Månad: augusti 2021

Publicerat den

Det finns ett välbefinnande i att vissla

Förr kunde jag höra att det inte var fint att vissla. Man skulle inte göra det. Det gör jag inte längre tack och lov.

Kanske kommer du ihåg mannen som visslade så fint. Han spelade till och med in Lp-skivor med sina visslingar. Ja , vinyl alltså 😉. Jan Lindblad, naturfilmaren.

Det finns ett välbefinnande i att vissla….

… kan jag tycka. När jag gör det så känner jag mig rätt avslappnad och tillfreds. Kom på mig själv att gå och vissla med hörlurar på. Undrar jag vad dom tänkte när jag mötte folk.

Jag kan känna att det sprider sig en harmoni inom mig. Är det en låt med en text jag gillar gör jag liksom texten inom mig när jag visslar.

Möjligt är det inte uppskattat av alla. Men jag trivs rätt bra med det. Det får mig att vara avslappnad.

Vad gör du för att känna dig tillfreds? Sjunger du? Spelar gitarr? Knypplar? Vad får dig att slappna av lite extra?

Jag tror vi behöver sådana stunder av lite extra frid i sinnet.

”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.”
‭‭Johannesevangeliet‬ ‭14:27‬ ‭SFB15‬‬

Det finns en inre frid som vi kan få uppleva. En frid som Jesus ger. Kärnbibeln uttrycker det så här:

”Frid (harmoni, hälsa, fullhet, välgång) lämnar jag åt er. Jag ger er min frid. Jag ger inte på världens sätt. [Världen kan aldrig ge denna Guds frid som tar bort all rädsla och fruktan för döden och framtiden.] Sluta att känna oro (ångest, låt inte era hjärtan bli upprörda), och sluta vara rädda (försagda, tysta, modlösa).” Johannes‬ ‭14:27‬ ‭SKB‬‬

Tyckte särskilt om detta sätt att förklara det på:

Jag ger er min frid. Jag ger inte på världens sätt.

Jesu sätt att beskriva att den frid som han ger kan ingenting i denna värld jämföras med. Visst kan det vi möter här i livet ge en viss inre harmoni. Men aldrig på det sättet Jesus ger.

Så ta emot den frid Jesus ger. Med vissling eller inte.

Publicerat den

Svartvitt – eller är det svart eller vitt ?

Livet är inte alltid svart eller vitt. Åsikter är inte heller alltid svart eller vitt. Ibland är som svartvita eller så är dom ”färgsamma” som min son sa om mitt skägg en gång.

När något menas med att det är svart eller vitt så menar vi att det finns inga gråskalor utan bra eller dåligt. Som om livet inte kan vara något däremellan eller både ock.

Ett svartvitt kort är ju inte bara svart och vitt eller bara det ena. Ett svartvitt kort är ju mer en samling av nyanser mellan svart och vitt.

Det du en grön skog så inser du att det inte bara är en grön nyans på skogen. Den består av många nyanser av färgen grönt.

Så är livet. Skulle du ta ett kort på ditt liv så skulle det inte vara enbart en färg. Det skulle vara massor av nyanser som kommer fram. Det innebär att allt är inte svart eller vitt.

På vår livsbild har vi allt för lätt att se dom delar som är svarta och gråa. Dom delar som påminner om att livet inte är enkelt. Men det finns delar i vår livsbild som har dom vackra nyanserna – dom delar i livet som är mer ”färgsamma” och förgyller livet. Vi kan inte trolla bort som mörka skuggorna i livet. Men vi kan fokusera mer på dom vackra färgglada områdena. Då kommer dom svart partierna vara mer gråskala än total mörker.

När vi funderar på åsikter blir jag bekymrad när jag möter det svartvita tänket. Där alla andra har fel och Hen har rätt. Då man glömmer att finns så många nyanser. Att lyssna på andra som möjligen faktiskt kan ha rätt eller ha en poäng i det vederbörande tänker är en hederssak. Det blir så mycket svårare att föra en dialog och en utvecklande process när någon tror sig ha hela sanningen själv.

Som den svartvita bilden är egentligen en mängd nyanser behöver vi leva samma möjliga nyanser. Livet är mer än svart eller vitt. Låt livet leva ut alla sina nyanser av alla färger som finns. Livet är för viktigt för att bli inlåst i svart eller vitt.

Så är det med tron och Gud själv. Han är inte antingen eller. Svart eller vit. Han är mycket mer än så. Låt Guds färgsamhet smitta av sig på dig.

Publicerat den

Eftersändning

När jag flyttade till Eskilstuna gjorde jag det som brukligt är. Jag ordnade med folkbokföringen att jag bytt adress. En flyttanmälan helt enkelt. Jag ordnade också eftersändning av min post. Under 6 månader kommer eventuell post till min gamla adress att sändas till min nya adress.

