någon. Men du är efterlängtad av Jesus. Inte bara ett julbudskap. Det är ett dagligt budskap till dig. Det är något så vackert i detta. En Gud som skapat allt detta stora är intresserad av just dig. Det magiskt underbart. Glöm aldrig det.
Det är inte beroende av hur du känner eller mår. Om du tror eller inte tror. Du är lika mycket efterlängtad ändå. Har inte med dina känslor att göra. Det ligger mycket djupare än så. Det ligger i själva skapelsen. I vårt DNA liksom.
”För honom öppnar portvakten, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får och nämner dem vid namn och för ut dem.” Johannesevangeliet 10:3 SFB15
Ibland hör jag hur man säger ”jag är så dåligt på namn”. Man har allt för ofta så svårt att komma ihåg vad var och en heter. Och det är så pinsamt när man kallar någon vid fel namn. Ibland är namnen svåra att komma ihåg. Träffade en person med så många bokstäver insett efternamn att det knappt fick plats på kom-ihåg-lappen.
Andra har en ofattbar förmåga att komma ihåg namn. Som om dom har ett större minne än alla andra. Imponerad av dessa människor.
Bibeln säger att Gud nämner oss vid namn. Han lider inte av teflon-minne. Nej, han har full koll.
Ibland kan vi känna oss bortglömda. Och när folk blandar ihop namnet man bär på känner man sig nästan som luft.
Men för Gud är vi inte som luft. För honom är vi människor med identitet. Med ett namn. Viktiga att ha relation med.
För Gud är du inte en – no name – en person utan namn. Du är en person vars namn är känt för honom. Han vet vem du är. Om du så är en som står på barrikaderna eller håller dig gömd någonstans.
Du är viktig för honom. Han ser sig. Kallar dig vid namn. Det är stort.
Pedher´s blogg 