Månad: september 2021

Publicerat den

Spana genom skuggorna så anar du ljuset av hopp.

Det är ibland lite för mycket orosmoln omkring oss som människor. Det kan vara händelser vi inte styr över. Motgångar som smyger sig på och lägger sig som en skugga över livet.

Kan tänka mig att många upplever den långa tid av pandemi som en våt filt över livet. Näst intill ångest.

När jag gå mina kvällspromenader i skogen intill där jag bor kan jag se hur solen lyser mellan träden långt bort. Det mesta av skogen ligger i skugga. Men så händer det. Solen bryter igenom. Solstrålarna tränger undan dom mörkare skuggorna. Ljusstrimmorna ger en behaglig värme men också en ljusare skog.

Jag tänker att när vi möter dom mörkare perioderna i livet, då skuggorna blir fler en ljuspunkterna då behöver vi spana efter ljusets hopp.

Spana genom skuggorna så anar du ljuset av hopp.

Jag lägger märke till att det verkar som att Gud vill ge oss en strimma av hopp som gör att vi får ett annat fokus. För ljuset vinner alltid över mörkret. Att ljuset drar vår uppmärksamhet och vi hittar vägen genom det vi möter.

Vi kan läsa om att när prövningen kommer så hjälper oss Gud att hitta en väg genom den och ut ur den. Det är den strimma av ljus jag tänker att Gud låter komma genom skuggorna. Jag skulle gärna se att Gud tog borta alla skuggor direkt. Varför han inte gör det vet jag inte. Men jag är så tacksam att hans ljus, strimma av hopp finns där. Som gör vi att vi får hoppet som bär igenom

Publicerat den

Jag blir så ledsen

Återigen händer det.

När regeringens representanter, inkl kulturministern, ska berätta om pandemi och restriktioner så räknas mycket upp. Sport. Kultur. Restaurang. Teater. Men ingen nämner kyrka. Återigen nämner ingen kyrka.

Utan att veta det rent statistiskt så vill jag påstå följande : Det är mer vanligt att en svensk går regelbundet varje söndag i kyrkan än den går till hockey, fotboll, teater, museum varje vecka. Hur det än är med det så väljer ändå man att utelämna konsekvent ”kyrka”. Fast det är många som längtar dit. Inte kunnat gått.

Säger inte att kyrkan skulle vara förmer än något annat. Men det är i samma härad som övrig kultur i den mening att den samlar många människor varje vecka. Men man har genom pandemin i stort sett utelämnat kyrkan. Som om den inte fanns. Det den har gjort under pandemin är kvalificerad för respekt. Liksom många andra. Så det gör mig ledsen att regeringen inte ser det och nämner det.

Jag är inte så överraskad men ledsen. Verkligen ledsen.

Så snälla regering, det kyrkan gör borde uppskattas mer öppet än bara, möjligen, i slutna rum.

Publicerat den

Frihet under ansvar

Så kom det underbara beskedet vi väntat länge på. Den 29/9 kan man släppa restriktionerna. Vilken frihet.

Lite cyniskt kan man säga att nu är vi så många vaccinerade att övriga som inte vill får väl bli sjuka då. Det klarar nog vården nu. Men så får man nog inte säga högt. Men nu ligger mycket av ansvaret på den enskilde som inte har vaccinerat sig.

Men denna frihet är under ansvar. Vi behöver vara rädda om varandra även efter den 29/9. Helt klart. Men tänk vad skönt.

Hela livet är just detta. Frihet under ansvar. Finns nog inget område i livet som inte berörs på något sätt av det förhållningssättet.

Miljön – inte minst miljön. Vi har en fantastisk möjlighet att leva på jord med massa möjligheter att röra oss fritt. Men så oerhört viktigt att man tar ansvar för att kunna fortsätta så

Andligt – kan läsa i min bibel att vi människor har en stor frihet men i en atmosfär av ansvar. I relation till andra. Men ändå mest för sin egen skull. Vad utsätter vi oss för?

Kroppsligt – vad utsätter vi vår kropp för? Vilken frihet kan jag ta mig utan att kroppen tar skada. Likaså till vilket pris? För sjukvården och samhällets ekonomi baserat på våra skattepengar kan det bli en hög prislapp.

Så …..

Frihet under ansvar

Det är nog något vi bör ha med oss i livet. För det är livets förutsättningar.

Publicerat den

Vinklat liv….

Skulle skicka en bild på att nu var skrivbordet monterat. Själva bilden visade just skrivbordet. Men. Rummet för övrigt syntes inte.

Och tur är väl det. Den röra som var i det övriga rummet är inget man visar upp.

