Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Varför ligger alltid nycklarna i fel ficka?

Varför ligger alltid nycklarna i fel ficka? Jag bara undrar…..

När jag kommer till kontorsdörren på jobbet och skall låsa upp. Letar efter nycklarna. Inte ligger dom i första fickan jag letar i. Man kommer hemcyklande och bär på sin väska och ska låsa upp dörren. Nog ligger dom i fel ficka. Jag bär kassarna från affären och ska låsa upp bilen. Jo, precis, nycklarna ligger i fel ficka. Man måste byta hand på den tunga kassen för att få tag på nycklarna. När jag kommer hem och tagit ut den tunga kassen ur bilen i ena handen och skall bara låsa bilen nog ligger nycklarna återigen i fel ficka. Vandrar vidare till dörren och skall låsa upp. Bärande på den tunga kassen. Så händer det igen. Måste byta hand för nycklarna ligger i fel ficka.

Jag bara undrar, varför ligger alltid nycklarna i fel ficka?

IMG_8018

Publicerat den

Söndagstankar – ”Tänk inte på mina ungdoms synder utan tänk på mig efter din nåd, Herre”

”Till dig, HERRE, lyfter jag min själ. Min Gud, på dig förtröstar jag. Låt mig inte komma på skam, låt inte mina fiender jubla över mig. Nej, ingen kommer på skam som hoppas på dig. På skam kommer de som utan orsak handlar svekfullt. HERRE, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud. På dig hoppas jag alltid. Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de är av evighet. Tänk inte på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.” (‭Psaltaren‬ ‭25‬:‭1-7‬ SFB98)

Igår möttes jag av denna psalm i min årsutmaning. Jag följer en ettårsplan i en bibelapp jag. Denna psalm andas nåd och barmhärtighet.

Hur lyfter man sin själ till Gud? Kan vara ett svårt begrepp. Man skulle kunna säga att vi vänder vårt sinne, tankeliv, vårt inre åt Guds håll. Är han uppe i himlen eller vart är han? Ja, det är lättats att tänka att han är uppe himlen. Jag vill dock påstå att han är överallt och mycket nära dig. Så därför tänker jag mig att vi riktar vårt tänk till/åt Gud.

Att förtrösta är ett vackert ord och hållning. Det andas hopp, att förlita sig på, att lita på något och tro på något. När man känner en sådan skön känsla att vi kan lita på någon, och kanske tom vågar anförtro oss till någon, infinner sig en trygghet i relationen. Att förtrösta på Gud är att lita, tro, hoppas och förlita sig på att han kan ha omsorg om mig.

När vi förtröstar på honom leder han våra liv och vi följer honom. Jag tror att det är det bästa sättet att leva sitt liv.

Sista delen i versen andas barmhärtighet och nåd. Jag tror ingen av oss kan påstå att vi är felfria och så varit hela livet. Vi har nog något som ibland kan dyka upp och gnaga lite. Som påminner om vår svaghet och bräcklighet att falla igenom där vi inte ville fela. Att då få utrycka bönen att Gud inte skall hålla min ungdoms synder mig till last är att få krypa in under nåden. Att då vädja till Hans godhet är skönt. Att få be om förlåtelse för felstegen och uppleva hans barmhärtighet. Gud har en, av alla, förmåga att förlåta, glömma och lämna bakom sig. Det är vi människor som är långsinta och minns på tok för bra.

Herre, till dig lyfter jag hela mitt liv. På dig förtröstar jag. Förlåt mig dom fel jag gjort. Herren tänk på mig efter din nåd för din godhets skull. Amen.

Publicerat den

Snart så…..

Tänk vad en väntan kan betyda så mycket. ”Snart så….” ger något av en drömbild av något som man ser fram emot. Man nästan lever i framtiden redan. Det kan vara ett mål som man satt upp. Det kan vara en händelse man ska vara med om.

Den här veckan har varit rätt intensiv på något sätt. Att då se fram emot fredagens hemfärd inför helgledigt var ett sådant ”snart så….” När jag kom hem blev det en kopp kaffe, ljuset tänt och läsa tidningen. Bara en stund av avkoppling innan lite fredagsstädning.

Ljusare tider är ju ett rätt stort ”snart så….”. Denna tid som nu inträtt är ju så efterlängtat. Ljust när man åker till jobbet liksom när man är på väg hem.

