”Han som kan göra långt mycket mer än allt vi ber om eller tänker oss genom den kraft som verkar i oss,” Efesierbrevet 3:20 SFB15
Ibland blir man bara så tacksam. Mina ögon föll på dagens bibelord i en av mina bibelappar. Vilken bra påminnelse – igen.
Han, Gud, kan göra långt mycket mer …..
Periodvis möter vi på sådant som kan få oss lite ur vår tros balans. Vår tillit kommer lite i skymundan. Vi tappar fokus. Vi kan tycka att det vi ber om, vårt behov, vår längtan kanske är lite för mycket att kräva. Så påminner Gud oss om att att han inte bara kan göra det. Inte bara kan göra mer än så. Han till och med vill påminna om att han kan göra långt mycket mer.
Kanske kan den textraden få borra in sig inom dig idag. Att tankelivet får meditera över det. Och låta det landa inom dig på djupet. Att din tillit fick bli befruktad av det. Att din uppgivenhet fick nytt mod i löftet.
Långt mycket mer
Hans möjlighet, hans kraft , hans resurser räcker till i detta ”långt mycket mer”. Låt Anden måla det i ditt liv idag.
Har du mött den där känslan av ’nästan’? Troligen har du det. För det finns allt för ofta ett ’nästan’ i våra liv.
Pengarna räckte nästan. Vi hann nästan i tid. Vi tänkte nästan rätt. Det blev nästan som vi ville. Forskare har nog väldigt ofta nått nästan ändå fram till genombrottet. Man fick nästan hela raden på bingoraden. Lotten vann man nästan på.
Nästan skulle kunna beskrivas som i det närmaste men ändå inte, är så gott som, praktiskt taget men föll på sista versen, närapå men ändå inte, nära nog tycktes det men inte ända fram, på vippen. Det gör ’nästan’ så smärtsamt.
Funderar på varför ’nästan’ är så ofta förekommande. Att man liksom så ofta inte riktigt når fram. Visst, rätt många gånger så når vi ända fram. Vi kan sätta punkt.
Visst kan det ibland kittla till inom oss när män är verkligen nära att vinna på triss men bara nästan. Så vinner man ingenting.
Tro inte att jag har svaret på detta. Utan det handlar mer om att fundera omkring det. Hur förbereder man sig på nästa ’nästan’? Hur bearbetar man förlusten?
Så tacksam att jag har en tro på en Gud som hjälper vid dom jobbiga ’nästan’ vi möter. Han kan förvandla dessa ’nästan’ till något som landar rätt. Som för oss igenom.
🙏 Idag ber jag för alla dom som just nu kämpar med ’nästan’-händelser. Där sorgen av missmod behöver läkas. Amen 🙏
Jag skrev för några dagar sedan om när lamporna tänds. vad vi är för någon. Åskådare eller deltagare var några tankar jag funderade på.
Men vem är vi när lamporna släcks?
Är vi samma person som i ”rampljuset”? Vem är vi när vi liksom kommit hem från jobbet eller det offentlig? Vem är vi när mysbyxorna kommit på? Vem är vi bakom ”masken” 🎭 ? Jag vill inte att du misstolkar mig nu. Att jag tror att allt du gör är en maskerad. Tänker inte alls så. Utan mer i att är vi densamme i både det officiella och när vi är bara vanliga?
Kommer man att känna igen oss även om man kommer hem till oss?
Funderar lite på om vi är olika beroende på vart vi är och vad vi möter….
Funderar på om vi har behov av att ”förställa” oss ibland….
Funderar på om vi tycker att vi inte duger på något sätt och måste ”förbättra” imagen ….
Funderar på om andra påverkar oss att vara någon annan för att passa in…..
Hur tänker du? Är du samma person om så lamporna släcks? Ärligt?
Min bön och längtan är att kunna vara samma person. Tror att du också längtar efter det. Idag ber vi tillsammans (om du vill) om att få nåden att vara den person vi längtar efter att vara. Både med eller utan lampor på oss. Gud, hjälp oss att kunna leva upp till det.
Vad bär du på för sorg? Denna helg är ju en reflektionens helg. Kyrkklockor ringer för dom som gått ur tiden. Ljus tänds på gravar. För somliga är detta en grymt ensam helg där saknaden görs sig brutalt påmind.