Det är väl så vi speglar våra liv utåt sett. En god fasad med lagom mycket insida som vi visar upp.

För kanske är det så att vi tänker oss att alla andra lyckas bättre med ordning. Bara vi själva som inte får till det. Men med det tänket, som vi alla kanske tänker, så sitter vi i samma båt. Alltså alla har vi det lite rörigt på olika sätt. Men vi försöker dölja det.

Kanske borde vi vara oss själva mer. För det är så det är. Vi vinklar annars livet för att passa in i det svåra och otillgängliga liv.

Vi behöver inte skämmas för lite stökighet. Det är nog rätt så normalt.

Vad man får hoppas är att vi inte gör det på alla plan i livet. Att vi försöker hålla upp fasaden. Det kommer uppenbarligen påverka oss negativt. Så tänk mer ärligt på ditt liv. Andligt – jag tänker på relationen till Gud. Kroppsligt – inte så farligt att bli lite rultig. Själ – mår du inte riktigt bra i själen, ta hjälp

Vi behöver inte vara fantomen. Var dig själv. Det är du värd. Du är lika värdefull ändå.

Publicerat den

Ändå lyssnar han

Tänk att Gud lyssnar ändå på våra böner.

Bibeln säger att förrän ett ord är på vår tunga vet han det. Ändå lyssnar han.

Vi människor är bristfällig och kommer ofta till korta. Ändå lyssnar på våra böner.

Vi har inte alltid så lätt att fullfölja våra löften till Gud. Ändå lyssnar han till våra böner.

Gud har rätt så fullt upp med dom stora frågorna. Ändå lyssnar han även till din och min bön.

Trots att vi är rätt tjatiga på honom lyssnar ändå till våra böner.

Fast vi är många miljarder människor kan han urskilja just din röst att lyssna till.

Gud har ett fantastiskt tålamod med oss människor. Varför då? För att Han älskar oss. Så glöm aldrig det.

Han kan lyssna när som helst. Han sover aldrig. Inte ens slumrar. Han har ingen tinnitus som stör. Finns inga störningar i hela världen som kan hindra att din bön når fram till honom.

Kan det bli bättre än så? Nej. Så stor är Gud

Publicerat den

Verkligheterna går hand i hand

Jag är ute på promenad. Rör mig ner mot ån som ringlar genom staden. På vandringen möter jag rätt många människor. Precis som alltid. Men det är då jag ser det. Inser det.

Verkligheterna går hand i hand

Ja, bildligt talat alltså. Jag ser det så tydligt. Löparen, alagaren på bänken, familjen, barnet som leker, den gamle med sin rullator, studenten, parkskötaren, polisen, arbetaren, busschauffören, svenskfödd eller utlandsfödd. Samma stad. Samma tid. Ofta rätt nära varandra.

Alla dessa verkligheter, som på ett sätt är så olika, är där samtidigt. På ett sätt så långt ifrån varandra men ändå så nära. Det är som att vi lever så långt ifrån varandra med så olika liv men ändå så nära.

Tänk om den närheten kunde smälta oss samman och på så vis hjälpa varandra. Killen på bänken får kraften att byta flaskan mot något mer nyttigt och gångbart. Den ensamme gamle får nya vänner efter sin kärastes bortgång.

Om vi ser dessa verkligheter som samma verklighet kan vi kanske tillsammans skapa en bättre värld. Men det är så lätt att titta bort. Så lätt att bara fokusera på sina egna steg. Att komma undan med en bortförklaring är inte långt borta.

Vi behöver se att verkligheterna, hur dom än ser ut, går han i hand med oss. Vart sig vi vill det eller inte.

Publicerat den

Att hitta det man inte söker efter

Jag vet inte om du varit med om att du hittar saker du inte letat efter. Det kanske är jättevanligt för somliga och för andra existerar det inte.

Möjligen kan det jämföras med sådant som man kallar ”villhöver”. Det man köper fast man egentligen inte behöver men så gärna vill ha.

I Romarbrevet km vi läsa om att hitta fast man inte sökt. Koll detta :

”Och Gud går så långt, att han genom profeten Jesaja säger: ”Jag blev funnen av dem som inte sökte efter mig, och jag visade mig för dem som inte frågade efter mig.””
‭‭Romarbrevet‬ ‭10:20‬ ‭BSV‬‬

Tänk att Gud visar sig för dom som inte söker efter honom. Jag funderade lite på vad det kan bero på och hur det kan gå till. Då tänkte jag att det är som någon som blivit förälskad i någon. Någon som kanske inte verkar intresserad. Verkar inte fått upp ögonen för den personen. Då vill säkert vederbörande göra vad han eller hon kan för att uppmärksamma den man blivit kär i. Helt enkelt bli upptäckt.

