Men stor ödmjukhet och respekt kan jag bara hålla med. Inser hur svårt det kan vara. Där gamla känslor finns med länge. Ibland som en våt filt över livet. Ibland som en smygande viskande påminnande röst. Känslor har en förmåga att , å en sidan vara något helt underbart, men å andra sidan kunna vara en ryggsäck. Känslor har en förmåga att påminna sig.
Jag tänker att det bästa vi kan göra är att lägga dom bakom oss. Somliga behöver vi bearbeta. Andra är sådana som vi behöver nåd och barmhärtighet från vår Herre att lämna bakom oss. Medger att ingenting i detta är enkelt. Men att bära med oss gamla känslor har en förmåga att förstöra det nya.
Somliga känslor behöver Guds vidrörande till helande. Där Gud får göra sitt verk. Liksom Gud helar oss från en sjukdom tänker jag. Somliga känslor behöver ett sådant helande. Därför att vi inte klarar att ”bota” dom själva. Vissa känslor går inte heller att reda ut för den som man kanske är sammankopplad med dessa känslor inte finns längre. Då behöver man ett Guds ingripande. Annars är man kvar i dessa känslor som kommersat binda oss.
Jag är den förste med att inse att känslor är inte alltid lätta att hantera. Men jag inser också att de går inte bara att gömma undan. För förr eller senare dyker de upp igen. Så det handlar inte om att gräva ner dom. Ibland behöver vi ta hjälp. Ibland behöver vi lyssna in någon annan. Ett vet jag att man kan inte alltid lägga sin mall på en annans känslor och hanterande.
Bär inte med dig gamla känslor in u nya erfarenheter. Det är en god visdom i dessa ord. Tack Herregud&Co för den påminnelsen
Pedher´s blogg 