Författare: pedherskoog

En man som passerat sina dryga 55 år. Arbetar som butikschef i Pingstkyrkans secondhand i Eskilstuna. Började mitt arbetsliv som undersköterska i Laxå och Örebro. Senare blev jag pastor och arbetat inom Pingströrelsen under 20 år. Efter det blev det ca 3 år på re:form i Örebro som verksamhetsledare. Efter det blev det Erikshjälpen i Örebro, Norrköping och Jönköping. Men, nu är det Pingstkyrkans Secondhand som samarbetar med PMU Secondhand för mig.
Publicerat den

På tal om vänster och höger…..

 När man blickar tillbaka på vårt land har vi letts av olika regeringar tid från tid. Vänsterinriktat som idag men också högerinriktade. 

Landet har svängt från ena kanten till den andra. Så bygger man upp system som aktörer och arbetsgivare jobbar efter. Över en natt ändras spelreglerna. 
Tänk om det fanns en väg rakt fram. Då skulle jag rösta på den i nästa val. För på vilken fot ska man stå på? Båda sidor har ju något som är bra. 

Nej, det borde växa fram ett mitt-på-vägen-alternativ. Bortom blockpolitiken. Bortom dukeskörningar. Bortom tvära kast inom politiken som kostar samhället mer pengar än det borde. Bara i omställningsprocedurer. 

Detta är inte ett försök att få en lagom regeringen i landet lagom. Inte alls. Utan snarare ett försök att få en mer handlingskraftig riksdag. 

Tänk om man istället för att rösta på partier fick rösta på åtgärder och attityder. Liksom musiktävlingen jag sett på tv. Juryn får inte se vem som sjunger. Bara höra rösten. Det är ju inte bara en gång som dom blir klart överraskade. Alltså att rösta på idéer och tankar för vårt land. Bakom dessa idéer och tankar finns det människor som får möjlighet att arbete för det. När väl valet är gjort då får man se dom. 

”Fy så otäckt det kan bli” kanske du tänker. Ja möjligen. Men vad är alternativet nu? Vad är bättre? Nu ser vi partierna som lovar stort men håller smått. Ändrar sig efter hand. Om man fick välja så kunde ju inte det man valt ändra sig. Det ska ju bli så. 

Kanske är detta helt omöjligt men tänk om det funkade. 

Om jag skulle satsa på en politisk karriär så finns det nog inget parti som skulle kunna bli den språngbrädan. Jag skulle få svårt att veta på vilken fot jag skulle stå på. 

Tror vårt land skulle må bättre att gå rakt fram än att ha kvar denna blockpolitiska svängmanöver vi ständigt gör. 

Men i väntan på denna omläggning får jag tassa fram i ullstrumporna och försöka förstå på vilken fot jag ska stå på. 

Man kanske skulle ge varje politiker liknande strumpor som mina. Det skulle vara kul att busa lite då. Byta plats på L och R. Då kanske det skulle bli bättre av bara farten……. 

Publicerat den

Älska din nästa som sig själv – men hallå….

Är det något vi behöver göra är att älska vår nästa. Inte minst tider som nu är med nöd på så många håll. 

Det är ju faktiskt inte bara Europa som drabbas. Just nu är det en flyktingström från Burundi in i Tanzania. Många som flyr där gör det kanske för tredje gången i livet. En katastrof bara i sig. Ett liv fyllt av att fly och bryta upp. Denna flyktingkatastrof tar inte media upp. 

Det finns människor i vår omgivning som gjort oss illa. Hur ska vi kunna älska dom? Det är en utmaning som sätter oss verkligen på prov. Somliga menar att vi har ingen orsak att göra det. Vi har all rätt att tycka illa om dom. Den som förlorar mest på det är ju vi själva. 

Men det största hindret är nog vår egen självbild. Om vi inte älskar oss själva har vi svårt att älska någon annan. Ibland behöver vi hjälp med att kunna älska oss själva. 

