Månad: maj 2021

Publicerat den

Vätskekontroll

Man får ju upp lite gamla minnen på Facebook. Igår kom denna bild upp:

Vi skojade lite med vår vän Astrid. Vi tyckte hon behövde en vätskekontroll vid vårt hus när hon var ute och sprang.

När man har ett längre lopp som tex wasaloppet, så har man vätske- och matkontroller. För att kunna vara uthållig så krävs det sådana stopp.

Så är det i livet också. Livet behöver sin påfyllning av energi för att kunna framskrida. Likaså vilokontroller.

Ser vi till det andliga livet är dessa ”vätskekontroller” också viktiga. Försatt tron ska kunna utvecklas och växa. Så att den kan bevaras. Dessa ”vätskekontroller” kan vara bönelivet, gudstjänstlivet, stunden med bibelläsandet, lovsången, ja sådana stunder där vi stannar upp en stund vid Guds sida.

Så det är inte bara löparen som behöver en vätskekontroll. Hela livet behöver det. Andliga såväl det fysiska livet.

Löparen behöver planera sitt vätskeintag. Frågan är hur vi planerar vår andliga vätskekontroll. Är vi lika noga med dessa båda sidor av livet?

Jag längtar verkligen efter att få vara på en vanlig gudstjänst igen. Jag behöver denna andliga vätskekontroll. Webbgudstjänster är bra. Bättre än inget. Men liksom man behöver gemenskap på olika områden i livet behöver vi gemenskap i det andliga livet också. Där är gudstjänsten en viktig ingrediens.

Så glöm inte dina vätskekontroller – varken dom fysiska eller andliga.

Publicerat den

Att vara ute och cykla…

Att vara ute och cykla kan vara riskabelt. Cyklade till kyrkan i går kväll. När jag kommer vid en korsning mitt i stan kommer det en bil körande. Föraren tittar i sin mobil. Har ingen koll att det kommer andra fordon/cyklar/personer i sin framfart. Tittar insyn mobil genom hela korsningen. Bara änglavakt att ingenting händer.

Det kanske inte var så farligt som bilen jag mötte i Ekhagsrondellen. Ja du läste rätt. Jag mötte denna bil. Mitt i rusningen. Han körde helt enkelt åt fel håll. 🙄😱 Du som känner till Jönköping och just denna rondell vet att den är nog komplicerad som den är. Bara hört talas om det en gång tidigare. Nu har jag sett det med egna ögon. Det blev inte så bra

Cykelleden på Vätterstranden har också sin utmaning. Att kryssa bland alla gående som är på fel bana. Moppar. Hundar. Ja, en del annat att hålla koll på

Att vara ute och cykla har sin utmaning.

Sen kan man ju vara ute och cykla i sina åsikter och annat. Då utsätter man sig själv för risker. Ibland inser man nog inte det . . . eller kanske rättare sagt . . . sällan inser man dom riskerna. Men sanningen är ju den att man utsätter andra för risker också. För det kan bli så tokigt när man är ute och cyklar på det viset.

Man kan låta rätt tvärsäker på sin sak fast man är ute och cyklar. Den man mest övertygar är sig själv. Dom flesta andra genomskådar det. Men den som går på det blir grundlurad. Förtroenden förstörs. Vänskap bryta.

Man kan tro att man cyklar mot rätt mål. Men ack vad man bedrar sig. För när man väl kommer fram till det mål man tror sig finna inser man att man helt enkelt kört vilse. Då kan det vara försent att vända.

Att vara ute och cykla kan till en första koll uppfattas som en genväg. Men är istället en senväg. Och inte bara det. Det kan vara en felväg.

Så vi behöver se upp så att vi inte är ute och cyklar. Priset kan bli väldigt högt.

Publicerat den

Det har jag aldrig provat förut….

”Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag helt säkert” – Pippi Långstrump

Du har säkert hört det uttrycket. Kaxigt sagt av en figur som inte ser några begränsningar i sin egen kapacitet. Kanske är det typiskts osvenskt i landet som jantelagen styr. ”Du ska inte komma här och komma”-typ.

Men kanske är det just detta vi skulle behöva mer av. Att våga tro att man klarar det nya. För vi lever nog liiiiite för mycket att inte våga det vi inte har prövat.

Men jag tror det är så att du klarar mer än du tror. Du har fler förmågor än du hittills har upptäckt hos dig själv. Våga släpp loss.

