Valdagsbön – vi ber för dig som väljs in idag
Herre, vi har behov av att be för vårt land idag. Inte för att jag tror att du varken är sosse eller moderat, röd eller grön. Vi har behov av att be för varje person som idag väljs in i riksdagen, landstingen och kummunerna. Vi ber att dom skall på ett respektfullt sätt leda vårt land dom kommande fyra åren. Vi ber att dom skall hålla människan före i sina beslut.
Herre, om dessa personer är på väg mot ett beslut som inte är bra för människan och vårt land ber jag dig att du stoppar det. Ber att man då skall tänka om, om så i sista stund.
Hjälp varje ledamot att hålla ordning i sitt eget liv så att dom kan vara ett föredöme. Bevara dom från maktfullkomlighet. Bevara dom från girighet.
Ge dom kraft för att orka dessa fyra år. Bevara deras familjer. Ge dom god nattsömn så att dom kan tänka klart på dagen.
Ge dom ödmjukhet att förstå när det är dags för ett förlåt. Ge dom ödmjukhet att be om hjälp när dom så behöver.
Herre, ge var och en vishet där man brister i vishet. Hjälp var och en att faktiskt våga söka dig med sin fråga inför viktiga beslut.
Herre vi ber för får riksdag men också för vårt land. Välsigna vårt land. Hjälp oss att vara rädd om vår del av jorden såsom vi ber att alla skall vara rädd om sin del.
Vi ber för varje människa i vårt land. Herre, hjälp oss att vara barmhärtiga och hjälp den som så behöver hjälp.
Håll din hand över denna valdag likväl alla dagar fram till nästa val.
Amen
Söndagstankar – Jag älskar dig!
Kanske var det länge sedan någon sa till dig att ”Jag älskar dig!” eller helt enkelt bara sa att vederbörande tycker om dig. Kanske var det länge sedan någon uppmuntrade dig för det du gjorde. Är man svältfödd på detta kan det vara tungt. Är det något som stärker så mycket som detta? Tror inte det. Att få höra dessa ord sagda till en själv gör något med oss inifrån och ut. Där växer vi. Där känner vi oss sedda och bekräftade. Jag skulle påstå att ord av kärlek och uppmuntran gör underverk i oss.
Men det är inte ute med dig bara för att någon människa inte sagt detta till dig på ett tag. Du har en som älskar dig mer än någon människa kan göra. Utan förbehåll. Utan behov av ”orsak”. Utan behov av sinnesstämning.
Gud säger till dig: ”Jag älskar sig! Med en evig kärlek som inte tar slut. Med kärlek som är hämtade från mitt eget hjärta.”
När man läser Bibeln ser vi många ställen som uttrycker detta. Låt mig ge dig några exempel. ”Gud älskade ju människorna så mycket att han gav dem sin enda Son, för att de som tror på honom inte ska gå förlorade utan ha evigt liv.” (Johannes 3:16 BSV) , ”Detta är den verkliga kärleken, att Gud älskade oss inte därför att vi älskade honom, utan att han älskade oss först….”. (1 Johannesbrevet 4:10 BSV) , Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. (Johannesevangeliet 15:9 SFB).
Vår självbild kan vara att vi inte älskar oss själva. Då blir det svårt att älska någon annan. Din självbild kan vara att du inte är värd att älskas. Men så tänker du utifrån ett jordiskt perspektiv. Ett perspektiv som är präglat av att man blir älskad utifrån sin prestation och det man kan tillföra. Guds kärlek är precis tvärtom. Han älskar före det. Han älskar dig för att han ser dig och ditt inre. Inte det yttre. Tänk om vi kunde förstå detta djup. Vi människor ser till utseendet, kanske t.o.m. plånboken och social standard. Vi kanske t.o.m. ser till bristerna mer än fördelarna. Vem är perfekt? Vår operfekthet får vi jobba med. Men älskad kan vi vara.
Vill du göra underverk i någon idag? Säg att du älskar den eller tycker om den. Uppmuntra – sök orsaker till att uppmuntra.
