Att tolka känslor

Är det något som kan vara riktigt knepigt så är det att tolka känslor.

Är det känslor som inte ska tolkas alls och bara lämnas därhän?

Är det känslor som bara spelar oss ett spratt?

Är det känslor som skapas utifrån trötthet och som egentligen inte är verkliga?

När känslor bubblar inom oss så gör det något med oss. Oftast skapar det drömmar och förhoppningar.

Känslor kan också få oss på dåligt humör eller i alla fall nedstämda.

Känslor är ju något man upplever. Ingen kan egentligen ifrågasätta en annans känsla. För hur just någon annan upplever något kan ingen annan till fullo förstå. Även om dens känsla och upplevelse är helt annorlunda om samma sak eller händelse. För upplevelse är just en upplevelse. Unikt för var och en.

Men det är också en förståelse för något. Du vet magkänslan. Ganska ofta är den rätt fast vi inte riktigt kan förklara det.

Så ena gången kan känslan spela ett oss ett spratt medan nästa gång kan den förklara läget.

Att tolka känslor är inte enkelt.

Vad vi kanske ändå kan fundera över är att vi ska nog inte låta livet styra för mycket av känslor. Det riskerar att bli ett liv i berg och dalbana. Där livet far upp och ner. Kanske tom samtidigt. Våg släpp känslorna ibland. Det mår vi troligen rätt bra av.

Hur känner du över det? 😉

Känslor

Under 17 dagar har vi fått se och lära oss mycket om känslor.

Det stavas med 2 bokstäver. O och S – OS. Alltså det är mycket känslor. Glädje och tårar är väl dess ytterlighet.

Tänk att man kan gråta över ett vunnet silver. Hur många är det som aldrig kommer ens i närheten av att kunna tävla om en medalj?

Känslor är ibland jobbigt. Det liksom spelar oss ett spratt. Jag undrar om det inte är så att många av dom känslor vi möter är inte värda att lägga för stor energi på. Det bästa vi kan göra är att ”bryta ihop och komma igen”.

Men tänk vad goda känslor gör med oss. Vi kan nästa lyckas med vad som helst med goda känslor. Kanske tom överglänser massa kompetens och annat vi kan tillskriva framgång. Ibland kanske det tom räcker helt gott med en god känsla och skön magkänsla att göra något på ett visst sätt.

Så kanske skulle vi satsa mer på att skapa goda känslor.

Lika sant som en dålig känsla kan sänka oss kan en god känsla lyfta oss.

Därför tror jag att vi behöver göra vad vi kan för att skapa just god känsla.

Den stora risken att misslyckas med det är att man får så mycket att göra så att man inte har tid för att skapa goda känslor.

En sjöpark med vårkänslor

Kumla sjöpark är en anlagd park med promenadvägar runt vattensamlingar. En trevlig promenadväg för en stunds avkoppling. Vatten är så rogivande.

Parken visade sig från sin allra finaste sida. Solen stod högt på en klarblå himmel. Någon plusgrad. Svag vind och fågelsång.

Efter några dagar med vinterväder kändes det extra gott med en promenad.

​ Tänk att omgivning kan göra så gott med oss. Solen som tittar fram som väcker glädjen och livet i oss. Det är ju precis likadant när vi möter en person som det skiner om. Det gör något med oss.

Jag tänker att en blå himmel öppnar vidder. När molnen ligger tungt så lägger det locket på. Men en klarblå himmel har liksom inget slut. Man får liksom ”mer rum”.

Att se solen glittra i vattnet är så vackert.  Vattenspegeln ger nästan känslan av att vilja hoppa i.


Nu skulle det vara skönt om våren fick komma fullt ut. Det är tid för det nu tycker jag.

Söndagstankar – känslor kan spela oss ett spratt 

Känslor kan verkligen spela oss ett spratt. Skulle vi bara gå på känslor skulle det vara rätt nyckfullt.  Vi behöver vara djupare rotade än i det ytliga känslolivet. 

Visst är känslor något bra. Speciellt när det är goda känslor. Men vänder dom ner i dom mörka djupen med ett utgångsläge som inte har sin förankring i verkligheten blir det en näst intill farlig vandring. Där sådana känslor styr blir det oftast ingen god frukt. 

När det gäller tron kan det lätt bli känslor som styr. Ena dagen är tron på topp medan andra dagar är den körd i botten. Bara för att vi bygger vår tro och tillit på känslor istället för just tro, till och förstånd. 

För många många år sedan hade jag min första alpha-grupp. Ja, grupp och grupp, det blev bara en äldre kvinna som anmälde sig. Men entusiastisk jag var så hade jag kursen i alla fall. Vi började samtala i första kapitlet. Så kom frågan ”är jag verkligen frälst?” Så berättade hon hur under unga år började tro på Jesus och blev frälst. Sen dess har hon funderat på om hon verkligen blivit frälst. 

