7 januari 2026
”Han vaknade och talade strängt till vinden och sade till sjön: ”Tig! Var tyst!” Då lade sig vinden och det blev alldeles stilla.”
— Markus Evangelium 14:39 —
Stormar i livet har vi nog alla haft på något sätt i olika grad. Stormar som kan ha kostat på. Gett sår. Och dess efterdyningar kan vi ha kvar länge i livet.
Jesus och lärjungarna var ute på sjön Genesaret. Dom var mitt i livet typ. Från det ena uppdraget till det andra. Det mesta var en upplevelse av goda saker. Men visst fanns det det som oroade dem kan jag tro.
Där, mitt ute på sjön, kom stormen. Inget ovanligt på denna sjö som omges av berg. Jesus sov. Lärjungarna kämpade mot vågorna. Till slut blev stormen alldeles för mycket för lärjungarna. Dom väcker Jesus. Man kan ju undra varför de väntade så länge.
Jesus vaknar, ropar till vinden: ”Tig var stilla”. Och till deras förvåning (?) så lägger sig sjön totalt. Kav lugnt. Inga efterdyningar vad jag kan förstå. Undrat många gånger varför de blir så överraskade. De hade ju sett honom göra under förr. Nu säger dom: Till och med (!) Vinden och sjön lyder honom”.
Jag vet inte om du går igenom en storm just nu. Kanske är det oroligt omkring dig. Oroligt inom dig. Du har kämpat, länge nog. Försökt att lösa det själv men inte lyckats.
Jag tycker mig se Jesus med i ”din båt”. Du kan kanske uppfattar honom mer sovande än vaken. Han är där vilket som. Han är närmare än du tror. Han har makt att stilla din storm.
’Till och med’ – vad ligger bakom deras utrop? De hade inte räknat med att han skulle kunna det ’också’. Kanske tänker du något sådant också. ’Inte kan väl Jesus detta också?’ – Han kan mer än du anar.
🙏
Herre, stilla min oro och min storm.
Amen
Pedher´s blogg 