För en del år sedan hade jag en predikoserie med ämnet ”Gud tror på dig gör du?” Med den serien ville jag belysa att Gud verkligen tror på att du kan för han har lagt ner så många gåvor och talanger i dig. Men frågan är om du tror på dig?

Våga!! Ta fram lite Pippi inom dig. Det är du värd. Du har det!!

Publicerat den

”Nu” väntar ingenstans

Nu är nu och väntar inte på att få komma fram.

Nuet är ibland obarmhärtigt närgången. Då man skulle önska att det skulle dröja lite så att man hann färdigt innan deadline. Nuet verkar ibland har förmågan att komma lite för tidigt.

Ibland verkar nuet komma lite försent. Man är liksom redo. Färdig för en insats. Så händer något som gör att allt blir fördröjt. Det liksom har en annan timing. Naturligtvis gör det att man då inte har möjlighet att vara kvar för att komma just inser nuet. Så får någon annan göra det. Det nuet är inte heller så kul.

Nuet kan också vara ett överraskande nu. Det bara liksom händer. Ett speciellt ögonblick. Går inte att förutse. Går inte att förbereda sig för. Man lyckas bara vara på rätt plats i rätt tid. Detta nu ger en sådan gå känsla just där och då. Men också en god eftervärme. För det nuet har aldrig varit. Kommer heller aldrig igen. Men minnet av det säger att det var ett mycket speciellt ögonblick.

Ibland försöker vi förutspå nuet. Man liksom säger : ”nu sker det” nähä men ….. nu sker det … nu …. nu …..” men det går inte att beordra fram. Typ som med ett startskott för löparna, så att dom vet i vilket nu dom ska börja springa. Nej, det är långt ifrån alla nu man kan förutse.

Det finns ett nu bara för dig också. Ditt alldeles egna nu. Som bara du får uppleva. Ett nu som blir svårt att förklara för någon annan. Men som kommer betyda så oerhört mycket för dig. Kanske förändra dig för all framtid. Ett nu som inte kommer kunna berättas i dina memoarer. För det är ett nu som tränger sig djupt in i dig och får betyda allt för dig. Spring inte för fort fram så att du missar detta nu.

Ett är säkert. Det gäller att fånga nuet när det väl kommer. Att inte vara distraherad av något annat. Eller fokuserad på fel sak. För nuet är viktigt. Att vara närvarande för att kunna uppleva det. Det är som målningen heter: ”fånga dagen”. Nuet behöver fångas där och då.

Nu väntar inte någonstans. Nu är just nu. Och det måste fångas just där och då. Precis just nu, typ.

Publicerat den

När man går sönder ….

I lördags var jag ut på min 8:e löprunda för denna säsong. Sen i starten detta år. Men pandemin har, för mig, satt käppar i hjulet. Så gör jag min bästa kilometer på länge. Bästa tid. Bästa känsla. Och då händer det. Jag går sönder i vadmuskeln. Riktigt surt. Så nu blir det lugna promenader och cykel ett tag framöver.

Att gå sönder i en muskel är väl en sak. För somliga en ickefråga. För den som älskar att springa som motionsinslag nästan en katastrof. Nu kan jag ju välja andra former av träning tills det funkar igen.

Värre är att gå sönder i själen. Sådan sår är svårare att hantera. Kanske svårare att läka. Svårare att komma över. Svårare att hitta ett förhållningssätt till. En vadmuskeln kanske mest påminner om sin skada när man belastar den. En söndrad själ kan belasta oss hela tiden.

Psalm 23 har återkommit, som jag tror jag inte är ensam om, ofta till mig. Den andas mycket om Guds omsorg. För länge sedan skrev jag om den psalmen i flera avsnitt. Ja, det har nog blir rätt många bloggar om den får jag väl erkänna. Guds omsorg om trasiga själar är stor. Metoder och rehabiliteringsplaner med olika inriktningar i all ära, men jag tror att han är bäst på att möta och hjälpa trasiga själar.

En sångstrof rann upp i minnet. En textrad som lyder: ”Herren tar vård om dig”. Det är en verklighet. Det är en möjlighet. Det är hans kärlek till dig. Jag vill ge den till dig idag. Herren tar vård om dig. Om så det är en ytliga sorg du går igenom eller du gräver djupt i den söndriga själens djupa fåror. Gud vill och kan vårda dig.