Sorg talar om nedstämdhet, förtvivlan, bekymmer, sorgdräkt. Det kan vara sorg över misslyckande. Ibland använder vi ordet sorg över bekymmer i framtiden. Typ ”den dagen den sorgen”. Lättsamt kan man ibland få en klapp på axeln eller ett tillrop att vi inte ska vara så oroliga. Ändå lägga detta som en sorgdräkt över våra liv och sinnen.
Vad än din sorg är idag kan den vara oroväckande närgången. Den ger sordin över liv och tänk.
Det tända ljuset har en enorm kraft. Inget mörkt rum kan förbli märkt när ett ljus tänds. Mörkret måste ge vika. Ibland behöver man göra det tydligt för sig. Tänker att tända ljus kan påminna oss om denna kraft. Tänd ett ljus. Ta ett ett annat ljus i handen. Tänd det från det ljus du nyss tände. Det får vara din påminnelse om att du tar emot ljuset kraft att skingra sorgen. Vilken sorg det än är.
Bibeln talar om att Jesus är världens ljus. Att han är ljuset på vår stig. Att han vill ge oss upplysning och hjälpa oss att förstå bättre. Jag tänker mig också att förlåtelse är en typ av ljus. Genom att förlåta tänds ljuset och skingrar skuggorna. Dom som legat där och gnagt. Det som skaver av olika orsaker som kanske bara du vet.
Tänd ett ljus över ditt liv. Låt ditt inre ljus inte längre stå under skäppan. Låt det börja skina klart. Låt dess ljus och värme åter få ge dig sin frid.
Denna reflektionens helg blir så en nystart med en ny horisont som växer fram. Som lockar dig ut på nya äventyr. En ny tid. En ny era. Ett nytt liv. Inte för att göra det livet du levt mindre värdefullt. Utan för att möta det som nu ska komma. Det bästa ligger framför. Tänd ett ljus och börja gå.
Sitter och äter lite god mat med en god vän. Telefonen ringer. Vederbörande som ringer har precis mist sin kära som lämnat detta jordeliv. Mötet med det definitiva gör att tiden stannar. Samtalet som fördes bytte karaktär. Det blir eftertänksamhet. Livets skörhet överraskade igen.
Livets kan ändras fort. Planer som är gjorda går om intet. Förhoppningar grusas.
Alla Helgona-Helgen är inte bara en minnets helg för alla som dött. Den vill också påminna om att livet är flyktigt. Vi kan smida planer. Men ingen av oss har löfte om morgondagen.
För mig ger det en stor tacksamhet för livet. Inget man tar för givet. Men så tacksam. Tänk vilken gåva vi fått. Det borde leda till att vi vårdar våra liv på ett så bra sätt som möjligt.
När jag möter livets flyktighet ber jag ofta denna bön: ”Må dom ljusa minnena bära genom sorgen”. För tänk vad goda minnen kan ge oss en bärkraft genom livet. Det är som att dom ger oss en distans till det som smärtar. Som en bro över hopplöshetens vreda vågor. Som att dessa minnen ger ett omsorgsfullt sken genom sorgen. Som en värmande kram. Det är när vi låter oss vila i dessa ljusa minnen som vi ser det reflekterande ljus som finns där bortom på vägen genom det jobbiga.
Vårda ditt liv. Var tacksam för livet. Lev som att det aldrig tar slut men kan ändas i morgon. Bibeln talar om ett hopp. Hoppet om en himmel. Ett återseende. Det löftet har vi när vi lägger våra liv i Guds händer. Kanske kan denna helg leda oss till att leva nära Gud.
Förtroende är något viktigt. Inte bara ibland. Utan något som behöver stå sig över tid. Man menar att det tar tid att bygga upp ett förtroende men det kan raseras på nolltid.
Förtroende – att ha förtroende för någon är något stort. Troligen växte det fram med tiden. Genom uthållighet. Trofasthet. Man har visat sig att man inte bara gör något för stundens ingivelse. Man är heller ingen vindflöjel. Man står fast.
Den man har förtroende för kan man tryggt anförtro sig till. Man vet att det stannar där. Man vet att man inte blir nedgjord. Man blir inte förd bakom ljuset. Man vet att den man har förtroende för kan man liten på till 110%.