Vi började prata om tron, läste bibelverserna om hjärtats tro och munnens bekännelse. Läste Jesu ord i Joh 3:16 ”Ty så älskade Gud världen att han gav den sin ende son…..” Så frågade jag henne om hon trott så här hela tiden. Om hon hela sitt liv, hon var då 75år, trott på Jesus. Hon svarade ”ja”. ”Men då är du ju frälst”, svarade jag. Då kom dom förlösande orden som lyste upp hela hennes ansikte. ”Då är jag ju frälst!”  Det var bara för mig att bekräfta.  Så var den alphagruppen över. Hon hade gått hela livet och funderat. 

Det behöver vi inte göra. 

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. ‭‭Romarbrevet‬ ‭10:9‬ ‭SFB15‬‬

Delar du denna vers så är du frälst. Du behöver inte tvivla på det. Har inget med känslor att göra. (Fast visst känns det skönt). Det är ett beslut vi tar. 

När du tycker dig känna dig övergiven ..

……Och jag är med er alla dagar till tidens slut.  Matt ‭28:20‬ ‭B2000

‬‬Känslor kan spela dig ett spratt. Gå inte på dom. Bygg livet djupare än så. 

Om nu vi bryr oss så lite om Gud, varför väcker han sådana starka känslor?

Marcus_Birro_1

Sitter och läser Marcus Birros krönika i Expressen. Hans rubrik har jag snott. Hur bra är inte den? ”Om nu vi bryr oss så lite om Gud, varför väcker han sådana starka känslor?” det är ju huvudet på spiken.

Både du och jag har säkert funderat på samma sak. Varför är det så farligt med Gud? Gå till kyrkan skall vi göra på skolavslutning men inte prata om Gud. Hur konstigt blir inte det?

Läs Birros krönika. Den är värd att läsas. Jag tror att dom allra flesta har inget problem med att skolavslutning har ett ”Gud välsigne dig” med sig. Dom allra flesta av oss har bett någon gång. Det är inte så farligt om en präst gör det med några ord en skolavslutning.

Om man inte tror på en Gud som kan välsigna är ju orden bara luft i så fall. Hur kan dom då ”skada” någon? Det är ju bara att lämna det och gå vidare. För den som tror är det fantastiska ord till glädje och frid. Och det skadar väl inte någon heller, eller hur?

Jag för min del tror ibland att det är en rädsla. Att man egentligen känner sig träffad av Gud. Inser att man behöver honom men det kan man inte erkänna. Varken för sig själv eller inför sin vänkrets.

Så om du inte tror på Gud så har det väl ingen betydelse vad prästen säger. Konsekvenser borde bli att man inte gifter sig i kyrkan då. Att inte ha begravning i ett kyrkorum med präst. Inte barndöpa sina barn. Inte konfirmera sig. Ja, listan kan göras lång. Men det märkliga är att man gör det. Så det borde kunna fungera med ett ”Gud välsigne dig” på skolavslutningen också.

Vi som tycker att det är ok med det borde starta en namninsamling. Vi blir många. Det tror i alla fall jag. Men uppenbarligen gör vi inte sådana upprop. Precis som Birro antyder om, så är vi tysta.

Tack Birro för din krönika.

En skön känsla

Det finns en skön känsla på vårkanten. Det är när man fått tvätta av bilen och fått på sommardäcken. Första turen är något speciellt. Tystare, smidigare och lättare på något vis.

Unde hela våren avlöser känslorna varandra. Första fågelsången, första flyttfågeln, första löken som blommar, första lövräfsningen, första gräsklippningen, första blomman på äppelträdet….. Osv. Inte som Gessle sjunger om att alla känslorna kommer på en och samma gång. Dom kommer en efter en och bara ger en ett skönt välbefinnande.

Det finns så många sköna känslor. Att få sätta sig på altanen en sval sommarmorgon, att kliva in i duschen efter ett träningspass, att dricka ett kallt glas vatten en varm sommardag då munnen är torr.

Å ena sidan är det ibland lite tabu att tänka på sig själv och ha något för egen njutning. ”Inte ska jag….” smyger sig gärna in. Varför skall jag njuta när så många andra har det tungt och jobbigt?
Å andra sidan tror jag att det är just det vi behöver. Vi behöver en skön känsla för att kunna ladda om. Hämta andan helt enkelt. Visst kan man kanske vila sig till det. Men ligger det inte lite i det att när man upplever en skön känsla av något slag så återhämtar man sig förvånansvärt snabbt?

Att leta sig fram till den sköna känsla som just du och jag behöver är en utmaning en stressad värld som vi lever i. Långt från att lösa världspolitikens djupa spörsmål. Långt ifrån alla måsten som lägga på ens axlar. Man får känna hur dom bara försvinner för en stund. Vi behöver hitta dom stunderna. Vi behöver ju inte bygga bo där men ändå hitta stunden av en skön känsla.

När man är genomtrött kan en micro-sömn förändra allt. Alltså att bara somna till och vakna direkt. Eller en fem-minutare till sömn. Det kan vara fullt tillräckligt.

Var rädd om dig. Ingen är som du. Du kan inte bytas ut. Du är värd en stund av en skön känsla.