Han la sin högra hand på mig….

När jag såg honom föll jag ner som död för hans fötter. Och han lade sin högra hand på mig och sade: »Var inte rädd. Jag är den förste och den siste och den som lever. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet, och jag har nycklarna till döden och dödsriket. (‭Uppenbarelseboken‬ ‭1‬:‭17-18‬ B2000)

Denna text är hämtad från uppenbarelsenboken. På många sätt en svårläst bok. Samtidigt en bok som vill ge trygghet inför framtiden och evigheten. 

Höger hand står för styrka. Samtidigt ligger det något skönt i detta uttryck. ”Han la sin högra hand på mig”. Talar om omsorg och beröring. 

Tänk att vi inte behöver vara oroliga inför evigheten.  Det finns ett liv bortom det vi kallar död. Vi har något att se fram emot. 

Tron på Gud sträcker sig längre bort än vår död. Vi har något underbart att se fram emot. 

Vi behöver inte vara rädd för detta. Genom vår väg tillsammans med Jesus är han vårt löfte på denna evighet. Han säger själv att han är vägen till denna evighet. 

Det finns en bibelvers som ibland kallas för ”lilla Bibeln”. Den liksom sammanfattar kärnan i Bibeln budskap ”För så här älskade Gud världen: Han gav sin ende Son, för att den som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)

O-Äntligen. 

Igår trodde jag var dagen då jag trodde att jag skulle få ropa ”ÄNTLIGEN!” Men inte då. 

Igår trodde jag dagen var inne då en sann fredskämpe skulle få Nobels Fredspris. Men inte då. 

Igår trodde jag att tiden var mogen för en person som mitt i en bortglömt krig gjort skillnad för så många människor. Mest kvinnor. Kvinnor som drabbats av mäns mest avskyvärda ”vapen” våldtäkt. Men inte då. 

Kanske just för att det är män som utsätter och kvinna som blir utsatta.  Kanske för att han räddar liv på afrikanska kvinnor och inte några andra kvinnor. Kanske just för att det är opolitiskt korrekt. Kanske för att mission är inkopplad. Kanske för att man helt enkelt inte tycker att Denis Mukwege inte är värd att få Nobels Fredspris. 
 
Men om någon är värd att få ett fredspris så är det han.  Hans livsgärning är något långt mer än vad många andra har lyckats med. 

Läs vad Dagens Nyheter skriver om honom. Varför inte se honom på SVTplay. Sen kan du börja leta dig fram på nätet och läsa om denne man och vad han fått betyda. 

Jag säger bara ”NÄSTA ÅR!” måste det bli. Nästa år måste Dennis få fredspriset. Ge honom det innan det måste ges postumt. Det blir ett pris där många kommer att få del av dess mereffekter. 

NÄSTA ÅR!

Att återhämta sig 

När man varit ute och sprungit så behöver man återhämtning. I alla fall jag. När jag sprang igår så blev det ca 15 km. Typiskt nog dog batteriet innan jag han hem. Men den registrerade i alla fall 13 av dom ca 15 km det blev. 

Att ta en dusch och bara låta kroppen återhämta sig är en skön process. Tröttheten sprider sig i lemmarna och kroppen liksom ”stannar av”. Tror att du kan hålla med om att en kropp som tränat behöver just återhämtning innan ett nytt pass tar vid. 

Det konstiga är att vi har lite svårt att se det i andra sammanhang. När du fyllt din almanacka med för många uppgifter. Dagarna har på tok för mycket i relation till just återhämtning. Vi vill ju så gärna vara effektiva och präktiga. 

Återhämtning – en stund då vi åter kommer i en normal livsrytm och får känna att kraften vänder tillbaka. Som att få ny kraft igen dör den gamla tig slut. 

En muskel som fått för mycket mjölksyra gör inget bra jobb. Kan lätt bli kramp. Liknande sker ju i vår vardag när vi pumpat på för mycket. 

Nu behöver ju inte återhämtning innebära totalt soffläge. (Trots att det blev min återhämtning igår) Simmarn verkar simma ”ner” sig efter ett tävlingspass. Kanske vi kan lugna ner oss genom ett lättare sysselsättningspass. 

Jag tror dock att både du och jag mår bäst av att se till (läs:”boka in”) att vi får tid för återhämtning. 

Tänkte erövra framtiden

Att se in i framtiden har nog alltid farsinerat oss. Igår var jag inbjuden till ”Framtidsveckan”. 

Tänk att få en sådan inbjudan. Att få ta tag i framtiden. 

