Frågor

Ibland blir frågorna bara för många. Man får för mycket att fundera på. Man skulle önska att alla dom frågor man har skulle få svar samtidigt. Så att det var löst en gång för alla. Eller hur?

Frågorna blir ofta större ju mer man funderar på dom. Dom liksom växer i munnen på en. Får man för sig att man närmar sig ett svar visar det sig att frågorna blev egentligen bara fler.

Rätt ord för detta är väl ”ältande”. Man ältar runt i frågorna som känns som dom går upp till knäna.

Man skulle gärna vilja lasta av någonstans. Tänk om man kunde bara åka iväg med hela lasset. Tippa av det någonstans. Åka hem och allt känns gott och skönt igen. Att på något sätt släppa ansvaret. Kanske rent av hos någon som kunde lösa det hela på något sätt.

Jesus sa: ”Kom till mig alla ni som är tyngda av bördor så skall jag skänka er vila”

En översättning säger så här:
Kom till mig alla ni som är trötta och kämpar med problem och tunga bördor, så ska jag ge er vila. (Matteus 11:28 BSV)

Den kollegiala lovsången

När jag skriver denna blogg är det onsdag. Jag sitter på tåget. Det är en av våra träffar som butikschefer i Erikshjälpen. Det är med kluven känsla att åka på en träff. Samtidigt som det ger massor så lämnar min sina uppgifter som gör att andra får mer att göra. Samtidigt får man något som kan berika samma gäng.

Att ta sig tid och få tid till kunskapslyft är svårt. Ofta är arbetsdagen så fylld av saker att man anser sig inte ha tid med förkovran. Effektiviteten gör att man får skörda något längre fram. Visst lär man sig något hela tiden medan man jobbar. Man hittar på nya lösningar. Får nya ideer av sina arbetskompisar. Så, visst finns det en naturlig utveckling. Stort tack till alla mina arbetskompisar vad ni ger mig. Ni är fantastiska.

Samtidigt skulle det vara så gott att få ”läsa på”. Att tillföra något som man framöver kan få berika sin omgivning med. Som gör att man utvecklas och ”hänger med”.

När vi möts en dag som butikschefer är det massor vi får samtala om. Vår regionchef tillför massa intressant. Vår organisation meddelar vad som händer och vad vi måste göra. Viktig kunskap. Vi får massa kul statistik, snittpriser, försäljningsresultat, årscyklar, kvadratmetrar mm mm. Massa kul. Mitt i allt detta finns en dimension som man inte vill vara utan. Det är samtalet med kollegan. Som hjälper till på vägen. Man får ryggdunket som gör att man orkar vidare. Man får bekräftat att man står inte ensam i ett problem. Man gläds tillsammans för varandras framgångar. Man får dela situationer och få råd hur man kan lösa det. Ett samtal ut det verkliga livet och inte i första hand efter ”boken och manualen”. Det liksom blir på riktigt. Vi kan ha förståelse för varandra och på så vis hjälpa som ingen annan kan.

Så du som är en kollega. Sträck på dig. Du är värdefull. Du kan göra någon annans dag. Du kan var den som gör skillnad. Du har något att tillföra. Vid din sida har du en som du kan ha både glädje och nytta av. Någon som kanske rent av räddar din dag. Någon som t.o.m. kan mer än dig på vissa områden. Som kan bli din ”genväg” till kunskapslyft.

Vi behöver varandra. Ensam är inte alltid starkast.

April april jag kan lura dig vart jag vill

I går var det första april……. Hm, hur gick det för dig? Är du lycklig lottad som inte blev lurad? Eller är det så att du fortfarande inte fattat att du blivit lurad? Kanske är som man ibland brukar säga:Det man inte vet om mår man inte dåligt av.

Genom tiderna har det ju varit en del roliga aprilskämt. Svårigheten är väl att man inte alltid vill erkänna så där öppet att man gått på något aprilskämt.

Det är ju faktiskt lite kul att kolla så här dagen efter om man gått på något. Lite kul att läsa om dom genomarbetade skämten som är rätt uppenbara att just vara ett skämt.

En gång började jag ett nytt jobb just den 1 april. Man kan väl säga att det inte vara bara en gång man påminde mig om det. Så, jag kommer inte att börja ett nytt jobb igen den 1 april.

Men tänk efter. Varför vill vi lura varandra? Det är ju en stor risk att det förtroende man byggt upp blir raserat. Man riskerar ju att man senare behöver tillägga ”nu är jag seriös, jag menar detta, det är på riktigt” osv.

Kanske det tom är så att dessa skämt sårar och förnedrar. Enligt min mening har ett sådant aprilskämt gått överstyr. Ett aprilskämt skall väl ändå vara harmlöst. Ett skämt som inte gör ner någon. Och det får vi väl ändå säga att dom flesta aprilskämt just är.

Hur som helst så gick jag inte på något aprilskämt. Eller?