Strax innan lön. ”snart så….” kan man leva upp.

Mitt mål att träna bort några kilo är också ”snart så….”. Inte långt kvar nu.

Men det finns ett ”snart så….” Som är mindre roligt. Det är när man ser fram emot något som inte blir av. Idag skulle jag uppfylla en dröm jag haft under några år. Jag hade bokat biljett på Jill Jonssons konsert här i Norrköping. Så plingar det till i telefonen. Ett meddelande om att konserten är inställd pga sjukdom. Så trist. När sådant händer vet du ju vad som händer. Man blir ju på något sätt extra besviken. Detta ”snart så….” hade ju skapat en förväntan ända sen jag köpte biljetten. Nu räddas ju allt med att det blir ett nytt extra tillfälle som funkar för mig. Tur det.

Men detta ”snart så….” är ju halva resan, halva upplevelsen på något sätt. Det är en välbefinnandets resa. Jag tror vi mår bra av att ha ett ”snart så….” framför oss. Det ger glädje och inspiration. Detta ”snart så….” är det bara du som styr över. Du kan inte bara förvänta dig att andra ska skapa det åt dig. Du kan skapa det åt dig själv. Stort som smått. Och visst, att skapa det för någon annan är också något speciellt. Att se hur vederbörande väntar och ser gram emot något. I sig är det också en god resa.

Så jag tror vi behöver ett ”snart så….” i våra liv. Det mår vi bra av.

Publicerat den

Det var detta jag har litat på..

Som du nog vet har jag skrivit om att jag försöker ge en slant till tiggarna jag möter. Visst har många sagt mig att det finns ligor som utnyttjar dessa människor. Men jag har valt att lita till att polis och myndigheter kommer att ha koll på det.

För några dagar sedan läste jag ”Tiggarbossen fick fängelse
Det blir fängelse i ett år och därefter utvisning ur landet för den rumänske man som krävde betalt av landsmän som kom till Kalmar för att tigga.” (http://www.ostrasmaland.se/kalmar/dom-mot-tiggarbossen/) En man har blivit fälld för att ha utnyttjat tiggare. Mot sitt nekande visserligen. Men man anser att han har i flera länder gjort samma brott.

Det är naturligtvis ingen skadeglädje över att någon åkt fast. Men på något sätt blir jag tacksam att det fungerar. Jag bestämde mig för att lita på det. Det fungerar. Hoppas att verkligen att det sprider sig.

När jag läste om kommunalrådets i Katrineholm kallsinniga hållning till tiggare blev jag så besviken. Tänk om han istället satsade resurser på att ge polis och andra lämpliga att genomskåda utnyttjandet. Tänk om både stat och kommun tillsammans gjorde en handlingsplan som arbetade på flera fronter. Att man sökte upp länder som ha människor i vårt land som tiggare. Att man när dom väl är på plats här undersöker om det finns brottslighet bakom dessa människor. Att man ger dessa människor det stöd dom behöver som tex härbärge.

Gör vad du kan så gör jag det. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Lita på att polisen kan ha koll på om det ligger brott bakom. Uppenbarligen fungerar det.

Publicerat den

75 länder

Jag har nu bloggat i över ett år. Jag är ödmjukt medveten om att jag är ingen stor bloggare. Tillhör inte dom som har flera tusen besökare varje dag. Men några tittar in varje dag.

Nu gör jag det nog mest för min egen skull men hoppas att någon finner något lite glädje i något jag delar med mig av.

Det som var lite kul var när jag tittade på statistiken över vilka länder man kom ifrån. Det är ju rätt så förspänt med tex Google översättning när man surfar in på ett annat språk. Det visade sig att det fanns 75 länder representerade på listan över besökare. Sjuttiofem. Vilken överraskning. Nu kanske det är någon som blir avskräckt och inte vill titta in något mer. Hoppas inte det. Inte min mening att avslöja någon. Men det var lite kul.

Många klagar över internet. Det är så osocialt. Men tänk efter. Det har fört oss samman över hela jordklotet på ett enkelt sätt. För något år sedan satt jag och chattade med en i USA och en Thailand samtidigt. Då har världen krympt.

När jag följer andra bloggare känns det som att den personen läser för mig sin text. Jag nästan höra rösten. Det är en trivsam känsla.