[ 1 ]
Var ej bekymrad vad än som sker
Herren tar vård om dig
Han av sin trofasta kärlek ger
Herren tar vård om dig

[Refräng]
Herren tar vård om dig
Ingen som han hjälpa dig kan
Ja, han tar vård om dig
Herren tar vård om dig

[ 2 ]
Bördor som tynger
Han lyfter av
Herren tar vård om dig
Stormar han stillar på livets hav

[ 3 ]
Vad som än möter dig på din väg
Herren tar vård om dig
Allt honom barnsligt och öppet säg
Herren tar vård om dig

[ 4 ]
Allt du behöver Han skänker fritt
Herren tar vård om dig
Allt genom honom av nåd är ditt
Herren tar vård om dig

One Way Brother har sjungit in den o finns på Spotify. Eller varför inte lyssna till Gud har omsorg om dig från Minns du sången på SVT

Publicerat den

Inte lätt att trösta när man själv gråter

Känner du igen dig i den rubriken?

Inte lätt att trösta när man själv gråter

Kanske, för just då är man själv i behov av att bli tröstad. Man har svårt att se den andres behov för att sina egna tårar hindrar utsikten. Man kanske gärna vill men förmågan eller kraften finns inte riktigt där. Tårarna gör slut på orken.

Ändå är tårar en ventil för att vädra ut ångesten och smärtan så att ny frisk luft av goda känslor kan komma in igen. En ventil där det unkna jobbiga får sippra ut. Kanske är tårar vägen till vändningen. Vägen till ett nytt känsloläge. Därför tror jag att tårar i grunden är något bra.

Tårar lättar på trycket. Med den vetskapen är det förunderligt att man håller dom inne. Särskilt vi män gör nog det. Men vi tror nog att det är ett tecken på svaghet. Med det är nog mer är ett tecken på vishet.

När man har svårt att trösta när man gråter kanske man kan gråta tillsammans. Båda behöver tårarnas rening och resning. Där, mitt i tårarnas kamp händer något vackert. Helt plötsligt har man tröstat. Det man minst trodde, att det inte går att trösta genom sina tårar, har man just tröstat.

Kanske är det också så att den som gråter kan förstå den andre som gråter på ett bättre sätt. Jag är lite allergisk mot uttryck där man får höra hur någon ”förstår” den andres situation när den aldrig varit i det.

Nu tänker jag inte att man ska ha en orgie av tårar ihop. Det leder nog ingenstans. Men var inte rädd att gråta med den som gråter. Det är inte farligt. Kanske rent av är vägen vidare.

”Gläd er tillsammans med dem som är glada, och gråt med dem som gråter.”
‭‭Romarbrevet‬ ‭12:15‬ ‭NUB‬‬

Kanske är just den väg som Jesus uppmuntrar oss till. Han som sägs har mött det vi mött. Han, om någon, kan förstå oss. Denne Jesus gråter med dig. Skrattar med dig. Känner med dig. Så när du gråter inför honom är han den bäste att förstå dina tårar. Hans tårar hindrar inte hans utsikt över din smärta. Där, genom tårarna , möter han dina tårar till tröst, till rening, till resning. Och du får återigen fast mark under dina fötter.

Publicerat den

När en blomma blommar om igen

Jag har en vacker blomma hemma. Den ska blomma en gång om året. Det är en Clivia. Senast den gjorde det var i Mars i år. Nu är den på gång igen.

Man kan tro att jag missat eller glömt att det borde vara ett nytt år. Men den blommar igen. Tidigare , långt tidigare , än vad den borde. Jag som nyss klippte bort blomsterstängeln.

Det verkar som att den bestämt sin egen lag just nu. Den kan tydligen blomma oftare än en gång per år.

Kanske vill detta påminna oss om att när vi minst tror att vi kan blomma igen i livet så kommer blommorna.

Precis så är livet tänker jag. Man kan hamna i läget att man tycker att man blommat över. Att nu så blir det inget mer. Min clivia påminner om att så är inte fallet. Du har inte blommat över. Du kommer blomma igen. Och igen och igen. Även om det påstås inte vara möjligt så är det möjligt.

Så låt ingen annan diktera villkoren. Det som verkar vara livets lag har en annan bild. När Gud får ge tillväxten blir det blomning även om det till synes inte är möjligt.

Publicerat den

Ändrat fokus

Jag var till mitt barnbarn Folke igår. Hans mamma och pappa skulle få lite lugn och ro för att bygga hönshus och få lite annat gjort. Det är en utmaning att följa en lite drygt 1,5-åring på hans upptåg.

En kille som har oerhört lätt att byta fokus. Med den kunskapen kan det bli svårt att hålla eget fokus som förälder ibland.

För denne lille kille har väldigt lätt att byta fokus och gå helt in i det. Då är det ganska lätt att ligga lite efter i svängarna.