Vi kan läsa detta utryck i Bibeln. Att älska sin nästa som sig själv. Det är egentligen ett ”ska”. Du skall älska din nästa som dig själv. Men hallå. Vad då ska? Kan man lägga ett ”ska” i kärlek?  

En av vägarna till det, och kanske ibland enda vägen, är att få hjälp med det av Gud själv. Genom att älska genom honom. Så det finns en möjlighet. Så det finns en möjlighet till ett ”ska”. Det bottnar i att vi kan förlåta och gå vidare. Den förlåtelsen skapar en form av kärlek inom oss. En kärlek som gör att vi kan tycka om både oss själva och vår omgivning. 

Genom den kärleken kan vi hjälpa den nödställde, flyktingen, tiggaren, den som gjort massa fel, den som gjort oss illa, grannen som är besvärlig. Det fungerar så. Den kärleken sätter oss fria. Fria att leva. 

Genom att inse sina egna brister borde vi ha bättre förutsättning att älska andra. 

Jag tror världen skulle se så mycket bättre ut om vi kunde älska vår nästa. 

Publicerat den

Varför är det enklare att ge med hjärtat än med förståndet?

Varför är det lättare att ge med hjärtat än med förståndet? 

Ta tex tsunamin. Då var det många svenskar som berördes och givmildheten såg inga gränser. Flyktingkatastrofen nu ger folk massor. Det bröt troligen loss när bilden på Alan kablades ut. Exemplen kan bli många. 

Samtidigt ser vi en misär på många platser. Burundi har sin katastrof just nu med människor på flykt. Somalia är ett exempel till. 

Varför har inte givande satt fart mycket tidigare när det gäller kriget i Syrien? Just därför att vi ger mer med hjärtat än förståndet. 

Nu menar jag inte att det är fel att ge med hjärtat. Men det är många många många många många människor vi behöver hjälpa utöver där vi idag hjälper. Jag blev påmind ännu en gång om det i kyrkan i söndags. Vi behöver ge med förståndet också. Fördela resurserna så att så många som möjligt får del av det. 

Det känns så märkligt att vi är så beroende av trender och vad som är ”poppis” att ge till. 

Man får tycka vad man vill om SD. Men bara för att dom lagt beslag på budskapet att hjälpa på plats får det inte hindra oss att tänka med förståndet. 

  Genom alla tider har kyrkor satsat på mission på plats i olika länder. Här behöver vi satsa ännu mer. Hjälpa på plats är troligtvis det bästa vi kan göra. Men i Kobe(tror staden hette så) i Syrien är det inte möjligt. Den staden är totalt sönderbombad. Då måste man hjälpa folket på vandring och när dom kommer till olika länder i Europa. Hur det än ligger till måste det väcka oss att hjälpa på dessa tre fronter. Ingen mer skall behöva dö som Alan. Men ingen mer ska behöva dö redan i sitt hemland pga konflikt och människor som vill kriga till sig makten. 

Ska vi lyckas med att hjälpa vår omvärld måste vi mer ge efter förståndet. Ska vi rädda vår natur måste vi göra förändringar efter förståndet och inte våra egon och känslor. Ett målmedvetet givande som ska förändra och förbättra hållbart och över tid. 

Publicerat den

Söndagstankar – vilken vän vi har i Jesus 

Denna söndag ger jag dig en sång. Satt och lyssnade på en skiva för några dagar sedan med en kille som heter Caleb Collins. Du kan lyssna till hans version på Spotify. Kanske kan denna låttext få följa dig under veckan. Vilken vän vi har i Jesus. Den bäste vännen vi kan ha. Mitt i vår ensamhet vi ibland känner och upplever. 

1) Vilken vän vi har i Jesus, trofast, kärleksfull och god! När vi frestas, när vi prövas, vill han ge oss kraft och mod. Ofta tyngs vi ner av oro, glömmer att vi har en vän, som har lovat vara med oss, hjälpa om och om igen.

2) Har du sorger och bekymmer, är du modlös trött och svag, Jesus hjälper dig att bära dina bördor dag för dag. Han som gråtit våra tårar ser vår ångest och vår nöd. Den som sörjer vill han trösta, den som vacklar ger han stöd.

