Etikett: Dagens Andakt

Publicerat den

Dagens Andakt – Summan av Guds Ord 

31 augusti 2026

”Summan av ditt ord är sanning. Dina rättfärdiga domar är eviga.”
— Psaltaren
— 119:160 —

Att räkna samman olika saker är inget ovanligt. Vi lärde oss det i skolan. Vi vill veta summan på allt det vi köper i affären. De som arbetar med statistik använder summan av något som en viktig ingrediens. Så ’summan’ har genom tiderna varit viktigt för oss. 

  Den som skrivit Psaltaren 119 vet vi inte men personen i fråga vill lyfta fram Ordet på olik sätt. Tidigare kunde vi läsa om att Ordet är en lykta och ljus på vår livsvandring. Nu är Summan av Guds Ord sanning. Guds Ord har alltså en stor betydelse för oss.

  Ibland verkar vi ha en förkärlek till att plocka ut det vi gillar bäst i Ordet. Inte alls fel om vi inte utelämnar det övriga. För visst kan vi ha verser vi giller lite mer än andra. Men Guds Ord hänger ihop. Det är tillsammans det blir rätt summa. 

  Det är intressant att läsa Bibeln. För den har parallella verser kors och tvärs i bibeln. Den menar att skrift ska förklara skrift. Det innebär att om vi ska få den rätta bilden, få den rätta summan, behöver allting vara med.

  När man ska räkna ut summan på ett tal behöver ju alla siffror vara med, alla som är tänkta att vara med. För att vi skall veta det i bibeln behöver alltså vi läsa hela Guds Ord. Inte bara Nya Testamentet. Även om det är lättare att förstå. Vi behöver läsa Gamla Testamentet också. Dom hör liksom ihop. Nya och gamla blir summan av Guds Ord som är sanning. 

  Att räkna med bibeln i sitt liv göra något gott med oss. Bibeln är nye bara en bra bok. Den har en kraft inom sig som ingen annan bok har. Orden är inte bara svarta bokstäver på ett papper i boken Bibeln. Nej, Ordet har liv och kraft. 

  En summa är beroende av alla del-siffror. Det är bra att veta det. För det lyfter fram de olika talen som ska med i uträkningen. När vi då ser i Bibeln ser vi olika delar som är viktiga att få med. Det är bra att veta. Även de delar vi har lite svårare att förstå. För egen del tänker jag att det jag inte förstår läser jag i alla fall. För jag tänker att det matar min inre människa likväl. Så läs hela Guds Ord. Det kommer att välsigna ditt liv. 

  Till vår hjälp har vi Den Helige Ande som vill vara med och förklara Ordet.

🙏

Herre, sänd Den Helige Ande in i mitt läsande av Guds Ord så att jag förstår mer och mer av ditt levande Ord.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Att mogna i tron

30 augusti 2026

”Säger ni inte: fyra månader till, sedan kommer skörden? Men se, jag säger er: Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd.”
— Johannes Evangelium
— 4:35 —

Nu är det dags att skörda på många åkrar. Skörden är mogen. Det är en vacker syn tycker jag. Det som såddes som ett litet frö är nu fullt moget för att skördas. Nu kan det bli det mjöl det är ämnat för.

  Bibeln talar om en annan mognad genom denna bild. Att bli mogen för tron på Jesus.  Den beskrivning Jesus använder är att vi tror att det är långt tills det finns människor som är mogna för att ta emot Tron på Gud. Men Jesus säger att ”Lyft blicken och Se! Den är redo!” Jag kan undra ibland om vi inte missar den människa som gärna vill komma till tro på Gud men vet inte hur den skall gå tillväga. Mogen men kan inte skördas för att använda bilden. 

  Paulus skriver om den andliga mognaden: ”Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare, för att utrusta de heliga till att fullgöra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, som en fullvuxen man med ett mått av mognad som motsvarar Kristi fullhet.” Ef 4:11-13. Bibeln visar ju på ett sökande och strävan till att bli lik Jesus fullt ut. Jag tror att det sker till 100% när vi kommer till himlen. Fram tills dess får vi mogna efter hand. 

  En sångstrof säger: ”Låt mig växa stilla som ett träd i skogen. Gör mig i det lilla för det stora mogen” När man ser årsringarna på ett träd ser man att periodvis växer trädet mer. Ringarna blir bredare. Andra tider är ringarna mycket smalare. En tid av liten tillväxt. Man kan tro att den lilla tillväxten bara är dåligt. Det är dessa tider som ger trädet dess styrka. Så all tillväxt har sin tid och sitt syfte. 