Jesus älskar dig!!!! Glöm aldrig det. Med en evig kärlek har han och kommer alltid att älska dig.
Bön:
Herre, visa din kärlek för den som tycker sig inte vara älskad. Öppna dess sinne så att den förstår att den älskad för sin egen skull. Inte beroende på omständigheter, utseende eller prestation. Tack för att du älskade oss alla innan du ens visste om hur vi skulle hantera våra liv. Tack för att du, efter att du sett det, fortfarande älskar oss. Amen
Så har två veckor gått…..
Så har två veckor gått sen jag började mitt nya jobb i Norrköping. Hur har det gått så här långt? Ja, att recensera sig själv ska man inte göra. Så det får andra göra om dom har lust. Finns säkert ett och annat som gått mindre bra och som jag borde gjort annorlunda. Så som sagt, analysen får nog andra stå för.
Att byta jobb är alltid en spännande upplevelse. Så det var med en viss form av dubbelbottnad förtjusning jag entrade tröskeln till det nya. När jag nu summerar två veckor så är jag tacksam om att fått bli så varmt mottagen.
Om man skulle säga något om dessa dagar så passar nog ordet ”prata” väldigt bra in. Flera av er säger säkert ‘då har du kommit till rätt ställe för du älskar ju att prata’. Ha ha förvisso. Men visst, jag tillhör ju inte den tysta sorten precis. Jag vet. Att få möta människor och dela deras historia är fantastiskt fint. Så mycket prat har det blivit. Men också många snabba beslut där det behövts.
En sak som är knepigt är ju att hitta rätt. Var i hela världen var toaletten? Vart var nu alla ljusknappar som skulle släckas vid stängning? Larmkoden, kan jag den? Hur går det till med gåvomottagningen? Vart tar sofforna vägen? Massa praktiska frågor som hur och vart skickar vi paket i denna stad? Inte konstigt att huvudverken träder fram ibland.
När jag cyklade hem från jobbet i fredags noterade jag att två veckor går väldigt fort. Som bara några timmar känns det som.
Men jag tror och hoppas att det skall bli så bra. Nu skall vi drömma lite i våra olika varugruppsområden. Ska bli spännande när man skall berätta för mig om vad deras drömbild är för just sitt område. Då blir det än mera spännande att cykla till jobbet nästa vecka.
För kanske är det just det som för allting framåt. En dröm och en vision som formar hela sitt sätt att tänka, skapa och genomföra det man står i. Börja drömma! Du kommer upptäcka att det öppnar nya vyer.
Så, två veckor har gått men det är bara början på en längre resa.
”En gemensam bild av omgivningen blir så mycket bättre än att titta själv”
Jag satt på ett seminarium på ledarforum som Erikshjälpen höll i början på veckan. Pär Pettersson säger då följande kommentar som jag fastnade för:
”En gemensam bild av omgivningen blir så mycket bättre än att titta själv”
Visst är det så sant?! Ibland blir vi trångsynta och tror att vår egen bild är den enda Sanna bilden. I och med det tappar vi en stor del av den verkliga bilden.
Att dela bilder med varandra gör ju allting så mycket bättre. Vi får möjlighet att få underlag till ett bättre beslut. När vi tolkar situationen tillsammans har vi bättre möjlighet att se nyanserna. Vi hittar fler möjligheter. Vi har bättre möjlighet att hitta eventuella brister för att eliminera dom.
Ett hinder för detta är väl att vi inte vill ha någon annans bild. Att vi inte vill påverkas. Att vi inte vill bli korrigerad. Men ett bättre resultat borde vara tillräcklig drivkraft för att dela och byta bilder med varandra.
Det kan möjligen ta längre tid att komma till beslut men det är det värt. Speciellt när förutsättningarna till ett bättre beslut är större.
Så sprid ut er. Tittat på samma sak från olika vinklar. Dela vad ni ser. Då har ni den bästa förutsättningen för att ta det bästa beslutet.
11 september
Denna dag är en dag vi inte får glömma. 11 september. Terrorism måste bekämpas på många fronter. Jag tror dock att möta den med våld bara möjligen kan var en framgångsväg kortsiktigt.