Man kan ju i och för sig undra om nödvändigheten med det. Det är ju inte mycket post man får nu för tiden. Mest Mail tänker jag. Men ändå. Nu är det gjort.

Man vill gärna att folk vet ändå din adress.

Jag tänker på några psalmversar i bibeln ….

”Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.” Psaltaren‬ ‭139:2-5‬ ‭SFB15‬‬

Gud behöver inget flyttanmälan för att veta vart vi bor. Han flyttar med hela tiden. Han är väl förtrogen med våra steg och vart vi tar vägen.

”Vart kan jag gå för din Ande, vart kan jag fly för ditt ansikte? Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.” Ps‬ ‭139:7-10‬ ‬‬

Vi kan inte gömma oss heller. Hans ögon når oss ändå. Varför? För han älskar oss. Det är stort.

Vår kommunikation med Gud går heller inte genom en försenad procedur att bönen ska eftersändas. Den går raka spåret direkt. Den vet direkt vart den ska. Bönesvaret behöver inte leta i ett register över flyttanmälningar för att komma rätt. Gud har redan full koll.

Det kostar heller inget att ha denna kommunikation. Med Gud talar man genom fri taxa. Det samtalet är inte beroende av att det finns samtalspott kvar på mobilen. Det är full täckning och fri tillgång på dataöverföring.

När batteriet är slut i mobilen går det inte att kommunicera med den. När vi är kraftlösa och kanske bara orkar säga ”Jesus” är det fullt möjligt att nå fram ändå.

Tänk vad bra vi människor har att vi har en Gud som vi ständigt kan kommunicera med. Var inte rädd att använda den möjligheten. Det är stort.

Publicerat den

Livets gömslen

Livet är inte alltid så tydligt och enkelt. Inte ens vårt eget. Det är inte alltid lätt att tolka våra egna reaktioner och känslor. Vi förstår inte alltid livets mer dolda sida.

Gud som ser i det fördolda vill ge oss en djupare och innerligare blick i livets gömslen.

Bibeln säger att anden utforskar djupen hos Gud. Men också djupen hos oss.

Jag funderar på att när vi har svårt att förstå oss själva och våra reaktioner är det gott att veta ett det finns en som gör det. I våra livs inre gömslen ser han tydligt och klart. Vår bön får bli att han ledsagar oss i våra egna mer dolda liv

Jag ser också att han ser livets olika skeenden. Vissa ligger i en öppen förståelse för oss. Medan andra situationer uppleva mer som gömslen. Eller till och med helt svårintagliga att förstå sig på. Dom stora ’varför’ tonar upp sig mer som märka moln eller höga murar. Nästan som att man lever själv i själva gömslet. Gud som ser i det fördolda vill ge oss en djupare och innerligare blick i livets gömslen även här.

Hur det än ser ut med dessa gömslen vill Gud ge oss en trygghet. En tillit. En vila i att han har allt i sin hand. Han vill ge ljus. Vill skapa en väg genom dessa gömslen och ut i friheten på andra sidan.

Gud ser. Gud förstår. Gud vill. Inte alltid som vi får ihop den bilden. Vill tro men tvivlar. Gud ser hur vi ibland springer vilse i gömslets tankelabyrinter. Men våga tro att han vill hjälpa dig att hitta ut i frihet.

Ett vet jag. Att Gud inte överger dig. Mitt i gömslets påträngande mörker som ibland bli så kompakt så vill han låta sin ljusa strimma av hopp öppna en väg. Han går med dig och håller din hand.

Publicerat den

När man inser att man har något att förlora har man kommit ganska långt

Jag mötte det uttrycket för någon dag sedan. Det ligger verkligen något i det.

När man inser att man har något att förlora har man kommit ganska långt

Vi tar så mycket för givet. Som att vi redan har det innan vi fått det. Och när vi väl har det så tror vi att vi har det i alla evighet. Att vi aldrig kommer att förlora det för det helt enkelt är omöjligt att mista det.

Så kan det vara i relationer. Man kanske tar den för givet. Man tror att man redan har det. När man vaknar över att man inser att man kan förlora en relation och att den är värld så mycket – då har man kommit långt.

Man saknar inte kon förrän båset är tomt.

Ett uttryck som kan kanske låta lite slarvigt. Man skulle kunna förklara det så här: ”Man förstår inte vad man har innan man förlorar det. Man förstår någots värde när det är borta.”

Så är det verkligen. Det kan helt enkelt vara försent. Man inser dess värde för sent. Man har inte gett det den plats det borde ha haft. Man har inte gett möjligheten. Så ångrar man sig.