  Hebreerbrevet antyder att folket , som förr kunde äta fast föda, nu behövde mjölk igen. Det är en beskrivning på Trons mognad. Genom åren växer vi i tron. Vi går, som barnet, från mjölk till fast föda. Men i denna situation hade folket backat i sin mognad i Tron. Nu behövde de börja om med mjölk igen. Det är sorgligt när så sker. Och kanske skulle vi inventera vår tro. Hur är den? Går den fram i mer mognad eller behöver vi ”mjölk”, grunderna, igen? Om så är fallet är det inte kört. Vi kan mogna igen. Sök mognaden i Tron och du kommer att se hur tilliten till Gud tilltar. 

🙏

Herre, jag vill mogna för ditt Rike. Hjälp mig att växa i Tron för var dag.

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – En  snurrig väg 

29 augusti 2026

”Gör mina steg fasta genom ditt ord, låt ingen ondska få makt över mig.”
— Psaltaren 119:133 —

Förr en del år sedan drabbade jag av yrsel. Inte då bara att huvudet kändes som att omvärlden snurrade lite. Jag minns att perifer hade jags vårt att gå. Yrseln gjorde mig osäker. Hade jag inget att hålla mig i blev min gångstil rätt vinglig. Det var inte lätt att gå rakt när dels min yrsel liksom snurrade åt ett håll och jag tyckte omvärlden snurrade åt andra hållet. 

  Det var verkligen en knepig känsla. Jag minns att jag tog promenader på Dumme Mosse vis flygfältet i Jönköping. Så länge jag gick på de bredare vägarna gick det rätt så bra. Jag valde tillfällen då jag tänkte att det inte var så många där. När jag kom till den smala spången som gick till tjärnen jag brakade sätta mig så var det en utmaning. Men det gick. 

  När jag hade suttit vid tjärnen under några timmar, läst en bok, fikat, lyssnat på musik, upptäckte jag att något hade hänt inom mig. Jag var inte lika yr. Så när jag gick tillbaka så kunde jag möta folk utan att behöva stanna. Annars behövde jag låta dom passera innan jag gick vidare. 

  Livets väg kan vara så der yrslig. Det är som att vi hittar inte det fasta i livet. Omvärlden snurrar. Eller kanske är det vi själva som snurra. 

  Versen vi stannat inför idag kommer ur Psaltaren 119. Det längsta kapitlet vi har i bibeln. Huvudrubriken är ”Den Gudfruktiges tröst i Herrens Ord”. Psalmisten skriver en bön: ”Gör mina steg fasta genom ditt tal” Guds tal är ju som Guds Ord. Och jag tänker att Guds Ord hjälper oss att inte snurra till det. Liksom jag upplevde hur natur och vatten gav mig lugn kan bibeln hjälpa oss. 

  Vi kan sakan fastheten i livet. Vi kan vingla mellan olika åsikter och känslor. Men Guds Ord ger fasthet. Om vi förstod det på djupet skulle nog bibeln var mer frekvent i vårt liv. För Ordet ger fasthet. 

  Vad jag saknade när det var som värst var en fast punkt. Det hade hjälpt att gå inte någon. Kanske hålla i den. Hade jag en ledstång så gick det bra. Men så fort jag skulle klara det själv blev det svårt. 

  I vår tro och liv finns det en klippa som är fast – klippan Jesus Kristus. Det är skönt. För det är i Honom vi hittar fastheten. 

  Ibland har jag en känsla av att vi snurrar till teologin också. Då är det viktigt att vi prövar de åsikterna mot Guds Ord.  

🙏

Herre, ge mig det stöd jag behöver i livet när det snurra lite omrking mig. 

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Medborgarskap 

28 augusti 2026

”Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.”
— Flipperbrevet 3:20 —

Jag är ju svensk medborgare. Av fördel och hejdad vana. Så jag är född i Sverige och detta är mitt land. Det är här jag har mitt medborgarskap. Andra jag känner har två medborgarskap. Man kan alltså kalla två länder sitt hem. Filipperbrevet skriver om ännu ett medborgarskap.

  ”Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.”. När man är troende på Gud har man ännu ett medborgarskap – det himmelska medborgarskapet. När jag växte upp pratade vi nog mer om himlen och att höra hemma där. Kolosserbrevet 3:2 säger ”Tänk på det som är där ovan, inte på det som är på jorden.” Det är som att bibeln lyfter detta att vi ska tänka på himlen. Joh 14 säger att Jesus har förberett rum åt oss alla i himlen.