Igår skrev jag om ensamhet. Trots att internet inte ger en gemenskap där vi möts synligt fysiskt i samma rum ger det en gemenskap. En gemenskap som inte är ensamhet. Visst, det kan inte ersätta en trevlig stund i samma soffa med ett intressant samtal. Men det kan ändå bli en närmare kontakt. Där man lär känna varandra. Är det för långt till att träffas kan ju internet bli det näst bästa.

Så till alla er som tittar in på min blogg och inte befinner er i Sverige: Kul att du tittar in nu och då. Det gläder mig.

Publicerat den

Gemenskap är komplicerat ibland ….

För en tid sedan fick jag ett samtal som berörde mig djupt. Mötte en person som ville ha gemenskap men fick det inte. Vet inte varför det ska vara så svårt ibland. Jag uppfattar inte denna person som svår att ha att göra med. Öppen, glad och social. Men nu, troligen, något för ensam.

När vederbörande sökte gemenskap blev det bara så fel. Dom som skulle kunna ge denna gemenskap öppnade inte sina cirklar. Vederbörande fick inte någon gemenskap. Dåliga undanflykter som egentligen hade varit helt möjliga blev till stora hinder.

Varför har vi människor så svårt att öppna våra gemenskaper för andra? Vi skapar våra grupper och sen är det svårt för andra att ta sig in i den gemenskapen. Det är som att vi är så rädda att en ny person skall förstöra gemenskapen. Eller är man rädd att man själv inte får vara i centrum.

Vi ger allt för ofta sken av öppenhet men när det kommer till kritan är det svårare. Vi är vana att ha ”vår lilla grupp”. Det gör mig mest ont när jag möter det inom kyrkans värld. Den värld som borde ligga före i detta. Men det är lika fel när pensionärsföreningen, körgruppen, idrottsföreningen eller vad man nu kallar sig gör samma sak.

Ibland skulle jag vilja skrika ut att det inte fick vara så här. Jag skulle vilja tvinga fram en snabb förändring. Samtidigt vet jag ju att detta måste förändras inifrån. Inifrån föreningen, gemenskapen och djupast inifrån oss själva.

Det finns ingen ensamhet som är så tärande som att vara ensam i den stora massan. Visst ligger det på den enskildes ansvar att ta för sig. Men det är inte hela sanningen. Våra snäva cirklar bestämmer vi själva över. Det ju vi som skapat dom. Om det då finns någon som försöker att få gemenskap måste cirkeln öppnas. Annars är det bara för vederbörande att vända om in i sin ensamhet igen.

Jag undrar om det inte är så att vi ibland saknar förmågan att se ensamheten. Att vi saknar förmågan att se personerna i vår omgivning som egentligen ropar från sitt inre om gemenskap med oss. Vi skulle behöva känsligare öron för att höra det. Vi skulle behöva känsligare ögon som såg. För är det något vår värld behöver idag så är det just öppna famnar för ensamma människor.

Jag måste erkänna att tårarna kom när jag mötte denna förtvivlade berättelse. Det skar in i djupet hos mig. Jag gick rätt tom iväg från samtalet. Lite uppgiven också. Men tacksam över att jag blivit påmind om detta igen.

Finns det plats för en till i din grupp? Finns det plats för en till i min grupp?
Jag hoppas att svaret är ja på den frågan.

Publicerat den

Det där med telefonkö…..

Det där med telefonkö är inte alltid så kul.
Igår fick jag en räkning som var fel. Ringde direkt när jag insåg det. Då fick jag den där hälsningen:

Fel
Detta videoklipp finns inte

”Det är många som ringer men vi tar ditt samtal så fort som möjligt”-typ
(Ljudet verkar inte fungera)

Det är inte så roligt med telefonköer. Man vill ju klara av sitt ärende fort. Eller hur? Så ju längre tiden går det tristare blir det. Ska det verkligen behöva ta sån tid för alla andra? Nu var set ju bara 13 för. Jag har ju liksom du suttit i ännu värre köer. Det är tungt när det typ 113 före. Annat tråkigt är ju när man precis kommit fram strular deras växel och man blir bortkopplad. Eller så händer det något i samtalet när man väl kommit gör som gör att det bryts. Vid ett tillfälle då alla struligheter som kan uppstå hände bad jag dom att notera mitt nummer och liva ringa upp.

Risken är ju att man bara blir mer och mer otrevlig. Telefonköer är inget kul.

Det som kan äventyra köandet är hur samtalet väl blir. Hur den som tar emot mitt ärende bemöter mig. Man kan förlåta mycket om bara vederbörande som ”sent om sider” svarar uppför sig på ett trevligt sätt.

Hur gick det med mitt köande då? För det första: Killen som svarade visade sig vara en trevlig människa. För det andra: Det visade sig att ”felet” var till min fördel. Räkningen var rätt knepigt uppställd. Jag tolkade den som en skuld fast det borde vara ”noll”. Det visade sig att jag får tillbaka pengar. Det var en trevlig överraskning. Han skall tom ringa upp och kolla med mig i morgon så att allt fungerar.

Så det var ju inte speciellt trist att sitta i kö. Allt slutade kanon. Tänk vad ett trevligt bemötande kan göra underverk. Ett glatt och trevligt bemötande kan hjälpa till att kunna ha överseende över det mesta.

 

Publicerat den

Är du beredd att ge upp? Kolla då in Kallur…

Jag vet inte om du i något sammanhang är beredd att ge upp något. Kanske har det varit rätt motigt en tid. Eller så känner du att nu får det bara vara nog. Eller så orkar du bara inte mer i det du möter. Inte vet jag.

Men visst kan vi över tid möta sådant som gör att vi gärna vill ge upp. Trots att vi kämpat mycket innan men nu inte ser möjligheten att fortsätta.

Känner du igen dig bara lite av detta så kanske du skulle kolla in Sanna Kallur. Löste på FB att nu ställer hon in inomhussäsongen. Efter fler år av skadeproblem gjorde hon sin bejublade comeback. Bara två veckor senare får hon nya problem (eller så är det dom gamla som visar sig på nytt, vad vet jag) som gör att hon måste ställa in tävlandet igen. Denna tävlingsinriktade person ska nu, vad jag förstår, rehabträna och satsa på att komma tillbaka (igen) till utomhussäsongen.

Hur funkar man då? Att efter flera år av bara träning för att reparera kroppen får ännu ett bakslag så väljer hon att satsa vidare. Vart i hela världen hämtar hon den motivationen? Vart får hon uthålligheten? Hur skjuter hon bort tanken att lägga av och ge upp?

Så här skriver hon på sin blogg (Kallurs blogg):
Nu har det snart gått två veckor sen min premiärtävling i Karlsruhe, och mitt smalben verkar inte riktigt skrika ”GO!” än. Nej, den ber om en eller två veckors alternativ träning till. Det har blivit bättre och bättre under de här två veckorna, helt klart, men inte tillräckligt bra för att tävla på. Och en sak har jag lovat mig själv inför hela den här comeback-resan, och det är att aldrig någonsin mer gå emot kroppens signaler. Det var det som körde ner mig i skiten från första början. Därför har jag bestämt mig för att inte springa några fler tävlingar inomhus, alltså varken XL-galan eller EM.
Men jag måste ändå säga, att tävlingen jag gjorde var väldigt värdefull. Nu har vi fått en massa information om vad som händer med den här kroppen vid tävling och även vetskapen att när jag inte har ont, då kan jag springa hyfsat fort. Nu gäller det för mig och Tobbe att klura lite på den nyvunna informationen och se hur vi ska lägga upp tränings och tävlingsplaneringen framöver. För om någon undrar så tänker jag inte ge upp än.

Än! Tänk om inte det lilla ord fanns med i den meningen. Då hade det varit kört. Men nu säger detta lilla ord allt. ”Möjligen längre fram i livet men definitivt inte nu” andas detta lilla ord.

Om det är någon som skulle kunna ge upp med flaggan i topp så är det Kallur. Och ibland tänker bi så om oss själva också. Vi har kämpat den goda kampen och vunnit flera segrar men nu kan vi inte mer.

Men kanske kan Kallurs anda få gripa tag i situationen och införliva lite mer kraft. Kraft till att faktiskt inte ge upp. Kraft till att inhämta information från allt det goda som, trots motståndet, finns. Att likt Gunde (se min Blogg i lördags) analysera läget och se möjligheterna. Ge inte upp.

Ibland har vi det nog lite för lätt för att just ge upp. Vi är inte beredda att ”betala priset” för att fortsätta. Jag är definitivt inte den som skall döma andra som väljer att ge upp. Absolut inte. Jag vet ingenting om vad som ligger bakom och hur mycket det har påverkat. Men samhället idag är på något sätt inspirerat av att ge upp lätt. Lätt vunna segrar är det som gäller. Att kämpa har vi inte tid eller kraft för. Kallur visar på motsatsen. Vad kunde inte hon ha gjort under alla dessa rehab-år som vore mycket roligare.

Ge inte upp. Våga lite till. ”Möjligen längre fram i livet men definitivt inte nu”-anda.

IMG_1098
http://www.svt.se/sport/friidrott/kallur-lagger-ner-inomhussasongen

Publicerat den

Söndagstankar – Att bli ledd i livet

”Visa mig, Herre, din väg, jag vill vandra i din sanning. Bevara mitt hjärta vid detta enda: Att jag fruktar ditt namn.” Ps 86:11

Denna bibelverser är så långt i från man kan komma det vi brukar säga ”kan själv”. Barnets trotsighet att tro sig om stora ting är ju i och för sig inte så dumt. Det brukar ju leda till många nederlag men faktiskt också massa segrar.

Det är dock inte den bästa ingrediensen i livet. Att inhämta visdom och god ledning i livet är ett förnuftigt liv. Det är att göra ett gott val.

Nu tänker sig allt för många att Gud inte har något med livets val att göra. Man tänker sig att han inte har någon reell möjlighet eftersom man inte tror att han finns.

Som du säkert redan vet är jag av en annan åsikt omkring det. Jag tillhör dom som tror att Gud existerar. Jag tror att Han kan ge oss människor dom råd vi behöver. Att Han kan leda oss genom livet och hjälpa oss vid vägvalen är för mig helt naturligt. Jag har erfarenhet av det. Det fungerar verkligen.

Därför blir detta en vers som jag gärna lutar mig mot. Att be den bönen tror jag öppnar dörrar för dig. Den hjälper dig att undvika dom dåliga vägarna i livet. I Ps 111:7 ges grunden för denna vers. ”Hans händers verk är sanning och rätt, alla Hans befallningar är fast grundade.” Alltså, Hans råd är inte hugskott, inte nyckfulla och slumpmässiga. Dom är väl grundade och har täckning och levererar.

Ordet fruktan har inget med rädsla att göra. Det har med respekt att göra. En respekt som innebär att man böjer sig för Hans vishet. En respekt inför vad Hans namn står för och för med sig.

Vill vi att våra liv ska ha en rätt riktning och gå bra är denna vers grunden och möjligheten för det.

Så ett bra och smart val i livet är att följa denna vers ide.

Publicerat den

I huvudet på Gunde

Hamnade framför TVn igår. Programmet hette ”I huvudet på Gunde”

Du, jag blev sittande. Denne impulsive man och ibland rätt skarp i munnen fick mig fast.

Gunde är en rätt underbar man. Jag vet ju att han är ju rätt metodisk i sitt sätt att leva. Han lär visst vara extrem på att räkna ut vinnande koncept. Inte slösa bort någon tid här inte. Minns när han åkte skidor med en stav. I samtalet med J-O Waldner måste han stortrivts. Hans namne i statistik, analys och metodiskhet måste vara J-O.

Vinnarskalle verkar vara en underdrift på Gunde. Han är nog ett av alla tydliga bevis på vad metodisk och målinriktad träning kan leda till.

”Ska man vinna måste man först göra en ordentlig analys över vad som krävs”. Visdomsord från Gunde när han analyserar J-O.

”Ända chansen mot J-O är att satsa på kantbollar och nätrulllare. Och hur skall han (J-O) kunna analysera mig, säger Gunde, jag som inte ens själv vet hur jag skall slå nästa boll.” Intressant filosofi om den man som troligen är världsbäst på att analysera sin motståndare.

Programmet gick ut på att Gunde skulle slå J-O efter tre månaders hård träning på pingis. Han som påstår att han inte har mycket till bollkänsla.

Men det finns något som gjorde mest intryck på mig av Gunde i programmet. Det var hans smittande skratt. Hans genuina glädje i det han gjorde. Hans skratt gör en så glad. Hans sätt att prata skapar merkänsla. Sån skulle man va. Mer sånt.

Hur gick matchen då? Gunde hade ett försprång på 9-0. Dom skulle spela till 11. Den första bollen vinner Gunde på just en kantboll. Men J-O vänder det, trots att Gunde hade 10 matchbollar direkt. 14-12 till J-O blir slutresultatet.

IMG_1096