Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

Julen börjar lite väl tidigt kan jag tycka…..

Julen börjar lite väl tidigt. Läste om att man kan börja med julmarknad mycket tidigare än i Sverige om man åker till England. För tidigt i min smak. Ikea börjar nog tidigaste med julpyntförsäljning i Sverige. I vår butik i Norrköping började vi med pyntet efter allahelgona. 

  I helgen var jag på slottsmässa på Julita gård. Det som saknades var väl snön och mörkret. Annars var det klart julstämning. 

Så nu är det bara att gilla läget. Julen kommer (nästan redan här) och det lär gå fort dit. 

Julen är ju på ett sätt väldigt lång. Men den går fort över. Nästan så att den största delen av hösten tar sikte på julen. Det ska förberedas. Klappar ska köpas. Så kommer annandag jul och allt är över. Nästan lite väl plötsligt liksom. 

Men man får erkänna att den står högt i kurs. När vi släpper alla julsaker till försäljning i våra butiker blir det rusning. 

Högt i kurs……. Mmmm. Den gör det. Är lite kluven inför det. För julens budskap kommer lite i skymundan för allt köpande. Tänk om vi redan nu kunde ta sikte på kärnan i julen…… Att vi firar den för att en frälsare blivit född i Davids stad. Den gåvan är större än vilken julklapp som helst. Inte till salu utan är gratis given att tas emot.  

Publicerat den

Hur beskriver man sig själv bäst?

Igår fick jag frågan vem jag är? Framför satt det många som säkert väntade på ett bra svar. Men hur i hela friden beskriver man sig själv? Man är ju liksom partisk. Och när man beskriver sig hur tas det emot? Vad vill man veta? Vad är relevant att veta? 

Om man nu försöker att beskriva sig själv så kommer det med all säkerhet betraktas och bedömas utifrån hur man sen är tex på jobbet. Så med viss känsla av respekt mötte jag den frågan igår. 

Så orden ska bekräftas med det liv man lever. Här sitter vi ju i samma båt med samma behov av ett nådesfullt  bemötande. 

Intressant är att vi ofta beskriver oss utifrån vad vi har utfört. Vi är ganska beroende av prestation istället för egenskap. 

Ett är i alla fall sant att det är svårt att beskriva sig själv. Det kan vara lika svårt att ta emot hur andra beskriver mig (och dig själv). Känner man igen sig i den bilden? Blir förväntningarna väl stora? 

Ett är säkert att hur än denna beskrivning uttrycks så kommer livet ikapp den. 

Vem är jag? Vem är du? Det är frågan. Det kommer i alla fall visa sig med tiden. Vi får försöka vara ärliga mot oss själva och inse våra begränsningar tillsammans med det som är bra. 

Det bästa vi kan göra är att vara oss själva. Bemöta andra som vi själva vill bli bemötta. Vara på ett sådant sätt att andra vill och kan säga något gott om oss. 

Publicerat den

Ett extraordinärt läge kräver extraordinära beslut – skäms regeringen 

Ett extraordinärt läge kräver extraordinära beslut.

Om vi nu har ett nödläge i vårt land, med att många flyktingar behöver tak över huvudet, är det ynkligt att inte regeringen kan ta hjälp av den utsträckta hand det svenska folket räcker ut. 

Folk som har rum över kan inte, eller läs hellre får inte, erbjuda boende. Personer som Bert (han får väl erbjuda det också naturligtvis ) kan få göra det och tjäna massa pengar. Men inte en volontär-svensk. 

Visst finns det säkert regler ”man måste” följa. Men Ett extraordinärt läge kräver extraordinära beslut. Ge svenska folket som vill hjälpa möjlighet att hjälpa. Det finns säkert så många bäddar regeringen behöver få fram. Troligen blir det mycket billigare. 