  Jag kan ibland bli lite fundersam på varför vi pratar så lite om himlen numera. Förhoppningsvis är det vara i de sammanhang jag rör mig. Och det är helt annorlunda hos dig. Men förr skrev man absolut fler sånger om himlen. 

  Himlen är en verklighet. Den finns. De är förebredd för oss. Det är den eviga världen finns. Den troende på Jesus kommer dit en gång. Så nog är himlen viktig och verklig. 

  Uppenbarelseboken talar om en ny himmel och en ny jord. Uppenbarelse boken vill göra oss redo för den himmel som kommer.  Hur det exakt ser ut och var den exakt är vet vi inte. Och kanske är det just därför den samtalet om himlen har fått backa undan. Somliga menar att den är redan här på jorden. Så blir det många olika tankar som egentligt bara är våra kvalificerade gissningar. Och kanske är dom inte så ”kvalificerade” som gissningar. För mig verkar det vara mer ett önsketänkande ibland. 

  Medborgarskap handlar om att höra hemma någonstans. I teologisk bemärkelse handlar det om Guds Rike. Det himmelska landet. 

  Då himlen blir extra tydlig för oss är när vi kommer intill döden. Tex vid en begravning. Man behöver inte säga mycket då om att livet inte varar för evigt här på jorden. Lite extra närgånget blir det om den som dött är mycket ung. Då blir livet djup närgånget. Vad händer efter det vi kallar död?  För mig blir sorgen på återseende. Det finns ett hopp. Så mitt i sorgen blir himlen så mycket tydligare. Så låt oss prata med om himlen än bara vid begravningar. 

🙏

Herre, tack för att jag får ha mitt medborgarskap i himlen ordnat. 

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Fråga efter Herren 

27 augusti 2026

”Fråga efter Herren och hans makt, sök alltid hans ansikte. Tänk på de under han gjort, på hans tecken och hans muns domar.”
— Psaltaren 105:4-5 —

Att vi ofta ”kan själv” är ingen hemlighet. Vi har en rätt stor tillförsikt till vår egen förmåga. Vi ser ibland vår egen kunskap som outtömlig. Ganska intressant i ljuset av att vi lätt glömmer det vi inte gör så bra eller inte lyckats med. 

  Psalmisten är för oss okänd. Men den har en fin poäng i sin text. En bra grund att utgå från. Att fråga Herren först. Efter Hans makt. Att alltid söka Herrens ansikte först

  Men ska vi inte försaka lösa våra egna bekymmer först? I alla fall göra ett försök innan vi söker Guds hjälp? Han har väl massor annat att göra? Det verkar som att Bibeln har en annan ide. Tex i Matteus 6:33: ”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också”. Det är som at Bibeln vill säga att det finns en Gudomlig princip. Sök först Gud! Det återkommer på olik sätt men har en riktning. Den riktningen är inte till mitt eget förstånd. Inte för att det inte skulle kunna kalasa ev en hel del. Det är ändå Guds skapelse vi pratar om. Nej, för att Han, som övergår vårt förstånd, har gett oss en möjlighet och ingång till Hans rikedom av förstånd. Då vore det väl egentligen rätt dumt att göra ett mindre lyckat försök när det finns en bättre väg? Eller hur?!

  När vi vänder oss till Guds förstånd kommer det Han gjort att sippra fram i vårt medvetande. Det skapar tro och tillit. Att se tillbaka på avd gott Han har gjort ger oss oss nytt mod och ny kraft. 

  Jag har ibland tänkt på att man skulle föra bok på allt gott Han gör. För jag inser hur lätt vi glömmer. Vissa saker kommer aldrig att försvinna ur minnet. Men många gånger, som just då var stort men blev lite förpassat till det bortre arkivet i minnet, så faller de i glömskan. 

  Det verkar alltså vara en god och samrt ide att först gå till Gud inför det vi skall göra. Det tror jag vi behöver påminna varandra om då och då. För det verkar vi har lite för lätt att glömma. Det ör som att det går av bara farten att försöka själv. Vore det inte skönt om det gick av bara farten att fråga och söka Honom först? 

  Så jag tänker att det handlar mer om att bestämma sig för det. Att ändra livsfilosofi. Att bestämma sig för att från och med nu skall jag fråga Honom först. Det kan vara ett bra viljebeslut tänker jag. Eller vad tro du?