Jag tänker att vi verkligen behöver fundera på vad vi just nu missar för att vi inte inser dess värde. Det som står oss nära men som vi ser förbi liksom. Vad missar du? Vad missar jag?

För inser vi att vi har något att förlora gör vi vad vi kan för att behålla det. Att gripa tag i det. Gör vad vi kan för att behålla det.

Obarmhärtigt inser jag av egen erfarenhet att det kan vara försent. Gör inte du samma misstag.

Så vad håller du på att förlora som du nu tar för givet?

Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill. Ds

Publicerat den

Jag sjöng mig hes

Alltså vilken glädje det var. Att få mötas till gudstjänst igen. På riktigt. Inte via skärmen. Utan fysiskt besök med många andra i kyrkan.

Glädjen att sjunga ihop gjorde att jag tog nog i mer än jag borde. Stackars dom som stod nära😂😂 men jag blev allt lite hes. På kvällens kändes halsen lite extra seg

Men det var en sådan stor glädje. Jag insåg att jag verkligen hade saknat detta. Att mötas i kyrkan. Sjunga och lovsjunga.

När man gör en församling sjunga igen blir det bara så bra. Funkar inte så bra hemma i soffan. När en kyrkan ber ihop blir det så mycket mer än att be själv i soffan. Visserligen är det bra att be själv hemma också. Men det blir så mycket mer…. på något särskilt vis.

Bibeln säger…. Där två eller tre är tillsammans i mitt (Jesu) namn är jag mitt ibland dom. Jag tror , säkert som du också , att den som tror på Jesus har honom i sitt liv. Alltså vart jag än är är Jesus där. Men på ett förunderligt sätt säger denna bibelvers det som verkligen sker. Då är han där, mitt ibland oss. Och det märks.

Inte så konstigt då att det är något speciellt att vara med i kyrkan och göra gemensam sak med andra.

Så tacksam att vi kan samlas. Hoppas och ber att smittan inte tar ny fart. Om så sker finns stor risk att vi inte får ha större sammankomster. Så nu gör vi det bästa av allt. Ser till att sköta oss. Så ska vi nog få fortsätta att mötas.

Men glöm inte – att du som vill ha en relation med Jesus så är han alltid med. Om vi än har en pandemi så finns han med. Tack och lov för det.

Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill. Ds

Publicerat den

Att lägga sig raklång på sin säng

Att lägga sig raklång på sin säng efter en händelserik dag är inte så dumt.

Efter att ha firat min sons födelsedag, mitt barnbarns födelsedag, rest tur och retur Hökerum så är det en ganska skön känsla.

Du vet, man är lite pömsig. Man är fylld ev eftervärme efter att ha hängt med ditt barnbarn. Man har haft många goda samtal. Då är det gått att bara sträcka ut lite.

Jag tror vi behöver mer av eftervärme. Du vet dom där stunderna då man bara finns kvar en stund i det goda minnet. Att få suga lite extra på den goda upplevelsen fast den egentligen redan är slut.

Allt för ofta skyndar vi vidare. Annat kallar på vår uppmärksamhet. Och vi, utan att reflektera, bara följer med på den impulsen.

När man läser om Jesu mor Maria så utrycks detta så bra. Hon gömde och begrundade det man sa om Jesus och det hon upplevde omkring honom.

Det är som att stanna upp i eftervärmen av en upplevelse en stund. Då lagras den in i vårt innersta. Så kan vi ta fram det, både minne och känsla, när vi behöver en varm påminnelse om livets upplevelser.

Igår hade jag en dag med goda upplevelser. Inte minst att få busa lite med mitt barnbarn. Den eftervärmen det ger bevarar jag gärna ett tag.

Publicerat den

I morgon är det söndag

”Jag gladdes när man sade till mig: ”Vi ska gå till Herrens hus.””
‭‭Psaltaren‬ ‭122:1‬ ‭SFB15‬‬

I morgon är det söndag. Tänk, nu kan man gå till kyrkan igen. Kanske inte fulla hus. I min kyrka, pingstkyrkan i Eskilstuna, får vi mötas 150 st.

Det har ju varit omöjligt att samlas i kyrkan under pandemin. Det är så länge sedan som det var en större samling och gudstjänst i kyrkan. Men nu….

Jag kan inte nog stämma in i psalmisten ord. . . . . .

”Jag gladdes när man sade till mig: ”Vi ska gå till Herrens hus.””

Nu har vi chansen igen. Borde vara välbesökt till sista person 150. Som vi har väntat. Visst, fortfarande försiktigt och med avstånd. Men tänk, nu ska vi verkligen fira gudstjänst igen.

