🧩 Jag såg en lite filmsnutt då man la den sista pusselbiten på ett mäktigt stort pussel. Pusslet hade 42000 bitar (!).
🧩 Tänk att lägga ett sådant pussel med så många bitar. Det måste vara en grym känsla när man kommit så långt att sista biten ska läggas. Inte konstigt att den som lagt detta pussel ville föreviga det med en liten film.
🧩 Man kan ju tolka denna känsla att dom övriga bitarna inte var så viktiga. Men det är ju en ganska felaktig bild. Hade någon saknas fram tills den sista biten hade det förtagit hela känslan. Bilden hade inte heller blivit rätt. Så alla bitarna var ju vägen till till att den sista biten skulle bli lagd.
🧩 Om inte sista biten hade funnits hade detta lilla hål förstört hela bilden på något sätt. Något hade saknats. Och allt jobba hade uppfattats som förgäves. Glädjen hade inte heller blivit lika stor. Lite smolk i bägaren liksom.
🧩 Jag tycker detta är en bra bild på livet. Det består av massa bitar. Alla lika viktiga och behövda. Ska det bli en sanningsenlig bild enligt förpackningen livet måste alla bitara med. Du kan inte slänga iväg någon eller bara strunta i den. Alla ska med.
🧩 Liksom pusslets bild växer fram bit för bit kommer din livsbild komma växa fram. Därför kan man inte fuska och hoppa över några bitar för att det skall gå fortare och bättre. Det måste få ta sin stund.
🧩 Om inte sista biten faller på plats blir det inte bra. Den biten tänker jag mig är Livet med stort L. Det som är ingången till det nya Livet. Finns inte den blir det som om pusslet är olagt. Allt jobb med livets pusslandet blir på något nedrigt sätt ogjort. Tappar sitt värde. Därför blir det så viktigt med den sista pusselbiten i livet. Den förbereds hela livet. Alla 41999 pusselbitar strävar åt detta håll. Det är Den sista pusselbiten blir då den viktigaste – för mig kallas den himlen. Jag tror att det är livets höjdpunkt och slutmål. Men missar man denna bit tappar man det målet.
Bibeln talar om en liknande bild men då handlar det om en väv.
‘ Min boning rycks upp och flyttas ifrån mig som en herdes tält. Jag har vävt mitt liv till slut som vävaren sin väv, och han skär ner mig från bommen. Innan dagen blivit natt gör du slut på mig. ‘ Jesaja 38:12
Livet är som en stående vävram. Varje år, varje upplevelse, varje livspassage, varje avgörande händelse. livets olika skeenden, blir en del av väven. När livet är slut är väven färdig. Den klipps då ner från vävramen. Den har skapat vår livsbild. Man kan säga att sista vävskytteln ha gått igenom väven liksom sista pusselbiten är lagd.
Se till att du inte tappar bort den sista pusselbiten. Det är den som blir avgörande.
För några dagar sedan fick mina barns morfar hembud. Det starkaste minnet jag har av honom är hans trygghet i sjukdomens nöd. Han var inte orolig att dö. Han visste hur den sista pusselbiten såg ut. Han hade den klar att lägga. Minns när han fick sitt första besked om cancern för många år sedan. Han var så trygg i sin tro. Under alla år han fick som en bonus var det lika dant. När han låg på sitt yttersta är berättelsen den samme. Han var inte rädd för att dö. Han hade vävt hela livet på sitt liv. Sista skyttelns färd var inte skrämmande för honom. Sista pusselbiten var som om han hade den i handen och bara skulle lägga den på rätt plats. Så vill jag leva mitt liv. Så vill jag avsluta det samma. Jag tänker att du också vill det. Se då till att ha koll på sista pusselbiten.
Idag ber vi för riksdagsman Nima Gholam Ali Pour (SD)
Pedher´s blogg 