Men tänk efter. Visst ligger det något bra i detta?!! Framtiden – den är ju så facinerande. Den drar ju oss till sig. Samtidigt är det vi själva som skapar den. 

Vad är det för framtid vi vill ha? Vad för framtid vill vi ge våra barn? 

I söndags lyssnade jag till min farbror Göran i en gudstjänst i Krokek. Han sa så här ungefär: ”Vad är viktigaste inför framtiden? Framtiden formas genom det sätt och hur vi tar hand om våra barn. Barnen är vår framtid”  Så ska vi erövra framtiden gör vi det genom att satsa på barnen, om man ska fundera på hans budskap. Ligger ju rätt mycket i det. När jag lyssnade på Framtidsveckans fokusgrupp blev jag än mer övertygad. Den är barn och ungdomar 7-25 år. ”För dom är såååå viktiga!” 

  Vi har rätt viktiga beslut att fatta inför framtiden. Hur vi vill leva den. Hur vi vill att vår miljö ska se ut. På alla plan har vi viktiga beslut att fatta. En del menar att det är kört för vårt klimat. Andra menar att det finns hopp. 

Hur det än är så är det vi som ska erövra framtiden och inte den oss. Men om vi inte tar tag i den blir den herre över oss.

Gårkvällens samling är introduktion inför Framtidsveckan i april nästa år. Tänk att det finns Framtidsveckor….

-”Vad ska vi ha dom till?”

Just nu så är det många på flykt. Alla dom som kommer till vårt land är ju rätt få i jämförelse med hur många det i själva verket är. 

Jag mötte en kommentar nyligen. ”Vad ska vi ha dom till?”  För mig existerar inte den frågan. Lyssnade på två unga kvinnor som är på flykt. Dom fick frågan vart dom skulle vilja bo. Svaret kom direkt. Hemma i Syrien. Så självklart. 

När man ser hur deras hemstäder är bara ruiner efter bombanfall inser man omöjligheten i denna önskan just nu. 

Vi måste bara välja att ta emot dom tills deras möjligheter att bända hem blir just en möjlighet. 

Jag tror att dom flesta av oss människor vill bo i vårt eget land. Landet vi fötts i och vuxit upp i. 

I solidaritetens anda kan vi inte fundera i banor om vad vi ska ”ha dom till”. Nej, vi måste hjälpa dom. Snarare skulle vi fråga oss vad dom kan tillföra och berika vårt land och vår gemenskap. 

Tänk att fly. Riskerat sitt liv. Väl framme i tryggheten så möter man mäniskor som funderar över vad ”man ska ha dom till”. Som om vi skulle stå där med någon form av slavhandel. Måste också varit fruktansvärt att komma med buss till friheten och mötas av stenkastande människor. Hur snett har det då gått?  Hur tokigt kan en människa hamna? 

Tycker mig se att Sverige har talat tydligt. Ena helgen samlar vi in ca 40 miljoner för att hjälpa flyktingsituationen. I den andra helgen samlas det in nästan det dubbla till världens barn. ”Vi vill hjälpa!” säger det med all tydlighet. 

Nu väntar vi bara på regeringen och deras ödmjuka vändning att inse att staten behöver hjälp med att lösa detta. 

Turbyxor

  
Kommer du ihåg tv-serien ”Pojken med guldbyxorna”? Det var ju killen som plockade pengar ur sin fickor. Först var det väl tior och sen blev det hundrakronorssedlar.  Inga dåliga byxor. 1975 var väl året.  Inte konstigt att man gick och drömde om sådana byxor. Tänk vad livet skulle bli både lättare och bättre. Man skulle inte behöva kontokort med koder sommar så lätta att tappa bort. Inget konto på en bank som bara tar massa avgifter. Helt enkelt den optimala lösningen på pengaproblemet. 

Nu verkar det som att XXL har hittat grossisten som har uppföljningen på dessa byxor . Turbyxor! Byxorna har strechinfällning för bättre rörelsefrihet. Perfekt. Har du otur med vädret? Dessa byxor avvisar detta väder. Nu kan du verkligen ha tur med vädret. Turbyxa, vem vill inte ha det?  Det händer väl alla att vi har otur. Här är botemedlet.

Dessa byxor funkar säkert på många olika områden. Otur i kärlek. Otur med placering av pengar. Otur i trafiken när man väljer fel väg. Otur i affären när man väljer fel kassakö som går för sakta. Otur i tänket. Ja, jag tror att det klart finns en marknad för dessa byxor. Jag har alltid hävdat att XXL är en bra och trevlig butik. Utbudet är exemplariskt. Nu har som lyft sig en nivå upp. Fantastiskt! 

