Läste en kommentar nyligen: ”Idag tänkte jag inte alls! Det var ganska skönt när man tänker efter!” I vissa stycken är det rätt skönt och okej att inte tänka alls. Att helt enkelt få vila tänket en stund.
Det kanske ändå är mer vanligt att vi inte tänker efter före. Vi springer för fort. Säger något onödigt dumt som får långtgående konsekvenser.
Ord som blev sagda men som aldrig skulle blivit sagda. Ord som inte då går att ha osagda. Man kan helt enkelt inte ta tillbaka dom hur gärna man än vill. För dom har redan skadat för mycket. Spåren av dom finns kvar hur gärna man än vill skölja bort dom.
En sak jag tänker är oerhört viktigt är att vi behöver lära oss att tänka efter före. Somliga menar att det inte behövs. ”Folk får väl lära sig att inte vara så känsliga” tycks man tänka. Så går man fram i ullstrumporna.
Så var rädd om tänket. Tänk före. Det är många relationer och situationer som kan bevaras goda på ett sådant sätt. För lång tid. För betänk vad ett ända lite ord kan förgöra mycket.
Och till dig som är drabbad…. Det är svårt att släppa. Det kan vara svårt att förlåta. Men man kan börja resan till att förlåta genom att vilja försöka. Då har man ställt in sig åt rätt håll. Och en dag så inser man att man gått hela vägen till att ha förlåtit.
Pedher´s blogg 