Förtroende – värt sin vikt i guld
Man brukar tala om förtroendekapital. Att en person eller organisation har byggt upp ett förtroendekapital. Man litar helt enkelt på dom. Kanske den bästa investering man kan göra.
Hur bygger du upp ditt förtroendekapital? Har du den uthållighet som krävs? Hur bevarar du som förtroenden du får?
Ytterst tänker jag att förtroende är nåd. Djupast sett kan jag tänka att man kan inte förtjäna det på något sätt. Det är nåd. Lite motsägelsefullt, jag inser det. Men jag tänker att förtroende är så oerhört värdefullt. Så det räcker inte bara till med att bara bygga upp det genom att vara trofast lojal och står fast. Utan det behövs också att någon visar oss nåd att ge detta att ha förtroende för oss. Vilket alltid visat sig vara en ynnest att få ta emot.
Förtroende är således ett val – man kan välja att lita på någon, eller att inte göra det. Välj med omsorg vem du ger ditt förtroende till. Lev på ett sätt som skapar förtroende. Det kan visa sig komma tider då det kommer visa sig var det mest värdefulla du har.
Vi går nog alla igenom perioder av goda tider men också av tider av missmod eller motgångar. Jag tänker att det tillhör livet. Somliga har större vågdalar av dessa tider. Andra är välsignade med mer bris av mindre vågor av dessa ytterligheter.
Hur hanterar vi dessa olika tider av en berg- och dalbana? Finns det några snabba trix att lösa det med? Svaret är nog inte så enkelt att det bara är att knäppa med fingret med en metod så är allt löst.
Jag har valt att skapa en spellista på Spotify med sånger jag tycker ger tillit, tröst, mod. Sånger som påminner mig om hur stor Gud är. Vilken tröst och hjälp han ger mig. Uppmuntran. Kan spela den både när det är på topp. Men också när det känns lite mer motigt.
Spellistan har jag kallt ”God Will Make a Way”. Den vill påminna mig om att Gud vill alltid göra en väg vidare. Att Gud har mitt liv i sin hand. Att Gud är med mig. Att en liten stund med Jesus kan förändra allt. Herrens välsignelse som vill vila över mig. Blott en dag ett ögonblick i sänder – mer behöver jag inte ta. Det finns en hand att hålla i. Det finns en famn att falla i. Det finns ett namn att ropa. Att det är inte förgäves.
Spellistan hjälper mig att hitta fokus igen. Att lyfta blicken från gruset. Den ger mig tro och hopp.
Den listan hade en låt först. Sen kom en till o en till osv. Så tacksam att det finns sånger som är hållbara över tid. För dom har ett djup, en hälsning till oss från vår Herre.
Jag snuddade att det finns inga snabba trix och fix. Men vi kan skapa en väg som hjälper oss igenom. Det gör vi medan livet är på vågtoppen. För när vi är i vågdalen är det svårt att skapa den. Det är då vi ska trycka på play bara.
Hur skapar du din ”spellista” som kan bära dig igenom? ”Spellistan” kan vara just en spellista. Men kan lika gärna vara en promenad på ett speciellt ställe, en parkbänk vid stilla vatten. Eller vad nu du finner är gott för dig. Men skapa den innan den behövs. Vill du så får du gärna använda min spellista.
Tog fram min surroundanläggning till tvn. Tänkte koppla ihop den och tvn med nätverket. När jag försöker så blir det inte bra. Det finns men ändå inte. Det ser ut att man kan koppla ihop det men sen finns det inte där. Man kan lugnt säga att det är nätverksproblem. Det ordnar sig säkert men visst är det frustrerande.
Tänk vad nätverk är viktigt. Inte minst när man kommer flyttande till en ny stad som jag gjort. Så viktigt det är att dom befintliga nätverken öppnar upp för att en ny person att koppla upp emot (för att fortsätta bilden)
Tänker också att en församling behöver nätverka med andra församlingar. Det finns så mycket inspiration i det.
Vidgar man vyn lite till behöver en församling nätverka övriga aktörer i en stad. Kommunen, polisen, föreningsliv, missbruksvård, sociala aktörer och många fler. Det ger en trovärdighet. Men främst en stark kraft i samhället för att stötta och hjälpa.
Så skulle vi kunna fundera vidare om att nätverka. Men tänk när nätverket ligger nere eller har störningar, då blir det inte lätt. Kraften avtar. Samordning avtar. Och alla olika aktörer blir rätt ensamma att kämpa på.
