Skiljelinjen

Skiljelinjen mellan olika hållningar, idéer, beslut och hur man ser på avgörande handlingar kan vara hårfin. Men denna hårfina skiljelinje kan vara som en avgrundslik dal mellan människor.

Tex pandemin och vaccination – vi kan verkligen ha så olika uppfattningar eller val att vi inte når varandra. Det som skiljer är bara ett stick men kan bli så avgörande. Ett samhälle där en pandemi inte kan ta slut eller kanske rent av utrotas.

Landsgränser – skiljer länder åt. Kan skilja ett rikt och fattigt folk åt. Ett land kan man leva i frihet medan det andra landet hållet folket i järnhand. Tydligast var väl Berlinmuren på sin tid.

Vi kan ha en skiljelinje mellan varandra. Helt osynlig men helt omöjlig att beträda och komma över till andre. Den kan vara helt blockerad från bara ett håll. Men likväl omöjlig att komma igenom. Det kan vara att inte vilja lyssna. Ett icke existerande intresse av någon annans idé, tanke och åsikt. En sådan linje leder sällan till en god gemenskap.

Oftast leder en skiljelinje till ett ”vi och dom”. När det smyger sig in dör snart den fördjupade relationen. Mellan människor men också i en organisation.

Det kan vara en vattendelare. Det är något som delar en opinion i två läger eller dylikt. Ock kanske det just det som sker. Det blir två läger. Som kanske till och med ligger i ”skyttegravar”.

Vi behöver sudda ut skiljelinjer mellan människor. Dom är nästan alltid av ondo. Vi behöver mer av samhörighet och förståelse. Mer gemenskap än ett ”vi och dom”.

Vem skapar den möjligheten? Du. Jag. Ingen kan skylla på någon annan. Behöver börja med oss själva. Vi har inte tid att vänta på att ”någon annan” ska göra det.

Många murar är rivna vi behöver inte bygga upp nya. Vi behöver se varandra som en tillgång mer än ett hot.

En psalm som berör detta är ”Guds kärlek är som stranden och som gräset. Du får den att fundera på under denna dag.

Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.
Vi frihet fick att bo där, gå och komma,
att säga “ja” till Gud och säga “nej”,
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem

Vi vill den frihet där vi är oss själva,
den frihet vi kan göra något av,
som ej är tomhet men en rymd för drömmar
en jord där träd och blommor kan slå rot.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Och ändå är det murar oss emellan,
och genom gallren ser vi på varann.
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar.
Vår fångdräkt är vårt eget knutna jag.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

O döm oss, Herre, frisäg oss i domen
I din förlåtelse vår frihet är.
Den sträcker sig så långt din kärlek vandrar
bland alla människor, folk och raser här.
Guds kärlek är som stranden och som gräset,
är vind och vidd och ett oändligt hem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: