Det som i människors ögon inte räknas…..

Känner bara ett stort behov av att få uttrycka något viktigt. 

Vi människor har så lätt att räkna bort andra människor. I våra ögon duger dom inte. I våra ögon räcker dom inte till. I våra ögon passar dom inte in. I våra ögon är det bara inte okej. Vi har så lätt att vi missunnar andra dess verkliga möjlighet. 

Kanske har sagt det förut men säger det igen…….

Sitter på mitt kontor. Är faktiskt lite bekymrad. Inte kommer det en vän som jag skulle tro inte alla räknar med. Jag frågar hur han tror dagen skall bli. Direkt kommer det: ”Var inte orolig!”  En hälsning som uppmuntrade mig mer än jag tror att han förstod i det läget. Ibland när jag behövt ledning från Gud har jag bett en bön om att han skulle sända någon med ett ord på vägen. Så har jag lite slarvigt sagt att sänd vem du vill men inte den. Då kan du ju räkna ut vem han sänder. 

Som sagt, vi har lite för enkelt att räkna bort människor. Vi tror ibland för lite om vår omgivning. Vi tror inte dom klarar så mycket.  I själva verket klarar dom mycket mer. Kanske inte alltid på det sätt vi tänker oss att det ska genomföras på. 

Vi behöver bestämma oss att tänka gott om varandra. Tro något om varandra. Tillräkna vår omgivning att duga till något. Att alltid utgå från att alla inte har dold agenda. Att människan i vår omgivning inte med vilje gör något fel mot oss. Räkna med den som finns i din närhet. Tro på den. 

Skulle vi välja det sättet har vi mycket närmare till att uppmuntra. Då händer det något gott i våra relationer och i vår omgivning. 

En påminnelse av sommar….

Med den rubriken tror väl dom flesta som känner mig att nu ska det handla om jordgubbar. Det skulle inoxh för sig vara sant. Det handlar inte heller om bad och sol. Men det är ju inte det jag mest gör på sommaren trots allt. Så det tror jag inte någon direkt tänker sig under den rubriken i min blogg. 

Bilden skulle kunna vara ett sätt att vilseföra och lura lite. Skulle kunna vara så. Men så är det inte. I den mörka tiden nu när löven faller är det lite tungt tycker jag. Fram tills vi tänder upp stakarna så är det väl mörkt i min smak.  Nu verkar ju en del redan ha börjat tända olika ljusslingor och annat. Men det är ju lite ”tokigt” tycker ju jag, för min del. 

När jag kom ihåg tog jag fram lite kantareller från frysen. Stekte ihop dom med lite bacon och lite créme fraiche. Alltså den smaken av kantareller kan ju inte annat än påminna om sköna sommardagar med promenader i skogen för att leta svamp. Det är ju verkligen sommar då. Mitt i höstrusket är det ju så gott att påminna sig om det. 

När det är som det med hösten så behöver man drömma sig bort ibland. Tänk vad bra det är att kunna skapa sig en inre bild av något gott minne. 
Hur som helst. Det smakade riktigt gott. Pricken över iet blev kaffe på maten och sen liten stund i soffan. 

Det där med att se bra ut är inte det enklaste. 

Alltså , det där med att se bra ut är ju inte det enklaste.  Att se bra ut har vissa fördelar.  Mycket kan bli mycket bättre om man just ser bra ut. Enklare i ögonkontakten.  Man känner sig mycket mer tillfredsställd. 

För ganska länge sedan skaffade jag nya glasögon. Var ganska nöjd. Men ganska snart insåg jag att jag såg inte bra ut. När jag mötte någon som jag stod och pratade med, ganska nära, så såg vederbörande suddig ut. 

Ganska otrevligt och jobbigt. Optikern trodde sig funnit felet. Så nya glas ordnades. Efter en ganska lång väntan så kom dom. 

Men inte då. Inte såg jag bättre ut. Så det blev nya glasögon igen. Nu ska dom hämtas. 

Jag hoppas verkligen att jag ser bättre ut nu. Börjar bli trött på att det inte funkar. Ont i huvudet får jag av suddigheten. 

Men visst är vi rätt fixerade vid att vi ska se bra ut. Vi jämför oss med andra. Snygghet sätter vi likhetstecken med att det är den vi tycker om. Så glömmer vi att det är mer av insidan som kommer att hålla över tid. 

Många som genom tiderna inte mått bra därför att dom rycker sig att inte se bra ut. Det är inte så ovanligt att just den ser bra ut. Man har helt enkelt en skev bild av sig själv. 

Så jag skulle bara vilja säga att du är du och du duger!! 

Att knapra på en morot

Alltså det där med rivna morötter har aldrig varit min melodi. Vet egentligen inte varför. Men det liksom inte funkar i min mun. 

Kommer ihåg hur det var när jag var liten. Syrran hade morötter i sitt land. Jag hade rödbetor. Alltså, rödbetor gick man ju inte och plockade och gick och åt på. Det funkade ju inte. Men det var ju gott till mat. Möjligen var det lättare att rensa från ogräs. Det var ju ändå lite orättvist. 

Morötter ska man knapra i sig. Det ska finnas ett tuggmotstånd. Likaså är jag inte speciellt pigg på att ha kokta morötter. Nej, dom ska knapras. 

Att sitta framför tvn och se på tex hockey och knapra är ju klart mycket bättre än att äta massa godis. Lär ju vara klart nyttigare. Bara hoppas att ingen miljönisse kommer på att tillväxtprocessen skadar vår atmosfär. 

Morötter är ju till detta riktigt gott. Ett bra godis. Man kan ju bara fundera på varför jag inte äter dom mer och oftare. Går i perioder. Speciellt på höst och vinter. Kroppen frågar väl mer efter det under den mörkare tiden. Och det är väl bra. 

Så mer morötter åt folket. Eller ja, i all fall till mig. 

Att hitta sin plats….

Mötte titeln på Tomas Sjödins senaste bok ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Den kommer att stå på min önskelista till jul. (🙈) Titeln väcker några tankar. ….

Tänk vad viktigt att vi hittar vår plats. Det finns flera skäl till det. 

Där passar vi bäst. Det är där vi har vår talang. Där fungerar vi bäst. Framför allt tror jag att vi mår bäst där. Annars lever vi med en inre känsla av att vi inte riktig passar in på något sätt. Vi kommer verkligen till vår rätt där. 

Där tar vi ingen annans plats. Allt för ofta är det något som armbågar sig fram för att ta positioner. Allt för ofta på någon annans bekostnad. Då blir det oftast mindre bra.  Det är stort att lämna plats för någon annan. För att den ska komma till sin rätt. 

Där behöver vi inte stressa vidare. Du har säkert hört att ”gräset är grönare på andra sidan staketet” eller att ”det är säkert bättre någon annanstans”. Kan vara så, det kan det. Men det mest troliga är att det inte är så. Allt för ofta är vi inte nöjda med vår lott. Vi vill ha något annat. När vi är där vi passar bäst behöver vi inte stressa vidare. Vi behöver inte sukta efter mer. 

Kanske kan vi hjälpa människor att hitta sin plats? Visst kan vi det. När jag växte upp inom kyrkan så fanns det fin tanke att ”upptäcka varandras gåvor”. Alltså att inte ta sin egen plats utan bli upptäckt och bli ” få platsen”. Man insattes liksom i uppgiften och gåvan man redan visat att man ”hade”. Kanske skulle vi behöva tänka lite mer åt det hållet. Kanske är det inte den som ”armbågar” sig fram som är den mest rätte. Kanske är det den som ”verkar mer i det dolda” som vi behöver hjälpa fram. 

Om man tar någon annans plats är man själv på fel plats. Det borde vara konsekvensen. Kan man vara nöjd då? Möjligen för en tid men inte i längden. Man hindrar någon annan som troligen faktiskt skulle göra det mycket bättre. Långsiktigt är det troligen förödande. När egot hindrar andra så är det tragiskt. 

Troligen är det ledarskapets viktigaste uppgift. Att hitta rätt person till rätt uppgift. Att kunna vidga blicken så mycket att dom inte bara ser till närområdet och ljudvolym. 

Är troligen den mest välsignade platsen vi kan ha. Den går inte att jämföra med ett ekonomiskt värde. Har egentligen inget med lönekuvert att göra. Vi faller väl lätt i det diket dock. Där där du och jag får vara till störst välsignelse på alla plan. 

Med det sagt kanske vi borde hjälpa varandra fram till den plats som var och en passar bäst. Det är stort att backa för att släppa fram. Det är lika stort att få vara på rätt plats. 

Hur tänker beslutsfattare när man tillåter att skräpa ner en dricksvattentäkt?

Hur tänker beslutsfattare när man tillåter att skräpa ner en dricksvattentäkt? 

När någon förorenar marken där det finns dricksvattentäkt måste man anmäla det. Då är det risk för att den täkten blir obrukbar. 

Samtidigt är det möjligt för militären att skjuta sin ammunition rakt ut i Vättern. ”Det är försummbart” med den miljöpåverkan som det gör med sjön. 

Men om man nu gör det år efter år efter år måste det påverka. Hur kan man tänka så kort med tanke på kommande generationer? När sen grundvattnet får mer och mer problem runt omkring denna sjö kommer Vättern bli viktigare och viktigare.  

När man går på vätterstranden uppmanar man Jönköpingsbon att inte skräpa ner. Man vill skydda vårt dricksvatten. Då är det viktigt. Den enskilde ska förbjudas eller uppmanas att tänka på sitt dricksvatten. Släng skräpet i skräpbehållarna istället. Det är vad vi ska göra som flanerare på stranden. 

På andra sidan sjön skräpar militären ner vår sjö med sina skjutövningar. För mig en dubbelmoral. 

Jag kan förstå att man protesterar mot det. 

Vatten är ju något som är livsavgörande för oss. Vi klarar oss inte utan det. Ändå kan vi människor experimentera med detta viktiga. Det gör mig förundrad. Samtidigt rädd för vad som händer när vattentäkterna börjar ”ta slut” , alltsåbli förstörda en efter en. Vi kommer då att få svårt att iordningställa dom. I sin förlängning dör vi. 

Nyfiken? Kolla SVT tex eller en motion till riksdagen. Det finns så mycket som är skrivet om detta. Senast hörde jag det på SVT Jönköping i fredags. 

Gör om , gör rätt – så tycker jag. 

Söndagstankar – I kärlekens tjänst

I går kväll firade vi Erikshjälpen som fyllde 70 år. En strof som gick igenom hela kvällen var ”I kärlekens tjänst”. Så skrev Erikshjälpens grundare Erik Nilsson på sin brev. Det var med största sannolikhet inte bara några bokstäver för honom. Det var hela hans liv. 

”Om jag har fått förmågan att tala andra språk, både människors och änglars, men inte visar kärlek, då liknar jag en gonggong eller en skrällande cymbal. Om jag har fått profetians gåva och känner till alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har en tro som är så stark att jag kan flytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting. Om jag ger allt jag äger till de fattiga, och låter mig brännas på bål, men inte har kärlek, då har jag ändå inte gjort något av värde…./…. ”Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre. Men av dem är kärleken störst.” ‭‭1 Korintierbrevet‬ ‭13:1-3,13‬ ‭NB‬‬

Tänk vilken drivkraft det finns i kärleken.  När man möter allt det erikshjälpen får av nåd vara med att göra inser jag att det är en del av allt gott som görs över allt på hela vår jord. Blir så tacksam att få vara en del av detta. 

Samtidigt berörs jag av hur viktigt det är att ha rätt motiv i det vi gör. Vilket syfte har det jag gör? Varför gör jag det? För vems skull gör jag det? Vad driver mig till att göra det? 

Daniel Grahn, Erikshjälpens generalsekreterare,  läste orden jag citerar fr Bibeln i slutet av kvällen. På något sätt sätter det fokus på det rätta. Har vi kärleken så händer det något stort. Kanske kan dessa rader få röra om inom oss. Hos mig. Hos dig. 

Kärleken till något kan få oss att göra mer än vad vi trodde var möjligt. Att göra handlingar vi inte trodde oss själva kunna göra. Kärleken kan göra underverk. När allt annat förgås kommer kärleken att stå kvar. För störst av allt är kärleken. 

Hur ska Halloween bli i år? Kanske skulle vi ställa in det i år….

Med tanke på den sista tidens stohej  omkring clowner som skräms borde allt bus med masker ställas in denna halloween. 

Om det skulle finnas någon form av konsekvens borde vi välja bort detta skrämmande. Om vi vill förklara för barnen att det inte är okej och springa runt och skrämmas i clownmasker så är det inte heller okej i andra hemska masker. 

Om det inte är okej att skrämma barn är det inte okej att uppmuntra barn att skrämma andra. 

För att visa vart vi står i detta borde vi ställa in detta halloween-skrämmande i år. Butiker borde föregå med gott exempel och plocka bort det från hyllorna. 

Istället skulle vi detta år låta ljus tändas överallt. På massa olika sätt. Vi borde tända upp vår jord med motljus mot denna ondska. 

”Ja men det är ju kul för barnen att få lite godis på detta vis”. Dom kan få allt detta på ett mycket trevligare sätt. Satsa på en ljusfest istället. Då får även dom barn som är rädda för att gå på dessa halloween-fester också möjlighet att komma med. Dom skulle må mycket bättre. För dom riskerar att få höra om dom inte går. 

Som du förstår tycker jag inte om detta firande runt alla helgonahelgen. Tänk om man åtminstone valt en annan helg. Men det blir ju ändå fel. Jag tycker att man kan fira mer positivt. 

Så, speciellt detta år, så borde vi ställa in detta firande  detta år. 

Att komma i tid…..

Är det något jag inte gillar är när jag kommer försent till ett avtalat möte. Där sitter alla och väntar. Dom har fått tagit av sin viktiga tid och bara slå död på den genom att vänta. Då skäms jag när det blir så. 

Att komma sent till ett möte kan ju ha sin enkla förklaring.  Så visst, det är ju inget större problem. Problemet är ju värre när det i andra änden är tidsbegränsat. Då blir det ännu mindre kul. Att komma ihåg dock är ju att det faktiskt kan finnas förklaringar att man just kommer gör sent. Så innan blir riktigt arg kan det ju vara bra att få klart för sig orsak och verkan. 

Jag skulle påstå att det är ganska respektlöst att komma sent. Det finns ju somliga som kommer notoriskt försent. Det är mer regel än undantag. Oftast förstår dom inte resonemanget att det är respektlöst. För dom är det ju ingen stor sak. Finns ju värre typ. Men om det sitter 6 personer och väntar i tio minuter har man ju förstört hela 60 minuter totalt. 

När jag såg Herregud & Co och bilden på samma tema så blev jag ju lite full i skratt. Att komma i tid är en hederssak. Jag kommer hellre lite för tidigt än försent. Men vem bryr sig i det? Troligen ingen. 

Att komma i tid och hålla tiden är en svår utmaning idag. Dwt är så mycket som påverkar. Eller så påverkar ingenting. För man bara kommer för sent. 

Jag uppskattar att man kommer i tid så det är väl då att bara visa gott föredöme. 

Ps Nu kommer jag väl försent vid nästa möte bara för att jag skrev om detta idag….Ds

Bekräftelsebehov

Många gånger behöver vi människor bekräftelse på det vi gjort. Att någon sett det och ger oss någon form av uppmärksamhet på det vi utfört. 

I sin enkla betydelse är det uppmuntran. Det kan vara uppskattande ord. En handling som känns att den ger uppmuntran och glädje. Skulle tro att vi alla, om vi är ärliga, inser att vi kan bli mycket bättre på detta. Jag tänker inte på att vi ska smöra för varandra. Nej, att i all enkelhet ge en uppmuntran som en bekräftelse på att någon gjort något bra. 

Samtidigt finns det somliga som måste ha bekräftelse på allt dom gjort. Annars tror dom att det inte är bra. Att ingen uppskattar det man gjort. Att det till och med kan vara fel helt  enkelt. Så ha man missat 

Samtidigt skulle jag påstå att det finns så många människor som bara gör massa bra saker men aldrig får uppmärksamhet. Dom frågar troligen inte efter uppmärksamhet heller. Men dom är helt klart värda all uppmärksamhet dom kan få. På deras bekostnad får många andra uppmärksamhet allt för ofta. 

Skulle tro att många gör så många bra saker men får aldrig bekräftelse för. Dom bara gör. Hittar på massa saker som betyder så mycket. Ibland är det andra som får äran för det dom gör men dom fortsätter ändå. Och dom gör det med största sannolikhet för att dom inte strävar efter just uppmärksamhet utan för sakens skull. Kanske har dom något att lära oss. Vi behöver inte alltid ha uppmärksamhet för att vara bekräftade. Vårt värde ligger inte i bekräftelsen. Värdet i oss ligger på helt annan grund. Du är värd för den du är. Inte för det du gör. Så slappna av. Gör. Skapa. Utför. För det är du så bra på. 

Samtidigt skulle jag vilja uppmuntra oss alla att just se dessa människor. Se dom. Uppmuntra dom. Bekräfta dom. Att lyfta fram dom ur skuggorna (av andra kanske). Dom har antagligen inget större behov av det. Men jag tror att dom skulle må bra av att någon uppmuntrade dom. Om inte för att det borde vara på sin plats. Och för att vi andra ska se att dom finns (kanske). 

Så…… Släpp ditt bekräftelsebehov. Du är du och du duger. 

Och ….. ska vi försöka hitta någon doldis som gjort något bra?