🙏

Herre, hjälp mig att först fråga dig. Tack för att din vishet är långt mycket bättre än min. 

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Ty så hög som himlen är över jorden 

26 augusti 2026

”Så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som vördar honom. Så långt som öster är från väster, så långt avlägsnar han våra synder från oss.”
— Psaltaren 103:11-12 —

Att Guds nåd är fantastisk tänker jag att vi inte behöver tvivla över. Men hur stor är den? Bibeln säger att den är var morgon ny. Hur är det möjligt? Hur stor är den? Det är svårt att beskriva Guds nåd för den liksom övergår våra möjligheter att begripa.

  Kung David gör ett försök att beskriva det. Han använder skapelsen storhet. Påminner om när Gud ska berätta för Abraham hur stor hans släkt skall bli. Abraham får i uppdrag att räkna stjärnorna på himlavalvet eller sandkornen som finns. Mycket större skulle hans släkt bli än detta. David tar i så han nästan spricker. Guds nåd är lika väldigt stor som himlen är över jorden. På ett sätt säger det oss att Hans nåd har inget slut. I samma veva förklarar David att lika långt bort som öster  är från väster, så långt håller Gud våra överträdelse ifrån oss när vi finner hans förlåtelse, barmhärtighet och nåd. 

  Gå ut och ställ dig en klar dag. Se upp mot himlen. När tar den slut? Kan du omfamna den? Så stor är Guds nåd över ditt liv när du fruktar Honom. Längre fram i psalmen säger David att Guds nåd vara från evighet till evighet. Vad David säger att måttet för Guds nåd är en oändligt lång och omätbar sträcka! För oss människor som allt för ofta skall mäta och räkna ut så nära allting kan vara det exakta får svårt för detta oändliga. Jag var på Island en gång. Hamnade på en strand som hade en skylt. Där kunde jag läsa att rakt fram, om jag fortsatta att ”gå på vattnet” skulle jag nå sydpolen utan att behöva korsa något land. Det fanns ingenting i vägen. Och det såg jag klart och tydligt. Så långt jag kunde se så klart. För inte såg jag Antarktis och dess stora isvidder. Jordglobens runda form hindrade mig det. Island är ju inte heller så väldans långt från Nordpolen. Så betänk – det är väldigt långt. Så svårt att greppa. Men den sträckan är ändå mätbar. Men Guds nåd är mer än så. Den är omätbar. 

  Trots att Guds nåd är så stor kan vi ibland tvivla på att den är möjlig för oss. Att Hans förlåtelse inte gäller oss. Att Han inte kan förändra vår situation. Jag undrar om det inte är så att i det läget är det bara Guds Ande – Den Helige Ande – som har möjlighet att beskriva det i vårt inre. För med vårt förstånd blir det svårt att ordna den saken. Att Anden får förklara det inifrån vårt innersta. Då först kan det förklaras. För vi behöver förstå det på ett andligt sätt. 

🙏

Herre, hjälp mig att förstå och ta emot din oändligt stora nåd. 

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Förväntan

25 augusti 2026

”Men de som hoppas på Herren  får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta.”
— Jesaja 40:31 —

”Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om ting som man inte ser.”
— Hebreerbrevet 11:1 —

Förväntningar kan var både ock tänker jag. Ibland förväntar vi oss det värsta. Och det broar inte vara en god känsla. Snarare rätt otäck. Dessa förväntningar brukar ofta vara uppblåsta. Alltså att vi tror de ska bli värre än det kommer att bli. Ju längre tid det ät till det vi förrättar oss ska hända desto mer riskerar vi att blåsa upp det och skapa onödig oro. 

  Den motsatta förväntan är ju då positiv. Tex att vi ser fram emot något som vi verkligen vill ska ske. Tex en semesterresa eller mötet med en person vi ser fram emot. 

  Tron är för mig en god förväntan. Den är en visshet om det jag nu inte kan se men som kommer. Rom 8:25 säger: ”Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.” Förväntan sammanknippas ofta med hopp. Att hoppas på något. I detta hopp och förväntan på Gud finns det en kraft att hämta.  Jesaja 40:31 säger: ”Men de som hoppas på Herren  får ny kraft, de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta.” Verserna innan kan vi läsa om att vi kan bli trötta efter vägen. På gränsen till att ge upp. Det finns så mycket som kan få oss att misströsta. Men det som väntar, sätter sitt hopp, har sin förväntan på Gud får hämta ny kraft hos Honom. 