Men i vanlig ordning tycker regeringen att det är staten som ska ta det. Absolut men när inte det uppenbarligen räcker så behöver Löfven och gänget ödmjuka sig och be om hjälp. Glöm ”kan själv”-mentaliteten. Här finns möjligheten. Inte ”gränsen är nådd”. 

Vi i secondhand kan vara med och bidra om vi bara fick. Men Migrationsverket tackar nej. 

Nej, nu är det dags för nationell samling. Kära kommunalråd: bjud in till alla aktörer som vill vara med i ett samtal. Föreningar, kyrkor, second hand mfl. Kära regering: Bjud in samfunden, idrottsrörelse, föreningsliv, biståndsorganisationer mfl. Se deras möjlighet att hjälpa. Men gör det nu. Jag efterlyste det i tiggarfrågan. Då svarade man med att inte vilja ha härbärgen. Kanske kan man nu ödmjuka sig och samla ihop vårt land. 

Ett extraordinärt läge kräver extraordinära beslut. NU!

Publicerat den

För första gången…..

Att göra något för första gången är nog något utöver det vanliga. (😳) Klart att det är det. Det har ju aldrig hänt ju men ändå. Det är något speciellt. 

Satt och tittade på en videosnutt där någon gjorde något för flesta gången. Ett litet barn hörde sin mammas röst för flesta gången. Någon såg för flesta gången. Rita för första gången. Du har säkert sett den eller någon liknande film. Det är så berörande att se dessa människors genuina glädje över det. Inte konstigt. Inte alls. Tänk att inte ha hört sin egen eller andras röst och nu kan. Tänk att inte kunnat se under en lång tid och nu kunna. Så fantastiskt. 

Jag kan känna något av detta när kag får den flesta primören av en rabarber eller något annat från trädgården på försommaren. Något väcks till liv igen. Denna ”första gång” återkommer ju varje vår. Men ändå. Kan ana något av vad dessa personer kan känna. 

Varje morgon vaknar jag av att kunna se, höra, känns, lukta och röra på kroppen. När jag ser dessa människor påminns jag om att det är mycket jag tar för givet. Glömmer bort att vara tacksam för det jag har. För det jag kan. För det jag haft under hela mitt liv. Tacksamheten växer. 

Det är mycket av problem som då hamnar i ett annat ljus. Visst, problemen vi mött är verkliga problem som just där och då var arbetsamma att möta och gå igenom. Men i ljuset av vad jag har hamnar dom i ett annat läge. Dom blir lättare att hantera. Jag får ett annat förhållningssätt till dom. Jag kan lättare leva i nuet än leva om gårdagen. 

Tacksamheten blir så mycket större. En dag sim denna vill jag bara säga ”Tack Gud!”

Ps Det är inte så farligt att göra något nytt. Det är bara lite mer pirrigt än det vanliga vi gör. Så våga. Det kommer att stor betydelse för dig att lämna trygghetszonen och våga något nytt. Ds 

Publicerat den

Att hamna i soffan

Att hamna i soffan efter några intensiva dagar kändes rätt skönt i går kväll. 

Jag har några dagar bakom mig som har varit rätt häftiga. Är nog fortfarande lite omtumlad. Hur är det möjligt att möta så många människor som är så varmt välkomnande? Kan bara konstatera att det just var det är. Det är möjligt. 
 Att hamna i soffan är så befriande när kropp och sinne är lite trött. Du vet, korvstoppad. När resväskan är uppackad och tvätten tvättas i maskinen känns det extra gott. 

Det sprider sig en go känsla i hela kroppen. Kroppen liksom bara går ner i varv och blir så där skönt tung. 

Varmt och gott och mätt sitter jag framför tvn. Så ser jag rapporterna om kaoset om flyktingarna. Man har det oförskämt bra. Hmmm

Det gungar lite i vårt Europa. 

Publicerat den

Att känna sig korvstoppad

  Egentligen vet jag inte hur det känns att vara korvstoppad. Typ inte alls faktiskt. Igår kväll köpte jag världens största kebab. Efter att jag ätit mindre än hälften var jag proppmätt. När man ätit för mycket kan man nog säga att den känslan påminner om just begreppet ”korvstoppad”. Det liksom är lite för mycket av det. 

