Författare: pedherskoog

Kanske behöver man i dagens språkbruk först fundera över ordet vederkvicker. Kanske inte det ord man använder varje dag precis. Synonymer för detta ord kan vara ge nya krafter, friska upp, uppfriska, stärka, styrka, rekreera, uppliva, stimulera, pigga upp. Man skulle mycket väl kunna förklara ordet med att återge energi och pigga upp. Så när du läser denna rad i versen är det i grunden ett löfte om att vår Herre kan pigga upp dig och ge dig den energi du behöver. Kanske rent av uppliva dig lite och ge dig en friskhet och stimulera dig. 

Denna text säger oss att det är möjligt att vi blir trötta. Att vi tappar orken. Att vi ”liksom går ner oss” ibland. Det är på ett sätt ”fult normalt” att vi gör det. Vi är ju inga superman. Om vi vore änglar så var det kanske annorlunda. Men nu är vi inte det. Här ligger det inte någon underton att om vi inte är glada, inte orkar, är nere så är vi inte riktigt frälsta eller inte normala. Det normala är att man ibland tömmer ut sin kraft och behöver återhämtning. Både för kropp och sinne.

Betänk att författaren är David. Han visste om hur det kunde vara. Motgångar och frestelser visste han vad det var och innebar i livet med dess konsekvenser.

Ett får som ramlar tar sig inte upp. Därför är det viktigt för herden att vaka över sin får. Annars dör dom i sin hjälplöshet. Jag brukar tänka att det är inget problem om vi faller efter livsvägen. Värre är om vi ligger kvar och inte reser oss. Vår Herde är van vid att hjälpa oss människor på fötter igen. Tänk vilken nåd att få hjälp med det. Gång efter gång.

Det finns mycket som vi kan snubbla på i livet. Likaså sådant som gör att krafterna tar slut. Tänk att då får uppleva att Han vederkvicker dig. Det är som en varm dag då man är törstig får ett glas friskt kallt vatten. Det känns som det fördelar sig ut i hela kroppen. Något åt det hållet pratar vi om här.

När ett får har för mycket ull riskerar den att få mycket skräp i det. Det kan vara lera som fastnar. Ju mer det fastnar i ullen desto större risk är det att det faller pga tyngde. Ullen i bibeln står för det själviska livet. Ullen är den del av mitt liv jag visar upp. Saker, ägodelar, själviska ideer som efter hand börjar dra ner mig så att jag till slut inte kan ta mig upp. Det kan alltså finnas orsaker till att vi faller. Orsaker vi behöver ta bort. Det ligger på vårt ansvar. Guds stora nåd hjälper oss att gå igenom den processen. Han vill befria oss från det som kan göra att vi faller.

Den engelska översättningen använder ordet restoreth. Det skulle kunna översättas med ”återställa, återupprätta, restaurera, återbörda, upprätta. Ger ytterligare djup i texten.

Det finns en sångstrof som säger ”Han vederkvicker min själ när jag beder, Han är min herde och han vårdar mig väl. Genom dödsskuggans dal han mig leder, Han vederkvicker min själ”. Det finns något speciellt över att ta en liten stund med Jesus i bön. Det händer något speciellt då. Det blir något uppfriskande över oss då.

Denna dags bön skulle kunna vara: ”Herre, vederkvick min själ. Ge mig ny kraft för denna dag och dagar som kommer. Hjälp mig att ta bort sådant ur mitt liv som riskerar att jag faller. Tack för din nåd att dina ögon vakar över mig så att du ser att jag faller. Tack för att du då vill hjälpa mig upp igen”