Det finns ett ordspråk som säger Vänj den unge vid den väg han bör vandra så viker han ej av från den när han blir gammal. Jag tror att det är ett långsiktigt arbete där påverkan från tidig ålder behövs. Då kan alla dessa unga som växer upp i miljöer där terrorism gror bryta mönster. Miljöer där vuxenvärlden påstår att man kan döda i sin Guds namn möter motstånd från den unga generationen. Därför måste omvärlden bry sig om den unga generationen som växer upp i dessa miljöer.
Vi behöver sprida kärleksbudet om att vi ska älska vår nästa som sig själv. Oavsett kön, nationalitet eller åsikt. Det kan förändra en värld radikalt.
Därför bör 11 september var dagen som påminner oss om att stå upp mot allt vad våld heter.
Det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne
En sak jag både kommer sakna och inte sakna från tiden med huset är veden.
Veden har så många glädjeämnen. Den värmer flera gånger. Den ger en underbar och mycket skönare värme än ett elelement. Att tända en brasa i en öppen spis är ju bara så helt fantastiskt underbart.
Det negativa med veden är att den måste huggas. Nu löste jag det ganska smidigt sista åren med att köpa färdighuggen ved. Om man betänker all den tid man lägger ner till att hugga så är det inte så mycket dyrare än att köpa stockar. Att hålla med motorsåg och klyv kostar också en del.
Nu är ju vedarbetet inte bara tungt jobb. Jag kände att det gav mig andrum i allt tankearbete. Man stod där och bara gjorde en sak.
Men vedarbetet var aldrig fullbordat förrän veden var inne. Jag minns att jag kunde inte känna mig färdig förrän veden var inne i sina bingar inför vintern. När det var gjort kunde jag slappna av. Det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne. En känsla som inte riktigt går att beskriva. Det kan bara den fatta som varit med om det.
För ganska länge sedan skrev jag om ”att fullborda”. När man har fullbordat något, slutfört det, och det liksom läggs till handlingarna så infinner sig en liknande känsla. Ett välbefinnande som är mer än något annat.
Puh tänker lite tvärtom men har samma känsla fast innan man gör något: ”Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som nästan är ännu bättre”.
Så på ett sätt kommer jag att sakna veden. Därför att det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne.
Nu har jag gett min första peng till en tiggare
För en tid sedan skrev jag om att vi behövde ladda våra fickor med slantar. Slantar som vi kan ge tiggare.
Det tog ett tag innan jag fick tag på dessa slantar. Man har ju bara kort numera. Glad i hågen har jag haft ett gäng slantar i byxfickan.
Det märkliga har varit att dom affärer jag varit till har inga tiggare suttit vid under denna tid. Före min pengabrist satt dom där.
Men sen, när jag skulle åka och poströsta, fick jag möjligheten.
Det kändes både bra och kluvet. Inom flög många tankar. Tankar om att folk menar att dom tillhör ligor. Andra menar att dom har det inte så dåligt. Hur som helst, denna kvinna psg i alla fall ut som om hon behövde hjälp. Hjälp av mina och andras pengar. Kluvet för att ingen skulle behöva tigga. Inte i Sverige. Inte på någon plats på denna jord.
Det kändes mest bra. Tänk att få hjälp. Alla kan nog inte hjälpa till. Kanske fler skulle behöva sitta vid Ica och be om hjälp.
Pröva. Det är gott att hjälpa någon.
Hoppas att kunna skriva om ett tag: Idag gav jag en slant till en tiggare för sista gången. För idag behövs det inte mer. Nu har alla det så bra att ingen behöver tigga mer!
Att vässa sina verktyg
Måndag och tisdag har jag förmånen att vara med i något som Erikshjälpen Secondbutiker arrangerar. Det kallas för ledarforum. Här får vi energi för att göra ett ännu bättre arbete i våra butiker. Nya utmaningar. Nya verktyg i vårt jobb. Allt skall mynna ut i att du som kund och gäst hos oss skall uppleva än mer i besöket hos oss.