  Jag har sett lite på friidrott det senaste, likaså volleyboll. I från dessa sporter, och fler med dom, finns det en gemensam nämnare. När publiken är med och stöttar går det bättre. Kan man hoppa högre eller längre bara för att någon klappar i takt på en läktare? Ja, det verkar som så. Därför att ge en extra energi på något vis. I livet för övrigt finns det en energi att hämta när det är kämpigt. Det är att förvånat, sätta sitt hopp till Gud. Då orkar man lite till. Som Jesaja uttrycker det att de lyfter med vingar som örnar. De springer utan att mattas, de vandrar utan att bli trötta. Tron kan ibland verka som osynlig. Men i detta osynliga finns det något högst synligt och verkligt. Det är en Gud som finns med efter vägen. Som är värd att sätta sin förväntan till. 

🙏

Herre, jag sätter mitt hopp till dig. Min förväntan vilar på din kraft och dina möjligheter. 

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Samla era skatter på rätt ställe 

24 augusti 2026

”Samla er inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla er skatter i himlen, där varken rost eller mal förstör och där inga tjuvar bryter sig in och stjäl. För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara.”

— Matteus Evangelium —
— 6:19-21 —

Hur sparar man sina pengar bäst? I madrassen, aktier eller på ett räntekonto? JA, egentligen har jag inget att tillföra i den frågan. Jag kan inte mycket om detta. Det kan säkert du mycket mer om än mig. 

  Igår handlade min andakt om tiondet. Kanske kan dessa verser hjälpa oss något i detta också. Man säger att nakna kommer vi in i denna värld och nakna lämnar vi den. Alltså vi kan ingenting ta med oss in i himlen. Och vi behöver inte ha md något. Allt vi behöver finns där. Förberett för oss. 

  Vi kan se att samlandet av rikedom har svårt att begränsas när vi väl börjar samla. Det ligger i sakens natur att här kan man nog aldrig bli nöjd. Så går samlandet över styr. 

  Det vi läst handlar om att det värdsliga och det jordiska består inte. Bara det som investeras i himlen kommer att bestå. 

  Visst behöver vi tänka på att klara vår pensionstid. Absolut. Men i hur stor utsträckning gäller det? I ljuset av behoven som finns runt omkring oss behöver vi se sansat på vårt samlande av våra skatter. 

  Kom ihåg också att aktier och värdepapper kan på en natt tappa heal sitt värde. Vad har vi då?

  I grunden tänker jag att detta handlar om vart vårt fokus är. Vad ser vi som viktigast i livet? Pengar eller evigheten? Livet här som en gång tar slut eller livet som varar för evigt? Det handlar mycket om nuet som är obeständigt eller insikten om att det finns något mer att förbereda sig för. 

  Vi ska absolut vara smarta med våra pengar och inte slarva med dom. Men vi gör oss en gentjänst om dessa får styra våra liv. 

  Där din skatt är kommer ditt hjärta att vara – ”För där din skatt [det du värderar högst] är, där kommer också ditt hjärta att vara.” Det är en djup insikt i det. För det kommer att styra ditt liv. Påverka dina värderingar liksom dina handlingar. Det är inte i första hand en yttre påverkan hur vi agerar. Det är den inre kraften vi har. Där behöver vi ha rätt grund och rätt innehåll. Så vad gömmer du i ditt inre? Vad fyller du det med?

🙏

Herre, hjälp mig att samla mins skatter på rätt ställe. Hjälp mig till rätt värderingar och ett liv som stämmer med ditt liv. 

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Pröva mig sen hur jag blir

23 augusti 2026

”Bär in fullt tionde i förrådshuset så att det finns mat i mitt hus. Pröva mig nu i det här, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna himlens fönster för er och ösa ut välsignelse över er i rikt mått.”

— Malaki —
— 3:10 —

Att ge sitt tionde till församlingen man finns med i kan vara en känslig fråga. Är det en lag att ge det? Är de en given avgift? Måste man? För den som inte är troende och vet om detta har ibland raljerat över det. Ser det mer som en föreningsavgift för att få vara med.

  Tiondet har inget med att få vara med eller inte. Inte alls. Det är heller inget bindande krav. Och visst, du kan avstå från det. Men om du läser denna vers, som finns i gamla testamentets sista bok, så finns det ett löfte i detta.

  Gud har en tanke om att det inte skall finnas brist i församlingens, Guds församlings, förrådshus. Det är Hans önskan som vi bör fundera kring. 