Kanske är det så Gud gör. Han älskar personen så mycket att han låter sig finnas av den fast personen inte sökt. Han försöker bli upptäckt.

En intressant sida hos Gud. Att han söker upp den som inte letar efter honom. Så att den hittar honom ”ändå”.

Kommer du ihåg reklamen ”När du får oväntat besök”? Gevalias reklam. När vi upplever oväntade besök, känner att någon är nära oss på något förunderligt sätt, så är det Gud som låter oss hitta honom.

Somliga går på skattjakt. Andra söker efter guld. Andra letar på vinst och förlust. Det bästa vi kan hitta är Gud. En ovärderlig upptäckt.

Publicerat den

Ibland blir det lite fel….

Alltså ibland blir det lite fel….

Jag lärde mig detta med vänster och höger när jag var liten. Jag menar mig inte ha något problem med vad som är vad i detta hänseende idag heller.

Men ibland blir det visst bara lite fel.

Uppenbarligen 🙄

Men vad gör det? Jag tänker att det är inte så farligt om det blir lite fel. Jag tycker att vi ibland är så rädda för att våga. Rädslan att det kanske kan gå fel håller oss tillbaka. Vi vill inte göra bort oss. Kanske är det prestigen och stoltheten som tar över.

Det där med att sätta på sig strumporna rätt blir rätt i stort sätt varje gång. Typ jämnt. Men denna gång gick det fel. Inte gör det att jag väljer att sluta med strumpor. Det blir säkert rätt i morgon igen. Sen funkade det ju att gå fast det blev lite fel. Det är inte kört fast det går lite fel.

Du, blir det lite fel , vad gör det. Gör rätt nästa gång. Ge inte upp. Du får en ny chans. Och då kan du satsa på att göra rätt. Men fastna inte i att det gick fel. Börja om. Ge det en ny chans. Du har lärt dig något. Dra nytta av det. Men lev inte kvar i ”felet”.

Publicerat den

Det övermäktiga

För två år sedan skrev jag en blogg som hette Vart vänder vi oss till när det är som värst? Läs gärna den igen. Har funderat vidare lite.

Ibland upplever vi det vi möter som övermäktigt. Det skulle kunna beskrivas som alltför stark, svårbesegrad, oemotståndlig, obetvinglig, dundrande, obetvingad, överväldigande. Det är helt enkelt för mycket. Det är övermäktigt. Det känns att det inte kommer att gå.

Den känslan är inte alltid lätt att hantera. Den blir svår att förklara. Svår att begripa. Svår att leva med. Den kan få vem som helst att tvivla.

Det är då man behöver veta vart man vänder sig.

Matteus 11:28
Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila.

Är det övermäktigt? Vänd dig till Gud. Du måste inte bära allt själv. Våga be Gud om hjälp.

Tack och lov. Det fins en som klarar det övermäktiga. Det är Jesus

Publicerat den

Att gå bedjande fram

”Gråtande ska de komma, men jag ska leda dem där de går bedjande fram. Jag ska föra dem till vattenbäckar på en jämn väg där de inte stapplar. För jag är en Far för Israel, och Efraim är min förstfödde son.” Jeremia 31:9 SFB15

Denna vecka har vi något vi kallar för bönevecka i vår kyrka. Det innebär att vi uppmuntrar till extra mycket bön. Det finns typ 20 samlingar att välja mellan eller gå på alla. Nu tror ju inte jag att man bara kan be i kyrkan. Utan det kan man göra överallt när som helst.

Mina ögon föll på en vers där rubriken blev upphovet till dessa tankar. Vi kan vara i ett bönesamtal medan vi går fram genom dagen. Kanske på väg till jobbet. Kanske på promenaden. Vi kan hela tiden ha dialogen öppen ”uppåt”. Alltså till Gud själv.

Det är det jag tycker är så fascinerande med tron på Gud. Den är inte given för en enskild plats och stund. Den är ett liv.

Vi kan ha det kanonbra. Det ger oss tillfälle att tacka Gud för. När det är tufft får vi dela det med honom. Gråtande kan vi komma till Gud. Men han har lovat att då leda oss när vi går bedjande fram. Och där vi går bedjande.

Jag tror vi har en nyckel här till livet. Om vi går bedjande fram kommer det att hjälpa oss genom livet. Inte bara för en dag. Utan för alla dagar. Det är en livsstil som välsignar våra liv. Kanske vore något för dig att pröva.

Tänk att bönen, samtalet med Gud, inte är låst till att bara sitta ner, eller göra det i en kyrka. Inte bara där kan man göra det. Hitta din plats eller platser som du kan be på.