Man kan lugnt säga att utvecklingen går framåt. Undrar vad som kommer efter detta. 

Upplever du att du har för mycket otur så bör du alltså investera i dessa byxor. Verkar onödigt att önska dig lycka till. Det går nog av bara farten. 

Preskriberat brott

Året var nog 1976. Den stora affären commers fyllde 10 år. Så även jag. Jag fick åka in till stan och hämta en keps och T-shirt där det stor ”Commers och jag tio år”

  Det året fick jag pröva Lizzys moped. Lizzy bodde i den lilla lägenheten ovanpå kyrkan. En liten smal trapp upp som hon kröp upp och ner i. Hon gick mycket dåligt efter att ha haft polio när hon var liten. För att hon skulle kunna ra sig till affären hade hon denna variant av moppe. 

Den var ju lite spännande. Nu borde jag väl varit äldre för att få köra den. Lizzy fick väl inte heller låna ut den till en mindreårig trots att jag bara körde den på kyrkans (!) parkering. Men detta bör väl rimligen vara preskriberat vid det här laget. 
Men det var kul. Inte konstigt att man kände sig som en kung. Undrar jag om pappa tyckte om detta. Men han kunde väl inte bli arg på tant Lizzy. Vaktmästarinnan i kyrkan. 

Samverkanskontoret

 

Hörde att regeringen med Morgan i spetsen och Migrationsverket hade presskonferens. 

Det blir tydligare och tydligare att vi fått en ny regering. En regering som tror på att staten har hela lösningen. 

Nu är invandringen så stor  att man ska ta beredskapsplaner i anspråk. Visst är det bra men jag bara frågar. Varför inte ta tillvara den kraft som finns i samhället just nu? Istället stryper man det. Tar bort avdragsmöjligheten för gåvor till hjälporganisationer. När kyrkor vill hjälpa vill socialdemokraterna säga nej. Jag blir bara så trött på denna attityd. Kjell Bergqvist sitter och svär i rutan men en sak är gott med honom. Han ryter ifrån. Respekt för människan vill han ha. Håller helt med. 

Kära regering, Stefan och Morgan mfl, ni behöver upprätta ett akut samverkanskontor. Ett kontor där ni samordnar all hjälp detta land kan uppbringa. Stat, kommun, hjälporganisationer, kyrkor och vanligt folk som betalar skatt. Det måste ske nu. 

Förra helgen samlades det in massa miljoner till flyktingkrisen. Denna helg samlas det in massa miljoner till världens barn-insamlingen. Det strömmar in pengar till Erikshjälpen, Röda Korset, PMU mfl. Svenska folket har talat tydligt. Vi vill hjälpa!

Stefan Löfven, du gör bäst i att lyssna till det folk du är satt att leda. Du och staten klarar inte detta själva. Men tillsammans kan vi göra skillnad. Vi vill hjälpa! Gör det möjligt för oss att hjälpa! 

 Ödmjuka er, våra ledare i stat och kommun. Erkänn att det offentliga räcker inte till. Det räcker långt men inte tillräckligt långt. Om ni nu hanterar era kort väl kan ni få den hjälp ni behöver. Det finns en kraft i detta land som bara väntar på er utsträckta hand. 

Jag pratade med en person på migrationsverkets häromdagen. Erbjöd att vi på Erikshjälpen i Norrköping skulle kunna hjälpa till. Svaret blev. Nej tack. Det skulle bli otillbörlig reklam och snedfördelning i jämförelse med andra aktörer. Så vederbörandes chef, som blev tillfrågad om att vi skulle kunna hjälpa till, sa nej tack. 

Jag blir bara så upprörd. Staten behöver hjälp och så tackar man nej. Igen. 

Vi har inte råd med massa NEJ nu. Vi har bara råd med att tacka JA till människor och organisationer som vill sätta axeln till och hjälpa. 

Mitt förslag är att det omgående bildas samordningskontor i varje stad för att frigöra medel och personliga resurser för att möta denna akuta situation som nu blivit. 

Söndagstankar – besvärliga människor 

Läste följande rader i tidningen Dagen för en tid sedan:

”Under gårdagen och i dag har prästen och Oas-inspiratören Hans Weichbrodt predikat.

Bland annat tog han upp känslor inför människor vi har svårt att hantera.