Jag håller ju på att ta in en ny arbetsplats med allt vad det innebär. Nya intryck. Sisådär 150 nya namn. Massa nya rutiner. Nu är ju detta bara ett studiebesök inför nyårets start. Och det är ju tur. Man behöver ju smälta allt. 

Så just nu känner jag mig lite korvstoppad. Huvudet är fullt av massa tankar och funderingar. Nu behövs det sorteras. Läggas på plats. Bearbeta. Det kommer nog bli bra. 

Publicerat den

På nya jobbet….

  Idag är jag på besök på nya jobbet. (Tjuvstartade lite i går eftermiddag faktiskt och blev så positivt välkomnad av dom jag mötte) 

Det är idag jag får känna på pulsen hur det verkligen är. Fram tills nu har det mer varit en tankebild. En bild jag försökt att skapa i min inre värld. Kanske en drömbild. Kanske ett försök att gestalta hur jag tror att ett nytt jobb ska bli. 

Idag ska dessa två bilder, min drömbild och den verkliga, mötas. Jämföras och bedömas. Det är nu jag kan för första gången på riktigt börja forma min riktiga jobb-bild. 

När jag mötte några av alla dom som finns på erikshjälpen i Jönköping fick jag ett så varmt mottagande. Tänk hur viktigt det första mötet kan vara. Måste säga att jag kände mig som hemma. Som om jag varit där länge redan. 

Det påminner om hur du och jag kan avgöra en persons första intryck. Kanske tom dens känsla över hur det kommer att bli och fungera. Ett leende och ett varmt välkomstord  kan innebära så mycket. 

Om man ska trivas på sitt jobb behöver man vara inkluderande mot sin omgivning. Då skapar man en god atmosfär och jobbet blir så mycket trevligare. Vi som redan är på jobbet har det avgörandet i våra händer. Betänk vilken skada motsatsen kan få innebära. 

Senaste dagarna har varit utbildning. Nu ska jag lära mig ett jobb som jag börjar efter nyår. Två dagar av massa nya intryck. Att då fått möta värmen igår gör denna dag så mycket mer glädjande. Känner bara en stor tacksamhet.  

Hur möter vi våra nya arbetskamrater? Säger vårt kroppsspråk samma sak som våra ord? Tänk vad du kan få betyda för nästa person som kliver in på din arbetsplats. Du kan göra skillnad. 

Publicerat den

Att vara bänkad ….

Att vara bänkad har sina sidor. Speciellt igår.

Är på ju på utbildning. En riktigt lång dag på studiebänken hör inte till vanligheterna precis. Får erkänna att det känns på. Men det är samtidigt givande att få dela erfarenheter. 

Det är ju inte alltid så svart och vitt. Att få fram nyanserna är så viktigt. Att hitta bron mellan teori och praktik. Hitta sambandet mellan bokstav och verklighet. 

Det man tror är givet är inte alltid så som det blir i slutändan. Det brukar ju heta att myntet har två sidor.  

Tänk vad mycket erfarenhet det sitter i skolbänken som läraren kan dra nytta av. Samtidigt är det nyttigt att spegla sin egen kunskap med andra för att justera och korrigera sin tror på sin egen vetskap.

 Så när kvällen kommer är det skönt att bara koppla av. Det blev en tur till Evergreen. Lite mat i vänners lag. Det goda samtalet. Inte styrt av studieschemat. Bara flödar utifrån vart tankar leder. Det är gott. Dela glädje med varandra. Det gör att man på något sätt hittar en god känsla att somna i. 

Det slår mig att i en kurs är det nog lika viktigt med just sådana samtal som kurslektionerna. 

Publicerat den

Jag ska bli visare….