3) Är du bitter och besviken, har ditt hjärta djupa sår, säg till Jesus vad du känner, våga tro att han förstår. Han som bar vår synd och plåga i sin egen kropp en gång, älskar oss och ger oss vila, tänder hopp och föder sång. 

https://open.spotify.com/track/3KgQdY6qhBok2gIfViNLOr

Publicerat den

Varför är det så lätt att misstro andra? 

Varför har vi så lätt att misstro varandra?

Blir det något fel har vi allt för lätt att tro att det var meningen och att vederbörande hade ont uppsåt. Visst, så tänker vi väl ändå inte? Eller det faktiskt just är så. För vi handlar som att vi just misstänker det.

Företag verkar tro att dom inte kan göra fel. Hade ett samtal om min hyresavi. Fel belopp mm. Det tig ett tag innan jag lyckades övertyga vederbörande att jag inte gjort fel utan dom. Inget otrevligt samtal men ändå en misstro mot mig.

Kan möta det i kundrelationen. Inte ofta tack och lov. Varan är inte såsom man skulle önska. Då kan det känns tufft att man utgår från att vi medvetet missat eller medvetet fört bakom ljuset.

I relation mellan oss människor verkar det allt för ofta att vi tillskriver vår ”motpart” någon form av misskreditering.

Jag tror att det är en inställningsfråga. Att välja att tänka gott om människor. Inte blåögt men ändå tillskriva att vår omgivning har gott uppsåt. Jag tror vi kan välja den inställningen.

Att du på din arbetsplats, förening och gemenskapskrets väljer att tro gott om andra. När misstaget sker kan det faktiskt vara en olycklig omständighet.

Har vi den inställningen blir stämningen så mycket bättre. Situationer kan redas ut mycket lättare. Garden är liksom redan sänkt.

Tänk gott om varandra. Då har vi lättare att undvika att misstro varandra.

Publicerat den

Att fästa tänket vid våren

Visst älskar jag mitt land och dess årstider. Att se dess skiftningar och känna dess olika dofter. Färger som finns i massa olika nyanser under tidens gång. Dom olika dofter som den friska höstluften som doften efter ett still sommarregn efter en het dag. 

Ändå tror jag att jag mer och mer börjar bli en sommarmänniska. Att då gå in i hösten känns lite sådär får jag erkänna. 

I torsdags när jag kom hem från jobbet gjorde jag ett försök att fästa tänket i våren. Att påminna mig om att det kommer snart en vår. 

Jag satte ett gäng lökar. Ett helt gäng krokus. Dom ska inte komma upp förrän typ mars/april. Just nu känns det långt dit. På tok för långt. Men varje gång jag går förbi platserna jag satte dom så kan jag säga ”snart så kommer dom upp”. 

  När jag gräver ner dom upptäcker jag att det redan ligger ett gäng lökar lite här och där. Ingen aning om vad det är för lökar. Inte så bra på sådant häringa. Dom såg typ likadan ut så det kanske är krokus det med. Så nu har jag fått ännu mer att se fram emot i för våren. 
Jag tror vi människor mår bra av stycke fram emot något. När allt är klappat och klart blir livet liksom inte så spännande längre. Lite intetsägande på något vis. 

Medan jag höll på med mina lökar kom jag i samspråk med en granne. Han berättade att vi på den här gatstumpen brukar grilla ihop på sommaren. Tänk, nu fick jag ytterligare något att se fram emot. Det kanske rent av är så att dom även tycker om jordgubbar. 

På något sätt har vi ju denna saken i egna händer. Att skapa något längre fram som vi kan längta till. Det kan vara en resa. Kanske en konsert. Eller helt enkel bara en tur i skogen i all enkelhet. Själva grejen är väl att vi bestämmer oss för att just det vill vi gör är något att se fram emot och sen skapa det. Planerandet är ju i sig en upplevelse.  Kanske nästan hela resan.  

Sen kan vi återuppleva det tillfället hur många gånger som helst genom att tänka oss tillbaka. 

