16 mars 2026
””Sänd ut män för att speja i Kanaans land som jag ger åt Israels barn. En man för varje fädernestam ska ni sända. Var och en av dem ska vara en ledare..”
— Fjärde Moseboken 13:3 —
Mose får i uppdrag att sända ut tolv spejar för att se hur landet är. En ledare från varje stam.Man skulle bedöma landet. För att förbereda folket inför intåget till det landet Gud hade berett för dom.
När de kommer tillbaka har de mycket att berätta. Om allt som växte där. Det flödade över med all tänkbart gott. M E N – det fanns ett ’men’. Man såg ett folk som var, som dom tyckte, ett högrest folk som dom helt enkelt blev rädda för. De tappade modet att gå in i landet. Och det berättade dom för Mose.
Ja, nu var det en man i gänget som hade en annan syn. Kaleb. Han trodde på sitt eget folk. ”Låt oss dra in i landet. Vi kan göra det” han talade tro till Mose och folket. Om du läser kapitel 13 ser du vilken kamp det var mellan att ha tro eller inte.
Denna berättelse visar på hur viktigt det är vad man säger. Man ska givetvis inte tala tro om man inte har det. Men då tänker jag att man kanske ska ta ett steg bakåt.
Du som ser möjligheter, som ser Guds tilltal i det man står inför, var frimodig att säga det. Du kan vara den som avgöra att man följer Guds maning.
De som tågs var ledare för sina stammar. Det som bekymrar mig är när dessa ledare talar misstro där det finns möjligheter. Jag tänker att vi som ledare behöver särskilt se upp med hur vi pratar om saker och ting. Men för oss alla gäller att se upp med vårt tal. Ett ord kan förstöra mycket och vara svårt att reparera. Så se upp med hur och vad du säger.
🙏
Herre, hjälp mig att tala tro in i ett sammanhang när du manar mig.Talar jag på ett felaktigt sätt ber jag dig varna mig.
Amen
Pedher´s blogg 