– Det finns vissa människor som du inte gillar. Som kanske har skadat dig, som du är avundsjuk på. Det är inget du berättar för andra, men de ligger där som ett svart hål i ditt universum, sa han och fortsatte:
– Här kommer en förmaning från Jesu hjärta: Han vill inte att du ska bära vidare på dem. Lämna dem till Herren. De är inte ditt ansvar, de är hans ansvar. Sluta tänk på dem hela tiden.”

Tänk vad människor påverkar oss. Dom kan påverka oss i det direkta mötet men också hänga över oss som en osalig ande. Det kan gå så långt att dessa människor helt enkelt ockuperar vårt tankeliv. Näst intill besatthet. Nu ska vi naturligtvis inte överdriva detta. Men jag tror faktiskt att det kan gå så långt.

Hans har en god hälsning till oss. Släpp dom! Lämna dom i Guds händer! Sluta tänk på dom! Det kanske inte är den enklaste manövern. Men den är sann.

Jag skulle vilja påstå att dom kommer inte att ”lämna” dig utan du måste ”lämna” dom. Dom har troligen redan gått vidare i sina liv och det är bara i ditt tänk dom finns kvar. Dom borde säga ett förlåt till dig. Säkert, med all rätt och med stor orsak. Jesus uttryck på korset ”Förlåt dom, dom vet inte vad dom gör!” är så bra att påminnas om i detta läge.

Tänk att besvärliga människor kan få så mycket uppmärksamhet hos oss.

En väg att släppa dom är att be för dom. Att samtidigt i den bönen lämna över till Gud. Behövs det tillrättavisning så får han ta tag i det. Släpp det. Låt inte din energi gå åt till det. Lev istället.

Har du svårt att släppa dessa människor så behöver du hjälp. I samtal men också att i förbön kunna släppa taget.

Kommer du ihåg filmrubriken ”Släpp fångarna loss, det är vår”? På något sätt gäller den här, typ. Släpp fångarna loss så bryter det in en vår i ditt liv. Du är en fånge i detta. Släpp dig själv loss. Släpp dom människor som är fångade i ditt tänk. Då blir du fri.

Tron är en befrielse. Vi kan verkligen känna frihet i vår tro på Gud. Det finns en underbar befrielse i Gud. Där du och jag har svårt att släppa taget  i kan han hjälpa oss. Frågan är bara om vi vill släppa taget eller inte.

Vägen till befrielse från människor som du inte gillar, gjort dig illa eller vad det nu kan vara, ligger öppen för dig. Följ uppmaningen.

Insikts-fångare

Att ha insikt är inte alltid oss givet. 

Insikt – Synonymer till insikt är att inblick, förståelse, kännedom; kunskap, vetande. När vi ser oss omkring stämmer det oss till ödmjukhet. På jobbet, i staden och utöver vår jord. Allt vi möter av olika saker och situationer kan vi ganska ofta möta med den kunskap och kompetens vi fått. Men inser samtidigt att vår insikt är behränsad. Vi behöver alltid utveckla oss i förståelsen om hur saker och ting fungerar. Hur man reagerar. Hur man fungerar ihop. Att sätta sig in i saker för att få en inblick och kännedom om läget. 

Insikt – att ha förståelse både för sin kunskap och sin begränsning. 

Insikt – att förstå att det kan finnas kunskap att tillföra sin redan funna kompetens. 

Insikt – att försöka fånga den. 

Insikt – Alla dom personer som arbetar med vår jords miljö behöver en tydlig insikt om läget. Alla länders ledare behöver en sund insikt över läger i sitt eget land och på vår jord. 

Insikt – något som vi överlag har lite för lite av, verkar det som i alla fall. Frågan är om vi har insikt om det. 

 Jag undrar ibland hur vi människor fungerar.  Vi verkar inte ha insikt om vår brist på insikt. Vi vet ganska väl hur vägen bör vandras. Inser dock inte allvaret i det. Vi kan behöva kompetensutveckling men skapar inte den möjligheten. Vi kan behöva ta bort det som förstör vår jord men inser inte fakta om det. Osv osv
Men nu är det löst. Ica säljer insiktfångare. Bara att välja hur mycket du vill satsa och gur mycket du vill håva in. Ju mer du investerar i denna produkt desto mer insikt får du. 

Visst ligger det något i det? Som man bäddar får man ligga. Som man satsar får man vinna. Enklare än så kan det inte bli. Ändå är det så svårt. När ska vi få insikt om det?