Jag minns hur våren var sist. När takdroppet kom. Snödropparna visade sig. Vårsolen började värma vid husknuten. Det minnet, tillsammans med lökarna jag satte, hjälper mig att fästa minnet i den vår som så småningom kommer igen. 

Publicerat den

Soffhäng – inte alls så dumt  

Måndag tisdag och onsdag har varit rätt intensiva. 

I början på veckan möttes vi som butikschefer inom Erikshjälpen i Renströmmen här i Norrköping. Inspirationsdagar som är så bra. Att mötas och dela erfarenheter är så bra. Uppmuntra varandra och dela det tunga som vi också möter. 

Skulle tro att det ligger väldigt högt i kurs hos oss. Tror egentligen att det är så inom fler arbeten.  Att möta kollegor ger en injektion. 

Onsdagen innehöll uppsamling av massa ogjorda jobb och sen biståndspackning. 

När jag kom hem igår blev det i stort sätt bara att vända i dörren. På med löparskorna och ut i spåret. 

Jag behövde bara en stund där tänket fick falla åt sidan en stund. Kroppen fick en genomkörare och lungorna andas frisk luft. 

  Att sen bara slänga sig i soffan för lite soffhäng är så juvligt skönt. Att bara låta kroppen sakta återhämta sig. 

Tomas Sjödin talade med oss i tisdags om att han förordade inte balans egentligen. Mer att köra på och sen vila. För vi behöver båda. Soffhäng behövs också. Somliga menar att det bara är för lata människor. (Möjligen använder lata människor soffan för mycket. )

Jag tänker mig att soffhäng gör att kroppen återhämtar sig. Tänket kanske kan komma i sin ordning. Då blir inte soffhänget något dåligt. 

Pröva det. Det är inte så farligt. 

Publicerat den

Bedrägeriförsök?

  I lördags fick jag ett telefonsamtal med dolt nummer som hade att göra med tv-licens. Vederbörande påstod att jag inte hade någon licens. 

Nu vet ju jag att jag alltid betalt min licens så vårt samtal blev ju rätt intressant. 

Att påstå att jag sagt upp och att det aldrig funnits någon licens på mig är ju bara skitsnack. 

När jag meddelade att jag visste att jag betalt den nyligen och skulle söka upp detta så meddelade vederbörande att papper kommer om tio dagar och avrunda samtalet ganska fort.

Jag skev ju direkt till radiotjänst och undrade vad som sker. 

Nu ska det bli intressant om jag får något brev. 

Tycker att det är lite obehagligt. Å ena sidan om radiotjänst beter sig på detta sätt är det inte roligt. Å andra sidan om någon försöker lura mig känns det ännu mer otrevligt. 

Samtidigt är det otäckt hur lätt någon kan lura någon via ett samtal. Jag har som regel att aldrig handla av telefonförsäljare. Jag ber om prospekt och erbjudande via posten. När det inte går får det helt enkelt vara. Jag tänker då att det är något lurt. Möjligen missar jag något bra. Risken är dock större för det motsatta. 

Men hur hanterar man radiotjänst? Inte lika lätt. 

Rätt tacksam att jag vet att jag gör rätt för mig i fråga om tv-licens. Men hur gör den som blir osäker? Vill inte tänka på hur många som kan bli lurade här. 

Tragiskt att det ska behöva vara på detta vis. Ska bli intressant vad radiotjänst kommer att svara på mitt mail till dom. 

Publicerat den

Magisk kväll

  Ikväll var det inte bara en magisk himmel. Det blev en magisk kväll på ett annat sätt. 

Egentligen började denna magiskhet för länge sedan, troligen. Men idag mötte jag Henrik i renströmmen. Han berättade för mig att två tiggare behövde åka hem till sitt land och till sina barn men saknade pengar. Behovet var 2000kr. Medan Henrik ordnade mat var vi ett par som ordnade en liten del av detta. Henrik skrev på din Facebook sida om behovet. Det delades rätt fort. 

