31 december 2025
”Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.”
— Psaltaren 23:2 —
När jag skriver detta har jag just avslutat ett arbete för att gå in i ett nytt. Då infinner sig en viss trötthet. Anspänningen släpper efter en tid av avslut. Livet kan verkligen var en spänning. Anspänning som tar ut sin rätt till slut – man blir helt enkelt trött.
Gud har sett att vi människor fungerar så. Han är fullt medveten om det. Därför tror jag denna vers finns. Jag vet vad vatten kan göra med oss människor. Jag har många gånger suttit vid ett vattenbryn, lyssnat till vågskvalp, tittat ut över vattenspegeln och upptäckt det positiva det gör med min kropp och mitt sinne.
Att ligga på en gräsmatta och räkna moln gav mig en frid redan som liten.
Det är som det stor. Gud vill föra oss till dessa platser. Kärnbibeln formulerar detta så fint: ‘Vid gröna ängar (spirande betesmarker) låter han mig slå mig till ro (lägga mig ner) . Intill lugna (stilla, rofyllda, trygga) vatten (ordagrant: ”invid vilans vatten”) leder han mig (ledsagar han mig varsamt) . Invid vilans vatten. V i l a n s ! Älskar det uttrycket.
Vi går nu in i ett nytt år. 365 dagar. Somliga lättare än andra. Andra klart mycket tyngre än somliga. Då behöver vi dessa ord. Han låter oss vila. Det är okej att vila. Han till och med skapar dessa platser och utrymmen för oss. Ibland kommer han föra oss till rofyllda vatten. När vi är lite obstinata och vägrar. Då puttar han på varsamt, ledsagar oss varsamt men bestämt. Varför? Han vill oss väl. Följ honom då. Det kommer göra dig gott. Det är en plats för dig, just för dig, som han leder dig varsamt till. Så får du sen återkomma med förnyad kraft och nytt mod.
🙏
Herre, gör mig följsam till vilans vatten och den gröna ängen.
Amen
Pedher´s blogg 