Dopdagen

Den 21/4 1974 i Pingstkyrkan i Skövde döptes jag. Vi var 7 stycken. Det var min pappa som döpte oss. Idag heter den kyrkan Bet:L.

jag bodde på den tiden i Skultorp som var en utpost till Pingstkyrkan i Skövde. Där var min pappa Per-Olov pastor. En liten kyrka som saknade dopgrav. Så dopet blev i Skövde. Jag var då snart 8 år.

Så idag är det alltså 52 år sedan jag döptes. Jag har egentligen aldrig lämnat min tro under denna tid fram tills nu. Jag blev frälst när jag var typ 5 eller 6 år. Jag minss det som igår. Så gick det några år så fick jag döpa mig.

Jag påstår inte att allt varit bara bra i min tro. Men jag har aldrig tvivlat på djupet någon gång. Men jag har funderat på hur det verkligen ligger till.

Jag är tacksam för ett sådant liv. Redan som tonåring började jag fundera på om jag inte skulle bli pastor. Kanske för att pappa var det. Men ju längre tiden gick insåg jag att det var min väg.

En dag – kanske var det 1985 – uppfattade jag att jag fick en specifik kallelse att bli en pastor av något slag. Och 1987 blir jag evangelist i Betania i Odensbacken.

Under ca 20 år är jag sen pastor på lika platser. 20 år av ett intensivt liv att försöka vara pastor så bra det gick.

2008 blir det ett break som varade omkring 17 år. Men jag vill nog påstå att jag var pastor på ett annat sätt. Där jag fick möta människor på olika sätt inom secondhand-branschen.

Idag är jag åter pastor på heltid i Pingst Strängnäs. Och jag är så tacksam för att få den möjligheten igen. Församlingskartan ser väldigt mycket annorlunda ut. Det andliga klimatet likaså. Min bön är att jag ska få några år där jag får ge min tid och kraft fullt ut till att vara pastor i församling och i staden.

Och allt detta började i tidiga år då jag blev döpt och började min vandring som troende. Rätt gott att se tillbaka på ett sådant liv.

När jag var med i kyrkan som barn så den ut så här. Den kyrkan har sedan dess varit en varm del av min historia