Jag ska bli visare. Ja, inte en visare på en klocka. Jag ska utbilda mig. Just nu går jag en kurs inom Erikshjälpen som handlar om att vara chaufför. Att kunna förstå bokningsprocessens situation, förstå chaufförernas vardag mm mm. Enkelt sagt hur det går till att hämta varor till våra butiker och vad det kan innebära.

Hur viktigt är det inte att vi har en attityd och inställning att vi aldrig är färdiga i lärandet. Att vi ständigt har något nytt att förstå och kunna. Att vi aldrig kan säga ”kan allt”. Ibland är vi väl för mycket barn då vi verkligen handlar som om vi kan allt.

Nu ska ju inte livet vara en stress i lärandet. För mig handlar det om att det finns alltid något som kan tillföra det jag redan kan och vet. Det finns alltid en medvandrare som vet lite mer än mig på något område. Något som kan tillföra något bra i mitt liv.

Många gånger kan ju en persons erfarenhet ge så mycket mer än en veckas kurs. Varför? Det är något som själva livets utförande har lärt. Ingen teori utan något som skett i praktiken. Något som visat sig fungera i verkliga livet. Det ger så mycket mer än bara teoretiska funderingar som borde funka. Som borde funka bara för att någon dragit några slutsatser av ”logiskt” tänkande.

Visst är det skönt när du upptäcker att det du själv fått erfarenhet och lärt dig bekräftas av att det fungerar. Sen går du en kurs och inser att du redan förstått det och praktiserat det.

Samtidigt tror jag att vi har mycket kompetens och kunnande som ibland behöver hjälp att sorteras. Då blir en utbildning ett bra redskap. Att få ordning på sitt kunnande. Att inse vad man har och hur man använder det. Därför behöver inte en utbildning inom ditt företag vara ett hot utan en möjlighet. Vi behöver inte säga att ”det där kan jag redan”. Utan vi kan få känna bekräftelse och kunna sortera det vi redan. Så blir vi bättre på att använda vår kunskap.

Ja, om jag blir visare får andra bedöma. Men kurs är det som gäller just nu…….

Publicerat den

Ingen kan göra allt men alla kan göra något

  I söndags hade jag förmånen att vara med på en stödkonsert för flyktingbarnen. Det var i Söderköping. Erikshjälpen hade förmånen att få ta emot dom gåvor i pengar som konsertdeltagarna ville skänka till att hjälpa flyktingar.

Vårt fokus denna eftermiddag var flyktingbarnen som nu befinner sig i Libanon. Dom är i behov av medicinsk vård och skola. Dessa barn som troligen har hemska bilder och minnen från kriget i Syrien.

Tänk att över 150 personer har tid att komma en söndagseftermiddag i allahelgona för en insamlingsgala.

Jag läste på nätet att man beräknar att 30 miljoner barn var på flykt. 2013 kom 25000 barn ensamma (utan mamma och pappa) till 77 länder. 8% av alla som flyr till Europa via havet är barn vilket är över 26000 barn. Till detta läser vi om alla döda barn, barn som lever i chock. Barn som frågar efter mamma men vet inte att hon är död.

I Libanon lär det finnas en miljon flyktingar som behöver hjälp. Hjälp med mat och mediciner. Med boende. Med allt. Vi i Sverige har det oerhört lindrigt när vi tar emot några tusen. Ändå har vi problem. Tänk efter om vi skulle få en miljon människor från Syrien till vårt land. Vi måste bara hjälpa på något sätt.

Att barn far illa i detta tvivlar nog ingen på. Hjälp erikshjälpen att hjälpa dessa barn.

Hade du inte möjlighet att vara med men vill ge ändå? Då kan du swisha din gåva till Erikshjälpen på nummer 1239009283. Märk din gåva med ”flykting Syrien” tex.

Tack för att du vill vara med. Tänk om du vill skänka 100kr tillsammans med alla som läste denna blogg idag. Då skulle vi kunna hjälpa många barn. Tack för din gåva.