På ett sätt är jag undrande över hur nätverken fungerar idag. På vissa platser säkert ganska bra. Andra mindre bra.
Summan av detta – jag tror att denna tid behöver ett väl fungerande nätverk mellan människor. I vänskap. I organisation. Mellan organisationer. Och det går inte att säga att detta beror bara på andra. Det börjar med dig och mig.
Intill där jag bor finns Tunavallen. Igår kväll tändes lamporna upp. Trummorna spelade. På planen spelade två lag. Ett från Värnamo. Ett från vår egen stad. Det ena laget kan gå upp i Allsvenskan vid vinst. Det andra laget har helt andra förutsättningar. Samma arena. Samma lampor. Men för ett lag kan det innebära något riktigt stort.
Utanför arenan finns det säkert många som följer med på avstånd. Kollar på live-rapporteringen. Medan andra vet inte ens om att det är en match som spelas.
Ett gäng spelar sig svettiga på planen. Dom har ett mål i sikte. Dom gör allt vad dom kan för att få sin strategi att fungera för att kunna vinna matchen. På samma arena finns det ett gäng åskådare. Dom hejar på men andra får göra jobbet. Rätt ofta tyckande människor. Åsikterna haglar över både spelare och domare. Trots att dom som är i händelsernas centrum borde veta bäst är det oftast läktarfolket som tror sig veta bäst.
När lamporna släcks går analysernas diskussioner loss. Man är rätt klar på vad som borde ha skett på plan.
Visst haltar bilder helt klart. Bilder kan dras på tok för långt. Men det är ändå rätt tydliga kopplingar till livet för övrigt.
Handen på hjärtat – vem är vi, du och jag, det sammanhang vi rör oss? Är vi på planen och gör allt vi kan för att lyckas? Är vi åskådaren som tittar på men har den fulla kunskapen hur allt borde vara? Men vi gör inget själva för att nå målet. Är vi den som står utanför inte bryr oss? Eller kanske har vi ingen aningen om vad som just nu händer och är viktigt?
Kanske är det sunt att någon gång då och då stanna upp och kolla in sin egen position i det hela. Avstå från att analysera andra. Utan vända strålkastarljuset mot sig själv och fråga….. vem är jag i detta och vad gör jag?
I föreningen, i vårt eget samhälle, i vår egen kyrka, i skolan, ja i egentligen vad som helst. Vad är din position i det ? Vad är din hållning och attityd?
Kanske är det dags att lämna sin plats utanför arenan och gå in. Kanske är det dags att lämna åskådarläktaren och börja va med i laget och kämpa för vinsten. Kanske är det dags att lämna det mer dunkla och gå ut i ljuset. Följ inte ditt sammanhang på avstånd. Bli en del i skeendet.
I januari kommer det att vara en speciell händelse i Eskilstuna. Då blir det en kampanjhelg under rubriken ”Det finns hopp” med Sebastian Stakset.
Under nästa helg firar vi Alla Helgonahelgen. En helg som minns dom som gått före. Som vi säger. Alltså dött, gått ur denna tid. I motsats till halloween som bygger mycket på att skrämmas ger denna helg hopp. Hopp om ett liv efter detta.
Många gånger kan vi längta efter att få leva i ett hopp. Då hopplösheten griper tag om oss. Vi misströstar så lätt.
Ibland kanske vi mer hoppas att det finns ett hopp. För vi har liksom svårt att se hoppet. Våga sätta vår tillit till det.
Romarbrevet 4:18 ”Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli.”
Abraham och Sara får ett löfte om att som skulle få ett barn och att Abraham skulle bli far till många folk. Men dom kunde inte bli med barn. Det är detta som beskrivs. Dom hoppades fast hoppet inte fanns.
Jag skulle vilja uppmuntra dig till att göra detsamma. Hoppas fast du har svårt att hoppas. Hoppas även där du tycker dig se att hoppet är ute.
Hoppet inför evigheten vill uppmuntrande att det finns något att se fram emot. Döden är inte slutet. Det är början på något annat. Där vi kan tycka det är omöjligt är Gud den som ser möjligheten och är möjligheten. Där vi är beredda att ge upp är Gud den som skapar vägen vidare.
”Där allt hopp var ute hoppades han ändå och det blev så”
Pedher´s blogg 