Retro-tisdag

Att sätta nytt bo är en kostsam historia. Skall man börja från noll så får man ofta satsa rätt stora pengar. Om man inte gör som killen jag mötte på Erikshjälpen i Örebro för en tid sedan. Han köpte i stort sätt allt det han behövde i vår butik. Han sa ungefär så här. ”När jag får bättre råd om några år kan jag köpa andra möbler

Om man betänker att man behöver köksbord, fyra stolar, en säng, vardagsrumsbord och soffgrupp. Gardiner, handdukar,en uppsättning av porslin till fyra personer ( man vill ju inte diska jämt ju) tv, och annat till köket så blir det inte så stora pengar att behöva satsa. När jag ser vilka priser vi har kan du klara detta för 3000 kr. Visst är det svårt att räkna så här. Det finns ju tex massa olika bord att välja på med olika prisbild.

Är det möjligt? Ja visst är det så. Vi hade en ung kille som skulle skaffa saker till sin första lägenhet. När han var klar hade han handlat för 5000 kr. Han valde inte dom billigaste varorna vi hade.

Jämför det med att gå och köpa ett nytt köksbord med fyra stolar i en ”vanlig” möbelbutik. Inte alls svårt att hitta ett nytt bord för 5000 kr. Det är svårare att hitta ett billigare.

Ja men då får man inga kvalitetsmöbler säger du? Det är just det man får. Man kan hitta ekköksbord för bara några tusen.

Om man sen lägger till tavlor, dukar och mattor är det en fantastisk mängd saker man kan inhandla för 5000kr i en second hand
Om man vill vara smart går man först till en second hand och kollar in. Det du inte hittar där kan du gå och köpa i en annan affär

Det är ganska mycket trä i möbler. Träd tar kungamakare många år att växa innan det avverkas. Nästan lika länge som du och jag lever. Vi behöver verkligen spara dom träd vi behöver så väl. Så låt sofforna återanvändas en tid till. .

Goda gärningar

Att göra goda gärningar tror jag påverkar oss mer än vi tänker på. Det infinner sig ett välbefinnande som påverkar vårt allmäntillstånd.

Såg ett inslag att man kan göra avdrag på skatten om man ger en gåva till en organisation. Såg på Erikshjälpens hemsida följande intressanta information: Varför 266 kr?
Din gåva är avdragsgill. Det betyder att du kan ge mer, utan att det kostar dig mer. I stället för att ge 200 kr kan du ge t.ex 266 kr – och få tillbaka mellanskillnaden på skatten!
En sådan god gärning får ju många bottnar. Man ger en gåva som hjälper ett barn. Samtidigt får du tillbaka på skatten. Så det blir ju på något sett en vinst att göra en god gärning.

Samtidigt tänker jag mig att en god gärning mer handlar om att inte sätta sin egen vinst före. Att göra goda gärningar handlar mer om mottagaren än givaren. Att få göra något för någon. Att både planerat eller spontant göra något för någon utan att förvänta sig något tillbaka. Inte ens med någon baktanke att göra en egen vinning.

Kanske Puh . ”Spontant. Det är att göra en god gärning utan att tänka på att det är en god gärning” Det liksom bara blir.

När vi ser utöver vår värld ser vi ett stort behov av goda gärningar. Inte bara vid tsunami, jordbävningar eller något liknande hemskt. Vår värld är i desperat behov av goda gärningar. Tänk på Syrien, Somalia, Ukraina, Nordkorea och många fler platser. Det är platser långt bort men det finns också troligen nära dig också. Kanske rent av grannen. En god gärning kan vara att hjälpa rent praktiskt eller att ge något av dom pengar man har.

En god gärningar kan vara avgörande. Göra total skillnad i en, för någon, hopplös situation.

Och mitt i allt detta mår vi så mycket bättre att lämna vårt introverta egocentriska till att vidga vyn. Det händer något med oss. Och vet du, alla kan vi göra lite som betyder så mycket. Inte för att döva ett dåligt samvete utan för att dela glädjen i att förändra en situation.

Det är saligare att ge än att få. Testa så får du se.

Söndagstankar – ”Kan själv”

20140323-182656.jpg

”Kan själv” är nog en fras vi alla har använt någon gång. Kanske rent av ganska många gånger. När vi var små var det med en ganska stor övertygelse att vi kunde det mesta. Hur många gånger det än var då vi inte klarade det förändrade det inte vår övertygelse. Vi kunde det själva ändå.

Och trots att vi vuxit upp och blivit mer förståndiga handlar vi likadant. Och det ligger nog i tidsandan att vi skall klara upp det själva.

Det finns ändå en befrielse i att veta och inse att det finns visdom att inhämta när ens egen är bristfällig.

Bibeln säger att den som brister i vishet skall utbedja sig vishet. Alltså att be Gud att utrusta med vishet. Nu kanske det inte innebär att vi kan hoppa över skolan. Det finns en vishet vi inte kan ta oss själva. En vishet vi får vid ett speciellt tillfälle där ingen kan tillföra något i egen kraft.