Men det finns något bra i detta. En bibelvers ligger nära tills hands.

””Glöm det som har varit, bli inte kvar i det förgångna. Nu gör jag något nytt. Det spirar redan, ser ni det inte? Jag ska göra en väg genom öknen och strömmar i ödemarken.”
‭‭Jesaja‬ ‭43:18-19‬ ‭NUB‬‬‬‬

Jag tror att vi har allt för lätt att bli kvar i det gamla. Det kan vara gamla oförätter. Det kan vara besvikelser. Det kan vara förluster. Även misstag. Men vi behöver kunna byta fokus.

Hur rätt eller fel vi kan ha bemötts behöver vi kunna byta det fokuset för att kunna gå in i något nytt. Det får inte hålla fast oss eller hindra.

Våga vänd blicken åt ett annat håll än du är van att vände det till. Kan hända att där är vägen du ska gå i nästa fas i ditt liv.

Publicerat den

Medan jag sov….

Medan jag sov , och troligen du också om du bor på denna sidan av jordklotet, slog det ner många bomber på andra platser på jorden.

Just nu är det krig i Israel och Palestina. Eller dom kanske vill kalla det för väpnad konflikt. För man säger att det är risk för ”fullskaligt krig”.

När man ser bilderna från Israel, från Afghanistan och andra platser där bomber briserar fylls jag av tacksamhet över att bo i Sverige. Visst, det händer otäcka saker här med. Det används bomber enstaka gånger. Folk skjuts men ……

I jämförelse med andra länder är det dock klart mycket mindre. Vi bor i ett gott land. Vi har tillgång till vaccin mot Corona. Vi har välfungerande sjukhuset. Vad du än tycker om vår sjukvård är den oerhört mycket bättre än många platser på vår jord.

Medan jag sov var många vakna i skräck. Medan jag sov gott hade andra mardrömmar som kommer ur krigets fasor. Medan jag sov suktade många för sina liv. Medan jag sov min allra bästa skönhetssömn önskade många att natten snart vore över. Medan jag sov miste någon en anhörig.

Så även för dig. Jag tänker att vi behöver perspektiv på livet här och nu. Livet vi tar för givet. Ett perspektiv som gör att vi upptäcker allt det goda vi har.

Det gör att min bön idag blir en tacksamhetens bön. Ett stort tack till min Gud för att vi har det så bra. Men också en bön om att fred ska råda i alla hörn på jorden. Att väpnade konflikter skall avslutas. Att vi som människor på jorden vill sluta att slåss mot varandra. Att istället för att söka allt det negativa hos varandra se och söka det goda hos var och en. Det blir min bön idag. Vill du, får du gärna dela den bönen med mig.

Publicerat den

Vem målar ditt liv? 🖌

”Det är du själv som målar tavlan av ditt liv – och du kan måla om den när som helst. …. – men vem får hålla i penseln ?

Att våra liv är som en tavla vars bild växer fram tid efter tid är nog ingen ovanlig tanke. Ibland måste man sudda ut det som målats en tid. Så får man måla något nytt. Men bilden växer fram.

Vilken bild vill du ska växa fram i ditt liv?

🎨 Det finns en palett av färger och motiv. Och det växer fram efter livets olika steg och skiften. Hur blir din bild?

🖼 När jag plockar med tavlorna på jobbet inser jag vilken mångfald det finns. Många tavlor har så mycket detaljer att man för ta god tid för att upptäcka alla vackra detaljer. Tänk vad många vackra detaljer din livsbild har.

🖌 Vem får hålla i din pensel? Vem får skapa din livsbild? Jag tror den bästa målaren är vår Herre. Gud i himlen, vars perspektiv är mycket högre än vår position. Tänk att vi kan få hjälp att måla vår bild.

Till dig som tycker att din bild har blivit rörig, kanske suddig, det finns en mästare som är mån om just din bild. Att den ska bli bäst. Vila i staffliet. Låt mästaren börja måla på nytt. Din bild kommer att växa fram. Vila i det. Tro det.

Niklas Hallman skriver Indien sång Måla Jesus så här:

Använd ditt hjärta som en tavelduk
Lyft upp din tro som en pensel

En go tanke. Att vår tro får vara penseln och vårt hjärta tavelduken. Så får vår tro måla Jesus i våra liv. En bild som kommer prägla våra liv. En spännande tanke och bild tycker jag.

Så måla din livsbild med medvetna mal. Ta det arbetet på allvar. För det är din bild som växer fram. Jesus hjälper gärna dig.