Efter trettio minuter skriver Henrik så här: ”Helt fantastiskt! Tack alla ni som varit med och bidragit till deras hemresa. Det tog inte mer än ca 30 minuter så hade jag fått in nästan hela reskostnaden… Ni är hjältar! Jonathan Ekstrand Mats Dernánd Paulina Malteskog Camilla Rosén Karin Ahlander Ingrid Almén Karin Josephson Helena Holmberg Helena Renström Pernilla Torberntsson Charlotta Nordlöf Pedher Skoog och alla ni andra som hjälpt till och delat!

Det finns nu lite kvar som jag kommer ge till ett härbärge för migranterna som tigger i Norrköping.

Det finns hopp. Det är detta som gör det hela så magiskt. Ingen enskild kan göra allt. Men tillsammans kan vi väldigt mycket. Idag är det så mycket behov över vår värld. Samtidigt finns behovet just precis intill oss. 

Henrik skriver på sin Facebooksida så här: ”Plötsligt blev en vanlig tisdagkväll en magisk och livsförvandlande upplevelse vi aldrig kommer att glömma. Nu har vi vinkat av Adelina och Mariyan som nu fick möjlighet att betala sin hemresa. Vi sa hejdå nere i hamnen vid tältlägret som varit deras hem senaste månaderna. Genom Google translate lyckades vi förmedla att vi var många som önskade dom en säker hemresa och att äntligen få återförenas med sina barn. Vi kramades, grät och de tackade Gud för att han inte glömt dom… Det är stort att få vara med och känna en sådan samhörighet trots språkbarriärer och kulturskillnad. Vi är människor med samma längtan, behov och känslor. Dom lovade att höra av sig när dom kommit hem så då skriver vi här igen. Ett stort varmt tack! ❤️”

Minst sagt magiskt. 

Frågan är bara : När vänder det? Det måste bli ett slut på detta. Världen är upp och ner. Det måste bli en ändring. En ändring nu. Punkt. 

Publicerat den

Löfven – din timing är rent ut sagt mycket dålig

Hur kan man besluta att avdrag för gåvor till välgörenhet ska tas bort? Löfven, din timing är dålig. Mycket dålig. 

Nästan lika dålig som att lägga moms på second hand. 

Att skapa möjlighet till ett civilt engagemang där folket vill vara med och hjälpa måste vara den bästa vägen för staten ochskattekistan. 

Om staten ”förlorar” 250 miljoner på avdragen så vinner man ju så mycket mer. Insatsen är ju så ringa i jämförelse vad hjälpen ger i reda pengar. Något som staten på ett sätt kan tillgodoräkna sig i sitt bistånd. 

Vinnaren blir ju den behövande ute i världen. Och dom är många. Det har vi verkligen blivit påminda om sista tiden. 

Det rimmar så dåligt. Å ena sidan stå och säga att vi måste hjälpa och sen samtidigt strypa möjligheterna. Var är solidariteten som man lyfter så högt? 

Jag har sagt det förut. Säger det igen. Vi behöver hjälpa på plats. Som vi genom alla tider har gjort tex genom missionen som kyrkor haft. Vi behöver hjälpa folk medan dom är på flykt. Så att inte ”utnyttjare” kan förstöra livet för dessa. Vi behöver hjälp dom som tar sig hit. 

Det är inte rätt väg att bygga välfärdsstaten på. Det finns ingen välsignelse i detta beslut. Det får vi tyvärr igen. Nej, dessa dryga 25 kr/invånare har vi råd med. Skulle tro att vi alla skulle kunna avstå det till förmån för dom som drabbas.  Om pengarna bara fick gå till just bistånd och inte in i skattekistan. 

Löfven och hela regeringen: gör om och gör rätt. Detta är inte ett bra beslut. Långt därifrån. Det är långt ut på dålig-kanten. Långt ut på skämskuddekanten. Mycket långt. Som medborgare skäms jag för detta beslut. Staten behöver uppmuntra till goda handlingar. Staten klarar sig intan sina medborgare. Så är det bara. Punkt.