Vi har en Gud som är intresserad av att ge sig vishet. Han vill ge dig råd där du står rådvill. Han vill visa dig vägen i livet. Inte nog med det. Han vill låta sin blick vila på dig och följa dig genom livet.

Nyckeln till detta har du i din egen hand. Det handlar om att be Honom om att detta skall ske. Att göra sig disponibel för Hans medverkan i livet. Kanske det kostar på att erkänna sitt brist och sitt beroende. Men det är det värt.

Sug på denna vers några dagar. Öppna ditt sinne för vad detta kan innebära i ditt liv.

Sommartider hej hej

Sommartider, hej hej, sommartider
Ge mig din hunger, ge mig din hand
Ge mig allt du vill och allt du kan

Sommartider, hej hej, sommartider
Jag känner det är nånting på gång

Gyllene tiders slagdänga som påminner om forna skolavslutningar i juni.

Bara så där inför natten som kommer…….

Det är lite svårt att förstå att vi redan är på gång mot sommar men ack så välkommet.

I natt förlorar vi en timme men vinner en hel sommar, typ. Känns ju inte helt fel ända fram till nästa aprilrruskoväder med snö och minusgrader.

Men denna dag, då njuter vi av vackert väder. Räfsa lite i trädgården. Och samtidigt lite återhämtning. I morgon är det en annan dag. Då tidsomställningen påminner om att det är något bra på gång. Trots att tröttheten säger……. ”Sova lite till, snälla…..”

Sommartider, hej hej, sommartider
Ge mig din hunger, ge mig din hand
Ge mig allt du vill och allt du kan

20140329-100316.jpg

”Nu sträcker vi upp det”

På en av dom arbetsplatser jag haft förmånen att arbeta på hade vi ett utryck min gode kollega myntade. ”Nu sträcker vi upp det” sa han då och då. Det fanns en anledning varför han sa så. Det var när vi började slarva från den ordningen vi bestämt oss att hålla oss till. Tex slarvade med att ställa våra kaffemuggar lite varstans utom i köket. Det var inte menat som kritik utan mer en påminnelse om att komma tillbaka till den ordning vi börjat tulla på.

Vi hade också underställt oss att tillåta varandra att påminna om just denna ordning. Att vi skulle inte bli arga på varandra utan tacka för uppmuntran att få ordning igen. Det gjorde att vi kunde komma ifrån det tjuriga i att hålla ordning.

Kanske kan vi föra in det på vårt eget liv. Att när vi börjar tappa den ordning vi bestämt oss för att ha vet vi vad vi gör. Vi säger till oss själva ”nu sträcker jag upp detta” så kan man ta nya tag och gå vidare. Vi lägger oss inte ner i ett misslyckande utan låter ”misslyckandet” vändas till något positiv. Utan att det gör oss förlamade.

I din tro på Gud kan du tillåta vår Herre att faktiskt säga till dig samma sak. Du tillåter dig att bli korrigerad. Inte bara i trosläran utan också i livets olika frestelser. Jag tror att vi behöver den hjälpen både du och jag.

Inte vet jag vad du har att kämpa med men jag vet min kamp. Vad gott det är att be om den hjälpen.

Så varför inte…..
”Nu sträcker vi upp det”

Bakslagen – något positivt

När man haft en period av vår i luften känns det inget roligt att vakna och inse att det snöar. I onsdags när jag kom ner i köket för att sätta på morgonkaffet ser jag stora snöflingor sakta dala ner mot marken. Det var ju inte det jag önskade mig precis. Det är ju vårens tid nu.

Visst, mars månad så det är inget annat att vänta.

Men kanske är det just alla dessa bakslag i vädret som gör att man välkomnar våren ännu mer. Snön hinner ju faktiskt knappast ner förrän den är borta. Så bakslag kanske inte är så farligt.

Till detta var det butiksdag. En dag som denna blir ingen bra dag rent kundmässigt och dagskassan blir ofta medioker. Så var det också i stort sett.
Kändes lite glest. Inte det tempo man vill ha. Så när vi skulle summera dagen inser vi att resultatet för dagen var riktigt bra. Inte så farligt med ett bakslag i vädret. Det funkade ju trots ett dåligt väder.

Kanske är det inte så dumt med bakslag. Dom gör oss ödmjuka. Allt kan inte gå på räls. Vi lär oss att inte ta något för givet. Bakslagen kanske gör att vi uppskattar framgångarna desto mer. Kanske gör bakslagen att skärpan vässas lite till. Vi liksom skärper till det.

Så gräv inte ner dig när bakslaget är ett faktum. Det har nog något gott med sig i slutändan fast du inte ser det just då. Det finns stora förutsättningar att vi lärt oss något i det. Varför inte försöka söka det positiva i det? Bakslag – kan vara något positivt.