Här får vi möta vår högste chef Tomas Bjöersdorff. Att få lyssna till honom ger framtiden för oss och i slutändan din framtid som kund och gäst hos oss. Här får vi vässa vår kompetens med goda seminarier där vi får lära oss mycket matnyttigt. Inbjudna föreläsare ger av sin erfarenhet och kunskap. Där vi får verktyg för morgondagen.
En sak som jag uppskattar mest dessa dagar är att möta alla kollegor. Det blir dynamiska samtal där man får nya ideer. Där får man tips och ideer hur man kan göra. Man får höra massa roliga historier hur det går i försäljning ute i landet. Hur man gjort för att skapa goda upplevelser.
När vi kommer hem till våra sammanhang kommer dessa dagar att påverka våra butiker.
Varför några ord om detta? Jag tror att alla sammanhang mår bra av att möta andra som håller på med samma sak. Vi behöver skapa dessa tillfällen. Samtidigt som det är sagt behöver vi själva ge tillträde till dessa sammanhang. Alltså att gå in i det med ett öppet sinne. Där kan man få massa input som kan berika sin situation. Det är allt för vanligt att man väljer bort sådana sammanhang man tar sig inte tid. Orsaken är säkert att man anser sig ha så mycket att göra. Personligen tror jag att det är gå fel väg. Man förlorar för mycket att inte vara med.
Du som ansvarar för en organisation som tex ordförande: se till att era nyckelpersoner kommer på sammandrag där man kan förkovras men också knyta kontakt med personer med likvärdiga uppdrag. Skapa förutsättningar och satsa den ekonomi som behövs.
Du som har en ledarfunktion: välj inte bort inspirationsdagar där du kan få god undervisning. Välj inte bort dagar där du kan få möta personer som har ett likvärdigt uppdrag som du. Det är inte förlorad arbetstid. Du vinner på det i det långa loppet.
Nätets frispråkighet på gränsen till ….
Idag har vi många sociala medier. Facebook Twitter och andra kanaler till en gemenskap över gränser. För mig har tex FB blivit en kontaktlänk till att återigen knyta kontakt med vänner från förr. Det är väl då detta media är som bäst.
Vad jag mer och mer lägger märke till är att man, utan eftertanke, kan utrycka sig hur som helst på en annans bekostnad. Det finns liksom ingen återhållsamhet. Man vräker ur sig ord och tillmäten som man högst troligt aldrig skulle säga öga mot öga. Har man ”fel” åsikt och vågar säga den verkar det vara fritt fram. Påhopp och fula ord kan hagla.
Troligen är det för att det är ett snabbt media som gör att vi skriver först och tänker sen. Sen eldar man upp varandra till fler och fler fräckheter.
Självklart är det så att sticker man ut hakan och har en åsikt får man vara beredd på att få mothugg. Absolut. Man till vilken gräns? Och med vilken rätt har du och jag rätten att förlöjliga en annans åsikt och tanke. Med vilken rätt kan vi hoppa på med hån?
Förra veckan stack jag ut hakan och hade en åsikt i ett sammanhang där det tydligen inte var okej att utrycka en annan åsikt och hållning. Om jag sakligt hade fått mothugg med ett respektfullt samtal hade det varit okej. Men att bli kallad för både det ena å det andra och bli hånad är inte okej. Det är respektlöst. Det gör mig bekymrad.
Jag tänker inte sluta att ha en åsikt där det är obekvämt. Men det är märkligt när vuxna människor inte kan ha en samtalsnivå som anstår vuxna människor.
Det skrivna ordet uppfattas utan nyanser. Det skrivna ordet är rakt och allt för ofta okänsligt. Har man inte respekt för det borde man tänka en gång till innan man skriver något.
Nästa gång gör man någon illa, så illa att denna någon aldrig reser sig mer. Var rädd om din kanal på FB. Låt den inte missbrukas till att såra andra.
Jag klarar mig bra. Blir bara förundrad att nätets frispråkighet är allt för ofta på gränsen till både förtal och annat och somliga tycker det är okej. Jag tycker inte det är okej.
Pedher´s blogg 