  Löftet är rätt intressant. ”För in fullt tionde i församlingen – pröva mig sen hur jag blir”. Stanna upp en stund omkring det. ”Pröva mig…” 

  Så kommer det – Öppna himmelens förråds över oss, ösa ut välsignelser över oss i rikt mått. Stanna upp en stund omkring det med. Visst låter det som stora fina löften.

  Ändå tvivlar vi på det ibland. Observera att det inte handlar om själva summans storlek. Utan att det just är ett tionde. Övriga 90% får du behålla. 

  En frikyrka har ju i stort sätt bara kollekter att tillgå. En lite del kommer via bidrag eller skatten. Så på sätt handlar det om att ha ansvar för sin församling genom att ge ett bidrag i pengar. Inte bara som volontär. Men i grunden ligger det mycket djupare än så. Det är en önskan från Gud själv. Det är inte så att Gud kräver enbart för sin egen del. Han visar på att det finns något som kommer tillbaka till den som ger. 

  Jag tycker mig se en koppling mellan detta ansvar och Guds välsignelse. Inte att man köper sig Guds välsignelse utan det är en frukt av givandet. 

  Om vi tycker detta är ett svårt steg så kan vi börja lite försiktigt. Se hur det fungerar. Och fungerar det kan man öka efter hand. Jag är övertygad om att vi kommer bli positivt överraskade i vårt givande. 

🙏

Herre, lär mig hur jag ska ge av mina pengar. Hjälp mig att se din princip. Skapa tro i mig att det fungerar när jag tvekar. 

Amen

Publicerat den

Dagens Andakt – Att inte vilja gå

22 augusti 2026

”Herrens ord kom till Jona, Amittajs son. Han sade: ”Bryt upp och bege dig till den stora staden Nineve och predika mot den, för deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.” Men Jona bröt upp för att fly till Tarshish, bort från Herrens ansikte. …”
— Jona 1:1-3 —

 

Ganska ofta tänker vi oss Guds kallelse som något hedrande stort och då vilja gå. Berättelser som tydligt visar på Guds kallelse och hur fol följer den kallelse man fått. Men berättelsen om Jona har ett annat förlopp än vad vi är vana vid. Men kanske den är något av den kamp som utspelas då och då. När osäkerheten eller rädslan tar överhand.

  Vi ska nye förringa Jonas rädsla. Inte alls. För han får verkligen ett tufft uppdrag. Han blir kallad att gå till Nineve. En stad som verkligen inte gick på Guds väg. Så rädslan var säkert befogad. I stället för att ta en förhandling med Gud så flyr Jona. Berättelsen är dramatisk. För under hans flykt hamnar hans båt i sjönöd. Man slänger honom i sjön på hans inrådan. För han hade blir klar över att det var han som orsakade stormen. En fisk fångar honom. Under tre dygn fins han i fiskens buk. Där hinner allt ikapp honom. Efter tre dygn kastar fisken upp Jona på en strand. Här skulle man kunna tro att det var kört för Jona. Har man flytt en gång så har man förbrukat sitt förtroende. För människor kan hända … men inte för Gud. 

  Vi läser en bit in o Jona bok: ”Herrens ord kom för andra gången till Jona. Han sa: ”Bryt upp och bege dig till Nineve”. Då gick Jona. Och det blev en förvandling i staden. 

  Att bli kallad och inte gå kanske du känner igen dig i. Kanske har du samma upplevelse att det verkar kört. Men det är inte kört. Gud kan kalla en gång till. 

  När Gud kallar så utrustar Han för uppdraget. Han lovar att vara med. Så det kan vi lita till. Det som kan vara svårare att hantera är våra egna känslor. 

  Det kan finnas många orsaker till varför vi inte vill gå. Jag har under mitt liv hamnat i olika resonemang med Gud. Minns några gånger jag verkligen ifrågasatte Guds kallelse. När jag väl sagt ja har det visat sig att Gud fört mig till en annan plats för tjänst. Kanske var det ett sätt att kola min villighet. Ett har jag lärt mig genom åren – att följa Guds kallelse är det bästa vi kan göra. Vad den än är blir det det bästa för oss.

  Vad kallar Gud dig till? Vad kämpar du med inför det? Är det svårt ger jag dig rådet att tala med någon du har förtroende för och be tillsammans med den. 

🙏

Herre, jag ber dig att du ska vara med den särskilt som tvekar i din kallelse. Tack för att du vill bistå den. 

Amen