Denna söndag har jag förmånen att predika. Mitt ämne blir ”Det infrysta kapitalet”. Du får gärna lyssna om du vill.

Det är något speciellt med kyrkorummet. Jag har firat både två och tre gudstjänster via webben varje söndag. Men att få göra det på plats slår klart högre. Ska bli så gott att få göra det tillsammans med andra igen.

När vi läser om templet i bibeln var det där som Gud uppenbarade sig. När templet invigdes kom Guds härlighet så kraftigt att man kunde inte vara där. Det har jag aldrig upplevt. Men jag har ändå upplevt något av det. Att Gudsnärvaron varit så påtaglig att jag verkligen känt det. Att fira gudstjänst är inte bara för sin egen skull. Där vill Gud manifestera sig.

I morgon är det söndag. Då ska jag gå till kyrkan. Ska du? Det är verkligen en välsignelse att få göra det.

Det signalerar något särskilt. Att jag vill gå till kyrkan för att vara med Gud en stund. Jag väljer att avsätta en stund i Hans närhet på ett speciellt sätt. Visst, det kan jag göra i skogen eller någon annanstans. Men jag viger en speciell stund till det. Jag tror att vi behöver det. Både du och jag. Låt oss göra det i morgon. Sök upp en kyrka nära dig.

Publicerat den

Idag fyller jag 2 år som farfar

Idag fyller mitt barnbarn Folke 2 år. Den goe lille killen är redan 2 år. Wow. Tänk vad tiden går. Som en god vän skrev till mig för någon dag sedan. ”Alla barn är en Guds gåva. ”

Det måste ju innebära att jag fyller 2 år som farfar. Inte så illa det heller. Det är ju en fantastik lyx att få vara farfar.

Somliga menar att det är livets efterrätt. Jag tänker att det är lika högt värderat som huvudrätten på något sätt.

Men jag inser att det är bara nåd att få uppleva sådant. Hans start i livet var inte det enklaste. Men det har han tagit igen.

Jag tänker att det där med generationer är något vackert. Å ena sidan känns det så nära. Ändå innebära det en tidsaspekt som är lite längre. När man möts över 4 generationer känns det stort.

Jag tänker att livet är Guds gåva till oss. Vi kan inte ta det för givet på något sätt. Vi föds in i denna värld. Jag har alltid tänkt när jag haft förmånen att viga någon att barn är just en gåva. Får man den gåvan är det stort. Men det är ingen automatik i det. Att sen få leva ett liv är i sig också en gåva. Vi vet inget om morgondagen. Livet kan bli långt. Men också kort.

Vad är det jag vill komma till? Jo, ta vara på livets ”nu” För dess ”sen” vet vi inget om. Lev det med respekt och tacksamhet. Vi har fått nåden att leva det. Det är stort.

Min bön blir idag: Herre, tack för livets gåva du gett mig. Tack för nåden att jag fått leva. Hjälp mig att leva mitt liv med respekt och tacksamhet. Ber dig om hjälp att leva resten av mitt liv på ett sätt som stämmer överens med den tanke du hade om mig och mitt liv. Amen 🙏

Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill. Ds

Publicerat den

Att spela en roll

Satt och tittade på ett klipp från när Robert Gustavsson besökte Babbsen och hennes show. Robert har ju gjort många roller. Han menade att kunde göra vad som helst på scen om han bara gjorde det ”som någon annan ” I en roll. Så följdfrågan blev ”kommer vi någonsin att få se den riktige Robert på scen ”? Svaret kom direkt ”nej, det hoppas jag verkligen inte”.

Roll är en gestaltning av någon. Man spelar en figur. Man är helt enkelt någon annan än sig själv. Kanske är det ett sätt att dölja vem man verkligen är.

Ett rollspel menar somliga är att få komma ut i frihet. Man hämmas inte. Behöver inte stå till svars. Man kan släppa loss.

Jag tänker tvärs om. Släpp masken. Var dig själv. Det är att komma ut i frihet. Du behöver inte spela ”någon annan ”.

Jag tror att Gud skapade dig till just den du är om du är dig själv. Du är ämnad till det. Det är där du kommer till din rätt. Det finns en tanke Gud hade för dig när han skapade dig.

Så släpp tron på att om du spelar en roll så är det det bästa som kan hända dig.

Kanske behöver denna bibelvers memoreras lite. Den behöver sjunka in.

”Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl.”
‭‭Psaltaren‬ ‭139:14‬ ‭SFB15‬‬

Du är helt okej. Du duger. Lev ut den person som du blev skapad till. Det är du bäst på. Jämför dig inte med någon annan. Var dig själv. När Gud skapade dig såg han på dig och sa. ”Det är gott”